En högoddsare gör come back

Det hände en grej på jobbet igår.
När jag kommer in i omklädningsrummet står två kollegor där o babblar o bubblar. De frågar om jag har hört att MG är tillbaka. Näe, det har jag inte hört, jag kom precis innanför dörren.
MG är personen som har varit tjänstldig/försvunnen i över ett år och som nästan aldrig har hört av sig till jobbet, som hela tiden förlängt ledigheten, som kuskat runt i Asien och som flytt från diverse svårigheter här på hemmaplan. Han är också personen som jag har vikat för det senaste halvåret.

Jag har hela tiden fått höra att jag nog inte behöver oroa mig för om jag får fortsätta med mina stadiga timmar. Eftersom MG hela tiden har skjutit upp sin come back, så trodde ju min chef att han skulle göra likadant den här gången också. Så blev det inte. Igår, alltså sista dagen på hans tjänstledighet dyker han upp som gubben i lådan och säger att han hade tänkt att komma tillbaka nu.

Jag hann inte prata med min chef så mycket igår, fick bara beskedet att han vill att jag jobbar nästa vecka som vanligt för att ”skola in” MG i jobbet igen eftersom en hel del har förändrats sen han var här sist. Sen får vi se.

Det betyder att jag har en veckas fullt jobb. Sen kommer jag kanske inte behövas varje dag, om ingen blir långdraget sjuk eller något annat inträffar som betyder att det saknas personal. De flesta var väldigt förvånade på jobbet igår, ryktet spred sig att man hade sett MG…. man pratade nästan som om man sätt ett spöke. Många trodde att han aldrig skulle komma tillbaka, eller att han slutat. ”-Det va fan en högoddsare” som Christian sa. De frågar oroligt hur det blir för mig nu, kontorets bästa vikare (jag har bästaste kollegorna). Jag kan bara svara att jag inte vet mer än dom.

Självklart fick jag sjuk ångest över det här. Och då tänker jag främst på min ekonomi. Det kommer bli en jävligt tuff vår nu känns det som. Å andra sidan är det här kanske det bästa som kunde hända. Jag får en rejäl knuff i ryggen framåt, mot att söka nytt jobb. Jag kanske äntligen får den tiden jag har saknat, de där timmarna det tar varje dag att leta igenom och skriva och skicka. De där timmarna jag tappat bort någonstans på vägen medan jag kryssat mig fram mellan häst, plugg, pojkvän o jobb.

Men just nu är det mest en klump i magen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: