Post-olympisk-depression

Sitter i soffan efter en riktigt lång dag…. som tyvärr inte är slut än på ett par timmar. Uschligt väder, mycket reklam och måååånga trappor.

Hade utvecklingssamtal med min närmaste chef idag. Det ar trevligt och lite skönt att få prata av sig lite. Hon är ju rätt ny på jobbet och vill lära känna oss lite bättre, så det blev en hel del prat om mig o hur jag lever, men också hur jag tycker det funkar på arbetsplatsen och chefer. Känns bra att hon vet om min situation nu och det känns bra att jag har lite stöd från henne. En liten ljusglimt i en annars rätt tung period.

Jag ligger ungefär en vecka efter i pluggplaneringen. Och jag har bara en sak att skylla på: OS. OS är boven i dramat. Jag önskar att jag inte var så sportintresserad och fascinerad av dessa modiga, tuffa människor. Tänk vad bra jag hade legat till då… säkert skrivit halva inlämningsuppgiften vid det här laget. Men nu är det inte så.

Istället sitter jag här nu med lite minnesanteckningar från lite litteraturgenomgång kopplat till uppgiften, som jag ska försöka pussla ihop till något vettigt. Ska producera ungefär 5 sidor kvalitetstext till på söndag. Jag har sammanlagt i timmar har jag ungefär 3 arbetsdagar på mig. Det kommer bli tufft.

Samtidigt lider man ju lite av post-olympisk-depression. Det känns tomt. OS blir alltid som en liten dokusåpa som man inte vill ska ta slut. Varje kväll bjuds man på nervkittlande dueller, måljakter och medaljkamper. Blir som en drog.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till….

…. eller, jag gör väl som jag brukar: äter choklad.

Annonser
Taggad , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: