Fem dagar in i PF: Hungerspelen

Dag fem på min periodiska fasta och jag lär mig nya saker om mina vanor och min kropp nästan varje dag. Jag är hungrig hela förmiddagen, varje dag, det är inget att hymla med. Men det finns en skala, och nu är hungern lite mindre än den var dag 2 och 3. Kanske har jag även vant mig vid känslan, det där suget i magen som kommer o går. Och dippen jag har mellan kl 10-12 på dagarna, precis innan det är lunchdags är inte att leka med. Jag sitter o gäspar o har lite svårt att hålla fokus på en arbetsuppgift. Det blir väldigt lätt att jag seglar iväg i tanken.

En annan sak som är lite svår tycker jag är att veta hur mycket mat som är lagom. Jag äter i vanliga fall ganska små portioner tror jag, istället äter jag ofta. Men nu får jag ju göra lite större portioner och det är jobbigt, jag blir mätt fort. Igår efter träningen var jag inte så värst hungrig, men jag behövde ju äta en ordentlig middag för att kunna stå mig till dagen efter. Så sen låg jag där helt utslagen i soffan i totalt efter-träning- o matkoma. Meningen är ju att lunchen o eftermiddagsmålet ska stå för 50 % av dagsintaget o sedan middagen för andra halvan. Men, jag har svårt att hålla det känner jag. Lunchen och middagen blir ungefär lika stora o eftermiddagen lite mindre.

Något som är bra med fastan är att jag har blivit väldigt mycket mer motiverad att hålla mitt löfte om att inte äta godis under den här tiden. Jag får unna mig något en dag i veckan har jag sagt, men då handlar det inte om en hel påse chips eller en hel chokladkaka, utan bara lite lagom. Och jag ska verkligen försöka, jag är ju en sockerjunkie av rang och hopplöst förälskad i choklad. Än så länge går det ska att ta lite nötter eller torkad frukt istället när det krisar. Men det är en kamp o jag har ett samtal med mig själv om det här varje dag.

Hungern har blivit som en rutin på något märkligt sätt. På morgonen när jag känner att den kommer krypande så där runt kl 7-8 första gången så är det liksom bara att försöka ignorera den, ta en kopp te. Och en lite läskig grej jag har kommit på mig själv att tänka är att jag gillar att jag kontrollerar hungern. Att det är något som jag kan hantera och det är jag som bestämmer när min kropp ska äta, och att känna sig hungrig är på något sätt bra för då vet jag att kroppen har bränt den mat jag ätit dagen innan. Drar man det här lite längre kan jag tänka mig att det är de här tankarna som får gå loss totalt när man har en ätstörning… Man mår bra av att känna sig hungrig, känslan av en tom magsäck o en kropp som vill ha mat. Jag har aldrig varit en bantande person, jag brukar helt enkelt inte kunna kontrollera min hunger utan jag ger efter för den och äter det jag kommer över, hungern styr mig o mitt humör. I perioder har jag brytt mig mer eller mindre om om det är något nyttigt jag stoppar i mig eller inte.

Jag vet inte riktigt när min kropp ska vänja sig mer vid de här nya matvanorna, men jag hoppas att det inte tar alltför lång tid. Så himla roligt är det inte att gå runt att vara hungrig. Även om man får en väldigt platt mage av det…. Jag antar att det tar ett tag att vänja sig av med 30 års frukostätande.

Nu är klockan kvart i 12 o allt jag kan tänka på är min lunchlåda, så jag får sluta här.

 

Annonser
Taggad , , ,

One thought on “Fem dagar in i PF: Hungerspelen

  1. […] det har varit tufft. Jag har ju skrivit ett par inlägg här längs vägen, gnälliga o hungriga. Och jag ska inte ljuga. Jag har varit hungrig […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: