Snubblade på 0,4 %

Jag har ju redan twittrat ut lite om hur det gick på tävlingen igår, men för min egen skull vill jag skriva ner det ordentligt här. Och sen kanske det finns några som vill läsa det :) Även om jag märker rätt tydligt att det inte är häst-inläggen som drar läsare precis… haha! Jag förstår att det är rena rappakaljan för oinvigda.

Hur som helst. Den här omgången av seriedressyren fick jag en lite snällare starttid, halv 2 på eftermiddagen. Kunde nästan ta en liten sovmorgon, vilket var välkommet då kroppen protesterade ordentligt. Den ville ligga hemma o kurera förkylningen istället för att springa runt o tävlingsfixa o rida. Inte bästa förutsättningarna alltså, men skit i det…

Knoppad och snart klar för avfärd.

Knoppad och snart klar för avfärd. Stadig rumpa har hon, lilla Z.

LB:2 var dagens utmaning. Första gången jag red program på lång bana, 20×60 m. Framridningen kändes först rätt hopplös, Zally var jättestel i vänstersidan o jag fick låta henne trava igång med näsan i vädret för att över huvudtaget få igång henne.

Men efter mycket tålamod och lång uppvärmning så började det arta sig och vi hittade till o med lite energi o sug framåt! Jag hörde Lollos tips i huvudet, rid bestämt o med energi. Tydliga hjälper, kräv direkt gensvar. Jag började hoppas så smått på att det här kunde gå ganska bra där jag satt o försökte att inte titta för mycket på de andra fina ekipagen som värmde. Jag ska inte jämföra med andra, för vi är inte alls i den ligan. Vi är där för att komma in i tävlingscirkusen igen o hitta ett vinnande recept.

Äntligen blev vi uppropade och fick gå in i ”collecting ring” och vänta på vår tur att gå in på banan. Klockan ringde, jag droppade spöet och så var det dags.

Vi började lite halvtaskigt med vinglig uppställning, en 5:a. Skit. Men sen kom vi igång o det kändes rätt bra! Jag behövde inte bära runt henne o vi hittade lite flyt. Wow liksom! Jag kunde tänka lite på mig själv o andra detaljer istället för att hela tiden tänka att ”fan, nu backar hon”. Vi gjorde fina galoppfattningar, vi klarade svårigheterna med mellangalopp o övergångarna ganska bra, fick 6:or o 7:or på det. Sen strulade det till sig lite på sista mellantraven, som jag trodde skulle bli en av de enklare rörelserna då den låg på en långsida. Mellantrav med stöd av väggen är ju inte lika svårt som diagonal liksom… men kanske just därför kom vi inte riktigt igång o jag fick driva som tusan o drog upp knäna lite i frustration antagligen o tappade då ena stigbygeln. Då tappade jag lite fokus också…o så på nåt märkligt sätt bröt hon av helt när jag skulle samla ihop henne igen o förbereda nästa rörelse. En 4:a. Attans. Sen avslutar vi helt okej o uppställningen på slutet blev bättre.

Direkt efteråt var jag nöjd, jättenöjd till och med. Hon kändes mycket bättre än förra gången. Jag tror att vi har börjat hitta tävlingsknapparna, lite grann i alla fall. Det är långt ifrån den bjudningen hon har hemma i ridhuset, men det var ett steg åt rätt håll.

Min lilla publik, mamma, Sofia o Angela, en gammal stallkompis från förr, tyckte alla att det såg fint ut och att vi säkert skulle klara 60 % strecket den här gången.

Så ni kan fatta besvikelsen när jag får protokollet i min hand och det står 59,67 %. Bittert. Hård domare. Tänk om jag inte tappat fokus sita mellantraven? Tänk om hon hade stått stilla ordentligt o inte vinglat i första medellinjen? Satan. Vi var fan värda en liten clear round-rosett den här gången.

Men domarn var rätt snål, det märktes. Den som vann klassen fick ca 68 %, det är en ganska låg poäng för vinst. Så vi hade lite oflyt. Och visst… vi har fortfarande mycket att jobba på, bjudningen är en viktig del i bedömningen. Vi ligger o harvar på 6:or på alla punkterna i de sista poängen på ”Allmänt intryck”, där det är koefficient 2 o 3. Alltså värt mycket poäng i slutänden.

Nu har vi en chans till på oss att knipa den där rosetten. Det har blivit målet nu. Kommer kännas som en vinst, även om det är typ bara är en ”du var ganska dålig, men här får du ett litet tröstpris”-rosett. Jag tar med mig det positiva från dagen, det kändes bättre o vi kom inte sist o några placeringar bättre än förra gången. 22:a plats. Det tar sig. Eller nåt.

Och idag sitter förkylningen som en smäck. Vilket kommer förstöra den här veckans träning en del… men, det får det väl ha varit värt då.

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: