Tillbaka till livet… 14 november 2009

Jag överlevde influensan! Yeah!

…så det så! Nu behöver jag nog inte ta något vaccin, o så är jag automatiskt lite tuffare än alla ni andra.

Idag ska jag försöka sanera lägenheten lite grann. Plocka undan, bädda rent, vädra. Jag har redan börjat lite smått, men jag får ta det i omgångar för det börjar snurra i huvudet om jag rör mig för fort. Det är läskigt hur mycket stryk kroppen tar av en vecka med influensa. Enligt vad jag läst på nätet så kan man känna sig trött upp till 2 veckor efteråt. Kul. Det har inte jag tid med riktigt… Klart att jag kommer ta det lugnt nu första veckan, eller rättare sagt – känna efter. Orkar jag inte så sätter jag mig ner en stund. Som nu.

Hostan kommer väl förfölja mig ett tag… så är det ju alltid. Men det har inte blivit någon riktigt rethosta av det än, det tackar vi för.

Vet inte riktigt vad jag ska göra annars idag. Känner att jag är ovanligt blödig… kollade på Gilmore Girls tidigare o höll på att börja lipa, trots att jag sett avsnittet förut o trots att jag aldrig grinar till det annars. Sen läste jag ett blogginlägg om när Maria i Tokyo fick skynda sig till BB för att lilla Vera Li Maiko ville titta ut i världen. Blev helt blödig igen. Herregud. Jag vet inte vad det är med mig.

Låg iofs o fick lätt ångestpanik igårkväll oxå… över hela andra saker visserligen. Men ändå. Jag är nog lite ostabil. Tänker jag efter så o kollar i almanackan så kanske det finns en förklaring. Smart.

Nysattack från helvettet, flunsan dag 5 13 november 2009

Jag har börjat nysa. Inte så där lite fint o gulligt som tjejer kan göra ibland, så det bara fnyser o pustar lite. Inte så.  Vi snackar 5-10 ggr på raken så hårt så att huvudet börjar snurra o ögonen ramlar ut. Typ. Jag fattar ingenting.

Det började igår när jag hade suttit upp i soffan rätt länge o kände att jag nog skulle lägga mig ner istället. Jag la mig på höger sidan. Kände hur det började killa upp i huvudet… så där som det kan göra när man känner att ”något flyttar på sig” i bihålorna typ. Sen börjar det nervrycka i högra ögonlocket. Sen var det kört. Nysattackerna höll på hela kvällen. Om jag inte satt absolut helt blickstilla så nös jag. Eller om jag låg på vänster sida, helt stilla… o tryckte på höger sida på näsan, då klarade jag mig oxå. Men så fort jag var uppe o gick, eller bytte ställning så nös jag. Minst 4 ggr. Sjukt!!

Och jag höll på att bli helt sinnessjuk.

När jag skulle somna fick jag ligga o hålla för näsan för att det inte skulle börja killa o rycka i ögat igen. Men jag somnade till slut, väldigt skönt… o nysfritt.

Till saken hör ju att jag inte ens har varit snuvig den här influensaveckan. Inte alls. Men nu är jag det… för alla dessa nysningar har lixom satt fart på hela huvudet, så nu får jag ha näsdukarna redo mest hela tiden.

Just nu sitter jag här o känner hur det rycker i ögonlocket o killar i näsan. Så om jag reser på mig nu så kommer jag g a r a n t e r a t att nysa igen. Suck. Är det här mitt liv från o med nu?

 

…. men annars är det väl rätt okej idag. Halsen och luftrören känns bättre. Det känns inte längre som att jag ska spricka inifrån när jag hostar. Det är bra. Heja mig.

Dagens influensablogg 12 november 2009

Kära vänner, I’m still alive. Kanske lite försvagad, men ändå. Hade en så gott som feberfri dag igår så nu är det mest halsen och luftrören som gör ont. Kanske lite, lite mindre ont idag. Stämbanden är ju helt fucked, men så har det ju varit hela tiden. Jag låter helt förjävligt helt enkelt.

Mamma ringer o kollar så att jag lever två ggr om dagen o har även varit här o lämnat värktabletter, halstabletter , glass o skumtomtar. Killen ringer, på sin höjd, en gång om dagen…. o skulle nog aldrig våga sig hit. Han verkar livrädd för flunsan. Jag är inte helt nöjd med hans beteende.

Har inte träffat folk på flera dagar o hasar runt i pyjamaskläderna hela tiden. Väldigt bekvämt iofs, men oxå lite deprimerande. Hade jag inte haft webb-tv, poddradio, Twitter o Facebook så hade jag gått under fullständigt. Hur gjorde man när man var sjuk förut? Måste ju haft skittråkigt.

Så, jag tänkte vara givmild o sprida lite fler tips. Vetenskapsmagasinet är skitbra. Halvtimmeslånga avsnitt som är lätta o intressanta. Det bästa av allt är deras egna lilla dokusåpa – Hönsen på Tovetorp. Där fär man följa ett fortskningsprojekt som handlar om en liten flock med höns o tuppar. De kartlägger deras personligheter, ser om de är modiga eller fega. Kartlägger tupparnas utseende o vad som anses attraktivt hos hönsen o observerar hur de beter sig i flocken. Det låter kanske hur löjligt som helst, men det är sjukt underhållande! Iaf tycker jag det… men jag gillar ju djur. Dominanta Micke, tuffa Ture, modiga Ulla, fega Carina o de andra hönsen är absolut det bästa i hela Vetenskapsmagasinet.

Sen vill jag tipsa om P3 Dokumentär’s poddradiosändningar. Jag har lyssnat på programmen om Polismorden i Malexander och Året då nynazisterna skadade Sverige. Det är detaljrika o välgjorda dokumentärer som är rörande o spännande. Väldigt skönt för ett influensatrött huvud. Kanske är de lite långa… men man kan ju faktiskt pausa o sova en stund.

Så. Det var dagens influensatips. Får se vad jag hittar på idag. Tror att det får bli andra avsnittet av Morden. Resten av dagen får jag väl twittra bort eller nåt…. o så behöver jag diska.

Jag kommer inte dö. 10 november 2009

Måste bara säga att jag blir nästan lite rörd av allas oroliga kommentarer överallt. Min svininfluensa o jag ska nog reda ut det här.

Ligger jag bara still o tar det lugnt, så tror jag inte att halsontet o luftrörsontet kommer sprida sig ner till lungorna. Jag har ju tagit det lugnt från början, o tänker inte låta det här bli något allvarligt. Iofs så vet jag ju inte hur det känns när lungorna blir överfallna av influensa virus…. men ja, jag antar att man har svårt att andas. Och än så länge har jag inte märkt av något sånt. Mina läppar är inte blå. Jag har inget obehagligt tryck över bröstet. Bara ont i luftrören. Jag tror min syresättning är helt okej, bara jag inte gör något som gör att jag måste anstränga mig.

Klart att jag känner mig risig o sjuk o tycker synd om mig själv. Influensa är inte roligt. Hela huden gör ont o huvudet snurrar. Febern gör att det är varmt o kallt om vartannat…. Lederna värker, ryggen värker, hjärtat slår hårt. Men det är ju lixom sånt som ingår i den här paketlösningen.

Men jag kommer väl få leva med att mamma ringer minst 2 ggr om dagen för att höra hur jag andas o att folk förfasar sig över min sjukdom på Facebook. Tror nästan att jag får ta med svininfluensan på mitt CV när jag söker jobb. Det verkar ju vara en bedrift att överleva den…. folk verkar inte tro att man faktiskt gör det. Överlever.

Svininfluensan? 10 november 2009

Idag tänkte jag göra en koll mot de symtom som man får av den så kallade Svininfluensan. Here we go. (info hämtat på 1177.se)

- Påminner om symtom so man får av ”vanlig” influensa. Hm. Jaha. Svårt att avgöra.

- Feber. Ja, lite igår.

- Hosta. Ja… tjena… så lugnorna går sönder.

- Halsont. Absolut. Taggtråd i halsen.

- Ont i kroppen. Jo, nu på morgonen känns det ju inte så där peachy.

- Huvudvärk. Japp, från o till.

- Trötthet. Jamen, hostan tröttar ju ut mig.

Jag tycker att ett stort grattis till mig är på sin plats.

Bara för att jag sagt att jag aldrig blir sjuk… 09 november 2009

Jag gjorde ett tappert försök att åka till jobbet imorse. Jag cyklade dit, med brännande, svidande luftrör. Trodde jag skulle dö på den lilla 10 minuters långa cykelturen jag har till jobbet. När jag kommer fram helt kallsvettig så börjar jag inse att jag nog inte skulle kommit dit. Men, tänkte jag, nu är jag ju ändå här… Might as well do some good lixom. Så jag ställer mig o sorterar lite. Fast jag säger ju till cheferna att jag nog inte blir långvarig, o de har full förståelse.

Det är så himla skönt där jag jobbar nu, det är aldrig någonsin någon som tittar snett på en för att man är sjuk eller känner sig hängig. Är du sjuk ska du gå hem – ögona böj. Iofs så är det ju ett fysiskt arbete, o är man sjuk så är man ganska värdelös fysiskt sett. Men ändå, det är skönt att känna att det är okej att ligga hemma.

Så, hur som helst…. efter 1 1/2 timma på jobbet så kämpade jag mig hem igen med pipande luftrör, febersvett o tungt huvud.
Resten av dagen har jag tillbringat liggandes i soffan med datorn på magen. Har betat av svtPlay. Ett avsnitt av favoriten Nurse Jackie, första avsnittet av John Adams o senaste Skavlan. Väldigt bra blandning om du frågar mig. Men nu börjar jag få ont i ryggen av soffliggandet…. Så antingen får jag ställa mig o diska istället, eller så får jag lägga mig i sängen, för att byta ställning.

Ska ta en bit kladdkaka till o fundera över saken.
Första sjukdagen är alltid rätt okej.

Inte helt okej. 08 november 2009

Just another weekend. Iofs en rätt trevligt sådan, med goda middagar o dop. Men den här veckan har gått så jävla fort. Och nu sitter jag o undrar vad det är för fel på mig. Jag har kommit in i en sån där fas när jag börjar hitta fel och störningsmoment. Lite överallt… o hos alla.

Låt mig göra en liten lista.

Jag stör mig på när röriga kök, byxor som sitter fel, för smala människor, tankspriddhet… När folk snackar i mobil vid fel tillfälle, när fjortisbrudar skrattar för högt på bussen, dåligt sex, fel färg på slipsar, Tradera, speakerrösten till Ensam-mamma-söker…

Ska jag fortsätta?

Jag är nog sjukt irriterande sällskap just nu. Det är därför jag sitter ensam ikväll…. o dessutom tycker att det är rätt skönt. På något sätt så känns det inte okej att känna så. Men just nu skiter jag i det. För jag stör mig på allt o sprider negativ energi hej vilt.

Kent – Röd. 06 november 2009

Äntligen är den här o snurrar i min stereo – Kents nya skiva Röd. Tack! Den har gått varm hela dagen och jag gillar verkligen vad jag hör.

Det är ett skönt driv genom hela skivan som jag tycker känns nytt och härligt. Det är som att sätta sig till rätta på ett tåg o bara åka med, med ett gott tryck i ryggen… flyt lixom.
Men… första spåret förstår jag inte riktigt meningen med. Det är en psalm. Nr 18:29-4 kallar de den. Jag kanske förstår så småningom… eller så är det inte meningen att jag ska förstå. Läser man texten så är det en Kent-text… men ja.. hm. svår. Förutom den där öppningen då, så är det så jävla skönt sound.

Det blippar, dunkar, plinkar, glider och svänger. Men på Kent-vis. Den låten som fick mig att börja nynna o svänga med på första lyssningen var Hjärta. Refrängen luktar lite 80-tal tror jag, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Hur som helst så gillar jag det.

Texten i Vals för satan (Din vän pessimisten) är så himla fin. Kommer absolut bli en favorit. Idioter kommer gå varm på radion framöver skulle jag tro, den är oxå riktigt bra. Enkel melodi.
Svarta linjer låter förbryllande lik idioter, märkligt.. men det funkar. Känns lixom bara som en fortsättning på låten innan.

Ja… avslutningen är bra. Töntarna är fortfarande lika skön. Jag tror ni har fattat va? Jag är iofs redan frälst… men ja… I like helt enkelt. Trots att det finns svagare spår, för det gör det.. Ingen är perfekt

Kanske beror min glädje över den här skivan på att jag har saknat Kent. Det är som en pusselbit som klickar i någonstans i mig varje gång de släpper nytt. Jag tror att det är en livslång kärlek.

Och det kommer bli ett jävla drag i Gbg den 19: mars när Sveriges bästa band rockar loss. Jag kommer älska det. Kanske till o med gråta en skvätt av lycka.

 

Säsongens första snö! 05 november 2009

Imorse bet det ordentligt i kinderna när jag gick till vagnen för att åka till stallet. Små isiga snöflingor singlade runt i vinden… usch. Men det skulle bli värre.
Väl framme i stallet så var allting vitt! Uppe i alpvärlden hade det snöat ordentligt, det är alltid så – barmark nere i stan o massa snö uppe på berget. Typiskt. Så istället för att rida ut (orkade inte med snöstyltorna i hovarna), så blev det ett pass i ridhuset med lite cavalettibommar.

När vi var klara hade det slutat snöa o solen började kika fram. Riktigt skönt faktiskt.

Nu vill jag att Röd ska komma med posten, o sen väntar jag på ett annat paket oxå. Mycket väntan. Hatar det. Stressande som tusan.
Precis när jag fått upp värmen här hemma igen så är det dags att ge sig iväg igen. Flänger fram o tillbaka hela tiden, aldrig är det annat.

Slut på boken, slut på släpet… 04 november 2009

Nu har jag äntligen tagit mig igenom Dan Brown’s nya The lost symbol. Känns som om jag har läst jättelångsamt… men jag tycker ändå att jag har läst den så fort jag har haft tillfälle. Börjar tro att det här med att ha pojkvän påverkar mitt läsande negativt. Det blir inte lika mycket läsande innan jag somnar… eftersom det helt enkelt inte är så roligt för han som ligger brevid.

Men åter till boken då…  Du som gillar Dan Brown o som har läst hans tidigare böcker blir inte besviken. Historien följer samma mönster o är stöpt i samma mall. Inga överraskningar, lite som jag skrev här tidigare. Men historien gav mig ändå nya kunskaper om lite av varje, oxå precis som vanligt. Äventyret är en tio timmars rusch genom Washington D.C och Frimurarnas historia och hemligheter.

Jag läste för första gången en Dan Brown på engelska, o jag måste säga att det gav det hela en lite ny känsla. Språket känns inte riktigt lika konstlat som det gör på svenska. För Dan Brown gillar ju sina stora ord och stora känslor, o det blir inte alltid så bra på svenska. Så jag skulle faktiskt vilja rekommendera att välja den engelska versionen om du har möjlighet att välja. Visst, man kan behöva Googla lite ibland för att fatta vad de snackar om, men hey… det är inte särskilt jobbigt.

Tycker jag att den var bra/läsvärd? -Ja. Om man gillar Dan Brown. Det finns ju en hel del som hatar hans böcker och som tycker att det är skräplitteratur som man absolut inte ska ödsla någon tid på. Jag håller inte med alls. Jag tycker att Brown bjuder på trevlig underhållning och man får lite allmänbildande historialektioner på köpet. När jag läste Da Vinci koden slukade jag allt och var helt tagen av spänningen. Slutade med att jag letade upp alla Browns böcker och läste dem i en rasande fart. Men, till o med jag tröttnade lite till slut. Han är rätt enformig i längden.

Att nu då få hitta tillbaka till honom och få en ny bok att bita kändes ganska trevligt. Speciellt med tanke på den hopplösa Dan-Brown-wannabee-boken jag läste nu alldeles nyligen. Usch. Det ska vara äkta vara eller inte alls. Men det finns en annan sak som är lite störande efter att ha sett filmatiseringarna av böckerna…. Man ser Tom Hanks springa runt i huvudet när man läser, blir lite förvirrat ibland.

Det ska bli skönt att slippa släpa runt på den här stora klumpboken nu, får ju nackspärr pga för tung väska! Att bära runt på en inbunden bok är som att bära runt på en för stor bärbar dator, en sån där som egentligen bara är ”släpbar”. Tacka vet jag pocket. Man kan inte få nackspärr av pocket.

Men det finns ju en anledning till varför jag läste en inbunden bok…. om ni kikar in på Pocketblogg.se senare ikväll (tror jag) så kommer det finnas en liten recension och en tävling där du kan vinna ett ex av Den förlorade symbolen. Tjohej! Uppdaterar med riktig länk när all info ligger uppe.

Winnerbäck 31.10.09 31 oktober 2009

Kvällen värmdes upp av Andreas Grega. Skön kille, skön musik. Hans låt Dom hade mycket att säga snurrar på P3 en del, du kanske känner igen den.

Men sen kom huvudpersonen in o öppnade kvällen med Järnvägsspår. Fantastisk låt. Verkligen. Fick superskön känsla i kroppen, shit va bra! Sen var vi igång, det rullade på stadigt med nya låtar uppblandat med gamla. Han körde några som inte har varit så vanligt förekommande de senaste åren. Typ Jag väntar på ett regn och Om tiden vill ifatt o Söndag 13.3.99. Tack för det, trevligt. Hugger i sten lyfte taket, Dunkla rum kändes som att få en varm kram. När Elden kommer som extraextra nummer med Johan Persson på piano och Lasse vid micken så kan man bara älska det. Allting är som det ska vara. Anna Stadling briljerar i Om du lämnade mig nu.

Jag tror jag fick med de flesta låtarna som spelades i en liten Spotifylista, Lasse W 091031. Men som alltid är konsertversionerna av låtarna SÅ mycket bättre, har mer tryck och känns mer i magen. Det är inte heller rätt ordning på låtarna i listan… för de är så många, så jag minns inte ordningen. Mer än att Järnvägsspår var först o Söndermarken sist.

Tack för ikväll Lasse ♥♥♥

Bio, Lasse W & mamma 31 oktober 2009

Tror att jag hade världens tröttaste pojkvän imorse. Herregud. Jag är helt fascinerad av att man kan va så trött kl 10 på lördag. Vi sover lika länge men är helt olika på morgonen, jag är ju iofs en morgonmänniska… men ändå. Fascinerad som sagt.

Vi var på bio igår efter att jag hade slutat jobbet. Det blev Bröllopsfotografen. Svensk film med bland andra Tuva Novotny, Kjell Bergqvist o Johannes Brost (!). Första 3/4 av filmen var rätt rolig o bra… men sen hände det lixom inget. Lyftet som man byggt upp föll ganska platt. Historien gick på tomgång o blev ganska ointressant till slut. Men värmländska är underhållande. Det fanns en hel del roliga scener,  men som helhet vet jag inte riktigt om jag tycker att det funkade faktiskt.
Ungefär så.

Just nu sitter jag mest o väntar på att klockan ska gå. Det är dags för Winnerbäck ikväll. Han fick skitrecensioner i GP för spelningen igår, men va fan… verkade ju inte som om recensenten gillar Lasse överhuvudtaget. Då är det lixom lite uppförsbacke från början. Jag litar på Lasse. Dessutom är den 31:a oktober ett väldigt bra datum för Winnerbäckskonserter…. bra känsla.

Pratade med mamma nyss, det är hon o jag som ska gå ikväll. Men plötsligt började hon jiddra om att M kanske hade velat följa med, o att han isf kunde ta hennes biljett. Och se att det kanske var dumt att köpa biljetter till den här dagen, när det är Halloween o allt. Hon e ju så himla knäpp ibland. Klart att det är hon som ska gå, det var ju därför vi fixade biljetterna, o vad tusan – datumet spelar väl ingen roll…. händer ju inte ett skit. Det låter på henne som att hon inte kan förstå att någon skulle vilja umgås med henne o att hon är ivägen mest hela tiden. Jag blir så trött. Jag hoppas att Lasse W äe lika bra som vanligt så att hon blir lite uppmuntrad.

Tror att hon behöver det.

Mr T & ångesten 27 oktober 2009

Vad hade man gjort utan Facebook? Ärligt… vad gjorde man innan det fanns?! Herregud.

Hur som helst…. idag har jag tex fått reda på att sörsta idioten EVER ”har ett förhållande”. Han är även med på bilder där en tjej kallar honom ”baby”. Usch. Jag får lite kväljningar bara jag ser det. Samtidigt som ett litet frö i mig fortfarande tycker att han är lite snygg. Så jävla sjukt. Killen är ju helt jävla störd i huvudet och har bevisat det fler gånger än jag orkar räkna. Han har nog fått en del plats här i bloggen oxå, lite då o då. Och andra gånger nämns han nog mer som en känsla (=ångest). Eller ”killen-som-fick-ångest-bägare-att-rinna-över”. Kärt barn…

Undra hur det är att ha ett förhållande med honom? Jag hade velat vara en fluga på väggen för att ta reda på om han kan bete sig som normala människor på riktigt eller om han typ är värld en Oscar för sin rollprestation i ”Mr T lurar brallorna av tjejen”. Jag tycker ärligt talat synd om tjejen, för hon ser rätt snäll ut.

En sak är säker  – jag är glad för att tiden går o för att jag hade vett på att gå ifrån honom.

…. märkligt att jag skriver ett helt inlägg om det här. Men den här killen har varit betydelsefull för mig. Han har varit en sån där som jag inte kunnat släppa. Men även den personen som gav mig min första panikångestattack i offentlig miljö bara genom att vara i samma rum. Eller förlåt, självklart var det jag o min hjärna som skapade härligheten, men ändå… det var tankar och känslor kring honom som blev som en trigger. Han var under en väldigt lång tid min ångestkänsla personifierad, eller vad man ska säga. Den utlösande sista droppen som fick det att rinna över.

Tänk att ha en sån titel på meritförteckningen, ”Ångestframkallande”.
Snajsigt.

Samtidigt har jag ju även en tacksamhetsskuld till honom. Utan honom hade jag aldrig kommit till den punkt då jag inte orkade längre, då jag tog klivet ut o sökte hjälp. Utan hjälpen hade jag aldrig fattat vad som pågick i min hjärna.

Så tack, idiot, have a happy life!

Back to normal 27 oktober 2009

Ordningen är återställd, M är på svensk mark igen. Det var så himla härligt att träffa honom igen! Alldeles gulligulligt! Han säger att han har köpt hemliga presenter… typ julklappar. Jag är inte helt nöjd med det. Sjukt nyfiken. Men en present fick jag iaf direkt – Nya Converse =) Jäj! Visserligen ett halvt nummer för stora, men vad gör det…. jag kan vifta på tårna lite extra o det är säkert bara bra. M får iaf MVG i presentköp. Helt klart.

En annan sak som har varit bra idag är att jag fick brev från polisen. Tydligen har någon hittat min plånbok! Så imorgon är det jag som åker till Hittegodscentralen o får förhoppningsvis tillbaka en användbar plånbok. Får väl se vad som finns kvar i den. Tänk om min 50-öring ligger kvar! Haha, dumma idiot-tjuvar.

Nu blir det DH o müslimiddag.

Metal i Mölndal 27 oktober 2009

En del tvättar på helgerna. Eller bakar. Eller åker till Ikea. Medan andra har Mustasch på besök i vardagsrummet =) Henke, som jag jobbar med, vann en tävling på radiokanalen Bandit Rock i Gbg där vinsten vad att få en spelning av Mustasch hemma i lägenheten. Sagt o gjort, hela gänget knôdde in sig i Henkes 2:a o röjde loss! Så här såg det ut. Behöver jag säga att Henke fortfarande var helt salig på måndagen när han kom till jobbet?… Jag hade lätt velat vara där!