Be careful what you wish for

I helgen har jag haft en märklig längtan. Jag längtar ju typ alltid efter att få rocka loss i boxen, men det här var en mer specifik längtan som pockade på uppmärksamhet. Jag saknade skivstången. Att känna det lilla rivet i händerna, att sätta fart på den, känna känslan att att göra den viktlös, känna tyngden mot axlarna, känna hur benmusklerna jobbar. Frusta, pusta och skrika lite. Få lite ont. Bli lite lyckligare :)

Det är en mycket märklig längtan, jag inser det. Men ibland kommer den, när jag inte har fått göra en go wod med något lyft inblandat. Så i söndags satt jag o innerligt hoppades på att måndagens pass skulle i alla fall innehålla nåt litet marklyft eller kanske till o med snatch eller cleans. Mina axlar har varit utan blåmärken för länge. Det saknas liksom något…

Så gissa vilken fuzzy feeling som spred sig i magen när jag klickade upp dagens wod på måndagmorgonen och får se att den innehålla inte bara marklyft, utan även clean & jerk och en liten specialare, sumo deadlift high pull. Sen hade det ju smugit sig in lite push ups, pull ups och burpees också… men jag hade bara ögon för skivstångsgrejerna.

Det skulle visa sig att jag nog inte riktigt insåg hur jobbigt det här skulle bli, haha! Så här såg programmet ut:

Inledande styrka:
Front squat 6-6-6-4-4-4, rätt många reps alltså. Men det kändes bra. jobbade med 40 o 45 kg. Hade kanske kunna öka på lite, men fokus idag låg på att få in rätt andning och tänka på teknikdetaljer.

Metcon:
15-12-9 i 3 rundor utan vila emellan
Första: Deadlift 80/60 kg + push ups
Andra: Clean & jerk 60/40 kg + pull ups
Tredje: Sumo deadlift high pull 30/20 kg + burpees

Det handlade alltså om att jobba igenom 15 deadlifts, 15 push ups, 12 deadlift, 12 push ups… osv. Vi fick en time cap på 22 minuter. När vi skulle byta vikter var vi tvungna att bära bort de viktplattor vi inte skulle använda. Lite spring o meck alltså, men det skulle visa sig bli en välbehövlig andningspaus. När jag provade ut vikterna så trodde jag först att jag skulle kunna köra RX. Men… som tur var så tog jag mitt förnuft till fånga. Vi snackar 15 reps, det är rätt mycket. Så jag bestämde mig för 50 kg i deadlift och 30 kg i c&j.

Första kombinationen med mark o armhävningar gick rätt bra, kunde köra obrutet ganska långt. Men jag fick gå ner o göra armhävningarna på knä i slutet på 12:an, armarna tog slut snabbt som vanligt. Men lyftet kändes bra, tungt, men bra. Nästa varv med c&j visste jag skulle bli köttigt. Att mata på c&j i tempo skjuter upp pulsen o det gäller att försöka hålla kvar i bra teknik trots att man blir aptrött o andningen bråkar. Pull upsen körde jag med gummiband som vanligt, och jag kände mig stark första vändan, jag flög upp och kippade på för allt jag var värd :) 12:an av c&j blev riktigt seg och här någonstans började man inse vad det här handlade om. Jag pustade och frustade och försökte pressa mig till att ta så korta pauser jag kunde. Typ 2-3 andetag o sen på’t igen. Lyfte 2:or eller 3:or  och stången brakade i golvet varje gång. 9:orna var det bara att blåsa igenom, pullupsen blev segare o segare. Gjorde nästan 1:or det sista, haha!

I tredje vändan var det inte lyftet som var det jobbiga. Det var bupees:arna som ställde till det. Första vändan lyft gick okej, andningen var hanterbar och det var inte så tungt. Men sen att plåga sig igenom 15 burpees ovanpå det var hemskt. Andningen rusar iväg och kroppen kämpar emot och vill bara stanna. Men det luriga med burpees är ju att det är när man stannar som man känner hur överjävligt det är. Då skjuter allt iväg i kroppen. Andra omgången blev såklart tuffare i lyftet, men det kändes ändå okej. Tillbaka in i burpeeshelvettet…. Men sen vad det bara en 9:a kvar och då var det ingenting att hålla på. Köttade igenom så gott jag kunde, kramade ur det sista och körde obrutet.

Sen var det framstupa sidoläge som gällde för att hitta tillbaka till normal andning :) Jag klockade in på 19.37 min, säger mig inte så mycket, men det kändes som att jag valt rätt vikter för att kunna hålla bra tempo.

Man måste ju ändå älska måndagar. Det är grisigt, det känns i hela kroppen och jag ger allt jag har. Det är en härlig crossfitupplevelse varje gång.

måndagslyft

Tydligen fick jag till en riktig pose den här gången, haha!

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: