Det där med att komma igång…

Ibland får jag för mig att köra morgonträning. Det känns lite jobbigt kvällen innan när man ställer klockan lite tidigare än vanligt, men sen när den väl ringer och det är dags så känns det oftast rätt bra. Och det är bara för att jag vet att jag ska få köra crossfit, det här funkar inte lika bra med löpning tyvärr. Ännu smidigare går det om jag har orkat tänka till lite kvällen innan o preppat. Typ plockat fram kläder, förberett packning jag ska ha resten av dagen sen, matlådor o allt sånt för då tar det inte så himla lång tid heller och jag kommer till jobbet i hyfsad tid ändå.

Igår hade jag en sån morgon då jag orkade och hade preppat lite. Passet däremot blev ett litet helvette, och det kanske inte alltid är så lätt alltid på morgonen. Det tar lite längre tid att komma igång och kroppen är lite stelare, lite sömnigare. Ursäkter, ursäkter… men det går ändå och jag blir alltid lika förvånad över hur snabbt kroppen vaknar till o presterar trots den tidiga timman.

Men en sån här tuff wod tar både på psyket o fysiken:

Metcon:
”Hinner du”
14min OTM
ODD:
6-8 Ground to overhead 60/40
8 Boxjumps
EVEN:
8 KTE / 8 Toes to rings
8 Burpees

När en wod har fått namnet ”Hinner du?” så vet man liksom redan innan att svaret är ”Nej, inte en chans!”. Men, det är bara att göra det ändå. Första rundan hann jag faktiskt men det var ett jävla slit och jag insåg snabbt att jag fick ta av vikt på stången, minskade från 35 till 30 kg och fick ändå slita o minska på repsen. Resten av varven körde jag 5-6 lyft, 6 boxhopp, 6-7 KTE och lika många burpees. Sista två varven blev det nog mer 5:or eller 6:or… Herregud va trött jag blev. Och innan man hämtat andan mellan övningarna så hade det ju runnit iväg 15 sekunder! Sjukt frustrerande och lite stressande.

Självförtroendet i woden sjönk i samma takt som man minskade repsen så man kände sig ganska dålig när 14 minuter var slut o man låg där på golvet o flåsade. Det var en sån där lurig wod som liksom bryter ner en istället för att lyfta upp en, men man får ju ta sig igenom dem också ibland.

Som styrka och afterbash blev det mycket axlar. Som styrka hade vi wallwalks, handstand och negativa handstand push ups, en sorts stationsaktig progression helt enkelt. Wallwalks och handstand kan jag ju hantera numera, men HSPU är fortfarande rätt långt borta. Det finns liksom inte att jag ska 1. våga ta mig ner till kudden/kuddarna med huvudet 2. Ta mig upp igen. Den här gången skulle vi ju bara göra negativa, alltså bara gå ner och inte göra själva push up:en. Men det hjälper ju inte mig…. Jag har ju knappt kraft att gå ner ändå…

Och som afterbash, när man redan svettades som en gris efter metconen, så skulle vi göra massa axelövningar med lätta vikter för att komma åt de där små, naggande goa musklerna som tar slut så fort… Mjölksyra, snurrigt huvud och ännu mer svett.

Anyway. Det var asjobbigt pass och mina axlar blev mos. Riktigt mycket pump som det heter på gymspråk!

Processed with VSCOcam with f2 preset

Jaa.. en suddig jävla bild från omklädningsrummet. Blir inte mer än så idag.

 

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: