Let the games begin!

Så sparkade äntligen spektaklet igång! Crossfit Games Open 2014. I fem veckor ska vi krångla oss igenom samma wodar som tiotusentals andra crossfitutövare runt jorden. Roligt koncept :) Inte för att man vinner något men man får en insikt om hur otroligt långt ifrån man är eliten, haha! Och förhoppningsvis lär man sig nåt nytt på kuppen.

Varje vecka i fem veckor, natten mellan torsdag och fredag, så offentliggörs woden borta i USA. Det är livesänd show, massa publik och ett himla ståhej. Två superduper-atleter kör woden direkt och får sedan berätta hur trötta de blev, ungefär. Det pratas taktik och detaljer in absurdum och det är fantastiskt amerikanskt hela vägen. Dessa wodar är ju superhemliga innan de släpps och det byggs upp en väldig förväntan runt stunden då de avslöjas.

På Göta blir det också lite annorlunda pga Open. Varje helg, kör man dessa wodar på alla passen. Headcoach Mackan var i högform idag och bjöd på stor show med högläsning ut Headcoach evangeliet, psalm 21-15-9.

”Det här är min skivstång. Skivstången är min bäste vän. Den är mitt liv.
Utan mig är min skivstång värdelös och jag blir bättre när jag är med min skivstång.
Jag måste kunna power snatcha bättre än min motståndare.
Tillsammans med min skivstång, så krossar jag 14.1!”

Den här första veckan började ganska snällt. 14.1, som första woden heter, bestod av

AMRAP 10 min
30 double unders
15 power snatch 40/25 kg

Hanterbart. Eller ja…. förutom DU’s då, det är ju som det är. Alla de där superstjärnorna som sen kommer tävla i Crossfit Games kör ungefär ett varv/minut, alltså blir det omkring 9-10 varv. Helt galet. En vanlig dödlig, som jag, som hankar mig fram med hopprepet, fick ihop 142 reps, jag hann börja på mitt fjärde varv. Det var ungefär vad jag hade väntat mig, omkring 4-5 varv, så det känns helt okej. Jag är kanske inte helt nöjd, eftersom jag verkligen suger på att hoppa DU’s, men jag gjorde vad jag kunde. Tycker synd om Emma som fick försöka räkna eländet :)

Snatcharna blev jobbigare för varje varv. Vikten var ju inte märkvärdig på något sätt, men att göra så många bygger upp en fantastisk mjölksyra i greppet och underarmarna, så jag delade upp alla rundorna. Det som var svårast sen var att gå direkt från snatchen till att hoppa rep. I DU’s måste du snurra repet snabbt och när mjölksyran sprutar i armarna går det inge vidare… så de första DU’s:en i varje runda var en ruskig kamp mot kroppen! Det gick ju inte att få fart på grejerna! Som tur var så lossnade det lite efter en liten stund.

Trötta armar och glatt humör!

Känns kul att vara igång. Det är roligt att man har något att se fram emot varje helg nu, varje fredag börjar jag dagen med att se hur woden ser ut :) Och sen går man och klurar på hur det kommer kännas och hur man ska tänka. Roooooligt, roligt :)