En håll käften-runda

tanktop-wod

Woden i torsdags var som en dröm :) Så förfärligt jävla asjobbig, och fick mig att må lite illa.

Vi gick igenom lite knäböjteknik först och sen började vi ganska fint med en AMRAP i 10 min. Varv 1: 10 knäböj, 10 fällkniv, 10 boxjump, 10+10 renegade row, varv 2: 5 knäböj, 5 fällkniv, 5 boxjump, 5+5 renegade row. Och sen fortsatte man att köra vartannat varv 10:or, vartannat 5:or. Inga konstigheter och en skön öppning. Jag körde frontböjar rakt igenom för det går liksom fortast.

Sedan körde vi teknik på lite clean & jerk från marken i kombination med en squat. Alltså från marken upp till axeln, ner i en knäböj o sedan jerka upp stången på raka armar, och ner till marken igen. Många vinklar att tänka på och många moment.

Jag var ju lite styv i korken och hade sagt till mig själv att jag minsann skulle lägga på mer vikt idag o gå upp en platta  och hålla det hela passet :) Hahaha! Det fick jag äta upp när vi körde igång igen…

Nästa metcon blev en OTM, On the minute, med 5 st Clean & jerk+squat o 5 st burpees. i 15 min. Efter två varv fick jag ta av lite vikt för att hinna få tillräckligt med vila. Efter fyra varv fick jag ta bort squat-momentet för att hinna med. Efter fem varv rök lite mer vikt. Någon gång runt 9-10:e varvet fick jag gå ner på 4:or istället för att hinna få 15-20 sekunders vila mellan varven. Ibland blev det med squat, ibland utan….. Mjölksyran fick en att må lite illa och det slet i kroppen. Lungorna ville liksom ha in mer luft än vad de kunde få tag i :) Men de två sista varven ökade jag tempot igen och på sista, 15:e varvet, kom den där äckelsköna rushen som får det att pirra i hela kroppen. Adrenalinet antar jag.

Sen ramlade jag ner i en hög o dog lite. Wod-döden. It’s a sweet thing.

Efteråt fick jag höra från flera av de rutinerade, som också brukar gå på passet, att det här var väldigt tufft och att nästa alla hade fått justera och minska på lite olika sätt. Då kändes inte min kamp lika illa, självförtroendet hade fått sig en törn men det var okej. Det här var en härlig utmaning.

Men det är ju en himla tur att man inte vet hur jobbigt det är innan man startar de här pulshöjarna. Det blir en ny erfarenhet varje gång eftersom man nästan aldrig gör exakt samma kombinationer. Jag är lättlurad och går på det här varenda gång, och varje gång går jag in med inställningen att jag kommer rocka ;) Och nästan varje gång kommer jag ut som en liten trasa.

Annonser
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: