Sunday! Runday!

Jag fortsatte min trend att köra backintervaller på söndagarna och testade att köra i de lite längre backarna uppe på Safjället, där de ökända mördarbackarna har tuggat ner självförtroendet så många gånger. Men den här gången skulle jag besegra i alla fall några av dem, många gånger. Det är en bra men tung 2,5 km-slinga där uppe på berget där man behöver klättra sig upp bara för att kunna börja, så låren blir sega innan man ens kommit till starten.

Backarna som jag sedan valde att köra intervaller i var lite längre och satt ihop med varandra i en sänka kan man säga, så kan kunde springa där fram o till baka som en liten evighetsmaskin. Den ena backen var lite flackare men lång och den andra börjar flackt men stegras ordentligt på slutet. En vända ner och upp på andra sidan tog ungefär 2-3 min.

2014-04-07 08-41-18

 

Det blev en fin elevation-graf på Runkeeper :) Och det kändes ordentligt i benen kan jag lova. Pulsen och andningen fick sig en rejäl omgång och jag blåste ut systemet lite, vilket alltid är himla skönt tycker jag. Men det bästa var ju att jag tycker att jag återhämtade mig snabbt och hade kraft i benen till nästa backe när jag joggat ner. Jag försökte tänka mycket på tekniken, snabbare frekvens på stegen och jobba med armpendlingen för att hålla farten uppe, lite höga knän och blicken och bröstet upp.

Målet med backträningen är att det ska kännas lite bättre i backarna när jag springer mina långpass. Att jag inte ska tappa gnistan fullständigt så fort det kommer en backe bara för att jag inte kan hålla farten uppe. Jag kommer nog aldrig bli någon Charlotte Kalla i backarna, jag kommer fortsätta bli omsprungen, men jag kan åtminstone bygga lite självförtroende och lära kroppen att jobba med backarna på ett bättre sätt. Få lite mer tryck och liksom veta att jag kan återhämta mig rätt snabbt efteråt.

Så planen är att försöka beta av backpassen nästan varje vecka, det känns som ett effektivt sätt att förbättra mig. Jag vet att tröskelpass skulle ge mig mycket också, när det gäller att orka hålla farten uppe i längre än 15 km när den värsta smärtan kommer på en halvmara. Men… ärligt talat så tycker jag det är svårt att hitta rätt fart på tröskelpass, jag har läst massor om det när folk har försökt förklara hur det ska kännas. Och jag har varit ute o testat att springa också, men det är svårt att veta om det är rätt nivå. Och sen ska jag ju inte slå nåt hastighetsrekord heller…

Därför känns backintervaller av olika slag som ett enklare alternativ, svårt att göra fel där liksom :) Det svåraste där är ju att hitta olika backar som passar till olika ändamål, styrka och uthållighet.

Men jag är nöjd med söndagens pass och det var faktiskt nästan roligt. Det här kommer jag göra igen.

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: