Götapokalen 7.0 – tjoho!

Då var tävlingen avklarad och jag går o känner mig lite mosig i kroppen. Men det känns ändå bättre än vad jag förväntat mig, och inte alls så mycket träningsvärk som jag brukar ha efter tävlingar. Knät har såklart fått sig en omgång, men det känns okej och jag var lite otålig o körde pass igår, måndag. Men idag ska jag vila för jag kände att hela kroppen som sagt var rätt mosig, och ska jag kunna köra pass senare i veckan behöver jag mer vila. Och knät blir nog lite gladare av det också. Körde squat cleans o split jerks igår på passet o jag tror det tog lite på knät. Lustigt att det känns mer efter passet än efter tävlingen i lördags… hm. Jaja…

Tävlingen då. Rapport!

Genomgång av wodarna – Mackan i högform som vanligt :)

Det gick så himla bra! Jag kunde göra alla de 3 första wodarna utan större problem och kunde känna att jag tog i vad jag kunde, höll inte tillbaka särskilt mycket.

Wod 1 var en märklig hitte-på-grej med lite spring med viktskivor, björngång med viktskiva och sedan till sist banka viktskiva över golvet med hjälp av en slägga. En sprint med timecap på 5 min. Det visade ju sig att det här var väldigt mycket min grej, haha! Knasigt. Men av någon anledning hittade jag tekniken i björgångs-påskjutet och släggan direkt och kunde komma i kapp många som sprungit ifrån oss lite på springandet. Jag trodde inte mina ögon när vi slutade 2:a i den woden.

Viktskivor och slägga :) Och enda bilden jag fastnade på (lite halvt) över huvudtaget. Det är fan otroligt hur icke-fotograferad jag är på tävlingar, haha!

Wod 2 var ruskigt tung. Timecap 9 min, som kändes som en evighet.

15 burpee boxjump 60 cm
15 KB svingar 24 kg
15 goblet squat med KB 24 kg
10 burpee boxjump
15 svingar
15 goblet
5 burpee boxjump
15 svingar
15 goblet

Allting skulle vara synkat i paret. Twisten: om laget ställde ner kettlebellen ngn gång under svingar eller goblet squaten blev det en straff-burpee boxjump…. Herregud. Det här var nog den värsta på hela dagen tror jag. Först: Högre box än vanligt – vi hoppade alltså på ”herrhöjden”. Det här var jag rätt nervös för, pga knät. Jag har visserligen provat lite att hoppa på den höjden, men bara typ vid ett tillfälle. Och sedan – vikten på kettlebellen: 24 kg! Svintungt. Speciellt då eftersom vi inte ville ställa ner den o behöva hoppa extra burpee boxjump. Burpee boxjumpen gick lite långsammare än vanligt då man behövde fokusera så mkt på hoppet upp på lådan. Och när man sedan stod o höll i KB’n höll ju armarna på att ramla av pga mjölksyra…. plus då att flåset såklart levde rövare i lungorna. Det var helfestligt o överjävligt. Vi blev timecappade med 15 goblet squat kvar på sista varvet. Slutade 5:a där tror jag.

Skalat-klassen reppade loss med 16 kg, såg också rätt tungt ut….

Wod 3 var en rörig historia på 15 min med massa klassiska crossfit-skills. Dumbbell thrusters, pullups, double unders, toes to bar, ground to over head med DB, i en massa reps och omgångar. Twisten på slutet var en cashout där båda i laget skulle köra 2 varv var av 200 m rodd och 10 burpees över rodden. Och inte nog med det… precis innan start släpper headcoach en kick till – viktväst på rodd o burpees. RX dam behöver ha västen i 1 av sina 2 varv/lagmedlem och killarna skulle ha västen båda varven. Tror västen väger typ 10-12 kg.
Vi jobbade på bra i första delen, men delade upp allt i riggen ganska mycket. Syran kom fort från KB-eventet kan man säga… underarmarna var inte som de brukade. Rodden och burpeesen var bara att mosa igenom. Angelica tog på sig västen i första vändan sedan körde vi en runda var utan, när det var dags för min väst-runda tog tiden typ slut…. SÅ synd… hehe… Så vi blev alltså lite timecapade där med och kom 5:a igen.

Vilket resulterade i att vi plötsligt låg 3:a totalt och var vidare till final av 4 lag. Herregud!! Det var inte alls meningen när vi anmälde oss, haha! Dels har jag inte skillsen som oftast krävs i en final och sen är det ju alltid rätt jobbigt att göra en eller flera wodar till…. såklart. Men vi var ju ändå glada att det gått så bra.

Men finalmomenten visade sig bli lite för tuffa för oss. Det var 3 st 5 min-wodar, snabba ryck alltså. Den första bestod av handstand pushups och pistol squats (alltså enbensböj). Och av nästan ALLA övningar inom crossfit som jag verkligen INTE ville skulle komma, så var dessa två i topp på den listan. Vilket gjorde mig ganska sur o lite ledsen… MEN. Det är då man är lite glad över att man har en lagkompis som är en jävla stjärna på just dessa grejer. Hon körde hela första delen själv och glänste! Grym! Klarade den inom tiden o allting.

Andra delen gillade jag mycket mer, men tyvärr passade den inte Angelica då istället… väldigt osynk där. Det var tunga snatchar och repklättring. Lite av mina styrkor får jag nog säga. Men eftersom båda var tvungna att klara snatchvikterna 40, 45 och 50 kg och kunna sitta i overhead squat medan den andre klättrade rep så kom vi ingenstans där… Surt såklart, men det är ju också det som är grejen med lagtävling, det blir som det blir ibland.

Såååå nära att hon orkade hålla den… men nej, sekunden senare dröste stången i backen :/

Sista 5-minutaren var höga wallballs och partner deadlifts, man lyfte alltså marklyft tillsammans på stången. Minns inte riktigt vikterna men typ 90, 100, 110 kg har jag för mig. Och repsen var 25-20-15 av WB o deadlifts. Jag trodde nog att vi skulle kunna hämta tillbaka lite av det vi missat på de två första delarna, men där hade jag fel, haha! De andra lagen var ju heeeelt sjukt snabba och starka och vi hade inget att sätta emot när Angelica började krokna lite på deadliften på slutet.

Direkt där efter var jag sur o besviken på finalen. Mest sur över att vi inte fick visa vad vi faktiskt KAN göra. Lite dålig förlorare ja. Men samtidigt – det var inga nyheter för mig var jag har mina svagheter såklart. HSPU har varit min hat-grej sen urminnes tider… och hur mycket jag än försöker känns det inte som det händer något. Och det är SÅ svårt att träna på något man är så dålig på :(

När jag sedan skakat av mig den där besvikelsen lite grann, så kunde jag ändå känna en stor glädje i att vi kom 4:a. Jag hade ju verkligen räknat med att ligga sist hela tiden. Och det var så himla kul att kunna prestera riktigt bra på de grejer där knät inte var en faktor, som på första woden. Att känna adrenalinet av att tävla och vara snabbare än de andra – det är fan magiskt. Och det är ju den känslan man blir beroende av, och som gör att man vill tävla igen. Men nu vet ju jag att det är skillnad på våra egna boxtävlingar och tävlingar som är nationella. Jag har INGENTING där att göra, haha! Absolut inte nu heller, när jag fortfarande rehabbar knät.

Prispallen-gänget i alla 3 kalsserna, RX herr, RX dam och Skalat dam. Grattis!

Men hela lördagen var en riktigt skön comeback-känsla för mig och folk hejade och det var så härlig stämning, precis som vanligt när det är klubbtävling. Göta kan det där med klubbtävlingar. Och såklart fest på kvällen ;)

Alla bilder: Peter Zackariasson

Annonser
Taggad , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Annonser
%d bloggare gillar detta: