Jerk it out

Hur många olika axelpressar kan man göra egentligen? Jättemånga skulle det visa sig. Coach Mackan studsade in med andan i halsen efter att ha vrålat på tävlingsgruppen när de sysslade med sitt seriösa köttande i hallen brevid (herregud, va starka de är!) och skrev upp världens längsta lista på tavlan.

Processed with VSCOcam with b5 preset

 

Det var dags för att få ordning på jerken och slipa till tekniken på split jerk. Alltså allt det där man gör för att få stången ovanför huvudet i ett lyft. Själva splitten är till för att det ska bli lättare att komma under stången när det är tung vikt.
Vi splittade så det stod härliga till, explosivt o supersnabbt ska det va. Men samtidigt jävligt stabilt o mycket power. Vinklarna på benen är som vanligt viktiga, och där har jag lite att jobba på. Det tar tid att lära in komplicerade rörelser i kroppen. Men det är ingen katastrof, jag behöver bara våga komma längre ner och tänka på att få fram det främre benet lite mer så att vinkeln i fotleden o underbenet blir lodrät. Lite då o då under passet fick jag lite hjärnsläpp, att nöta rörelser så här kan ju skapa lite kortslutning. Plötsligt stod jag o splittade en clean, haha! Lite onödigt kanske…

Så var de alla de där pressarna sen då. Strikt press bakom huvudet, framför huvudet. Push press bakom huvudet, framför huvudet. Tall power jerk, bakom o framför huvudet med stången liksom halvvägs upp och i kombination med fotarbetet.  Power jerk, jerk balance och sen tillslut då den riktiga split jerken både framför o bakom huvudet. Hejåhå. Min högra axel protesterar lite i de strikta pressarna, och de där halvvägs-pressarna var INTE roliga, så då fick jag köra med pinne istället. Det känns liksom som att något ligger i kläm, eller ett muskelfäste som vill dö, när jag får axeln i ett visst läge, alla andra rörelser går bra o utan smärta. Skumt. Det blir bättre när jag är ordentligt varm.

Det är klurigt att få till alla detaljer, djupet, vinklarna, viktfördelningen. Och för att man ska bli bättre så handlar det bara om att nöta, nöta, nöta. Som vanligt. Men man ska vara noga med att man får till tekniken, för börjar man plötsligt lära in någon liten olat är det hopplöst att bli av med den sen.

Jag klippte ur en bild ur den lilla instagramfilmen och här syns det tydligt att jag måste ta ett större steg. Men jag fick till ett gäng bra lyft också, så det finns hopp. Men läget på överkroppen är ändå rätt bra, stången är rakt över höften.

2014-01-24 09-39-02

Vi är en go liten grupp och vi har så himla roligt. Alla är liksom lika pepp på att bli bra på att lyfta. Alla har sina styrkor och svagheter och vi jobbar på olika små detaljer varje gång. Någon har en grym squatposition, någon annan är snabb som blixten, någon behöver lugna ner sig och en annan behöver bli lite mer bestämd. Vi har roligt, peppar varandra och gruppen utvecklas. Alla vill göra coach Mackan glad :)

oly-torsdag

Happy split!

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: