On ramp, första passet

Ikväll var det dags för mig att börja min on ramp-kurs på Crossfit Göta. Jag hade fått förklarat för mig att passen är ungefär 45 min teknik o sen 10-15 min kondition, en metcon. Lite annorlunda alltså, men det är så det funkar när det är introduktionskurs. Fokus på teknik helt enkelt, det är ju därför vi är där.

Vi var 9 st i gruppen, typ hälften killar hälften tjejer. Alltid trevligt med bra blandning. Här är den obligatoriska team-bilden som alltid tas när vi jobbat klart :)

onramp1

Det var knäböj som var fokus idag. Passade ju himla bra med den där finfina träningsvärken jag hade i benen från mitt gympass igår… Men, men, det var bara att bita ihop… Benen vaknade till liv efter lite rörelseträning o stretch. Sen knäböjde vi för glatta livet. Rumpan bak, knäna ut, bröstet upp, magen stark, vikten på hälarna… ja, du vet, allt det där. Sen gjorde vi ännu mer knäböj, men front squat varianten, med kvastskaft först o sen med viktstång. Och avslutningsvis blev det några vändor overhead squats. Hejåhå. Overhead squats är väl det jag är mest ovan vid och det var lite tungt att göra med 20 kg stången… så den får vi öva lite på. Det blir tydligt hur mkt övning det krävs för att få till rörligheten o balansen i den rörelsen. (Väldigt passande att just overhead squats är veckans utmaning på Elixia woden)

Men, vi skulle ju faktiskt få upp pulsen lite grann också. Det som stod på schemat för dagens metcon var 10 min ”Cindy”. Den är tydligen 20 min egentligen, men jag tycker 10 min räckte alldeles utmärkt… Den här lilla tjejen består av AMRAP av 5 pull ups, 10 push ups och 15 air squat. Låter kanske inte så farligt, men det där jävla armhävningarna suger musten ur en ska ni veta… Tror jag fick till 7-8 varv, och då hade jag såklart gummibandshjälp på pull upsen, annars hade jag nog hängt där i riggen i 9 av 10 min, haha!

Det var lite segt att få igång kroppen så här sent på kvällen, 20.45 skulle man alltså ladda på, och att bara göra en metcon var också lite ovant. Från ”vanliga” woden är jag ju van vid två pulshöjare där den första väcker liv i en och den andra säger ”hej o välkommen till festen!” o är den riktiga urladdningen, så att säga. Och då kommer jag direkt från jobbet oftast och är mer på gång i hela kroppen.

En annan sak som är väldigt ovan är den totala avsaknaden av speglar. Jag som i princip alltid tränat i lokaler med speglar blir lite handikappad. Försöker ju känna in rörelsen, men man kan ju inte riktigt veta. Nu har vi ju visserligen instruktören till hjälp som finns där o har som uppgift att rätta till oss. Men, det är ju lättare att hjälpa sig själv om man har speglar. Jag tycker nog att det är lättare att hålla i tekniken när man börjar bli trött om man har speglar. Men… det är helt enkelt ingenting som tuffa crossfitklubbar sysslar med, så alltså inga speglar.

Det är härligt att vara igång, och hur kul jag än tycker att det här är, så blir det lite hatkärlek när thrusters o axelpressar står på tur nästa pass. Mina armar längtar inte jättemycket.

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: