Motivation, mål o motgångar

Tillbaka på jobbet igen efter 3 veckors semester som var riktigt härliga. Knät har gillat läget nästan hela tiden och jag har kunnat ta ett par steg framåt i rehabstegen. Men med det kom också lite hybris… Så jag åkte iväg på utflykter flera dagar i rad och trodde jag skulle klara det galant. Men det det gjorde jag inte, vilket har lett till att jag har fått ta det vääääldigt lugnt i typ 4 dagar nu. Jag har cyklat på gymmet, gjort lättare övningar och vilat, vilat, vilat, och det är först idag som knät börjar kännas lite okej igen. Jag är så frustrerad över att det blev så här. Jävla promenader liksom!

På ett sätt känns det som om jag sjabblade bort en hel veckas rehabträning som jag nu inte kunde göra och att jag missat massa bra träning. Man kan också se det som att jag testade knät och vet var gränsen går. Kanske hängde den här reaktionen ihop med att jag stegat upp rehaben, börjat med små korta löpningar, gör mer hoppövningar och tyngre knäböj. Efter en push framåt kommer ju ofta ett litet bakslag, egentligen är det inget konstigt.

Men jag blir väldigt påverkad i humöret av det. Jag blir ledsen över att knät inte pallar och jag har svårt att se hur jag ska nå mina mål som ligger där långt framöver. Jag längtar till vanlig träning. Jag längtar till crossfitpass, löpning och tyngdlyftning. Jag längtar till och med efter en jävla burpee box jump-wod. Jag längtar efter variation.

Och när oron tar för mycket plats i tankarna så funderar jag mycket på hur jag kommer tackla allting om jag inte blir så bra som jag har hoppats på. Tänk om knät alltid kommer vara känsligt och om jag alltid kommer behöva anpassa mig lite grann.

Mitt mål är såklart att inte ha några begränsningar och det är det jag fortfarande försöker ha siktet inställt på. Det ska gå. Det är en lång bit kvar dit, men det kommer gå bra.

Jag vet att jag egentligen bara behöver ett riktigt bra träningspass för att känna motivationen på riktigt igen, och känna att träningen ger mig den där sköna glädjen igen. Jag får väl ta en skitvecka och hoppas att det hjälper… Lita på att vilan och lätta övningar är det som hjälper knät att läka.

Oftast tycker jag att det är fint när folk frågar hur det går, men vissa dagar när allting inte är på topp så vill jag inte så gärna prata om det. För jag vill inte säga att det inte går så bra just nu, för då blir det liksom sant o fastnar i hjärnan. Jag vill inte sätta igång den negativa spiralen, den går igång så lätt ändå… Så det händer att jag bara ler o säger att det går fint, trots att jag har några dåliga dagar.

4 månader och 10 dagar har gått sen operationen och jag ligger helt i linje med vad som är en normal utveckling. Jag har allt mellan 2-6 månader kvar beroende på hur man ser det. Så det finns liksom inga orosmoln på himlen. Det finns bara några dåliga dagar.

Jag kan det här.

Annonser
Taggad , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: