A Near-crossfitguden-experience

Nu är jag snart vid första maxtestet, pass nr 10, i min oly-programmering. Idag ska jag göra pass nr 9 som innehåller lite ”enkla” power snatchar, snatch high pull och en snatch push press-overhead squat-kombination. Hej tyngdlyftningstermer! Så mycket konstiga ord :) Men jag är väldigt laddad för att göra det där 10:e passet och äntligen få känna om det här ger någonting. Skulle vara gött med lite pb. Men det är alltid lite nervöst också när det är dags… tävlingsnerverna vaknar till och jag blir pirrig i hela kroppen.

Det har varit en bra träningsvecka så här långt, kroppen har känts bra och jag har orkat med styrketräningen som jag tänkt. Igår fick jag lust att hoppa in på ett morgonpass och få svettas lite. Jag tänkte ju att jag inte behövde köra all in, utan anpassa vikter och bara ha det gött o roligt.

När jag kliver in i salen och läser på tavlan vad vi ska göra är jag nästan på väg att vända o gå hem igen.

Styrka: Deadlift 5×5 eller Clean deadlift 5×3
Metcon:
100 burpees
OTM
3 thrusters 40/25 kg,
3 KTE

Time cap 12 min

Boom. God jävla morgon liksom! Min plan om att kunna feel good-träna lite försvann genom fönstret. Styrkan var ju inte problemet, som du nog förstår utan det var resten av passet som stökade till det ordentligt.

Jag satte inte upp någon direkt plan, men jag försökte hinna med 10 burpees de två första minuterna. Det blev tajt och flåsigt och jag insåg att jag inte kunde hålla det tempot. Alls. 3 thrusters är pyttelite, men det är en djävulsk övning. 3 knees to elbow blir tills slut mest bara nåt sorts sprattel i riggen. En liten andnindspaus. Ner på golvet o beta av burpees igen. Klockan piper. Nästa minut. Står o stirrar på skivstången. Nästan handlingsförlamad. Det är ingen jätteskön känsla och det är sjukt jobbigt om man har någon i närheten som är en riktig maskin o som bara kan mata på i ett högt tempo. Som Jonna. Alltid denna Jonna. Hon är oslagbar och har en sån jävla motor.

När jag höll ett så lusigt tempo att jag inte ens fick ihop mina 100 burpees utan blev räddad av time cap:en var hon klar efter 10.40 eller nåt. Jag kom till 88. Och då missförstod jag ändå klockan lite i flåsyran och trodde att det var sista rundan när det egentligen var näst sista rundan. Så jag blev lurad att köra all out i två rundor… Fast, samtidigt så var det ju lite bra. Jag pressade mig till att öka antalet burpees per minut igen o slutförde de två sista med 7-8 st per runda tror jag. Jag hade varit nere på 5:or där ett tag. Det var inte vackert.

Det är ju märkligt hur överjävligt jobbiga såna här pass är. Man kommer lite närmare crossfit-guden och får känna på hur det känns i kroppen när allt den vill göra är att andas, andas, andas. När klockan piper för sista gången kan du inget annat än att rasa ihop på golvet.

Och jag som inte hade tänkt att köra all in… All haile to the crossfitgud.

10549961_698429136909987_2571706719420850418_o

När vi plockat undan och får göra vår aftar bash: Ligga i fosterställning.

 

Annonser
Taggad , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: