4 veckor and counting

Solen skiner, sommaren känns nära, Game of Thrones är igång och jag har fått nya övningar från sjukgymnasten. Bra grejer!

Imorgon har det gått 4 veckor sen skadan och jag börjar äntligen känna att det har hänt något. Det går långsamt, och det är inga stora förändringar, men det är en annan känsla i ledbanden. Det sägs ju att det tar ca 6 veckor att läka ledband, så nu börjar jag alltså se ljuset o rulla i nedförsbacke, äntligen!

Jag kan fortfarande inte gå några långa promenader eller gå särskilt fort, då börjar jag gå konstigt. Och självklart inte springa eller hoppa. Men det känns stabilare och jag går mycket bättre över lag.

De nya övningarna från sjukgymnast-Jessica är dels höftlyft på golvet, med ett ben böjt o det andra rakt. Fokuset är att hålla hela höftpartiet parallellt med golvet, och det är skitsvårt! Jag får också kämpa en hel del med baksida lår.

Andra övningen är upp o ner i utfalls-stans, med främre foten upphöjd och gärna på ostadigt underlag, typ bosuboll. Här är det bakbenet som är svårt, men det går bra, jag måste bara koncentrera mig mycket och öva upp balansen.

Den sista är typ ”draken”, stå på ett ben med knät lite böjt och fälla överkroppen i höften. Tillägget är att jag ska lyfta en liten vikt från marken med motsatt arm (typ hantel, eller kettlebell). Nu är vikten upphöjd, men jag ska jobba på att sänka den efterhand.

Så det känns riktigt bra att få göra något mer rejält med benen än det lilla böj o streck o sånt jag gjort hittills. Alla de andra övningarna gör jag ju fortsatt på dagarna, men nu blir det alltså lite ”gymträning” för benen också.

Och appropå gymträning, jäklar vilken träningsvärk jag har haft i axlar, armar o lats de senaste dagarna. Programmet jag fått från coach F är skitbra och det ska bli jättekul att se hur mycket jag kan öka i ringdips o pullups när jag kört ett par veckor till. Får ta o skriva mer om passen senare :) Det är bra grejer!

Fil 2016-05-11 13 37 49

En ovanligt tråkig hisselfie efter passet igår.

Och det är en himla tur, för det svider i hjärtat när kompisarna i boxen får stå o pb-snatcha på passen och göra en massa annat kul…. För att inte tala om att jag kommer missa Göta-tävlingen i juni :( Men, jag försöker att inte gräva ner mig i det. Jag har mer långsiktiga mål och måste kämpa på för att mitt knä ska bli funktionsdugligt. Jag inser ju att det säkert kan bli en operation längre fram i livet, men det får jag väl ta den dagen det händer.

 

 

 

Annonser
Taggad ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: