Snabbreprisen av vecka 8

Det gick visst en vecka utan blogginlägg :) Så kan det gå. Men förra veckan blev faktiskt rätt bra träningsmässigt. Jag fick till inte mindre än två löppass och körde morgonpass på Göta.

Ibland kräver livslogistiken att det blir morgonpass, även om det inte är min favorittid på dygnet. Det är dessutom lite kortare pass då så vi kör en förkortad version av dagens egentliga programmering, lite färre sets i styrke delen tex. Det är oftast ungefär samma personer som kör morgonpassen, och det är ju himla trevligt, det blir en go stämning, avslappnat och nära till skratt. Eftersom Götas lokaler inte har några fönster så är det rätt lätt att glömma bort vad klockan är när man väl är på plats. Jag kom på mig själv mitt under passet i fredagsmorse att det kändes som om klockan lika gärna kunde vara 6-7 på kvällen. Jag var vaken, i full fart och kände inte alls att jag klev upp ur sängen för 40 minuter sen.

morgon-wod

Lite skakigt suddig efter morgonträning.

Både torsdag o fredag var ganska flåsiga pass med mycket puls. En amprap med shuttle runs, burpees och med ball cleans på torsdagen och ett 25 minuters M.A.P. 80%-pass på fredag med en rackarns massa övningar. På vanlig svenska innebär ett sånt pass att man ska mala på i ett jämnt tempo och känna att man har lite kvar att ge, alltså inte låta pulsen och andningen gå upp i taket utan det ska kännas jobbigt men ändå hanterbart.

Passet bestod av
7 kcl på airdynecykeln eller 10 kcl på roddmaskinen
15 hand release push ups
20 boxhopp
15 pullups
20 wallballs 9/6 kg
15 knees to elbow

Det var lite svårt att hålla pulsen i kontroll, alla övningarna är sådana som sätter lite fart på flåset. Utom möjligtvis push ups då, det är ju en ganska lugn tillställning i jämförelse. Jag brukar försöka ta det väldigt lugnt mellan övningarna när jag kör ett sånt här pass. Gå och andas o skaka loss. Sen delar jag upp nästan allting i 5:or eller 10:or. Det brukar bli svårt vid 18-20 minuter, att hålla nere andningen, de sista 5 minuterna är det bara att försöka så gott man kan att inte rusa iväg. Det är nyttigt att känna att man har olika nivåer av jobb i sig och att inte vara en urvriden trasa varje gång man kör. Självklart är man trött och svettas som tusan, men känslan är ändå att jag hade nog en växel till om jag bara hade tryckt på.

Löpningen då… I onsdags hängde jag på jobbets Göteborgsvarvetgrupp i Skatås och sprang långa intervaller på 2,5 km-slingan. Det blev riktigt bra pass och jag tyckte faktiskt att det var roligt till och med! Vi jobbade två och två och startade samtidigt åt var sitt håll på slingan, sedan skulle vi mötas på andra sidan, ungefär på hälften beroende på hur fort vi sprang förhållande till varandra. Och när vi sedan möttes vid starten igen så skulle det ju helst skilja så lite tid som möjligt mellan oss.
Det blev alltså lite, lite press och tävling. Och det funkar ju för att lura mig :) Jag försökte hålla högt tempo och flåsa på så gott det gick. Innan trodde jag ju att jag skulle komma toksist och inte ha någon löpning alls i kroppen, men så blev det inte alls. Jag höll mig någonstans i mitten och det kändes bra.

onsdags-löp

En del av gänget som körde intervallträning med Ted Ås.

Andra passet löpning blev i lördags då jag och en kompis from Göta hade bestämt tidigare att springa milen i Skatås. Och det här var verkligen en sån dag då allt hängde på att vi hade bestämt att vi skulle springa ihop, hade jag sprungit själv hade jag aldrig kommit iväg och jag hade legat kvar i soffan.

Nu blev det istället en riktigt trevlig runda, vi hade jättetur med vädret och kroppen kändes bra fram till 7-8 km. Sen började fötterna göra ont och benen stumna till. Men det är ju sånt man får leva med som löpare. Kroppen kämpar emot ibland. Det handlar om att vänja kroppen och att fortsätta även om det gör lite ont. Självklart ska det vara ”bra” smärta, känns det som om något är trasigt ska man ju inte fortsätta. Men i mitt fall var det bara den gamla vanliga ovanan som fick fötterna att protestera.

När jag kom hem sen hade jag jätteont och gick runt o haltade resten av kvällen. Blev lite orolig där ett tag att jag hade överansträngt någon muskel i fötterna, jag såg hälsporrar o allt möjligt annat djävulskap framför mig… Men eftersom det kändes väldigt mycket bättre dagen efter så var det nog ingen fara. Ska nog få ordning på det där till slut. Får se det lite tid bara. Det var ju ett tag sen jag sprang en mil regelbundet, det får bli ändring på det nu om jag ska lyckas med det här jäkla varvet den 17:e maj.

efter-milen

Jag, i soffa, efter milen.

Annonser
Taggad , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: