PB-fredag med primalskrik

Hela helgen bara rusade iväg och det känns som om jag inte har haft en lugn stund. Förutom några timmar på lördagmorgon o söndagkväll så har mina dagar gått i ett. Det bara blir så när man vill umgås med goa människor och göra roliga saker :) Men jag måste säga att jag längtar efter en slö söndag med flera timmars tv-serietittande. Jag ligger sååå efter där, har inte ens hunnit klämma in nya Game of Thrones som började förra veckan. Det är allvarligt.

Men… jag ska inte gnälla, för istället har jag hunnit med att sätta nytt PB i marklyft, tränat med världens bästa träningskompisar och skrattat massor. Jag har ätit god, onyttig mat, sprungit, ridit, promenerat, mockat, krattat, tvättat, gullat med gulliga djur o agerat huligan.

I fredags var den stora marklyftsdagen. Det var dags. PB’t skulle putsas. Tunga grejer lyftas. Jag var väldigt laddad o taggad :) Marklyft känner jag är en av mina styrkor, där känner jag själv att jag är rätt bra och att jag är både uthållig o stark. Rygg o ben har liksom alltid varit starka, jag tror det är efter alla år på hästryggen. Anyways… Serien vi skulle lyfta var alltså 3-2-1, 3-2-1, andra omgången tyngre än första och bygga upp mot ett pb i sista ettan. Min plan såg ut såhär 60-80-100, 80-90-110. Och den kändes riktigt bra. Sista lyftet, pb-försöket var lite nervöst, men man blir så inspirerad när alla runt omkring en dänger upp pb stup i kvarten på ett sånt här pass så allt känns liksom möjligt :) 100 hade ju känts bra, men tungt. Egentligen borde jag kanske bara ökat till 105 och var nöjd så…. men, så har man ju såna där goa människor runt en som ba ”Men DU klarar ju 110, lätt!”… o då skriver man 110 i planen helt enkelt. Ibland behövs det liksom bara att en enda person tror på dig, så fixar du det.

Så när det var dags såg det ut såhär

110 kg deadlift from Karin on Vimeo.

 

Det är ett jävla liv i bakgrunden, men så ska det vara på en pb-dag :) Det bara dröser in tunga lyft o folk hejar på allt va de kan. På min film vet jag inte om det är jag eller Emma som är mest exalterad egentligen, haha! Jag tar i allt vad jag har men lyckas ändå göra miner åt det glada… och vrålet i slutet… well, man behöver ett primalskrik every now and then. Det känns jävligt gött. Och just marklyft behöver det, jag minns när jag körde 14.3 att jag gjorde små skrik typ hela sista omgången nästan. Man plockar fram den där urkraften och då kommer det ljudeffekter.

Resten av passet var trevligt det med:

12min
On The Minute 12min
Odd: 4 KTE + 4 TTB
Even: 4 Medball squat, 4 Medball clean , 4 Wallballs

Eftersom TTB och KTE är en svag punkt för mig så tackade jag för möjligheten att få nöta lite och jobba på tekniken. De sista rundorna i riggen var såklart jobbiga och det är frustrerande att det är så svårt att hitta en rytm och att kunna få känslan av att ”mata på”. Jag kommer i otakt, blir trött o måste ta om.

Resten av helgens träning har bestått av ett fladdrigt o flamsigt lördagspass som egentligen var asjobbigt och ett skönt löppass i söndags som mjukade upp kroppen. Backintervaller, såklart :) Kändes segt i början, men sen vaknade kroppen och svarade bra när jag tryckte till lite. Skön känsla och precis vad jag behövde.

Men jag antar att lördagens haveri berodde på att det är lite svårt att ladda om efter en sån där total urladdning under dagen innan. Jag märker att det har en tendens att bli så eftersom jag har vilodag på torsdagen och då är en gnutta överladdad när jag kommer till Göta på fredagseftermiddagen. Smällar man får ta :)

 

Annonser
Taggad , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: