Att vara den där lite krångliga…

Det här med paleo alltså… För mig personligen har jag kommit över det krångliga och gnället har lagt sig (typ). Jag känner att kroppen mår bra och det är skönt att slippa det värsta topparna och dalarna i blodsockret. Dessutom mår min mage toppen! Har aldrig haft så många dagar i rad utan uppsvälld eller krånglig mage. Wow liksom! Men jag kan fortfarande bli lite barnsligt frustrerad när jag kommer på att jag inte får äta vissa saker eller att det inte bara är att öppna skafferiet o trycka i sig vad som finns där i form av riskakor, jordnötssmör eller knäckemackor… Då blir jag lite grinig och sätter mig o surar med en frukt eller länsar nötförrådet.

Men… utöver de där små stunderna så trivs jag rätt bra med maten även om den kräver lite mer tid och planering.

Det som har fått mig att tappa gnistan lite idag är att jag känner mig SÅ himla krånglig när det kommer till sammanhang där det bjuds på mat. Det kan vara lunchmöten, nätverksträffar eller aktiviteter utanför. Ni vet den där raden som alltid finns med i mail och anmälningsformulär: ”Allergier”. Den här månaden vill jag ju verkligen hålla strikt, så då får jag snällt ta o fylla i en liten kommentar där om gluten och mejerier. Och det är väl rätt enkelt att bara fylla i… men sen kommer det ju alltid en fråga tillbaka, som kan låta typ ”Men vad kan du äta då? Okokta grönsaker?”, gärna i en lite uppgiven eller ifrågasättande ton. Någonstans här börjar jag skruva på mig och säga att jag hittar säkert något att äta ändå, jag löser det…. Jag vill inte vara besvärlig.

När lunchbeställningar har glömts bort eller missats så lägger man huvudet lite på sne, beklagande, och undrar om det kanske går bra ändå? Även om det erbjuds att någon springer iväg och köper en extra sallad åt en, så… asså, jag är inte en sån som står på mig i de lägena. Utan jag pillar undan bulguren i den sallad som erbjuds, så gott det går, äter lite isbergssallad o majs. Som tur är, vid just det här tillfället så var det rätt fina räkor med i salladen och jag hade lite ”stöd-kyckling” i kylen, så jag slapp sitta hungrig.

Men jag börjar fatta det här med att alltid behöva be om annan mat, hur det är att leva med det. Och nu är ju inte jag ens allergisk så att jag kommer må allvarligt dåligt om jag råkar få i mig ”fel” mat. Nu handlar det ju mest om samvetet och målsättningar. Jag ska klara 30 dagar med paleo och jag vill försöka vara strikt med vissa saker. Som gluten tex.

Nu ska jag verkligen inte dra alla över en kam. Det finns såklart goa människor som fixar och donar för att underlätta och det funkar jättesmidigt. Det uppskattar jag verkligen, och det finns massa förstående människor och blir nyfikna och som vill veta mer om paleo och det är ju roligt :)

Men så kommer det lite gropar i vägen i form av lite för många sojapreppade bufféer eller bulgursallader som gör att man liksom suckar ”Jag fixar min mat själv…”

Vill göra ett litet shout out till alla matallergiker – heja er!

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: