WOD-måndag

Det blev högt och lågt på WOD-passet idag. Det var parövningar rakt igenom och tyvärr var vi ojämnt antal så jag blev själv o fick köra med en av instruktörerna, Angelica. Supervältränad o supersnabb.

Teknikdelen handlade om att stå på händer på lite olika sätt. Wallclimbers och vanligt handstående mot vägg. Wallclimbers kändes lite bättre idag, jag kom lite närmare väggen. Men det är fortfarande en bit kvar och när jag gör många på raken så orkar inte axlarna med. Till slut kan jag liksom inte flytta händerna utan fastnar någonstans långt ut från väggen, sjukt frustrerande. Och det känns fortfarande lite läskigt att gå hela vägen in till väggen med bröstet…

Sen gick vi vidare o skulle upp mot väggen på vanligt sätt, till handstående. Såg så ruskigt lätt ut för alla. Tjejerna som stod brevid mig bara studsade upp. Små, lätta 20-something tjejer som fick mig att känna mig tyngre o äldre än någonsin typ… Ångest. Jag kommer typ halvvägs med benen. Jag vågar inte putta ifrån (eller så kan jag helt enkelt inte tekniken för det där…) och det känns som om benen väger bly o dras som magneter till golvet. Jag kom inte upp helt en enda gång, snuddade med ena hälen en gång. Kändes som världens största nederlag när jag såg hur alla andra klarade det. Instruktörerna gick ju runt o hjälpte till, men jag hade behövt att de tog tag i mina ben o satte dem på plats men det gjorde de inte… Herregud. Det känns som mission impossible att komma upp i handstående för mig just nu.

Flera gick vidare o hjälpte varandra att stå fritt på golvet också. Då tittade jag mest på. Med stukat självförtroende.

Men sen blev det fart på grejerna och vi körde en WOD som skulle göras två och två där paret skulle få ihop antalet repetitioner tillsammans.

– wallclimbers
– hoppa bock över varandra,
– burpees med jämnfotahopp över låda,
– sit up-stand up,
– skottkärra över salen,
– air squats
– quick runs över salen

Repetitionerna kommer jag inte ihåg exakt, men det var allt från 20 till 100. Jag körde som sagt med ena instruktören, och fick alltså känna på hur sjukt snabbt det kan gå… Men det var väldigt roligt att köra med någon som är så grym! Vi blev ju klara nästan lika snabbt som grabbarna och det var ju himla kul, även om det inte riktigt var min förtjänst kanske :) Hon var ju skitsnabb på det mesta, men det betydde ju bara att jag fick kortare små pauser när vi turades om med repetitionerna. Brände gött i lungorna o mjölksyra i benen.

Avslutningsvis blev det en tabataomgång med statiska core-övningar.

Skönt att jag fick göra sånt jag är bra på också, så att nederlaget med handståendet inte fastnade i huvudet för länge.  Men ska jag fixa det där så måste jag träna, träna, träna… och gärna få lite hjälp. Men det är ju inte så lätt när man alltid går själv till gymmet. Så, vi får se om jag någonsin kommer få huvudet ner o fötterna upp. Kämpa, Karin.

Annonser
Taggad , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: