Hjärnspöken och helt jävla förbannad

Ja, jag kommer väl inte undan. Jag måste skriva om hur det gick på 14.4. Den korta versionen är att det gick helt åt pipsvängen. Åt helvete. Dit pepparn växer.

Och jag tänker inte göra om den. Så jag får stå där o skämmas med mina futtiga poäng.

Den lite längre versionen är att jag uppenbarligen inte var i form alls för att ta mig an 50 TTB. Kanske hade förkylningen gjort sitt, kanske var det 4 dagars vila som var problemet. Kanske var det bara en jävla skitdag. Utan ursäkter eller bortförklaringar.

Kroppen kändes såklart rätt seg efter en vecka av stillasittande och massa snuva o elände. Men jag trodde verkligen att jag skulle orka… eller ja, innan jag satte igång trodde jag det. När jag väl kom igång så insåg jag rätt snabbt att det här inte skulle gå. Alls.

Att hänga där i riggen och gång på gång känna hur kraften inte fanns där gjorde mig väldigt arg. Det kom en och annan illa vald svordom, tycker lite synd om Andreas som fick stå där o höra o se på eländet. Jag skrapade ihop typ 25 reps i riggen. Men då ska man vet att jag säkert gjorde 10 no reps…. DEN frustrationen!! När det saknas typ 5 cm mellan fötterna o stången!! Just där och då fanns det nog inget i hela världen som kunde göra mig så arg. Jag kunde helt enkelt inte, benen lydde inte, jag fick inte till svängen och hade NOLL kraft i kroppen. Den där extra pushen som kan komma ibland kom aldrig.

Sen tog tiden slut. Jag ägnade alltså drygt 10 minuter åt de där jävla TTB, som just nu känns som en ny hatövning för min del. Samtidigt som jag vill övervinna dem och kunna fixa dem bättre. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska göra det. Antar att det bara handlar om att nöta. Alltså en sak till att försöka hinna med att göra extra varje vecka. Det börjar bli en lång lista nu.

Hela dagen igår var jag arg och besviken på mig själv. Humöret var i botten och jag kände mig skitdålig. Ville bara att Open skulle försvinna. Usch. Det här var verkligen inte min dag eller min wod.

Det enda som hjälpte att jaga bort hjärnspökena skulle visa sig vara löpning, konstigt nog. Körde ett bra pass med kollegorna i Gbg varvet-gruppen i dag, 800 m- o 400 m-intervaller på löparbana. Det är något jag är lite bättre på, än att hänga i den där jävla riggen, och kroppen kändes bra. Återhämtade mig snabbt och kunde hålla syran under kontroll. Jag är inte så snabb, men jag orkade hålla jämn fart.

Så tack, nu äntligen känns det som om jag kan släppa 14.4 och lämna den i ett mörkt hörn där den hör hemma. Kanske ses vi igen någon dag, så att jag kan få revansch, eller så skiter jag bara i den.

Ny vecka, nya möjligheter. Klyschigt men sant.

10007235_611541168932118_727941725_n

En inte jätteglad Karin.

Annonser
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: