På besök i tyngdlyftningskällaren

Igår var det dags för mig att hälsa på hos Mossebergs AK uppe i Guldheden. Mytomspunnen tyngdlyftningsklubb med anor från tidigt 60-tal. Och det fanns ingen tvekan om historien när jag klev in genom dörren. Lolaken var en liten, i princip fönsterlös källarlokal som lika gärna kunde varit en tvättstuga till storleken. Men istället för några stora bullriga torktumlare så fanns det tre lyftarplattformar med lika många skivstångsrack av modell äldre, som såg lite hemmasvetsade ut. Allting såg lite dammigt ut och väl insvettat. Det fanns små ytor med lite andra träningstillbehör, som typ några skraltiga motionscyklar, en dipsställning och någon sorts kabelmaskin med draghantag. Innanför det här rummet fanns ett omklädningsrum och ett duschrum som inte såg särskilt påkostat ut. Säger ganska mycket om hur gammal lokalen är…. det här med att det finns ETT omklädningsrum. Visst, nu är inte jag den som är superkinkig, jag kan byta om med andra människor i rummet. Men ja, man har helt enkelt inte brytt sig om att göra två omklädningsrum för jag tror inte behovet har varit så stort -> dvs det har inte varit särskilt många tjejer som lyft genom historien. Numera var det ungefär 10-12 tjejer som var med i tävlingstruppen och ungefär 17-18 killar.

På väggarna i träningslokalen sitter fullt med svartvita bilder på starka medlemmar från förr och några i färg på dagens stjärnor, tex Angelica Roos som är med i landslaget. Det är coolt med en klubb med så lång historia, och det har nog passerat en mängd kända idrottare genom åren. Coachen jag träffade heter Staffan Berqvist och har varit med sen klubben startade i princip och är en riktig eldsjäl, han började -63. Idag är han över 60 år men verkar vara i väldigt god form och tränar själv tre gånger i veckan. Imponerande! Han har varit med i landslag, tagit SM- o NM-medaljer o coachat fram atleter i en himla massa år. Han var inte särskilt skrytsam om sin egen historia, så jag anar att det fanns en hel del han inte berättade.

Så det här med att ställa sig o lyfta framför en coach med 50 års erfarenhet av tyngdlyftning kändes minst sagt nervöst…. Jag räknade med att få en hel del rättning och känna mig lite kass. Om jag ens kunde få till ett vettigt lyft över huvudtaget! Men, det blev faktiskt inte så farligt. Jag vet ju iofs inte riktigt vad han förväntade sig, hehe… Men han sa ”Det här är inte så dumt, inte dumt alls.”. Jag tar det som något positivt.

Jag fick såklart rättningar. Bredda greppet. Stången längre ut från benen i starpositionen. På vägen upp ska stången stryka mer mot låren, inte så mycket höftträff. Mer explosiv i dragets över del. En del av grejerna har ju att göra med vilken ”skola” jag har lärt mig från Göta, men jag har ju även hört lite samma rättningar från coacherna där. Olika coacher har ju lite olika stilar. Staffans stil verkade vara väldigt klassik o ren. Allt skulle gå väldigt smooth, explosivt och effektivt. Lugn och fokus. Rycket ska vara följsamt och stången ska inte störas i sin bana.

Jag fick göra en del sittryck och några ståryck, jobbade upp till 45 kg. Det gick faktiskt över förväntan, jag var ju nervös och lite stressad men det gick att lyfta ändå. Fokuserade på att få stången längs med låren. Och sedan fick jag göra ryckdrag både på 45 o 50 kg. Ryckdragen var lite nya för mig då jag inte jobbat med att göra den här lilla ”sitt-knycken” på slutet. Men det kändes logiskt att man får in den rörelsen i ryckdraget för att det ska sitta ihop med hela sittyrycket sedan. Kroppen ska lära in rörelsemönstret och göra samma sak hela tiden.

Sedan blev det stött och överstöt. Och ja, det var i princip bara de svenska uttrycken som användes :) Kändes oldschool. Tur att jag hade lite koll innan vad som är vad… hade varit lite pinigt att slänga sig med de engelska orden från crossfiten… Anyway… stöten gick bra, där hade han inte så mycket att ändra just nu. Men överstöten, alltså jerken, behövde lite mer justering. Dels behöver jag bli mycket mer explosiv i att trycka upp stången. Idag blir det inte så mkt fart uppåt, utan jag faller mest under. Jag får lära mig att trycka till mer med vader o lår. Sen tyckte han att jag skulle korta min stans i utfallssteget och få en mer rak stans . Nu har jag lärt in att jag kan står lite diagonalt med fötterna, speciellt vänsterfoten som är bakåt hamnar lätt en bit utåt. Han ville ha mig rakare. Höftbrett i sär och rakt. Svårt!! Kommer bli klurigt att lära om där… men jag ska prova. Jag fick jobba upp till 2:or på 60 kg och fick det att funka hyfsat, men jerken är klurig.

Som tillägg fick jag göra lite mer framböj, alltså front squats, och sedan pressar. När jag sa att jag mest gjort bakböj det senaste så sa han att det behöver jag inte ödsla tid på utan göra framböj för att få starka lår och fokusera mycket på pressövningar för överkroppen i alla former. Och stretcha höftböjen och vader för att få en rakare rygg i bottenläget.

Så, jaa… jag fick med mig en hel del matnyttigt. Frågan är bara om jag vill fortsätta att gå dit o lyfta regelbundet, kanske nån gång i veckan? Jag kan inte riktigt bestämma mig. Allting är ju väldigt old school, och ja, jag märkte att man var lite skeptiskt mot hela crossfit-grejen. Fast, det var ju lite väntat… Staffan gjorde det ganska tydligt mellan raderna att ska man bli bra på att lyfta kan man inte blanda in massa annat. Och det förstår ju jag med. När jag sa att jag även tränade yoga för att jobba med rörligheten, så svarade han återigen rätt skeptiskt, men det visade sig att han nog inte vet vad yoga är. Typ. Så… ja, jag ser ju framför mig att om man inte kör helhjärtat o bara lyfter så kommer man typ få höra att det är pga det som man inte blir bättre. Men, jag kanske har förutfattade meningar här. Kvaliteten på coachningen har jag inga tvivel om, det märktes rätt snabbt att han vet exakt vad han ska säga för att få mig att förstå och att rätta till rätt saker.

Under hela tiden jag var där, i 1,5 timma, så var det en enda av de andra personerna som var där som kom fram o hälsade. Och totalt passerade det nog igenom ca 10-12 pers. Även om de verkade ha en viss sammanhållning o kände varandra så var de inte jätteöppna mot nykomlingar som mig. När jag gick o sa hejdå, av ren vana från Göta, så fick jag typ ett förvirrat svar tillbaka. Jag vet, jag är bortskämd från Göta och det går inte att jämföra rakt av, men ändå. Stämningen är en big deal. Det kanske är annorlunda när det är mer folk där, det här var tydligen en väldigt lugn kväll.

Så jag ska som sagt känna efter lite och se om det här är något jag skulle vilja göra. Det är ju inte jättekul heller att gå dit själv o lyfta, jämfört med att gå till Göta. Men någon sorts uppstyrd tyngdlyftningsprogrammering hade varit nice… Får klura på detta!

mosseberg-logo

Annonser
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: