Etikettarkiv: Crossfit Games Open 2015

En liten Open-utvärdering

Varje projekt av rang bör innehålla tid för återblick, utvärdering och eftertanke. Så också mitt Open 2015. Jag har dagen till ära köpt biljetter till Regionalstävlingen i Köpenhamn i maj och därmed gått från atlet till glad hejarklack på läktaren. Känns väldigt bra. Nu får proffsen sköta resten och göra allt det jobbiga. Vann hela Open gjorde förresten vår egen europeiska superstjärna Annie Thorisdottir, fantastiskt roligt att hon än en gång visar att hon menar allvar med att ta tillbaka titeln i Games. Hon är ju långt ifrån ensam om den fighten, men det måste ju såklart vara en boost för självförtroendet att vinna Open som start på säsongen. Bästa svenskar blev super-Björk och Viktor Långsved, men det var flera svenska killar o tjejer tog sig vidare till de individuella tävlingarna och master men också många svenska lag till lagtävlingen, så den kommer bli otroligt spännande att följa. På plats dessutom! Kul!

Så, min egen prestation då, i en lite mer nyanserad utvärdering än de senaste inläggen här (som mest har varit elände och depp). Kör en repris på förra årets lilla analys.

Placeringar globalt (för att det är så knasiga siffror, hehe). Man lägger ju hela tiden ihop sin placeringar efter varje vecka, så det här är hur jag låg till sammanlagt efter varje vecka:

15.1 –  20 181 av 108 595

15.2 – 19 072 av 108 736

15.3 – 15 172 av 108 755

15.4 – 17 711 av 108 761

15.5 – 16 699 av 108 764

Gick min träning/tävling som jag ville?
Nja. Det började bra. Jag höll mig frisk och relativt hel hela vägen igenom. Jag kunde köra en del vanliga pass, men mycket tid och energi går åt till att grubbla och ångestvänta på nästa veckas Open-wod hela tiden. Jag har gått o sparat mig lite och inte kört lika många pass som vanligt. Fysiskt så har kroppen känts bra, mentalt så har det varit bergodalbana. Och själva tävlingen gick väl inte riktigt som jag hade önskat.

Stötte jag på några oförutsedda svårigheter under passen?
Jag hade väl förstått redan innan att jag inte skulle kunna köra RX rakt igenom. Det var inte oväntat att det skulle komma muscle ups, och där är jag helt bortkollrad, så därför skulle jag inte kunna köra RX hela vägen. Men andra grejer som var lite mer oförutsedda var att jag inte klarade att trycka upp en enda handstand push up och på kuppen knäckte till nacken så att jag gjorde det omöjligt att fortsätta testa. Jag var heller inte beredd på hur dålig jag är på thrusters, fortfarande. Var är min motor liksom!?

Vad behöver jag bli bättre på?
Tekniskt svåra grejer som också kräver mer styrka. Kippade toes to bar, många kippade chest to bar, muscle ups och handstand pushups. Sen också då flåsiga thrusters som sagt. Jag kommer väl aldrig blir vän med dem, men jag kan ju faktisk lägga in dem som styrkeövning på mina egna styrkepass. Sen är det väl flås i allmänhet, som att göra 200 wallballs, 50-60 pressar respektive cleans och att ro och köra thrusters i all evighet är inte min starkaste sida. Men så har jag ju inte direkt flåstränat heller, utan har typ alltid fokus på styrkan. Det hade ju varit fint med lite motor och arbetskapacitet ibland…
Det var de fysiska grejerna. Sen då till den mentala biten. Det här med att jag bygger upp sån himla press! Skitjobbigt och jättedumt. Jag tycker att det var mer hanterbart i början av Open, när det var wodar jag kunde klara av att göra RX och jag kände att jag kunde förbättra mig från första till andra försöket. Klart att det känns lättare i sinnet när det går bra :) Men ja, sen kom den där svackan med första skalade woden pga MU, som var rätt trist och woden var erbarmligt tråkig. Sen blev jag tvingad att göra en skalad till pga hspu, och här började väl besvikelsen på riktigt. Kände mig kass. Att jag sedan kunde göra sista woden RX var ju på sätt och vis bra, men att jag inte kunde prestera det jag hoppats på ändå sänkte ju mig rejält.

15.5-grin

Ajajaj…

 

Vad gjorde jag bra?
Jag satte ett nytt pb i clean & jerk första veckan, det var gött! Och att dessutom göra det under tidspress och efter en flåsig wod var fint. Jag förbättrade mig rejält på andra veckan som ju var en repris-wod från förra året, 14.2. Att gå från 12 reps förra året till 68 reps i år var en liten seger som kändes bra i magen. Chest to bar sitter inte som en smäck, men jag gör dem och det går att kippa med handflatorna mot mig.

Vad gjorde jag annorlunda från förra året?
– Jag körde första o andra woden två gånger, vilket ledde till bättre resultat båda gångerna. Så det var ju en bra grej! De andra tre wodarna var 1) för jobbiga för att göra två gånger 2) för svåra, så att det bara blev ett försök på rx sedan ett på skalad.
– Jag satte uppenbarligen upp högre förväntningar på mig själv (kanske lite för höga), eftersom jag tränat ett år längre den här gången.
– Jag var inte riktigt lika nervös dagarna innan jag skulle köra, men sedan när jag väl stod där på golvet o klockan räknade ner kunde jag bli skitnervös. Förra året minns jag att jag nästan hade svårt att sova kvällen innan vissa veckor, men i år har jag sovit som en gris rakt igenom :)

Vad tar jag med mig från Open i vardagsträningen?
De svaga sidor som visat sig så tydligt de här fem veckorna kommer väl påverka min fortsatta träning till viss del. Jag vill ju gärna kunna klara hspu till nästa års Open. Och hade jag en MU nästa år så hade det ju också varit fantastiskt. Så lite små grejer och progressioner runt det kommer jag nog försöka få in mer frekvent. Men annars är ju mitt fokus framför allt benstyrkan, så jag kommer fortsätta med nu hela våren. Squats minst 2 ggr i veckan och marklyft däremellan. För överkroppen blir det bänkpress, vanliga pressar, dips, pullups, pushups och lite mu-övningar i en salig blandning. Flåset kommer nog inte vara något jag specialtränar på nu…. det är liksom inte så kul ;)

 

15.1-grupp

Glatt gäng från 15.1, those were the days… Stabilt gäng!

 

Annonser
Taggad ,

Mindfucking jävla Open!

Det är äntligen över! Slut! Stängt! Klappat och klart! Jävla Crossfit Open… Det här året, som jag trodde skulle bli ett rätt så härligt o kravlöst Open-år blev precis tvärtom för min del. Jag har nog aldrig känt en sådan press på att nå mitt önskade mål på de olika wodarna, och det blev tillslut för mycket för den här lilla hjärnan.

Det kan verka löjligt. Varför blir jag så påverkad när det är en tävling som inte gäller någonting?! Det är bara en siffra i en tabell bland tusentals andra. Och jag vet inte varför det här kommer åt mig på det här sättet… Det är väl kanske så enkelt att jag så hemskt gärna vill överträffa mig själv. Känna mig duktig och att jag kan uppnå saker jag inte riktigt trodde att jag kunde.

Men, det fiffiga med träning är att man måste träna på saker för att bli bra på dem. Jag har inte tränat på allt, därför kan jag inte klara allt. Svåra grejer är liksom inte sånt man bara kan om man inte har grundstyrkan, flås o tekniken. Och det här med att jag hela tiden jämför mig med andra som jag tycker att jag borde vara jämn med gör inte saken bättre. Vi kommer ju från helt olika förutsättningar, och presterar såklart olika vid olika tillfällen. Men det får jag inte in i min lila hjärna… Jag har fått för mig att jag är på en viss nivå, och det kanske stämmer på vissa delar, men på andra ligger jag ju helt annorlunda till. Svagheterna radas upp på ett löpande band och jag kan bara stå och titta på.

Så vart vill jag komma med allt det här?

Jo, att 15.5 gick rätt åt pipsvängen och att jag blev skitförbannad och ledsen på mig själv. Besviken över att jag inte kunde prestera det jag ville, trots att jag antagligen inte har gjort den träningen som uppenbarligen krävdes för att jag skulle kunna göra det. Ändå så vill jag kunna prestera bättre och även om jag inte liksom har ett nedskrivet mål så sätter jag mål lite i smyg i huvudet och så blir jag helt nedslagen om jag ”misslyckas”.

15.5 var en jävla idiot-wod. 27-21-15-9 av rodd och thrusters. Det är en helveteskombination som gör skitont i kroppen, överallt. Ben, rumpa, armar och lungor. Allt får jobba på högvarv hela tiden. Jag har aldrig varit bra på thrusters. Hur många gånger jag har beklagat mig över att benen tar slut direkt och att jag säger till mig själv att syra-träna?! Tiotusen gånger! Jag har inte uthålligheten, varken i flåset eller i musklerna. Jag skulle behöva träna på thrusters väldigt mycket mer än vad jag gör i vardagen om jag ska bli bättre på det här. Det är bara att inse.

15.5-1

Suddiga små bilder från en film som jag inte lyckades ladda upp…

15.1-2

Jag hatar thrusters.

 

När jag gjorde 15.5 i lördags fick en tid som låg ett par minuter över vad jag hade velat. Och jag blev skitarg för det och planerade att göra om woden en gång till. Revanschförsöket igår slutade i en mental kollaps och gråtfest. Jag rodde 27 kalorier och började på första rundan thrusters. 10 st gick bra. Sen plockade jag upp stången igen men pallade bara 5, när min plan var att trycka ut 10 igen. Där någonstans tappade jag min mentala styrka och enda tanken jag hade i huvudet var att ”Fan, jag bryter ju min plan, det här kommer aldrig gå!” och jag kunde inte med att lyfta upp stången igen, gråten satt i halsen och kroppen bara vek sig pga det. Faan! Att grina över en jävla wod…. vad är det för beteende? Vad är det som gör att den här typen av simpla grejer kommer åt mig så jävligt? Crossfit som jag ju älskar får mig att må piss ibland.

Jag kan iofs känna lite likadant i jobbsituationer om jag får kritisk feedback eller känner att jag inte har koll på läget. Jag vill bara gå iväg o grina över eländet. Men det känns så jäkla ovärdigt och jag blir så besviken på mig själv över min reaktion.

Mitt i min lilla 15.5-kollaps så ville pusha igenom det och stod och tänkte att jag skulle ge det ett försök till. Men, asså… 15.5 är ingen wod man ”bara gör lite snabbt o lätt”, man behöver fräscha muskler och stark hjärna. Inte halvgrinig, besviken hjärna och lår fyllda med träningsvärk. Jag insåg tillslut att jag inte skulle palla att genomföra det, hur mycket jag än ville… Jag gav upp o åkte hem.

Jag hatar att ge upp. 

Och just nu hatar jag den här jävla Open-säsongen som fullständigt grävt ner mig och tryckt ner mitt självförtroende till noll när kommer till crossfit. Men, jag kommer väl tillbaks, med hjälp av Mackans vanliga programmering och de goa människorna i boxen som lyfter upp och sprider värme.

Placeringar totalt efter 5 veckors Open: 
Wordlwide: 16696/108 764
Europa: 1310/8878
Göta Lyckholms (alla) 26/56
Göta tjejer: 10/37

Dalade alltså ett antal placeringar överallt efter 15.5. Surt, men, men. Nu har jag ett år av fantastisk träning framför mig.

Taggad , , , , ,

Slutet är nära…. (döden)

15.5 är äntligen här! Sista veckan av Open kommer som en befrielse, efter det här kan jag köra så många pass jag vill, hur jag vill o när som helst utan att tänka på att taktika inför helgen :) Efter den här helgen återgår allt till det normala :)

Jag vet, Open är frivilligt o jag kan bara skita i alltihop. Men, jag väljer att utsätta mig för den här prövningen i fem veckor och då ska jag bannemej slutföra eländet, även om det inte gått alls min väg. Men snart är jag fri igen!

Ska bara ta mig igenom 15.5 först. Och som alla kunde räkna ut så blir sista prövningen ett thrusters helvette i samma kaliber som 14.5 förra året.

15.5

 

27-21-15-9 av rodd och thrusters. Flåshelvette. Pannbenet ska stångas, vi ska härdas och halsen bränna som aldrig förr. Benen, armarna och lungorna kommer svida. Precis om avslutningen på förra årets Open så blir den här woden en biljett rakt in i the pain cave. Det där mörka stället där man får kämpa för att överleva o komma ut på andra sidan.

Superstjärnorna Sam, Annie och Camille drog igenom den här på 7-8 minuter. Unbroken på alla thrusters. Vansinnigt. Jag vet inte vad jag ska vänta mig för tid, men klarar jag det dubbla typ 15-17 minuter så tror jag att jag får vara glad. Det här är verkligen inte min typ av wod, jag klarar inte att hålla i så länge som man behöver. Jag börjar bryta upp tidigt och dör syradöden snabbt. Jag måste gräva djupare och pusha hårdare. Just do it! Satans thrusters!

Men, men… jag överlevde ju 14.5, så det här ska väl gå på något sätt det här med.

Taggad ,

Mmm. Nja. 15.4.

Foto 2015-03-23 12 28 13

Ja, då var det väl redovisningsdags antar jag. Det finns ju inget annat sätt att säga det på än att det inte gick riktigt som jag tänkt. Eller hoppats på. Det gick åt helt andra hållet och sen fick jag bara bita i det sura och skärpa till mig.

Jag hade ju SÅ himla gärna velat klara min första handstand push up den här helgen. Det var dags kände jag. Jag har jobbat med progressionerna och kört mycket axlar över lag. Jag har varit lite rädd för hspu med tanke på min nacke och mina tidigare problem med den (ofta nackspärr, muskeldrag och annat stök). Det känns inte helt naturligt att ställa sig på huvudet, trycka sig upp o sen landa på huvudet igen. Det är en grymt svår rörelse för mig. Jag har klarat negativa varianter, med två kuddar under huvudet, och det har funkat både som fysisk och mentalträning. Men på grund av att hspu nu dök upp på Open så ville jag testa o se om det gick redan nu att få till det.

Men, som alltid när det gäller sånt här, så borde jag såklart haft tålamod, insett mina begränsningar. Jag måste helt enkelt komma längre i progressionerna innan jag kan ge mig på det här. Jag har en hög tröskel. Uppenbarligen.

Man ska ju inte jämföra sig, jag vet. Men jag tänker göra det ändå. För andra som jag tycker ligger på lite samma nivå som jag när det gäller en del andra grejer klarar det här alldeles strålande. De gör sina reps. Men jag är inte ens i närheten. Och det är väl det som gör mig så otroligt frustrerad. Vad är det jag gör fel?! Vilka muskler är det som jag inte hittar? Det måste ju vara någonting! Eller jag vill att det ska finnas en förklaring, så att jag får något konkret att jobba med… men hittills har jag inte kommit fram till något mer konstruktivt än att jag är för svag, rätt och slätt.

Vad som hände i lördags när jag skulle prova? Jo, jag lyckades skada nacken när vi alla under coachning jobbade oss upp mot en hspu. Jag kunde inte bromsa ordentligt på nervägen och landade för hårt på huvudet, antagligen i en lite dålig vinkel. Det krasade till i nacken som när man krossar knäckebröd ungefär. Det gjorde ont såklart, men inte värre än att jag kunde resa på mig och stå upp åt rätt håll igen. Ingen dramatik och ingen allvarlig skada. Jag blev bara totalt nedslagen mentalt och tappade all motivation. Och fick antagligen en rejäl streckning i nacken som gjorde ont.

Så resten av passet stod jag över. Dömde en runda och sen tittade jag på o försökte heja på kompisarna så gott jag kunde. Med mitt nederlag brännande innanför ögonlocken.

Men, men… Det fick bli vila, massa tigerbalsam, lite piller så var jag på banan igen. Kunde köra yoga o lätt styrka redan dagen efter och i måndags fick jag ta tag i den nya uppgiften: skalade varianten. För det lär inte bli något huvudstående för mig på ett tag.

Skalade varianten av den här woden var ju inte lika kul som rx, men det verkar vara lite grejen med den här omgången av Open. Rx betyder skills och skalat betyder hur många reps som helst. Så jag försökte skrapa ihop motivationen o peppa mig att göra så många varv som möjligt på 8 min av 10 push press och 10 power celans, 29 respektive 34 kg. Det var tungt och axlarna blev som förlamade. Jag fick ihop 5 varv+9 reps. Inget jag är jättenöjd med, men jag hade en chans på mig och det var det här jag lyckades göra, så jag accepterar det och går vidare. Som jag så fint har lärt mig på yogan.

Nu ska jag ta det här nederlaget och gå vidare i livet. Jag hoppas att det här woden blir en av de där jag sedan kan gå tillbaka till och få en ordentlig revansch på. I’ll be back, satans jävla 15.4!

Foto 2015-03-23 21 09 27

Måndags pass, trötta, trötta axlar…

Placering på listorna:

Worldwide: 17711/108 761
Europa: 1362/8877
Göra Lyck, alla: 25/56
Göta tjejligan: 8/37

 

Taggad , , ,

Skit också.

I natt kom Crossfit Open 15.4 ut och till min bedrövelse så står det handstand pushups på programmet. SKIT! Och tunga cleans. Yey! Men för att få komma till de där trevliga cleansen måste jag beta av ett antal hspu. Som jag aldrig gjort.

Återigen handlar det alltså om skills som jag inte behärskar. Den här jävla sporten är frustrerande och nu när de kan utnyttja att det finns en skalad variant av Open så drar det på med alla skills som finns typ. Typiskt. Fast, ändå, förståeligt och inte oväntat. Jag är väl mest förbannad på mig själv för att jag inte har fått till hspu trots att jag har jobbat på det. Jag har blivit starkare i axlarna, visst, men det känns inte riktigt som att det räcker ändå.

Men. Jag ska prova. För om man jämför med en muscle up, som ju var problemet förra veckan, så är jag närmare att kunna göra en hspu.

Så här ser woden ut:

11069620_874900309218495_7955051452674876629_n

Problemen jag ser här är 1. såklart hspu, 2. det är en väldigt kort wod. Så jag har alltså 8 min på mig att lösa 3 hspu. Hinner jag det innan tiden är slut gör jag 3 cleans och så har jag iaf 6 reps. Men sedan blir det ju snabbt väldigt mycket värre. För även om jag nu genom lite trolleri, magi och envishet lyckas göra ettor av hspu, så ska det göras så himla många. Det kommer ta tid. Och tålamod. Och det kommer sväras. Och jag kommer längta till de där cleansen på ~56-57 kg.

Tydligen är grejen med tejpen på väggen också en svår ny standard. För mig är det ju inte direkt ett problem, eftersom jag inte varit där uppe o viftat med fötterna ändå, jag har inget gammalt rörelsemönster som behöver göras om. Men när man såg på sändningen från när stjärnorna genomförde woden, och blev no reppade på löpande band för att de inte fick hälarna ovanför linjen, så började man fatta att det var något lurt…

Skalade versionen av den här woden är push pressar och cleans på lägre vikter, men med samma reps-schema. Tjejvikterna är 29 och 34 kg. Så… ja… där kan man ju mata på rätt länge :( Urtrist. Jag vill inte!

Det är alltså dags för storverk i helgen. Skit också.

P.S Youtube-tips till oss som behöver slipa på hspu-skillsen: Instruktionsfilmer från Freestyle Connection pt. 1 https://www.youtube.com/watch?v=qiTovNDfhlc, pt. 2 https://www.youtube.com/watch?v=_xAU3rFFPV0

Taggad ,

Resultatlistan 15.3 (och tisdagsträning)

Eftersom jag nu har blandat skalade och RX-workouts i min Open-serie så blir ju resulattsiffrorna lite hejkon-bejkon. Men, jag vill ändå dokumentera det för mig själv, för det är alltid roligt att gå tillbaka o kolla hur man ligger till. Och jag vet, att hålla på att stirra sig blind på resultatlistan blir man varken starkare eller gladare av… men, nu kör jag ändå.

Så.

Wordwide bland kvinnorna ligger jag nu på plats 15172. av 108 755 st. Jag har alltså konstigt nog (vet inte riktigt logiken bakom hur placeringarna räknas ut) klättrat typ 4000 placeringar sen förra veckan, haha!

I regionen Europa ligger jag 1120:a av 8875. En klättring med typ 200 platser. Lika märkligt det.

Och i boxen bland Göta-tjejerna ligger jag nu 5:a. Ett pinnhål upp.

Och bara på Göta Lyckholms, bland både killar o tjejer ligger jag 23:a av 55. Killarna är ju lite tuffa att rå på, så den listan är lite skitsamma, haha!

De som vann och blev bäst i världen var Sam Briggs o Ben Smith, med helt galna 633/630 reps. Väldigt roligt att Sam är tillbaka från sin skada, så länge det inte handlar om för tunga vikter. Även om hon inte är min favorit till totalsegern, så behövs hon för att ge mer spänning till hela grejen liksom. Och hon är så himla otursförföljd, så… Go Sam!

I tisdags körde jag vanligt pass igen. Det var tufft och flåsigt och låren led fortfarande lite av sviterna efter 200 wallballs i lördags.

Gymnastik och styrka vad pullups i olika progressioner och axelpressar 4×3 reps. Jag lyckades göra två 3:or på 35 vilket var ett nytt litet pb för mig.
Dagens metcon var tre små on the minute-wodar kan man säga. Fast det var var 90:e sekund istället. Återigen kan man på pappret bli lurad av att det är vila och ”otm”-tänk. Men ack, ack, ack…

Varje wod var 90:e sek, tre gånger var. 1 min vila mellan varje wod-byte
1.
12 pistols (skalade och gjorde pistols på låda istället, knäna blir gladare då)
3-5 ctb

2.
8 squat cleans 50/30 kg
8 burpees over bar

3.
8 push pressar 50/30 kg (jag skalade lite fegt till 25 kg)
8 burpees to target (alltså högre hopp till pinne i riggen tex)

Första var lite lugn o fin, jag gjorde 3 ctb varje varv. Jobbigt, men rätt lätt.
Andra var ett jävla helvette. Låren proteserade och flåset får jobba som tusan. Trodde jag skulle dö tredje rundan.
Tredje skalade jag för jag tyckte 30 kändes lite för nära vikten jag kört på styrkan, och sen var jag ju astrött efter cleans o burpees. Men, jag skalade kanske lite för mkt för pressarna blev väldigt lätta och sen var det ju bara att skutta på i burpeesen. Nästan lite kul att köra med targets, man tvigas att strecka ut och man får nog in lite mer luft i lungorna tror jag. Gött pass som körde igenom flåssystemet ordentligt.

Och jag fick panik för att det kommer komma 30 kg-thrusters på 15.4, med tanke på hur tunga cleansen kändes. Det LÄR ju komma. Rackarns rabarber.

1505583_806408649445368_4803537457051770092_n

Tisdagsgänget. Slutkörda.

 

Taggad , ,

Okej, vi måste prata om 15.3

Det blev dags för Open’s första riktiga svårighet, muscle up. Alla visste att den skulle komma och i år serverades den som första moment i en triplett-wod tillsammans med wallballs och double unders. Amrap 14 min, 7 MU, 50 wallballs och 100 DU.

Så det var alltså dags att stå med mössan i hand och erkänna att jag inte tränat på MU särskilt seriöst eftersom jag mentalt inte insett att jag kanske börjar närma mig den kapaciteten. Fysiskt har jag jobbat på med pullups och ringdips och det har gått helt okej. Ringdipsen börjar sitta nu med lite stabiliseringshjälp mellan ringarna. Men ändå… det är bara några delar i MU-pusslet.

Jag känner liksom att jag inte är redo för att ens försök a göra muscle up än. Jag vill ha mer träning på att kippa i ringarna och såklart jobba på den strika varianten också. Det är så många svåra grejer i den där övningen… Jag tror inte på mig själv tillräckligt mycket för att ge mig på det.

Så, det skalade versionen av 15.3 blev min melodi den här veckan. Tyvärr. För det kan vara historiens tråkigaste wod.

14 min amrap av
50 wallballs 9/4 kg (low target på båda)
200 single unders

Fy fan. Det var svårt att motivera sig att göra den här. Dels för att det är två tråkiga övningar, dels för att skalningen inte kändes rimlig med hur de skalade versionerna har sett ut tidigare veckor. Jag stod där och såg längtansfullt bort mot ringarna och sen tittade jag på min 4 kg-wallball som låg på golvet framför mig och blev sur. Va fan liksom…. 4 kg wallball och singlar! Det är ju sånt man gör när man är helt ny på crossfit. Det är liksom inte kul att göra sånt när man kan nivån högre på dessa övningar. Men, men… det finns ju inte ett skit jag kan göra åt det, så sluta gnäll och bara gör det! Får skylla mig själv som inte kan MU.

Det blev 14 minuter syrafest i lår och axlar. Det gick att jobba snabbt och flåset gick upp i taket och det gjorde ont lite varstans för att det var så mycket reps på varje övning. Jag hann 3,5 varv. 198 wallballs och 600 singelhopp.

Jag gjorde woden i lördagsmorse och sedan dess har jag knappt kunnat gå normalt. Mina lår är förstörda av träningsvärk. Och det komiska är ju att jag började tänka på att jag skulle göra om woden när jag såg vad några av de andra tjejerna fick för resultat… HAHA! Idag är det måndag och även om det blivit lite bättre så skulle jag behöva bra mycket övertalning för att jag skulle ställa mig och göra 200 wallballs en gång till, och känna den här träningsvärken EN GÅNG TILL.

Nejtack. Jag får nöja mig. Hade jag vetat att det skulle göra så ont efteråt hade jag nog pressat mig själv ännu hårdare för att få ett bättre resultat.

Men jag avbokade dagens Open-pass och registrerade mina siffror på Games-sidan. Bitter, lite sur och med ny motivation till att lära mig MU till Open nästa år. Då ska jag fan inte stå vid sidan om och bolla med 4 kg.

Taggad , , ,

15.2 – en smärtsam historia i repris

Andra veckan i Open blev en reprisomgång, vilket numera hör till traditionen. Någon gång under dessa fem veckor kommer det alltid en favorit i repris. Den här gången var det 14.2, från förra året, vilket på ett sätt är lite kul eftersom jag då har gjort den förut och har ett resultat att jämföra med. På ett annat sätt kändes det tufft, för det är en väldigt smärtsam och svår wod. Så här ser den ut:

For as long as possible:

From min 0:00-3:00
2 rounds of:
10 overhead squats (95 / 65 lb.)
10 chest-to-bar pull-ups

From min 3:00-6:00
2 rounds of:
12 overhead squats (95 / 65 lb.)
12 chest-to-bar pull-ups

From min 6:00-9:00
2 rounds of:
14 overhead squats (95 / 65 lb.)
14 chest-to-bar pull-ups

Etc., following same pattern

Så det handlade alltså om chest to bar (ctb) och overhead squat(ohs) med 29 kg på stången. Två svåra rörelser var för sig, och tillsammans ett riktigt helvete för underarmarna. Dessutom under hård tidspress som inte bjuder på mycket vila, utan stressar på rätt ordentligt (om man nu inte är awsome på ctb). Klarar du inte 2 varv av ctb o ohs så är du ute och får inte fortsätta på nästa 3-minutersintervall.

Min historia med den här woden är att jag förra året, på Open, inte hade gjort en enda ctb innan den här kom. Jag hade ju för tusan precis satt mina allra första vanliga pullups! Att komma ännu högre upp kunde jag ju bara drömma om, haha! Men, när det var dags så fick jag ändå till 2 små rackare och mitt totala resultat på den här woden blev alltså 12 reps, 10 ohs och 2 ctb. Jag kom inte förbi den första 3 minuters-delen, jag var inte nöjd, men hade varken tekniken eller styrkan för mer.

Sen körde vi den nu i februari igen, som en vanlig wod på Göta. Då lyckades jag få till 35 reps! Hurra! Jag var överlycklig, förvånad och lite oförberedd på att jag kunde göra så många ctb. Men jag kom fortfarande inte förbi den första 3-minutarn. Fast, jag tror mest det berodde på att jag dels inte hade en aning om vad jag var kapabel till, dels inte hade någon game plan utan bara matade på i godan ro.

Så när jag gick in i den här woden ännu en gång så var målet minst 40 reps, alltså att klara första 3-minuters-spärren. I lördagsmorse körde vi igång. Jag var nervös som tusan, men laddad. Jag hade väl någon sorts plan, att försöka köra ohs unbroken så långt det gick och 3:or och 2:or på ctb så långt det gick.

Jag öste på och klarade det! Jag blev klar med typ 7 sekunders marginal och fick fortsätta in på nästa varv när repsen ökar till 12 st på varje del. Jävlar i min lilla låda vad slitigt det var. Men jag lyckades göra 12 ohs till, uppdelat, för jag pallade inte att hålla kvar stången uppe. Sen körde jag ctb i nån 2:a och resten 1:or. Tiden tog slut när jag hunnit till 8 st. Mitt slutresultat blev 60 reps! Helt otroligt! Jag var så glad över att ha klarat ett varv! Armarna skrek av smärta, haha, men det gick! Och jag var helt slut.

Egentligen kunde allt vara frid och fröjd där. Jag hade nåt mitt mål och jag hade nåt ett resultat jag bara hade hoppats på innan. Tänk att gå från 12 reps förra året till 60, det är ju helt underbart :)

Men.

Nu hade jag en plats även på måndagens pass, där vi skulle köra Open-woden igen, en sista gång. Och jag behöll min plats och tänkte att jag kan gå in där med lite avslappnad känsla, utan press, och bara försöka upprepa prestationen att klara första varvet igen. Jag gjorde det. Igen. Och snabbare den här gången, jag fick hela 20-25 sekunders vila innan nästa 3-minutare började :) Sen öste jag på så gott jag kunde med mjölksyran sprutandes i armarna. Men det gick bra. Jättebra! Jag lyckades på nåt jävla sätt öka med 8 reps till o slutade på 68 st.

Efteråt värkte underarmarna som de aldrig gjort förut :) Men det var det värt. Skön känsla att kunna pressa kroppen lite till och med färre no-reps än förra gången.

2015-03-10_13-18-20

Så nu sitter jag här med facit i handen. Från 8:e mars 2014 till 9:e mars 2015 ökade jag med 56 reps, 28 ctb o 28 ohs. Det är crossfit för mig, att tävla mot sig själv och sträva efter att hela tiden slå sina gamla resultat. Det är så kul att se att träningen ger resultat och att jag kan klara av en sån här wod lite bättre den här gången.

Sen får man perspektiv på saker o ting när bästa tjejen i världen på 15.2 i år drämmer till med 441 reps. över 400!!! Det är så sinnessjukt att det inte går att ta in riktigt. Då är man liksom en liten fis i rymden.

Men jäj! 15.2 får en guldstjärna. Kul grejer!

Placering worldwide (just nu): 19072 av 108 736 st
Europa: 1328 av 8870 st
Bland tjejerna på Crossfit Göta: 6:a av 36 st

Taggad , , , ,

Och vi har ett resultat…

Nu har det summerats och fixats o validerats. Och efter första veckan i Open 2015 är jag nöjd, så här några dagar efteråt. Jag kände mig ganska otillräcklig när jag gjort wodarna, men när det har fått marinera lite så är jag rätt nöjd. Det var ett ”kul”/bra test på skills, flås och styrka när allt kommer omkring.

Worldwide med alla världens kvinnliga deltagare så ligger jag på 20181:a plats, hehe :) av 108 595 personer, och i Europa är jag nr 1400 av 8862. I hemmaboxen Göta är det som vanligt tajt och jämnt, men jag lyckades knipa en fjärde plats bland alla tjejerna och det är typ bara på grund av att jag fick upp ett pb i clean&jerk, min placering i bara första woden hade bara gett mig en åttonde plats.

leaderbord-15-1

Starka tjejer!

Det som är coolt är att coach-Elinor, som leder, dessutom är 13:e bästa tjejen i Sverige just nu, grymt! Och det ger henne en 79:e plats i Europa-regionen. Så himla kul att ha någon så duktig att mäta sig emot o ha som förebild liksom, det är möjligt att komma till den nivån… Kanske. Eventuellt. En vacker dag  ;)

För min del kommer det bli tufft att hålla den här placeringen i boxen om det blir flåsigt o thrusters  o ännu mer flås i nästa omgång. Det här med att vara stark o tung brukar inte vara till någon fördel då, hehe… Och vi har ju ett par thrusters-specialister här dessutom, som jag inte har en chans att klå. Så jag får njuta ett par dagar till av min fjärdeplats och försöka så gott jag kan, vad som än dyker upp i 15.2. Hoppas på mer tunga lyft :)

 

Taggad

Crossfit Open 15.1 – vi är igång!

Så är vi äntligen igång med Open-säsongen! I år känner jag mig lite mer redo för att klara av utmaningen, även om det fortfarande finns rörelser som jag inte fixar, så kommer jag i alla fall inte fastna på en sketen chest-to-bar. Förra året var jag en rookie som precis klarat sina första pullups och hade fått smak för att tävla i cf, jag bara kastade mig ut i Open-äventyret och hade inte en aning om vad som väntade. Det blev det som blev, lite högt och lågt men kul! Grejen i år är att jag vill ha samma känsla, att liksom bara köra på, hålla prestationsångesten i schack och inte sätta massa press på mig själv.

En wod in i den här Open-säsongen så kan man väl säga att det har gått sådär med den saken, haha! Nerverna har sprätt runt i kroppen och hjärnspökena spelar Allan. I år har Göta fixat så att vi kan få köra woden både på lördagar o måndagar varje vecka, så det finns alltså två chanser om man känner att man inte fått nog första försöket. JAg var en av dem som kände så, och körde både lördag o måndag.

15.1 såg ut såhär: 

9 min amrap av
15 toes to bar (ttb)
10 deadlift 52/34 kg
5 snatch 52/34 kg
därefter
15.1a 6 min av:
1 rep max Clean & jerk

Jag var inte riktigt nöjd med känslan efter första försöket. Resultatet blev okej, jag nådde mitt mål (som var 100 reps, dvs 3 varv+10 reps) båda gångerna, 102 och 105 reps. Men som sagt, jag söker efter den där lilla känslan av att mina ttb faktiskt känns okej. Toes to bar…. svåra grejer. Och jag har fortfarande inte lärt mig att kippa ihop dem ordentligt. Ibland kan det gå när jag tekniktränar själv, men det går aldrig i en wod när jag blir lite stressad eller trött. Så jag kämpade på. Första varvet kunde jag köra 5-6 st i stöten. Sen rasade jag raskt ner följande varv o fick göra 3:or, 2:or och 1:or. Det tar en hel evighet känns det som.

11046264_10153634805514992_2746214435876623531_n

Rackarns skitövning….

 

Marklyften var inga problem. Vikten är lätt och det gäller bara att försöka vara ekonomisk med greppstyrkan och underarmarna. Det gick bra.

Snatchen var tyngre än jag väntat mig. 34 kg är 75% av mitt max och är inga problem egentligen, speciellt inte när man får köra power snatch, men när man har typ ”icke fungerande” underarmar så blir vilken vikt som helst lite jobbig. Jag försökte vara noga med tekniken och lyfta mest med benen och få till höft-knycken ordentligt för att få fart på stången. I lördags var jag oförberedd på exakt hur tungt det kändes o jag fick chansa upp stången de sista lyften varje varv. Andra gången visste jag vad som väntade och kunde kontrollera lyften lite bättre, men jag tror även att jag försökte öka tempot lite för att tjäna några sekunder. Jag kunde inte köra touch n go, utan släppte stången mellan varje o tog om, och ibland blev det en efterpress i toppläget för att jag inte låsa ut underarmarna med kraft.

Jag fick några no rep, på toes to bar’en. Det stör mig. Jag hade alltså kunnat få typ 3-4 reps till… Men ibland är det först när man är 3 cm från stången som man inser att man inte kommer nå upp. Jag blir så förbannad.

Foto 2015-02-28 18 20 45

Kim o jag köttade ihop på lördagen, glatt humör är det viktiga :)

 

Lyftet då, som man ska genomföra direkt efter den flåsiga, arm-dödande amrap:en. Ja, det var lite spännande att se hur kroppen reagerade och hur snabbt man känner att det går att hantera tunga vikter. Förvånansvärt snabbt ändå. Visst, man måste pressa sig lite o köra på mycket vilja, men ändå. Dessutom blev det inte mycket till squat clean för mig. Det är någonting med tävlingsmomentet och squat clean som inte fungerar för mig. Annars gillar jag att squat cleana, och gör alltid det på träning när vi kör tungt. Men när kroppen är syrig så vågar jag inte chansa, för jag vet att jag kanske inte kommer upp. Och dessutom så vet jag att jag kan power cleana tungt, så då kör jag bara o hoppas att jag är tillräckligt snabb :)

På lördagen lyfte jag en serie på 45, 50, 55, 60, 62. De första 2 lyften tog jag rätt snabbt och var mest för att väcka nervsystemet o ställa om hjärnan o kroppen på vad vi skulle göra nu. Jag hade trott att jag skulle vara så trött att jag bara skulle klara 55. Men det kändes lätt så jag la på till 60 o det gick ju fint det med. Jag var förvånad, och vågade inte lägga på med än till 62 för jag visste inte om jag skulle palla… Men det gjorde jag ju :)

Igår så kände jag lite press att göra om bedriften, och när jag dessutom hade gjort en bättre score på första amrap:en så ville jag ju kunna matcha det med ett bra c&j-resultat igen. Jag gick återigen in på 45 för att ställa om kroppen. Ökade till 55 och 60 utan problem. Sen la jag på till 65 kg, pb vikt. Jag har power cleanat 65 förut, men inte fixat jerken och jag visste ju inte om jag skulle fixa det under press och med trötta armar. Men med lite skrik så fick jag upp den, både i clean och i jerk! Tjoho! Kändes så jäkla gött! Sen gjorde jag ett halvhjärtat försök på 66, men nä… jag var inte mentalt o fysiskt klar för det.

Men shit…. nu börjar ju jakten på de där 70 kilona, känns grymt inspirerande! Det kan gå! Men först ska jag ta mig igenom Open 2015, vi får se hur det går. Just nu är jag mest glad över att jag kunde köra RX, det kan ju ändras snabbt till nästa helg.

11032517_796883150397918_7910156662308455050_n

Måndagsgänget krossade 15.1!

 

Taggad , , ,