Way out west – Lördag

Det var segt att komma igång och ladda om på lördagen. Jenny Wilson fick tyvärr stryka på foten, vi orkade helt enkelt inte vara där så tidigt… tyvärr. Jag hade velat se henne. Får bli en annan gång. Istället trillade vi in i parken vid 16-tiden lagom till Olle Ljungström och hällregnet. Kändes välkomnande. Det var fullt regnställ på som gällde och stövlar på fötterna. Allt annat kändes…. opraktiskt.

Jag o Malin ställde oss under ett litet träd vid Linnéscenen, eftersom tältet var gaaaalet knökfullt. Vi stog där, lite på håll, o skrattade ihjäl oss över alla kreativa lösningar ett rejält regnoväder lockar fram. Jösses! Killen i för trång, svart, sopsäck utan hål för armarna var roligast. Tvångströja!!När det gäller musiken har jag inte så mycket att säga… det var varken bra eller dåligt i mina öron.

DSC00889

Lite gegga.

Vi drog vidare till Azalea och Dead Prez. Ny bekantskap. Vi kändes oss inte heltända utan tog plats i SJ-tältet, på lagom avstånd. En torr oas i det som mer o mer började förvandlas till äkta festival-gegga. Vi fick tom sittplats efter ett tag! Guld! Men pojkarna på scenen gungade tungt. Vi snackar blytung bas som får hela kroppen att skaka, det går inte att vara likgiltig då. Jag är ingen hiphopare i blodet precis, men det var väldigt kul att vara där. Lärde mig till exempel att det verkar vara dödssynd på att klappa i takt när man lyssnar på hiphop. Så gör man bara inte. Punkt. Man vaggar, dansar, jobbar mycket med armarna i luften. Dead Prez vinner priset för mest brutala bas. Grattis.

NAS entrar Flamingoscenen och regnet har inte gett upp. Men öppningen är grym! Hiphip is dead! Det rycker i gummistövlarna och vi bara måste längre fram i publiken. Vi dansar oss lyckliga och NAS verkar oxå rätt nöjd. Allting är bra – till o med regnet ger upp!! Lycka! Regnbyxor av, luva ner. Tack.
Festen fortsätter, det känns som om att alla är tända och allting stämmer, det gungar, hoppar och tjoar. Avslutningen med One mic är huuuur bra som helst! NAS – bäst idag.

Lyckliga och dansvarma ger vi oss iväg på matjakt. Vi kollar in VIP-området. Konstaterar att leran även tagit sig dit och att maten är dyrare där än ute i parken What’s up with that?! Helt obegripligt.
Vi möter upp Karin vid New Orleans istället och äter wow-burgare från Wasa Allé. Fint. Gott. Och så Amadou & Mariam som underhållning. Störtskönt gung som värmer kalla o fuktiga själar. Det rycker i gummistövlarna igen. African style.

Vi sitter kvar o sörplar öl och när Basement Jaxx kör i gång på Flamingo känns det som om förfesten har börjat. Good Luck får alla att hoppa på geggan skvätter. Vi står på håll och ser hur pubilkhavet har fattat vad det handlar om. Efter några låtar planar det ut lite och blir lite mer bakgrundsskval typ, för att sen stegra igen och avsluta med fullt ös igen i Where’s your head at? Tack för det.

Vi kommer helt enkelt inte ifrån öl-området, haha… utan blir kvar där när My Bloody Valentine surmulet drar igång på Azalea. Fy faaan. Öronproppar i fort som tusan. Det här är det värsta jag hört. Jag o Malin får nästan kräkreflexer. En kille vi snackar med tycker tvärt om. Han har aldrig hört dem förr, men ska nog leta upp deras skivor när han kommer hem. Jösses. Det är otroligt märkligt. I min bok är MBV helgens bottennapp. Jag frågar Karin om det här är emo. Hon svarar: -Kanske. Jaha. Det låter som krig, rivningsarbete och asfaltering.

DSC00890

Lily

Sen var det äntligen dags för Lily Allen. Det är trångt framför scenen, jäääävligt trångt. Men när hon kör igång blir det inte den där publik-urladdningen som jag hade velat ha. Där vi står är det ganska lugnt o stilla… va e det för stil lixom!? Står man på en konsert är det dans och armarna i luften som gäller… okej? Det lossnar inte riktigt, även om Lily är hur cool som helst i sina skyhöga klackar, genomskinliga linne o discosminkning. Hon är skön, men lite nonchalant.

DSC00895

Tältparty med Teddybears!

Vi vandrar vidare till Teddybears som ska avsluta festen i Linnétältet. Det är här festen är. Helt klart. Det är teddybjörnar som spelar hård gitarr på scenen, blinkande ljusskärmar, rök och publiken röjjer! Det blir en grym avslutning… Med konfettiregn. Cobrastyle. Det gillar vi.

Jag är slut som artist, orkar inte med klubbandet. Och definitivt inte i leriga stövlar… Så här tar Way out west slut för min del. Tack Malin, my partner in crime, tack Karin, Johan o Emma för perfekt festivalsällskap. Tack Telia Max 25 och Suzanne för biljetterna!!

Annonser
Taggad , , , , ,

One thought on “Way out west – Lördag

  1. jimmy skriver:

    hej jag undrar hur ofta du använder dina gummistövlar jag använder mina varje dag kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: