8 veckor med skruttknät – Lägesrapport

Kom på att jag behövde göra ett inlägg för att uppmärksamma att mitt skruttknä, second edition, nu fyller 8 veckor. Hejåhå. Det går ganska bra, men det går sååå jäkla långsamt. Frustrerande och knäckande för crossfitälskaren i mig. Jag längtar efter lite fart o fläkt o att våga ta i allt jag har. En köttig monster mash-wod. Visst, jag tränar på bra nu också. Jag kör mitt styrkeprogram o ökar på vikterna. Jag har börjat gå på vanliga passen igen lite då o då. Men det är inte samma sak. För i allt jag gör så tänker jag mig för hur jag hoppar ner från riggen, hur jag reser mig o sätter mig, hur jag förflyttar mig. Det är ju ingen fara längre, allt funkar, men jag har ju fortfarande en känsla i knät som jag hela tiden är medveten om.

Och så är det ju hela tiden den där balansen mellan vila och aktivitet som jag måste ha koll på. Slarvar jag med träningen så protesterar knät direkt. Gör jag för mycket eller för enformiga grejer (står o går en hel dag) så säger knät ifrån. Jag blir lite trött på alltihop ibland….

Men igår körde jag pass och styrkedelen var front squats. Jag har inte knäböjt så värst mycket med vikt ännu, utan jobbat mer med balansplattor o bollar o annat. Men jag kände för att testa så jag gjorde 5 set x 10-6 reps med 25 kg och det kändes jättebra. Inga signaler alls från knät om att det skulle vara något som var knas. Jag gick ju inte hela vägen ner, utan stannade någonstans i 90 grader/knähöjd-ish. Men det är mest pga ovanan att knäböja på riktigt och att jag kände efter så mycket. Det kändes galet tungt, haha! Snacka om att jag har tappat känslan för vikt på stången…. Kommer bli en låååång väg tillbaka detta.

Ska tillbaka till min sjukgymnast Jessica nästa vecka och då har hon lockat med att jag ska få börja springa lite på löpbandet :DDD Ingen är gladare än jag! Därför försöker jag nu vara extra duktig med mina rehabövningar så att knät ska vara väl förberett på de nya utmaningarna. Men det känns som att det ska gå bra. Jag är tacksam för att jag har en sån kreativ sjukgymnast. Det märks att hon anstränger sig för att ge mig nya övningar varje gång, övningar som är funktionella o som inte bara är att ”stå o dra i ett gummiband”. Hon vet hur mycket jag tränar och hur gärna jag vill komma tillbaka. Jag får ibland kommentarer från andra som också haft knäskador om att mina övningar ser roliga ut och inte alls sånt som de fick göra under sina rehab-perioder. Och jag håller med. Den här vändan gör jag nästan helt andra övningar än min förra rehab-period för 3 år sedan och det känns rätt trevligt även om jag ibland är lite tveksam, det ska jag erkänna. Men kombinerat med lite andra crossfit-grejer så blir det rätt bra. Jag kör nu KB-svingar, cyklar, ror, knäböjer o gör lite enkla cleans-varianter, allt med lätta vikter såklart.

13406849_1065372226882341_9214140513789274397_n

Från passet igår

Att gå in på passen o köra superskalat är något jag får leva med ett tag till. Men det känns okej, jag kan iaf vara med bara jag gör om övningarna lite. Det är fint och jag blir glad i hjärtat och endorfinpåslaget är ljuvligt efteråt.
Det går lite upp o ner från dag till dag, och när jag har dåliga knädagar så är jag rätt deppig o allt jag vill kunna göra känns hopplöst långt borta. Men så kommer alla de andra dagarna när jag faktiskt inser att jag har kommit långt. Jag känner tex ingenting efter alla knäböj, svingar o annat igår. Alltså är det grönt ljus på att köra med knäböj med stång. Och det är ju grymt bra!

I helgen som gick var det tävling i boxen, den årliga sommartävlingen. Mackan hade programmerat så himla bra o woddarna såg jättekul ut. Alla kämpade, slet o krigade. Det var så fantastiskt! Jag själv fick stå vid sidan av och lekte domare under hela dagen. Men allt jag vill egentligen var att köra själv, och slänga mig in i den där Clean speed ladder och ba kötta! Suck :( Då är det jobbigt…
Men oftast är jag tacksam över att det trots allt går rätt bra. Jag har mina träningsrutiner och utan dem hade det ju inte gått alls. Ännu en gång kan jag tacka crossfit för min träningsglädje och viljan att komma tillbaka.

Och tydligen gör jag samma min på alla pass-bilder numera…

Gött gäng! Team Rehab körde rodd, marklyft, burpees och wallwalks :)

Gött gäng! Team Rehab körde rodd, marklyft, burpees och wallwalks :)

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: