Uppåt! Framåt!

Dressyrträningen för Lollo igår blev stenhård. Jag var helt slut i hela kroppen efteråt o Zally jobbade sig svettig i iskylan i ridhuset. Men trots att vi fick slita o trots att Zally sprattlade med både ben o huvud lite då o då för att försöka komma undan, så kändes det bra och som om vi tog tag i något annat.

Jag kunde glömma bort den dumma, tråkiga tävlingsupplevelsen vi hade i helgen. Nu är det nya tag som gäller.

Fokus var att få fart på bakkärran och kunna samla energi o sedan släppa iväg den. Rida henne uppåt, framåt med kontroll på bakbenen. Jag hade full koncentration på mina sittben o skänklarna. Hjärngympa och fysiskt ansträngande samtidigt. Lollo hejade på och drillade oss varv efter varv. Jobbade på en slags fyrkantig ”volt” där jag red i skritt o trav. Varannan rakstrecka skulle jag samla upp, och driva in henne i att korta steget o bunkra energi så att hon sätter sig lite och varannan strecka släppte jag iväg energin frammåt men fortfarande med kontroll på bakbenen.

Resultatet blir att Zally tvingades gå i en högre form än vad som är henne bekvämlighetszon. Vilket gjorde att hon tyckte att det var ganska jobbigt o vill komma undan genom att sladda runt med baken, liksom ”orma” sig fram. Det kräver en hel del av mig som ryttare att hålla ihop henne, men samtidigt ska hon ju bära sig själv o hitta balansen. Jag måste bara hjälpa henne en bit på vägen…

I galoppen red jag på stora mittvolten o gjorde likadant med tempoväxlingarna. Halva volten samla upp energin, driva på o korta upp o sen halva volten framåt med kontroll. Här tappade hon takten väldigt lätt och blev sprettig o fyrtaktig i galoppen. Och i höger varv sprang hon med näsan i vädret. Inte vackert, men nödvändigt att rida igenom. Det är svårt att få ihop allting med hjärnan o känslan när man rider i det läget. Ofta rider man så mkt med ryggmärgen, jag behöver inte tänka att jag ska göra något för att parera henne, man bara gör det. Men när hon får lite hjärnsläpp så måste jag vara cool, men stadig o bestämd. Försöka hålla fokus o veta när jag inte ska ge mig.

Ridningen kändes komplicerad igår, men samtidigt tror jag Lollo var nöjd med oss. När man sitter o jobbar så intensivt i sadeln älskar jag verkligen den här sporten! Det är så jäkla häftigt! Lätt att glömma bort när svetten rinner, samtidigt som låren har förfrusit för länge sen… och träningsvärken från onsdagens pass på gymmet kändes ordentligt i kroppen.

-15 grader ute är inte helt optimalt när man ska rida. Men, men… Jag är väldigt glad över att Lollo pallade :)

frostigt

Zally tyckte det blev lite väl mycket is i morrhåren…

Annonser
Taggad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: