Om att längta o så….

Knät mår bättre och bättre, jag är kryckfri och blir allt starkare o mer rörlig. Men fram tills jag får röntgen och läkarbesök avklarat på tisdag så vågar jag inte tro någonting. Jag vet ju inte vad domen blir. Fast jag kan tänka mig att läkaren kommer säga att jag ska läka o vänta i 6 veckor och sedan kolla igen. Eller så kanske, kanske det blir operation. Jag har verkligen ingen som helst aning.

Men jag tänker mycket på det. Hur jag kommer känna om det blir si eller så eller något helt annat. Funderar på vad jag skulle tycka var det bästa beskedet jag skulle kunna få, eller vad som skulle vara det sämsta.

En annan sak jag pysslar mycket med under dagarna är att längta. Jag längtar och önskar och hoppas. Jag längtar efter att få hoppa upp på hästen. Jag längtar efter första riktiga, svettiga dressyrlektionen eller att hoppa en bana. Eller fatta galopp o känna fartvinden o höra klapprande hovar på en skogsväg.

Jag längtar efter att dra på mig träningskläderna, snöra på mig löparskorna o dra ut o springa. Springa så långt som jag bara orkar. Slå mitt längdrekord. Eller ge mig iväg o springa intervaller, hårt o tufft. Känna hur det bränner i benen o andningen. Slå hastighetsrekord.

Jag längtar till att jag får boka in ett WOD-pass på gymmet. Peppa igång mig. Ladda. Och sedan få se programmet för dagen o tänka ”Shit, va jobbigt!” och sen bara göra det. Känna hur pulsen och andningen stiger till max och inte går att kontrollera, men ändå bara fortsätta för att jag vet att kroppen pallar. Låren bränner och axlarna känns slut. Och när passet är färdigt o jag hämtar andan kommer jag bara tänka ”…det här vill jag göra igen.”

Jag längtar efter att kunna göra allt det där utan att märka att jag har haft en knäskada.

Allt det här längtet motiverar mig. Så egentligen oavsett vad läkaren ger mig för dom o prognos så kommer det här vara mina mål och det jag strävar efter. Jag ska komma tillbaks dit.

Idag tänkte jag till o med att det här kanske är min chans till omstart. Att kunna göra allt ordentligt, bygga och växla upp i lagom takt. Göra rätt från början. Kanske blir det här upptakten till en fantastisk period där jag i slutändan kan bli både snabbare o starkare än tidigare.

Allt det där tänker jag på medan jag böjer och sträcker. Och gör tåhävningar tills vaderna nästan krampar.

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: