16.2

Ja, jag kan ju inte hålla mig från att köra Open i år. Men, jag är inte reggad och skriver inte upp resultaten så att det går o jämföra med hela världen. Jag övar på att ta Open-wodarna som vilken wod som helst. Jag vet ju rätt så väl vad som är mina svaga o starka sidor, så det kan liksom inte bli någon överraskning för mig när det går som det går. Problemet de tidigare åren för mig har ju varit att jag på något sätt fått för mig att jag kan prestera så mycket bättre än jag faktiskt kan, bara på lite mer vilja o pepp. Att jag plötsligt är jättebra på ttb eller på thrusters o rodd. Eller på sprintiga, snabba wodar… Det här med att man blir bra på det man tränar, det måste bankas in i mitt huvud. Och i ärlighetens namn så ska det bra mycket till för att jag ska sätta igång en plan för att förbättra mig jättemycket på en speciell grej. Jag vet ju det. Jag måste tycka att det är lite roligt i grunden liksom…

Det som Open är bra på är att visa vilka ”hål” man har i sin träning. Det gör svagheterna väldigt tydligt. För mig är det ju oftast flåset och gymnastiska övningar som står ut. Och 16.2 blev inget undantag. Jag hade hoppats o önskat om mer, men nu blev det inte så och jag ska nog lämna det så.

16.2 var en liten elak historia som gick ut på att man var tvungen att klara vissa tidsgränser för att få fortsätta, gränserna gick vid var fjärde minut. Och inom varje intervall skulle du hinna med 25 ttb, 50 DU och 15-13-11-9-7 squat cleans med stegrande vikt o sjunkande reps för varje varv man klarade. Så första varvet vad 25-50-15. Startvikten för tjejer var 38 kg, nästa var 52, sedan 61 osv upp till 93 kg. Så ganska kraftig ökning. Mitt mål blev att klara första 4 min-spärren och få börja på nästa varv. Där hade jag ingen illusion om att komma mycket längre än att göra ttb och lite DU’s kanske. Men för att komma dit gällde det att mina ttb satt som smort och att hopprepet inte trasslade.

Det märkliga var att det kändes riktigt bra! Det flöt på. Jag gjorde mina 5:or av ttb och med hjälp av lite lådor o trix så kunde jag spara greppet och inte kippa en extra sväng o hålla på. Jag körde i princip 1:or kan man säga, fast snabba. Jag kom till hopprepet med rätt så kontrollerad andning och betade av dem uppdelat i två 25-25, för att hålla nere flåset lite. Och sen rakt på stången och börja göra cleans så fort jag orkade. Men…. det gick för långsamt. När klockan pep hade jag typ 3 cleans kvar. Alltihop gick för långsamt. Jag hade behövt trycka på lite mer på ttb och göra snabbare reps på cleansen. DU’sen kunde jag nog inte göra annorlunda, för att ändå behålla möjligheten att arbeta.

Jag blev såklart lite sur, jag hade högre tankar om mig själv innerst inne. Men mest förvånad över hur snabbt klockan gick. Det var helt klart en taktisk wod och jag hade behövt lite mer ös. ”Give it all you got” sa en tjej i ett videoklipp med tips inför 16.2. Jag gjorde nog inte riktigt det. Jag pace:ade så att jag skulle klara av momenten utan att dra på mig alltför mkt syra.

Well, well…. Sånt som händer.

Jag kanske får revansch på den någon gång. Men jag kan nog inte riktigt skramla ihop motivation att göra den en gång till ikväll. Jag känner det liksom. Och det är jag rätt nöjd med, för det är ju precis det mitt Open går ut på i år. Att nöja mig och inte ta det för allvarligt. Bra.

12814721_996724847080413_7047606693681791562_n

Ett gött gäng!

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: