Okej, lite tävlingsuppsnack…

Ja, det blev ju plötsligt så att jag ska vara med i CrossFit Halmstad Throwdown. Jag stod på reservlistan och trodde ju aldrig att jag skulle få en plats, men tydligen har det varit mycket avhopp så plötsligt damp det ner ett mail i lådan. ”Platsen är din om du vill ha den!” ….herregud, jag satt o höll andan lite ett tag tror jag. Hjärtat tog ett skutt. Tävla. Jag älskar ju det. Och när det visade sig att min teammate Emma också, lika plötsligt, fått en plats så pratade vi ihop oss och tackade ja.

Så nu ska jag till Halmstad i helgen. Vi åker ner på lördagen o tittar på första gänget som kör, heja på våra härliga klubbkompisar som kommer vara allmänt asgrymma :) Sen sover vi över och gör oss redo för att anmäla oss kl 8 på vår tävlingsdag. Kommer bli en låååång dag och wodarna verkar jätteflåsiga. Här ka du gå in o läsa o titta på filmer av dem om du vill. Halmstads tävling är känd som en bra nybörjartävling, de gör wodar med ganska basic övningar som alla kan fixa och delar istället in de tävlande i olika klasser och skalar vikterna efter det. Jag ska alltså inte köra RX, den nivån som proffsen kör, utan är med i Beginners, där man kan vara med när man inte kört CF så länge. Det blir bra :)

event_announce_nr21

Nu så här veckan innan är jag rätt nervös. Jag går hela tiden och känner efter hur kroppen känns, om jag är trött, om jag har ont… På kvällens träning kändes det jättejobbigt när vi körde woden, och direkt började jag tänka negativa tankar. Som typ ”Varför ska jag vara med o tävla? Jag är ju urdålig!”, ”Hur fan ska jag klara tävlingswodarna när jag blir så här trött med en gång nu?”. Sådana tankar kommer bara när jag sätter pressen på mig själv och inte lever upp till hur jag vill att det ska kännas. Jag ville ju såklart att jag skulle segla genom woden och känna mig stark hela vägen fram till sista repsen…. Men, nu var det ju så att jag körde med en tyngre kettlebell än vanligt och gjorde alla armhävningarna på tårna, alltså gjorde i princip allting lite tyngre än vanligt. Och blev alltså därför såklart lite tröttare snabbare och kände mig lite segare än vanligt. Och dessutom hade jag minuterna innan satt PB i back squat. Då är det egentligen okej att 10 goblet squat x 7 varv känns rätt jobbigt…. Min hjärna fattade bara inte det där och då.

Så, innerst inne så tror jag att det kommer gå bra på söndag. jag kan ju inte göra något åt formkänslan nu ändå. Alla rörelserna som är med kan jag, Alla vikter och höjder som står angivna är nog sådant jag kan hantera utan problem. Det ända är ju att jag ska orka hålla jämn hög fart och inte dra på mig för mkt syra eller börja panik-andas :) Och såklart, inte skada mig…

Annonser
Taggad , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: