Toughest race!

Jag överlevde och kom i mål! Hurra!

Min största bedrift var väl att jag kom upp för den stora rampen på första försöket, resten av banan var mest slit o släp o trötta ben. Väldigt trötta ben. Den där uppladdningen jag hade inför det här loppet, med NOLL löpning, var kanske inte helt optimal. Att jag sedan även valde att springa i mina Merrell-skor, som är i princip barfotaskor, var också ett beslut som fick lite konsekvenser. Det var grymt bra skor att ha när det gällde alla hindren, lätta, smidiga, fastnade inte i geggan o med helt okej grepp, men i löpningen blev det snabbt jättejobbigt. Jag har ju typ aldrig sprungit längre än 2 km i dem, så fråga mig inte varför jag nu plötsligt tyckte att det säkert skulle gå skitbra att springa 8 km o lite till i dem…

Men, gjort är gjort, och nu sitter jag här med träningsvärk från helvettet i benen och vaderna speciellt och lite ömma fötter. Det går väl över. Det var ju rätt kul längs vägen ändå, även om stackars Helena som jag sprang med fick höra mitt gnäll om tunga ben emellanåt. Men hon var superpositiv och ropade tillbaka ”Du är crossfittare, du ger aldrig upp!” och det var ju sant, så det var bara att pinna på.

Dagens förutsättningar var väl under omständigheterna helt okej, uppehåll o typ 10-12 grader, men genomdränkt mark efter flera dagars ösregn. Arrangören måste varit nöjd med all gegga… Racets tema blev liksom ”gegga”. Den var överallt. Och många hinder var konstruerade så att man skulle ner i geggan ordentligt. Så förutom massa ”kräla i gegga”-hinder och ”hoppa ner i gropar av gegga”-hinder så fanns även isvak, repklättring av olika slag, typ bergsklättring, klättra i repnät, klättra på vägg och över mur, ännu mer rep, monekybars och ringar. Vi släpade på däck, bar små stockar och tunga säckar. Det var kreativa och omväxlande hinder och det blev typ aldrig kö vid något förutom ett par trånga passager.

Det som var sämre var att det var lite mer löpning än jag tänkt och leran gör hindren hala och svåra att klara eller kändes typ farliga att ge sig på när man var blöt om händerna och grejerna man skulle hålla i var leriga. Och då startade jag ändå tidigt, i grupp 5. Jag tycker på riktigt lite synd om de som startade i de efterföljande 50+ grupperna. Skogsstigarna och en del hinder måste varit förjävliga för dem. Det var ju både en och två gånger jag tänkte att om jag ramlar ner här så skadar man sig ordentligt.

Det var ett riktigt gött gäng från Göta som sprang och man fick glada peppiga tillrop längs med banan. Jag hade på mig en t-shirt med Göta-tryck på och några gånger fick jag höra ”Nu kommer det en crossfittjej bakom dig, nu får du skynda dig!”, haha! Smickrande, men riktigt så tuff kände jag mig inte där jag segade mig fram med blytunga ben.

Bästa på hela dagen var att komma upp för rampen, komma i mål och få byta om till torra, rena kläder.

Här finns en bra film som någon gjort av banan, som ger en bra bild vad det var för hinder.

Och här är lite bilder från äventyren. Dagens fotograf var Johan Freidlitz.

10257172_10152457927166139_1581884741318143820_o

Innan racet när vi var rena o fina :)

1836927_10152457946536139_5052371148088461930_o

Inte så imponerad av gegga, haha!

10688316_10152457961476139_8605233418676337502_o

Hängde lite på rampen.

10694202_10152457962581139_8146251157485423262_o

Försöker hjälpa Katta upp.

Foto 2014-10-18 13 27 08

MÅL!!

Foto 2014-10-18 13 22 31

Bästa hejarklacken.

Annonser
Taggad , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: