Inte peppigt alls.

Jag är så vansinnigt trött på mitt knä nu. Jag känner mig jättedeppig över att det inte blir bättre så snabbt som jag hade tänkt. Känns som om jag aldrig kommer få springa o lyfta tungt igen :( Har en dålig dag helt enkelt…

Jag gör mina rehab-övningar varje dag, flera gånger om dagen och jag håller mig i rörelse för annars stelnar knät till o blir orörligt, känns inte alls bra och jag börjar gå konstigt. Men samtidigt kan jag inte gå för mycket eller belasta för mycket, för då blir det ömt och det känns som om jag har en alldeles för stor kudde i knäleden. På mornarna nu kan jag få kanske en timma där knät känns riktigt bra och jag kan slappna av när jag går och kan plötsligt låta bli att tänka på varje steg jag tar. Det är en befrielse! Men, kortvarigt. När jag sedan ska gå till bilen så är knät som vanligt igen och är segt o trögt och musklerna är spända runt omkring.

Det är sjukt frustrerande. Det är fortfarande lite svullnad kvar, irritation i knät liksom. Det har gått 3 veckor och jag har tappat tålamodet…. Jag vet att senor och ledband tar väldigt mycket längre tid på sig att läka än muskler o annat mjukt. Men jag har svårt att acceptera det.

Jag vill kunna sitta på huk. Jag vill kunna springa en liten bit om jag behöver. Jag vill kunna gå utan att känna av knät i varenda steg. Det är inte så mycket smärta, utan mest bara som att jag känner av knät varje gång jag använder det, på samma sätt som man alltid känner av en träningsvärkande muskel liksom. Fast, en annan känsla. Typ motsatsen till träningsvärk.

Jag har fått ett litet program av coach F där jag ska bättra på min överkroppsstyrka under de här veckorna. Lite prehab-övningar och lite styrke- och stabilitetsövningar, allt för att bli starkare i pullups, over head-rörelser, ringdips och motverka nackproblem och överaktiva trapeziusmuskler. Det är kul att ha ett program och ooootroligt skönt att veta vad jag ska göra varje gång.

Men idag ska jag gå ifrån det lite och testa roddmaskinen och skierg tänkte jag. Se om jag kan köra utan att belasta knät o orsaka onödig irritation, men samtidigt inte bli helt sne i kroppen. Tänkte mig lite intervaller, 30 sek på/30 sek av. Jag har inte gjort något flåsigt på 3 veckor och det känns inge bra.

Jag fick mail från Crossfit Göta häromdagen, ”Hoppas vi får se dig på ett pass snart igen!”….. Kände mig ännu mer deppig över att inte kunna vara med. Alla frågar hur det går och jag vill så gärna kunna säga att det känns bättre för varje dag, men den gör ju inte det… det står still!!!

Kroppen känns fet o plufsig. Känns inte som om jag gör av med all mat jag stoppar i mig och jag blir nojig och deppig över att gå in i våren o sommaren o känna mig stor o klumpig. Istället för stark och tajt. Jag vet, det är nojigt och ytligt. Men det sätter sig i huvudet och jag börjar kolla en extra gång i spegeln om magen putar ut mer än vanligt.

Den här jävla knäskadan håller på att sätta sig ordentligt på skallen…. Jag har bra o dåliga dagar, jag vet det. Men idag är en dålig dag.

Och sen tänker jag på att det finns dom som har det så mycket värre. Och att jag borde skärpa mig och sluta va gnällig.

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: