Zally, min ängel. Mitt hjärta.

I augusti 2008 kom Zally in i mitt liv och travade rätt in i hjärtat. Det är helt ofattbart att den här sommaren, som knappt hunnit starta, blev hennes sista. Hon har fått somna in och mitt hjärta är i tusen bitar. Sorgen och tomheten är så otroligt tung.

Jag träffade henne en sista gång igår. Tog in henne från hagen en stund och hon var trött, hon sover inte så bra ute. Det tog inte lång stund förrän hon la sig ner i halmen och somnade. Jag satt hos henne och önskade av hela mitt hjärta att hela världen och allting kunde stanna just exakt då. Att all smärta och sorg bara skulle försvinna ut. Att tid inte fanns och att morgondagen aldrig skulle komma. Det var en nästan magisk stund, att få vara så nära, så lugnt o stilla. Solvarm päls och den stora hästkroppen som andades tungt. Flugsurr. Kunna sitta alldeles intill, gråta in i hennes päls bakom örat o vila pannan mot hennes. Älskade, älskade vän. Mitt hjärta. Du är så fin.

11376116_409722905880121_820588206_n

Zally från FB

För er som inte vet hur hennes hälsotillstånd har varit de senaste åren så kanske det här kan komma som en chock och låta som ett förhastat beslut, att jag plötsligt berättar att hon inte finns mer. Men vi har kämpat i två år med hältor som aldrig riktigt försvinner, ända sedan den där elaka skadan 2013, och vid senaste veterinärkollen så var hon halt på tre ben. Hon har senskador på båda frambenen som aldrig kommer bli tillräckligt bra för att hålla ens för promenadridning och spring i hagen. Vi vet inte om hon är helt smärtfri heller, men hon springer inte gärna i hagen, så helt okej kan det nog inte vara. Hade någon av oss haft en egen gård där hon inte direkt hade kostat några pengar så hade hon såklart fått gå runt o skrota ett tag. Men i den riktiga världen finns ingen sådan lösning och hon kostar tusentals kronor varje månad. Och hon kanske går runt och har ont varje dag…

Vi har försökt allt. Behandlingar och tålamod. Tappat räkningen på antalet veterinärbesök. Men vi måste också vara realistiska och tänka på vad som är ett bra hästliv. Vi har vänt och vridit på varenda möjlighet som har kommit upp, men tillslut inte sett någon annan väg ut. Vi älskar vår häst så enormt och hade vi kunnat hade vi gett henne en smärtfri o skön pension. Det har varit vår högsta önskan.

Det har varit en riktigt jobbig sista tid. Och när jag fick beskedet om ett datum så har det varit gråt flera gånger varje dag. Att sitta på jobbet o försöka göra vardagliga saker har gått väldigt långsamt för tankarna fladdrar iväg och jag är förvirrad. Jag vill bara stoppa tiden, hålla andan o blunda. Önskar att det aldrig blir nästa morgon, nästa dag, nästa kväll… För varenda minut som går förbi är en minut mindre för Zally. Det är så fruktansvärt. Och ibland så tappar jag fotfästet lite och allt känns lite suddigt.

Jag har försökt ockupera hjärnan med helt andra saker. Träning, filmer, möten, lyssna på andras problem o tankar o stänga av mina egna… och det går okej, jag får en lugn stund för hjärnan. Men på en sekund är jag tillbaka o tänker på hur hennes solvarma päls känns mot huden. Hur mjuk hennes päls är i vecken mellan frambenen, hur len hon är mellan öronen. Hennes doft. Hennes små ljud. Hennes underbara blick och nyfikna uppsyn som alltid, alltid, alltid får mig att le och gör mig mjuk o varm inuti. Hennes lugn.

Så otroligt många dagar som hon har räddat mig. När jag kommit till stallet och inte varit på humör, arg, ledsen, irriterad, trött, orkeslös eller oinspirerad. Varenda gång har jag gått därifrån med lite lättare hjärta. Varenda gång lugnar hon mina nerver och torkar mina tårar om det behövs. Hennes förmåga att snappa upp stämningen är fantastisk. Att inte kunna rädda henne när hon behöver det som mest är så tungt att bära. Det är en skuldkänsla som gnager och som ibland är svår att skaka av sig.

Hon är en personlighet och hon lyckas charma de flesta som hon mött i alla olika stall genom åren. Hennes vilja, envishet och tydliga språk är så himla underhållande, glädjande och värmande. Hon älskar sin flock och tar hand som sina favoritkompisar i hagen. Älskar mat och blir alldeles prillig av det första späda vår- och sommargräset. Hon har svaga tävlingsnerver, och man blir tokig på henne när hon gång på gång skyggar för läskiga saker i hörnena på ridhuset, men samtidigt kan man inte annat än skratta åt hennes lilla ärthjärne-logik.

Ingen häst kan någonsin ta hennes plats i mitt hjärta. Men det kommer komma andra hästar efter henne som kan ge mig glädje och nya minnen. Jag vet det. Det är inte första gången jag förlorar en häst som ligger mig allra närmast hjärtat, det är sådant som händer och det ingår tyvärr i dealen när man väljer att släppa in djur i sitt liv. De blir aldrig lika gamla som vi. Och det gör precis lika överjävligt ont varje gång man måste inse det. Och saknaden och tomheten de lämnar är så stor.

Det är så obegripligt tomt och tungt. Jag vill bara stänga av världen för en stund. Blunda. Och se Zally galoppera på de evigt gröna ängarna, utan smärta och med hela friska ben. Med sin fölis bredvid sig. De får äntligen vara tillsammans igen, och det är en liten, liten tröst i allt elände den här våren och sommaren.

Du har varit min fasta punkt i livet i sju år. Min frizon, mitt andningshål. Att jag aldrig mer ska få vissla på dig i hagen och mötas av de där pigga öronen och klara blicken… Det är helt obegripligt just nu.

Älskade Zally.
2015-07-02.

Zally från FB 2

11423657_844632572280178_143159212_n

Årets sommarbete.

11195644_1389727414688886_454947147_n

En höstkall dag.

11269599_676378649157186_2028241297_n

Så nöjd med sig själv <3

11245846_686684811453629_1036560356_n

Isprinsessa

10261128_675294649196278_725472210_n

En stjärna på selfies

11372013_365135997019976_1945654353_n

Öronbilder. Alla goa öronbilder…

Inser att jag har skrivit om henne som att hon fortfarande lever… fan. Det är så svårt. Orkar inte ändra.

I kategorin Hästar kan du läsa mer om Zallys liv här i bloggen. Och här är inlägg taggade med ”Zally”.

Annonser
Taggad , , ,

One thought on “Zally, min ängel. Mitt hjärta.

  1. Nu sitter jag här med tårar rinnande i ansiktet. Du skriver så fint om henne. Kommer sakna öronbilderna. De där som andats frihet, glädje och kärlek. Även om nya kommer komma med ett annat par öron.

    Vila i frid Zally!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: