Rörigt om förutfattade meningar och intryck

Människor omkring mig slutar aldrig att överraska, förvåna, glädja, göra mig besviken eller få mig att tänka.

Varje dag på jobbet får jag träna mig i att ha tålamod. Kunder är kunder o dem ska man vara trevlig mot och pedagogiskt förklara samma saker gång på gång. Regler, rutiner, säkerhet, vikt, porto, fullmakter, transportvägar, leveranstider. För att inte tala om det där dösnacket man ska vara så bra på! Jag blir trött på det. Förlåt, men en del människor är bara långsamma i huvudet…. o det har de väl all rätt att vara antar jag. Men det tär på en. Varje dag naggas man lite i kanten.

Sen har vi de där härliga roliga mötena. När man träffar nya människor som faktiskt ger något tillbaka, det är så fint! Eller när man träffar människor som man tror att man har en uppfattning av, men som helt ställer den på ända plötsligt. Det e roligt och förvirrande på samma gång… eller, ibland kanske man blir lite ledsen oxå, om det visar sig att det inte blev som man har tänkt sig – åt fel håll, så att säga. Som tur är så händer det ganska sällan.

Den senaste tiden har jag träffat rätt många nya bekantskaper från olika håll och i olika sammanhang. Och alla har de lämnat avtryck på nåt sätt, i stort o smått. Ibland blir man helt snurrig i huvudet av pusselbitar som lixom inte passar ihop, eller som passar ihop på andra sätt än vad man trodde från början.

Och hela tiden trillar det tillbaka på mina egna förutfattade meningar, eller första intryck som har fått revideras och omvärderas. Hjärnan spelar spratt… o det kommer nog aldrig att sluta. Min fråga är hur man kan lära sig att vara öppnare och ärligare från början? Varför har man de där tankarna om folk som man bara träffat en gång på en fest eller bara snackat med på nätet eller träffar på jobbet i 5 min? Helt omedvetet så har tankarna tänkt ihop en bild. Jag blir nästan rädd för mig själv ibland. Vilka grejer jag kokar ihop!

Hoppas nu inte att det sitter folk där ute o tänker ”-Undra om det är mig hon menar?”. Det är det nog inte, eller isf är det bara på det positiva sättet. Jag behöver nog bara vända o vrida på tankarna lite. Själv är jag grymt nyfiken på vad folk som inte träffat mig förut tänker om mig det första eller andra intrycket. Det är väldigt underhållande att få höra sånt! Samtidigt som det kan vara svårt att prata om helt ärligt. De förutfattade meningarna rör till det. Det gäller att kunna säga det på rätt sätt och ta det på rätt sätt.

Tror jag. Eller?

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: