Ridande poliser och låtsasdemonstranter

I söndags slängdes jag tillbaka till min tonår då jag fortfarande hade en realistisk dröm om att bli ridande polis. Ha en häst som arbetskamrat och vän och partner. Vara med där det händer, träffa människor, hjälpa människor, jobba fysiskt, ha en viktig betydelsefull uppgift. Sen råkade jag hamna bakom ett skrivbord knappandes på en dator hela dagarna… men, men.. så kan det gå.

I alla fall… I söndags var Britt-Marie Wiman hos oss på Hagelyckan och höll en miljöträning för ryttare o hästar. (Och ja, hon använder Comic Sans på sin hemsida, alla kan ta dåliga beslut…) Men, hon är en duktig instruktör och har jobbat som ridande polis i 27 år. Hon har patrullerat hur många fotbollsmatcher som helst, EU-toppmötet i Göteborg som urartade och prinsessbröllop… you name it liksom. Jättespännande att lyssna på! Hon berättade små saker som man kanske inte tänker på när man ser de där vackra hästarna på promenad på stan en solig dag. Att sitta i sadeln 6-8 timmar, ibland ännu längre tar på krafterna och sliter på kroppen, då är sadelanpassningen till både häst och ryttare jätteviktig. Får hästen tryckskador så kan den inte användas på flera dagar.  Kravallridhjälmarna de har väger så mycket att de inte kan ha på sig dem om de inte måste, och då hade de knep för att så snabbt som möjligt kunna byta ridhjälm med en hand uppe på hästen.

De flesta polishästarna är vanliga halvblodsraser, men vid något tillfälle hade de haft ett kallblod, en torihäst. Stor och respektingivande, men tyvärr är kallblod lite slöare i hjärnan, haha! Så det funkade inte så bra, för när han väl blev rädd, vilket visserligen hände väldigt sällan, så gick det inte att få stopp på honom för han reagerade inte. ”Lite jobbigt när man började närma sig vallgraven” konstaterade Britt-Marie. Eeehhh… jo!

Åh, alla hennes historier lät så spännande! Men jag fattar ju också att vardagen som ridande polis är allt annat än glamorös… Hon berättade även om den snäva budgeten som har gjort att antalet ekipage i Göteborg har halverats, men att uppdragen har fördubblats. En ekvation som är svår att lösa. De ska täcka hela Västra Götaland, med alla sina fotbollsmatcher, demonstration och annan patrullering. Att åka till Borås en dag i veckan på matchpatrullering var inte jättekul, det betydde flera timmars jobb med att packa, lasta, köra och sedan flera timmar i sadeln på stan och sedan lika många timmar hem igen. Slitigt. Tungt.

Och ändå satt jag där och drömde mig bort om att sitta och skritta Avenyn fram på min stora, trygga hästkompis…. Låta små barn få klappa. Se till att fulla ungdomar inte ramlar ner i ån. Eller hålla huliganer på var sin sida om gatan. Arbetet, fokuset, tilliten, samarbetet… åh. Drömma kan man väl få göra?

Anyway. Träningen kanske ni undrar över?
Jag satt bara med och lyssnade och hade ingen häst med mig. Zally är visserligen lite mer igång nu och vi får trava lite. Men hon är på tok för laddad för att vara med på något sånt här. Risken att hon skulle överdriva sina reaktioner och kasta sig lite hit o dit kändes överhängande och är en onödig påfrestning på hennes känsliga senskada. Så, jag var istället assistent till Britt-Marie. Fick gå runt med paraplyer, flaggor och rulla pilatesboll i ridhuset medan ryttarna lärde sig att parera hästarnas reaktioner och vande dem successivt vid alla de konstiga grejerna. Britt-Marie pratade om hur man ska utnyttja hästarnas flockbeteende och hur deras synfält fungerar.

bmdressyr

De var så himla duktiga! I slutet fick de skritta över prasslig presenning, och mot mig och Britt-Marie som stod o viftade med paraplyer och flaggor. Som nästan riktiga kravallpoliser :) Light-versionen. Roligt att se och jag fick med mig många tips och knep.

Har redan testat lite på Zally och de funkade fint. Ett tag. Sen blir hon alldeles sprallig i brallan när hon ser sina hästkompisar och börjar galoppera på stället när jag försöker trava, haha! Det är en himla tur att hon är så snäll och typ inte kan bocka… Annars hade man nog haft det lite jobbigare. Igår travade hon på som tusan och var spänd som en fjäder hela tiden :) Man får väl se det som att hon i alla fall verkar vara på bra humör och är glad och sprallig. Sen känns det ju väldigt tråkigt att hon inte får springa av sig all den där energin som kryper i henne.

Men det kommer kanske… rehab är tålamod. Massor av tålamod.

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: