Kvinnligt idrottande

Jag vet. Det är ingen ordning på mina inlägg. Alls. Men anyway. New York happened och jag shoppade massa fina träningskläder :) Har sportat nya kläder hela veckan nu, väldigt lyxigt! Vi testade en box i NY också, Crossfit Union square, som favorit-Annie var med o startade 2014. Fin box, men dålig wod för min del, eftersom jag sprang vilse på New Yorks gator och kom tillbaka till boxen när passet var slut. Så… ja, inte så nöjd med den biten. Men boxen var fin. Sen kan jag kanske tycka att medlemmarna kanske ska vara lite mer schyssta med att visa gäster runt, som när man tex ska springa 5 km i kvarteren runt. Men, men… jag är inte bitter. Jag fick ju se en massa gator runt Union square. Flera kvarter. Och två parker. Och prata med främmande människor som hjälpte mig med vägen.

CF-US

Dagens wod på CF Union Square

Hur som helst. Det var inte det jag skulle skriva om.

Igår läste jag en artikel som gavs ut via Crossfit Journal som handlade om feminism inom träning och synen på kvinnligt idrottande. Intressant läsning, så om du har tid tycker jag du ska kolla in den här: Frailty, thy name is woman?  av Hilary Achauer.

Förutom massa historia hur det har sett ut tidigare och hur olika kvinnor fått utså en hel del bara för att få utöva sin idrott. Men också den lilla detaljen att kvinnor o män har olika fysiska förmågor. De allra bästa kvinnor kan i många fall både springa snabbare o lyfta tyngre än de bästa männen, procentuellt sett till deras kroppsvikt. Artikeln lyfter såklart fram crossfit som ett utmärkt exempel där kvinnorna får lika mycket utrymme och uppmärksamhet och lika mycket prispengar.

Det jag fastnade lite för var också att de här räknetabellerna som finns när det gäller att beräkna maxlyft är baserade på män. Kvinnors styrka ser annorlunda ut, tex har vi starkare ben och kan ofta göra fler reps på en vikt närmare vårt max än vad män kan i tex knäböj. Men sätter man då in den siffran i en formel som ska räkna ut en förmodad maxvikt så blir det ju lite skevt. Kanske inte någon stor grej egentligen, men jag hade inte tänkt på det förut. Dessutom har väl det en större betydelse för kvinnor som är elit, och inte en liten hobbyatlet som jag själv. Men ändå. Männen är norm i så många fall, men nu när kvinnor framförallt kliver framåt i styrkeidrotter så kanske det hade varit spännande att få fram mer anpassningar o mer forskning på kvinnokroppen.

För övrigt har den här veckans träning varit väldigt skön. Tillbaka efter semestern förväntade jag mig att kroppen skulle ta rätt mycket stryk av tidsskillnaden, långa flygresor och ändlöst promenerande med över 20-25 000 steg per dag på NY’s gator. Men, jag har känt mig riktigt bra, lite stel men annars som vanligt.

Det har varit benchmark-vecka i boxen och jag har bränt av Annie, Elizabeth och Baseline. Så idag är det en välförtjänt vilodag. Träningsvärken sitter nästan överallt. Så himla märkligt…. man är borta 4-5 dagar från träningen o så får man ont överallt när man börjar igen. Men, men. Det känns som om kroppen gillar läget.

12108833_928863167199915_2504268771689154404_n

Elizabeth-gänget.

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: