En fantastik bit plast!

Onsdagsmornar betyder simskola (eller ja, crawlskola…) hela hösten och jag har nu avverkat tre tillfällen av 15. Idag blev vi introducerade till den fantastiska lilla plastbit kallad dolme. Halleluja! Äntligen kunde man få känna hur det ska kännas på riktigt istället för att brottas med att hela bakkärran har så svårt att hålla rätt läge i vattnet. Åh, så härligt det var! Och vilken fart o vilket flyt det blev i andning o vridning! Och just det, en dolme är alltså en flytgrej som man klämmer fast mellan låren så att benen får lite hjälp att hålla sig längre upp vid ytan. Man kan säga att jag numera är ett fan av dolmen och jag fattar grejen ;) Men, men… som allt roligt i livet så ska den användas ansvarsfullt med måtta. Tråkigt.

Mina svårigheter ligger fortfarande i att jag ibland stressar o spänner mig. De tillfällen jag har fått allt att funka är när jag avslappnat o mjukt kunnat flyta fram genom vattnet o mest tänkt på teknik istället för fart. Det är en ljuvlig känsla! Dels för att jag får till andningen en hel 25m-längd utan problem o dels för att jag inte står o flåsar som om jag sprungit 400 m i full fart när jag kommit till slutet.

Men, det är inte alltid jag får till ett sånt flyt… Ofta är flåsandet värst, o jag har inte riktigt lärt mig knepet som gör att man kan se så där ”calm and collected” ut när man kommer fram. Jag spottar o fräser som en arg katt o famlar efter kanten. Typ.

Vår lärare Sofie har ändå ett stort tålamod och är noga med att inte peka ut någon utan ger samma instruktioner till hela gruppen. Det finns ju både bra o dåliga saker med det. Det bra är att alla kan få känna sig lika bra/dåliga, det dåliga är att man inte får tid med så mycket enskild feedback mer än små justeringar väldigt sällan.

Men idag fick vi mer tid, för tydligen hade halva gruppen fått förhinder! Mycket märkligt. Men bra för oss som var där. Med bara fem stycken att hålla reda på kunde Sofie hjälpa till lite mer och det lyckades rädda min morgon. För idag kändes det verkligen katastrofalt. Luften räckte inte till. ALLS. Jag orkade 2/3 o sen höll jag på o dö o så höll det på typ första 20 minuterna kändes det som. Jag hängde på kanten o flåsade o mixtrade med glasögonen. Oflyt överallt liksom. Men efter ett tag verkar det som om jag kom in i andningen lite mer o med lite tips från Sofie så började det funka igen och de sista längderna blev helt okej.

Well, well… det är en hel termin kvar och jag är förväntansfull över hur det kommer kännas där i december när det är tänkt att vi ska ha blivit bättre :) Jag har en mental målbild av Therese Alshammar, känns rimligt.

simma

Playitas-mössan hänger med än :)

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: