Träningsnörden tänker högt

Jag tänker rätt mycket på träning. Vad jag ska träna, när jag ska träna, vad jag ska äta innan och efter jag tränar, hur kroppen känns efter gårdagens träning… ja, du fattar. Hjärnan surrar på liksom. Jag är insnöad.

Och jag kör ju rätt hårt, det blir rätt många pass i veckan. Men som jag älskar det! Jag längtar efter varje pass och hade jag orkat och kunnat hade jag kört ännu mer. Nu när jag dessutom har börjat gå på passen på Göta så skulle jag kunna träna hur mycket crossfit jag vill. Himmelriket liksom!

Men det går ju inte. Kroppen orkar inte. Och jag får höra rätt ofta från andra att de tycker att jag kör lite för många pass i veckan, även om det inte säger det i de orden exakt så är det det som menas. Jag tänker också på det emellanåt, att jag kanske kör för många pass i veckan…. och så funderar jag en stund på varför jag tränar, egentligen. Vad skulle hända om det togs ifrån mig? Eller det vet jag ju, det hände för 6 månader sedan…. Jag skulle antagligen bli sjukt rastlös, nedstämd och känna mig väldigt ensam här hemma. Då kan en del kanske hävda att det är tecken på att jag är ”för beroende” av träningen och att det inte är bra. Men, jag ser det inte så… som singel, ensamboende och med många vänner som har partners o barn att rå om, så måste jag sysselsätta mig för att inte fullständigt gräva ner mig i elände. Eller okej, lite dramatiskt kanske… men du fattar. Jag skulle helt enkelt ha väldigt tråkigt utan träningen.

Det är min hobby, mitt intresse och får mig att må bra. Jag är en fysisk person, jag har alltid varit en sån som tycker om att ta i och bli fysiskt trött. Det som är besvärligt är att om man kör för många pass så bryter kroppen ner istället för att byggas upp. Så min träningsglädje kan liksom fälla mig. Det gör mig irriterad och lite arg, jäkla dum konstruktion liksom.

Jag vet inte vad jag ville ha sagt med det här inlägget egentligen. Det finns ingen röd tråd. Mer än att jag har kommit på mig själv att tänka att jag kanske är för träningsnördig. Jag blir lite sur när jag missar ett kettlebellpass för att jag har bestämt att jag ska träffa en kompis efter jobbet istället. Inte för att jag inte vill träffa min vän, men jag vill köra passet också. Jag vill ha kakan och äta upp den.

Och don’t get me started när det gäller att pussla ihop veckans träningsschema nu när jag vill hinna med mina favvopass på Elixa samtidigt som jag vill köra på Göta när jag får en ledig stund. Jag är liksom lite nykär i Göta och kommer väl  antagligen dö där eller nåt… men då dör jag iaf lycklig, troligtvis under en skivstång, haha! ;)

Jag vågar knappt skriva ut här hur min träningsvecka kommer se ut om kroppen hänger med på det… men, here it goes:

Måndag: wod på Elixia
Tisdag: Vila
Onsdag: Morgonträning team wod Göta
Torsdag: wod Elixia
Fredag: Löpning, målet är 12 km, men vi får se hur det går…
Lördag: wod Göta
Söndag: vila

Nästa vecka kommer väl bli något liknande, jag kommer snitta 4-5 pass i veckan. Jag kan inte låta bli! Men jag lovar, jag lyssnar på kroppen… också.

Annonser
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: