Dear Fran,

Du gör det inte lätt för mig. När du dyker upp som dagens wod har jag väldigt lätt för att klicka på ”avboka” och gå vidare i livet. Men den här gången stod jag kvar och mötte dig med stadig blick, om än med ångestklump i magen.

Jag valde att inte undvika, inte ursäkta. Bara göra. Det var dags att ge sig på Fran igen och egentligen, så här efteråt, så bygger man ju upp lite orimligt mycket ångest över den här woden. Den har något mytiskt skimmer över sig och alla har respekt för den. I och för sig så är den ju ganska magisk i all sin enkelhet, den gör verkligen mos av vem som helst. 21-15-9 av thrusters 45/29 kg och pullups. Mer behövs inte, hela kroppen får sitt.

Jag är helt öppen med att jag undvikit den här woden sen jag gjorde den för första gången, 3e december 2013. Den gjorde så fruktansvärt ont! Då, första gången, körde jag med 25 kg o gummiband av den bredare modellen. Mina pullups fanns inte på den tiden. Fran bröt ner mig o lämnade mig flåsade o kvidande på golvet med brinnande underarmar.

Så…. det är inte så konstigt att jag har haft ångest över revanschen.

Den här gången blev det Fran RX style. Bara det är såklart en stor seger egentligen, 1, 5 år senare. Och min fobi för att göra thrusters (som vuxit sig stark sedan Open) gick att hantera. Jag valde att dela upp dem i små mumsbitar. 7-7-7, 5-5-5, 5-4. Hanterbart, överkomligt och jag kom igenom utan att vara mentalt nedbruten. Pullupsen gick okej… förutom sista 9:an, då jag blev stående o fick göra ettor, haha! Andningen var inte med mig, den rusade och jag var tvungen att få in luft mellan varje reps. Men på varven innan blev det några 5:or ändå, vilket jag är nöjd med. Sen 3:or o 2:or. Det är bara att mata på o försöka att inte släppa stången för länge.

Min tid är inget att skryta med, men den är snygg. 7.47 min. Det är en högst medioker tid, men som å andra sidan är full av förbättringspotential. Skulle jag orka lägga ihop fler thrusters och kunna köra fler 5:or i pullupsen, så finns det lätta sekunder att plocka. Lätt att säga :)

Känslan efteråt var trots allt positiv. Även om franhostan brände ner i bröstet på mig och jag hade någon sort utomkroppslig upplevelse pga totalt slut överallt. Jag klarade thrusters utan att dö eller tappa kontrollen. Jag styrde och kunde hantera repsen. Bra känsla! Och mina underarmar brann inte, det var andningen som var värst.

Det är den där rackarns konditionen…. Vågar jag lova mig själv att köra en löp-wod varje vecka?

11417299_1609044582687436_634454780_n

Thrusters, pullups, död.

1424534_853498334736399_3644842483510133963_n

Väggen håller mig uppe. Orkar knappt stå, haha!

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: