Och så tvivlar jag igen…

Löpningen är en bergochdalbana för självförtroendet. På förra passet kändes allting bra och starkt. Igår var det 12 km med tunga ben, onda muskler och krånglig mage. Jag hade sällskap av Marcel vilket var en himla tur för annars hade jag inte orkat hålla tempot. Fast uppförsbackarna går fortfarande jättelångsamt. Funderar på att köra ett ordentligt backintervallpass i helgen bara för att få bråka lite extra med backarna.

2014-03-27 15-45-03

Mina väldigt omärkvärdiga km-tider. Men snittet blev 05:45, det är jag nöjd med. Allt under 6 är bra för mig.

Hur som helst så blev det 12 km, som gjorde lite ont lite varstans. Ingen jättehärlig upplevelse precis… och det är efter sådana här pass som jag tappar sugen. När jag får en försmak av hur ont det kommer göra i kroppen att springa ännu längre, och det där illamåendet efteråt. Jag måste vänja mig vid känslan och inte bli helt deppig i tankarna bara för att det gör ont. Jag hoppas att jag kommer få långpass som känns bra och som kan lyfta upp mig lite istället för att göra mig deppig.

En sak som är lite bra i alla fall är att jag i princip har lyckats tänka bort alla ambitioner om att kunna öka tempot. Jag har mitt bekväma tempo där jag kan trumma på och jag kommer nog inte bli särskilt mycket snabbare som det är nu. Jag har liksom tillräckligt att fajtas med ändå, utan att behöva tänka på tempot på långpassen.

Jag är fortfarande stressad över att hinna förbereda mig tillräckligt mycket inför varvet. Den här helgen är det exakt 7 veckor kvar. Vilket betyder ungefär 14-15 löppass, minst (kommer kanske trycka in något extra här o var om det går), att jobba med. Det är så himla nära, man kan liksom ta på det. Och det gör mig nervös och lite ångestfylld. Jag har en del att jobba på mentalt… som du kanske förstår.

Jag skulle vilja hinna med att springa rundan över båda broarna, ungefär 14-15 km tror jag, och jag skulle vilja komma upp o kunna springa ett par pass som är längre än 15 km innan det är för tätt inpå loppet. Älvsborgsbron har jag ju sprungit över förut, men Göta älvbron har jag aldrig testat och det är ju där som alla säger att det börjar ta emot ordentligt. Det skulle kännas mycket bättre om jag visste lite hur det kändes, hur brant den är o så.

Å, jag är nojig… Jag behöver antagligen inte vara det. Men samtidigt är jag alltid nojig inför tävlingar som känns betydelsefulla, det hör till och jag antar att det behövs för min uppladdning.

Jag är så himla tacksam för alla duktiga löparvänner jag har omkring mig som peppar o stöttar. Ni gör skillnad och hjälper mig framåt, även om jag bara gnäller o gnyr för det mesta… så tack!

Annonser
Taggad , , ,

2 thoughts on “Och så tvivlar jag igen…

  1. Löparguden skriver:

    Med din målmedvetenhet och beslutssamhet så kommer det där varvet vara en enkel match. När man läser din blogg blir man peppad själv. Gillar din inställlning – ingenting är omöjligt!

    Ha en trevlig helg och lycka till!

    • Karinmedk skriver:

      Men tack så hemskt mycket! Det är precis vad jag vill försöka förmedla :) Även om det kommer motgångar då och då…
      Lycka till med din egen träning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: