Etikettarkiv: crossfit

Nedräkning till Open 2017. The pepptalk.

img_1990

Brooke Wells <3

Okej gänget, lång text, vet inte om du känner som jag men…  :)

Nu är det nära… och here comes all the Open-ångest…

Innan jag fick frågan om att vara lagkapten i boxen för ett av 4 lag, så hade jag nog tänkt att hoppa över att registrera mig i Open i år. Bara mysa med vid sidan om. Tävlingshetsen är inte jättekul alltid, över så många veckor. Man snurrar upp sig över vad andra gör, vilka score alla får, om de gör no reps eller inte, hur starka alla är. Jag börjar tvivla på mig själv och tänker mer på alla ”tänk om” när det gäller wodarna, ”Tänk om det kommer grejer jag inte fixar, tänk om jag inte presterar så bra som jag vill, jag har ju fan inte tränat tillräckligt, tänk om jag är typ sämst…”.

Jag tänker på hur jag kommer misslyckas innan jag ens har börjat.

Jag vet vilket jobb jag har lagt ner i boxen och jag vet också vilka grejer jag inte har jobbat på lika mycket. Resultatet av Open kommer bli därefter, så är det bara. Jag ska inte till Games. Jag ska inte heller till Regionals, haha! Jag ska bara försöka njuta av hela den här grejen som crossfit ger och göra mitt bästa.

Livet kommer emellan och man kan inte träna så mycket som man hade önskat, eller så skadar man sig och får lägga fokus på helt andra saker. Som att rehabba ett jävla knä i flera månader.

Open handlar om att du ska komma till boxen, ge allt du kan den dagen och vara jäkligt nöjd med det. Strunta i vad andra gör. Låt dem göra sin grej, vi har alla helt olika förutsättningar och olika tyngder att bära. Och om du går runt och oroar dig över allting runt omkring så glömmer du bort varför du ville göra Open från första början, och varför du älskar crossfit.

Det handlar inte om att du ska komma högst upp på leaderboarden. Det handlar om att du utmanar dig själv och att våga utsätta dig för det, kanske sätta ett nytt PB du inte hade en aning om att du kunde, eller lyckas pusha dig det där lilla extra och äntligen lyckas med något du strävat efter länge. Eller så är hela utmaningen bara att komma till boxen varje vecka, du är grym som bara gör det här! Du är med i ett större sammanhang och får känna energin av att göra något tillsammans med andra. Dels med alla i boxen och i vårt lag, men också med hundratusentals andra runt om i världen. Det blir en speciell känsla.

Du kommer möta utmaningar, det kommer kännas skitsvårt och göra ont. Men du kommer klara den utmaningen, för du klarar det alla andra dagar du har kommit till boxen. Kanske kommer du inse att de gränser du trodde du hade inte stämde, du är kapabel till så mycket mer än du tror, när du får lite extra nerv.

Se Open som en utmaning, som ett test, om du vill. Gör en plan och analysera hur du ska lägga upp woden, om du behöver det. Påverka det du kan, lägg det andra åt sidan. Sätt upp mål om du vill, om det är det som driver dig. Men låt inte målet bli det som gör att du missar upplevelsen, glädjen och energin.

Jag kommer bara vara jäkligt tacksam över vad min kropp kan prestera och älska känslan av crossfit. För om några månader kommer jag antagligen få börja om med rehabben igen….

Vad är ditt mål?

Taggad ,

Nyförälskad, typ…

Det känns nästan som att det börjar gå lite för bra. Jag tar till och med några nya pb’n i nåt så grundläggande som backsquat. Jag börjar bli misstänksam, jag går nästan och väntar på när bakslaget ska komma. En förkylning, en överansträngning, ett ont knä, en trött rygg. Men det kommer inget, så jag ångar på.

I flera veckor, ja nästan månader, har jag kunnat träna på 4-5 dagar i veckan och ibland nästan mer när jag inte kan låta bli och lägger in ett extra styrkepass. Det är fantastiskt! Och knät mår prima. Visst, jag måste känna efter lite ibland och träna lite smart. Jag blåser inte på och kör massa hopp och tunga bengrejer flera dagar i rad. Variationen är nyckeln för mig. Men samtidigt så har jag en annan känsla nu, så att jag vågar trycka på lite mer. Kanske har jag kommit ikapp lite mentalt, små myrsteg framåt. Och jag är så glad över att min strategi funkar. Om jag bara fortsätter framåt hela tiden, även om det är små, små steg, så kommer jag bli starkare hur jag än gör.

Nu är det full fart på Open-preppen i boxen och jag älskar det. Dessa veckor är nog nästan mina favoritveckor i boxen på hela året. Det är superflåsigt och mycket klassisk crossfit med lite extra twistar. Jag känner mig lite nyförälskad i hela grejen. Men det kanske är för att jag vet vad som väntar och inte tar min träning för givet en sekund.

När det gäller knäoperationen så finns det väl inga nyheter direkt. Det är ju lite så sjukvårdssystemet funkar. Jag ska ringa o höra mig för lite o se om jag får några besked. Allting hänger ju på att jag får min operation hos den specialisten jag vill. Har en liten nervösklump i magen över det, och kommer nog ha det ända till den dagen jag får ett datum bekräftat på rätt ställe.

Jag hoppas att den här härliga, bubbliga känslan jag har inför crossfit just nu kommer hänga i över hela Open-perioden. Det hade varit helt underbart att kunna gå leende genom 5 veckors slit och bara njuta av att vara med och ha roligt med kompisarna. Kroppen känns stark, jag gör små framsteg här och där. Även om det fortfarande finns grejer jag ”borde” göra mer av så känns det mesta under kontroll. Det är lite häftigt att känns sin kropp så väl nu och jag är tacksam över att jag verkligen kan känna glädje i min träning varje dag.

Alla goa vännerna i boxen gör det inte direkt jobbigare att åka till träningen :) Bilder från veckans pass <3

16266316_1270868866332675_6138254901206258972_n

16387067_1274296105989951_7142129993777040704_n

16387382_1273127779440117_6092398255787081415_n

16194984_1266661426753419_567558145294041694_n

Taggad , ,

Jag har bestämt mig.

December-livet är ett lite annorlunda liv än man har resten av hösten o vintern. Mörkret är kolsvart, men det blir ändå rätt så trevligt med julbelysning och mer sociala grejer än vad man brukar pallra sig iväg på annars. Och jag har orkat med det! Jag har varit jättesocial! Vilket jag inte kan säga har varit fallet under hela hösten det här året. Men nu har det vänt, och visst, jag kanske ballade ur där lite ett tag i min nyvunna livsglädje och var lite för optimistisk, haha… Men nu har jag nog landat lite och hittat nån sorts balans igen. Lagom till att januari slår till med sin fulla kraft i form av att alla stänger in sig igen… typ.

Jag har åkt upp o ner i hela känsloregistret tror jag. Massa groende ilska, bubblande glädje, nervösa fjärilar i magen, kliande frustration, ren lycka och väldigt mycket tacksamhet. Och en ganska jobbig hormoncirkus som fick mig att gråta till o från i typ 3 dagar, mycket märkligt. Men det är ju liksom så kroppen funkar ibland.

Träningen har funkat bra och jag har tagit tag i det här med knä-problematiken lite mer. Funderat o tänkt och bett hela internet om råd tror jag! Det är ju lite märkligt det där att träningen rullar på så bra nu och jag kan fortsätta pressa upp vikterna i benstyrkan, samtidigt som jag går o funderar på korsbandsoperation och gör mig redo mentalt för att börja om hela rehab-resan en gång till.

För det är mycket det jag har grubblat över. Men jag har i princip alltid kommit fram till svaret att det kommer vara värt det. Det kommer vara några hemska månader i början då jag inte komma kunna köra crossfit alls. Typ knappt röra en skivstång. Men då gäller det ju bara att ha siktet inställt på det långa målet.

Jag ska bara hålla tummarna för att jag kan styra om så att min operation kan bli gjord på den klinik jag vill… Att det ska vara så besvärligt det där, med sjukvård.

Så när jag väl står på listan så tänker jag att jag har typ 2-3 månader på mig att bli så jävla stark i benen som jag bara kan på den tiden. Ska nog ta hjälp av någon av coacherna så att jag kan få till en bra plan där. Jag har trappat upp benträningen redan nu lite grann, med massa knäböj och viktade utfallssteg och tuffare rehabövningar. Men det ska nog gå bra att trycka på lite till. Ju starkare jag är innan op, desto snabbare kommer ju återhämtningen gå tänker jag. Det är svårt att inte tappa typ alla lårmuskler man har, men ja, de kanske minns lite bättre hur man jobbar om de är riktigt starka innan.

…och tävlingen gick bra förresten. Jättebra! Det var så himla kul och jättetungt och vi kompletterade varandra riktigt bra i laget :) Där jag var svagare var Andreas starkare och tvärtom. Vi hamnade typ 14:e tror jag, med en bästa placering i sista woden där vi kom 11:a. Det var riktigt grymma lag och final-wodarna blev jättespännande! Ännu en gång så blir man liksom helt nykär i hela Crossfit Göta-gänget efter en sådan dag. Och jag var alldeles lycklig av att bara kunna vara med. Och väldigt motiverad till att fortsätta jobba på benstyrkan.

Så nu kör vi! foto-2016-12-25-15-28-43

Taggad , , ,

Peppen!

Tänk att jag är så bra i knät att jag ska kasta mig in i en tävling på lördag :) Så himla nöjd o glad för det! Jag ska verkligen bara njuta av den dagen och ha så roligt jag bara kan. Ingen press, ingen stress och ingen prestationsångest. Det får bli som det blir och jag vill bara kunna genomföra tävlingen, hel och glad.

Det är en lagtävling, vilket också gör att det känns lite skönare. Jag har dels någon att luta mig lite mot och jag får dela glädjen med någon annan. Sen kan man ju se det som att jag också kan bli lite orolig för att jag inte ska hålla hela tävlingen eller att det kommer moment jag inte kan göra fullt ut och då blir det tråkigt för min lagkompis. Men, näe… jag känner faktiskt inte så. Min lagkompis vet vad som gäller och vi kommer köra så gott vi kan med det vi har.

Det kommer vara så himla grymma lag med så det kommer bli en väldigt härlig tävling, och jag har verkligen ingen illusion av att vi skulle kunna ha något med toppstriden att göra. Jag är bara glad över att kunna känna att jag är tillräckligt bra för att kunna anmäla mig. Att jag tror på att jag kommer palla att göra typ 3 wodar på en dag.

Igår provade jag att göra lite tyngre split jerks på ”fel” ben. Och det gick fint! Jag har ju alltid haft mitt vänsterben som ”bakben”, men knät gillar inte riktigt den vinkeln och massa tyngd på. Så jag får helt enkelt lära om och se om det går att bli lika stark, stabil o snabb med vänsterbenet fram istället. Spännande! Och jättefrustrerande såklart, haha! Men det gick som sagt helt okej, jag kom upp till 60 kg vilket jag inte har lyft på typ 8 månader. Jag tackar kroppen, mitt tålamod och mina rehabövningar för det och tänker jobba vidare.

Idag står det marklyft på schemat och det har jag kört nu rätt många veckor och kommit upp till 110 lätta kilon. Visserligen bara en etta, men känslan var verkligen ”Lätt!”, så jag är peppad inför kvällens utmaning. Jag kan nog inte rå på mitt gamla pb på 125 kg… tror inte det är så klokt heller. Men kanske 115-120? Då skulle jag bara glad o nöjd. Älskar ju marklyft! Det är min paradgren och jag har ingen brådska att komma tillbaka, jag vet att det finns där om jag bara har lite tålamod.

Så denna veckan går ut på att äta bra, sova mycket, jobba, träna lagom. Och se till att jag har en riktigt bra känsla i kroppen. Lördag kommer bli en sån grym dag!

cf-pass-dec

Taggad , ,

Mina goa styrkepass för överkroppen

Visst lovade jag att skriva lite om mina styrkepass som jag kör för överkroppen? Tror bestämt det.

När knäskadan kom var jag ju fast besluten om att lyckas hålla kvar en bra träningsnivå och hålla motivationen uppe under rehabperioden. Lättare sagt än gjort, då man i början mest linkar runt o böjer o sträcker lite och har svårt att göra något som man verkligen blir svettig av. Man kanske kör lite planlös bänkpress typ o går runt o funderar på vad man ska göra härnäst typ. Men det skulle det bli ändring på. Jag tog hjälp av en av coacherna på Göta, Fredrik, och bad honom göra ett program för mig som kunde hjälpa mig rätta till lite svagheter i överkroppen och som funkade med ett skruttigt knä. Jag har lite återkommande problem med nacke och axlar, muskler som låser sig. Dessutom har jag problem med att klara hspu och emellanåt även haft problem att få jerken, överstöten, att funka som den ska. Mina ringdips behövde definitivt bli bättre och pullupsen kan man alltid jobba på.

Sammanfattningen av det blev att jag skulle jobba mycket med mina lats och allmän stabilisering och styrka i axlarna. Lära mig aktivera på rätt sätt. Inte dra upp axlarna till öronen o få ont.

Jag fick två pass, vi kan kalla dem A o B. A-passet har jag kört typ 2 ggr i veckan regelbundet och B-passet en gång i veckan. Däremellan har det blivit lite av varje beroende på knäskadans utveckling, men oftast något konditionspass. Styrkepassen tar ca 1 timme, beror på hur mkt man vilar mellan seten såklart.  Nu, efter ca 8 veckor med programmet, kör jag bara ett A- o ett B-pass, för rehabträningen med knät tar mycket mer tid nu och jag har börjat gå på vanliga crossfitpass ca 2 ggr i veckan.

Om du har tur så kanske du får lika sjuka/fräcka lats som Sam Briggs, haha!

2016-07-05_15-49-17

Men hur ser då passen ut? *Tadaaa* (ursäkta för total svenska-engelska blandning…)

A-pass, 2 ggr i veckan: 

A1 Single arm Landmine row3 set x 8 reps. Jag började med bara stången (20 kg) och ökade efter hand som det kändes ok. Är nu på 27 kg. Ska nypas i latsen.
A2 Javeline press3×8. Jobbar med armen lite mer i 90 grader ut från kroppen och går bara ner till ca 90 grader i själva böjen, allt för att känna att det riktigt nyper i latsen. Började med 5 kg-stång, ökade ett kg i taget o är nu på +5 kg. Små muskler = små vikter :)

B1 Hantel/kettlebell press med paus i toppen ca 5 sekunder 3×5. Började med 8 kg-kb och är nu på 10 kg hantlar. När vikterna känns lätta, så är det bara att öka pausen i toppen. Första veckorna körde jag sittande för att inte snedbelasta i benen. Nu står jag och får då hjälpa till med hela bålen och rumpan de sista seten. Viktigt att hålla NER axlarna, slappna av i trapetz-musklerna så mkt det går och pressa med latsen. Jag tänker att jag gör rörelsen på samma sätt som jag gjort med en stång, alltså mer framför mig o i ”rack-position”, mer militärpress än axelpress. Bra för jerken sen också tänker jag.
B2 Släddrag x 3 längder. I början körde jag sittande på golvet o drog en liten släde över golvet så långt som repet var och anpassade antalet längder till hur mycket plats jag hade typ. Beroende på underlaget är man olika stark i draget, men jag tro jag låg mellan ca 40-45 kg på vårt tröga gummigolv i boxen. Nu står jag upp o drar och har fått gå ner lite i vikt o jobbar mer runt 35 kg. Replängden varierar lite. Idag körde jag med jäääättelångt rep o då blev det bara 20 kg. Det ska vara rätt snabba handförflyttningar o fokus är att dra med axlarna ”på plats” med spända lats, stå lutad över repet så att det blir ett långt drag med hela armarna, växelvis.

C1 Pullup hold 10 sek på, 20 sek av, omvänd tabata. Håll statiskt i toppläget av en pullup, varannan med handflatan mot dig, varannan handflatan från dig. Spänn hela kroppen i hollow när du hänger. Sänk ner långsamt när den gått 10 sek. Vila 20 sek. Som en omvänd tabata.
C2 Ringdips hold 10 sek på , 20 sek av, omvänd tabata. Håll varannan gång i toppläget, varannan gång i bottenläget av en ring dip. Det här är min värsta övning. Bottenläget är jag sååå dålig på. Men jag håller så länge det går, blir inte alltid 10 sek. KÄMPA!

D1 L-sit i paraletter – samla ihop till 2 min. På min nivå, vilket är inte så väldigt raka ben, och behöver putta bak höften mer.. egentligen. Så satans jobbigt.
D2 Arch back – samla ihop till 2 min.
D3 Russian twist med boll 4-6 kg, utan att nudda golv – gör ca 10-15 st kast mellan varje omgång av L-sit o arch back. Passa bollen mellan händerna i russian twist-style fast bollen ska aldrig gå i golvet. Kräver lite bollkänsla…. tydligen.

DONE!

B-pass, 1 ggn i veckan: 

A Samla så många strikta pullups du kan på 5 min. Gör hur långa eller korta set du vill, tänkt lite taktiskt om du vill :) Vila så mkt du behöver.

B Samla så många kippade pullups du kan på 3 min. Gör inte sönder händerna :) Vila så mycket du behöver mellan dessa övningar.

C Samla så många strikta ring dips dukan på 5 min. Herregud, jävla helvettesövning! Gör så många du kan, helst utan hjälpmedel som gummiband o annat.

D Hantel/kettlebell-bänkpress 4×6. Som en vanlig bänkpress, men du har en hantel i varje hand istället vilket gör det väldigt mkt tyngre och mer av en balansövning. Gå inte ner mer än 90 grader med överarmarna. Jag började på 10-12 kg nu är jag upp på 15 de sista seten. Tungt och svider ordentligt i bröstmusklerna. Discomuskler!

E Hantel/kettlebell enarmsrodd på bänk 4×6. Ta hjälp av hela ryggen o latsen så känns det gött! Började på 16 kg, kör nu med 20-24 kg KB.

F Situps med axelpress 3×10. Som vanliga situps, fast du har hantlar i händerna som du pressar upp när du är i sittande läge i en följsam rörelse. Krämar ur det sista ur de stackars axlarna om du har något kvar efter det här passet :)

DONE!

Kuliga grejer, eller hur?! Och man blir stark i axlarna o latsen var sig man vill eller inte, haha! Garanterad träningsvärk kommer på köpet och börja försiktigt om du provar, lätt att axlarna får spader av för mkt tunga grejer. Jag har märkt stor skillnad när jag har gjort dessa pass hyfsat regelbundet i 8 veckor. Min HSPU-progression som just nu är på låda med benen och lodrätt med överkroppen mot golvet, har gått sååå mycket bättre! Nu klarar jag utan jättebesvär 5×5, vilket jag inte har varit i närheten av tidigare. Grymt! :)

 

Taggad , , , , ,

10-veckors-strecket

Och så rullar veckorna på i ett rasande tempo igen och plötsligt har det gått 10 veckor med nya knäskadan. Och nu har det faktiskt börjat hända grejer. Jag kör knäböj på olika sätt ungefär 2 ggr i veckan. Och häromdagen körde jag 3 x 15 reps av back squat med stegrande vikt 20, 25, 30 kg och jag kunde gå ner i bra djup och det kändes toppen. Jag fokuserar på lätta vikter och många repetitioner för att ”härda” och stärka knät.

Jag har även kunnat göra wallballs med 4 kg boll och gjort step up på en 50 cm låda på ett pass. Jag har snatchat lite försiktigt med 25 kg, power-landning och sedan ner i en over head squat. Jag har gjort en rasande massa burpees, kettlebellsvingar och några omgångar lätta power cleans. Jag marklyfter och gör cirka tiotusen rehab-övningar. Det funkar! Även om jag inte kör på för fullt, så får jag en liten känsla av crossfit iaf. Flåset får ju jobba ordentligt trots att jag inte lyfter särskilt tungt.

När jag tittat tillbaka till förra gången det begav sig med knät så ligger jag ungefär i fas. Det ända jag inte kommit igång med är löpningen. Men jag jobbar på det och har lagt in massa hoppövningar i rehabträningen nu, så jag tänker att det nog ska bli en liten premiär jogg i slutet av denna veckan eller nästa. Känns gött. Förra gången jag satte igång med löpningen så fick jag lite snedbelastningsproblem i början, men iom att jag börjat med hoppträningen lite tidigare den här gången så hoppas jag det ska gå bättre nu. Ska komma ihåg att göra lite extra tåhävningar bara, alltid bra när man inte sprungit på länge.

Jag funderar ofta på hur jag vill göra med knät framöver. Om jag ska satsa på operation eller inte. Det lutar mot att jag vill göra en operation, för jag vill ha ett helt knä. Visst, det finns ju inga garantier för att man kan bli helt återställd, men jag tror det blir lättare mentalt att komma tillbaka. Att kunna lita mer på knät. Min sjukgymnast sa nu vid senaste besöket att hade jag varit ”en vanlig gym-svensson” så hade hon ansett mig vara typ helt återställd nu. Det kan jag ju inte riktigt hålla med om, men okej ;) Men hon la ju även till sen då att det är lite kvar att jobba på för att jag ska komma till den nivån jag önskar.

Jag har fått hemläxa över semestern och sen skulle jag höra av mig i augusti igen om jag kände att jag behövde mer råd o hjälp. Så resten av sommaren kommer alltså gå åt till att ha full träningsfokus och jobba på rätt så intensivt med rehabträningen.

Att jag ska vara i tävlingsklar form till den 6e augusti, då jag är anmäld till Battle of the beach i Helsingborg känns ganska mycket som ett önsketänkande just nu… tråkigt. Men, ja, jag får väl bara inse det helt enkelt. Jag måste tänka på längre sikt. Så jäkla tråkigt.

Men jag försöker fokusera på det positiva. Jag kan vara med på pass och det händer saker varje vecka med knät. Det är bara att jobba på, det lönar sig alltid. Lära mig älska rehabträningen.

2016-06-30_14-10-14

Jobbar på discomusklerna.

Taggad , ,

8 veckor med skruttknät – Lägesrapport

Kom på att jag behövde göra ett inlägg för att uppmärksamma att mitt skruttknä, second edition, nu fyller 8 veckor. Hejåhå. Det går ganska bra, men det går sååå jäkla långsamt. Frustrerande och knäckande för crossfitälskaren i mig. Jag längtar efter lite fart o fläkt o att våga ta i allt jag har. En köttig monster mash-wod. Visst, jag tränar på bra nu också. Jag kör mitt styrkeprogram o ökar på vikterna. Jag har börjat gå på vanliga passen igen lite då o då. Men det är inte samma sak. För i allt jag gör så tänker jag mig för hur jag hoppar ner från riggen, hur jag reser mig o sätter mig, hur jag förflyttar mig. Det är ju ingen fara längre, allt funkar, men jag har ju fortfarande en känsla i knät som jag hela tiden är medveten om.

Och så är det ju hela tiden den där balansen mellan vila och aktivitet som jag måste ha koll på. Slarvar jag med träningen så protesterar knät direkt. Gör jag för mycket eller för enformiga grejer (står o går en hel dag) så säger knät ifrån. Jag blir lite trött på alltihop ibland….

Men igår körde jag pass och styrkedelen var front squats. Jag har inte knäböjt så värst mycket med vikt ännu, utan jobbat mer med balansplattor o bollar o annat. Men jag kände för att testa så jag gjorde 5 set x 10-6 reps med 25 kg och det kändes jättebra. Inga signaler alls från knät om att det skulle vara något som var knas. Jag gick ju inte hela vägen ner, utan stannade någonstans i 90 grader/knähöjd-ish. Men det är mest pga ovanan att knäböja på riktigt och att jag kände efter så mycket. Det kändes galet tungt, haha! Snacka om att jag har tappat känslan för vikt på stången…. Kommer bli en låååång väg tillbaka detta.

Ska tillbaka till min sjukgymnast Jessica nästa vecka och då har hon lockat med att jag ska få börja springa lite på löpbandet :DDD Ingen är gladare än jag! Därför försöker jag nu vara extra duktig med mina rehabövningar så att knät ska vara väl förberett på de nya utmaningarna. Men det känns som att det ska gå bra. Jag är tacksam för att jag har en sån kreativ sjukgymnast. Det märks att hon anstränger sig för att ge mig nya övningar varje gång, övningar som är funktionella o som inte bara är att ”stå o dra i ett gummiband”. Hon vet hur mycket jag tränar och hur gärna jag vill komma tillbaka. Jag får ibland kommentarer från andra som också haft knäskador om att mina övningar ser roliga ut och inte alls sånt som de fick göra under sina rehab-perioder. Och jag håller med. Den här vändan gör jag nästan helt andra övningar än min förra rehab-period för 3 år sedan och det känns rätt trevligt även om jag ibland är lite tveksam, det ska jag erkänna. Men kombinerat med lite andra crossfit-grejer så blir det rätt bra. Jag kör nu KB-svingar, cyklar, ror, knäböjer o gör lite enkla cleans-varianter, allt med lätta vikter såklart.

13406849_1065372226882341_9214140513789274397_n

Från passet igår

Att gå in på passen o köra superskalat är något jag får leva med ett tag till. Men det känns okej, jag kan iaf vara med bara jag gör om övningarna lite. Det är fint och jag blir glad i hjärtat och endorfinpåslaget är ljuvligt efteråt.
Det går lite upp o ner från dag till dag, och när jag har dåliga knädagar så är jag rätt deppig o allt jag vill kunna göra känns hopplöst långt borta. Men så kommer alla de andra dagarna när jag faktiskt inser att jag har kommit långt. Jag känner tex ingenting efter alla knäböj, svingar o annat igår. Alltså är det grönt ljus på att köra med knäböj med stång. Och det är ju grymt bra!

I helgen som gick var det tävling i boxen, den årliga sommartävlingen. Mackan hade programmerat så himla bra o woddarna såg jättekul ut. Alla kämpade, slet o krigade. Det var så fantastiskt! Jag själv fick stå vid sidan av och lekte domare under hela dagen. Men allt jag vill egentligen var att köra själv, och slänga mig in i den där Clean speed ladder och ba kötta! Suck :( Då är det jobbigt…
Men oftast är jag tacksam över att det trots allt går rätt bra. Jag har mina träningsrutiner och utan dem hade det ju inte gått alls. Ännu en gång kan jag tacka crossfit för min träningsglädje och viljan att komma tillbaka.

Och tydligen gör jag samma min på alla pass-bilder numera…

Gött gäng! Team Rehab körde rodd, marklyft, burpees och wallwalks :)

Gött gäng! Team Rehab körde rodd, marklyft, burpees och wallwalks :)

Taggad , ,

Skruttknät strikes again

Ja, när man minst anar det och känner sig som starkast och på gång… då smäller det.

Gårdagens pass var inga konstigheter. Sånt jag gör varje vecka och har gjort nu ett bra tag. Styrkan var 15 min jobba upp till 1×2 tung clean & jerk. På tavlan stod det upp till 87,5 %. But who’s counting? hehe… Kändes asbra, så jag pangade på 63 kg och gjorde 3 stabila lyft. Hurra! Så jäkla gött att det fungerar så bra. Jerken är inte längre ett problem och jag är så himla sugen på att se vad ett nytt pb skulle hamna på. Men….. den drömmen lär ju få vänta på sig nu :(

Efter de tunga lyften gjorde vi en 5 min EMOM med 6 snabba c&j varje minut på en lämplig vikt, 50-60% av max ungefär. Jag kände mig lite kaxig o la på 40 kg. Herregud va jobbigt det blev, hah! Men det gick :) Återigen – kände mig stark!

Dagens metcon var en stressig historia där vi körde lag, 2 o 2. Vi var ojämna, så jag körde med Therese o Klara där jag o Tess jobbade samtidigt. 10 min amrap med 5 KB svingar 32/24 kg, 5 boxhobb, springa till väggen (10 m) göra 5 burpees, springa tillbaka o växla till lagkompisen. Jättekul, jätteflåsigt och ett jävla ös! Det går ju inte att inte ryckas med och speciellt när jag kör med Tess som är snabb som vinden.

Vi öste på i svingarna, gjorde snabba studsiga boxhopp med direktstuds i botten liksom o sen försökte jag hänga med i hennes burpee-tempo. Men det gick ju inte, haha! Vi hade ungefär 3-4 min kvar av woden när jag i ett boxhopp pajjar knät igen. Jag landar uppe på lådan o vänsterknät viker sig helt okontrollerat ut åt vänster det knakar till och jag känner ju direkt att det har gått sönder igen. Stannar upp får lägga mig på soffan i högläge o med en iskall flaska Jäger på knät (det var det som fanns att tillgå i frysen på Göta, haha!). Och sen fick jag låna en krycka som fanns i boxen, sån himla tur!

12986430_10153380071650981_868857780_o

Ser oförskämt glad ut. Men jag antar att man blir det av iskall Jäger. Nu är jag mest depp :(

Jävla boxhopp…. Jag vet att det alltid är lite högre risk att göra direktstudsar. Men nu har jag liksom gjort det ett tag och jag klarar av ganska stora set där. Och jag kan ju hoppa hopprep utan några som helst problem. Allting har funkat med knät så himla länge att jag nästan slutat tänka på vad jag ska vara försiktig med. Den tiden är ju över nu kan man säga.

Även om jag nu inte har fått någon allvarlig skada, vilket jag inte tror (HOPPAS!!!), så kommer ju knät ha fått så pass mkt smäll nu att det för alltid kommer vara ganska ostabilt. Rehabperioden kommer väl ta några månader. Men sedan kommer jag nog typ för alltid behöva göra stabiliserande övningar för att ens kunna hålla på med det jag vill.

Nu är det lindat rätt hårt för att det inte ska svullna upp och då känns det rätt bra. Jag kan gå långsamt utan krycka, har ingen värk och kan räta ut det i princip utan att det gör ont. Däremot kan jag inte vinkla ihop knät så värst bra, inte över 90 grader iaf. På måndag har jag tid hos sjukgymnasten och hon kan väl känna hur det verkar sedan och komma med en första teori om status.

JÄVLA SKITHELVETTE!!!

SÅ känns det. Jag har ju haft flyt och känt mig stark och flåset är på gång ordentligt. Jag kände mig ju för tusan till o med pepp på löpning o rodd! Den här säsongen skulle ju bli grym! Och så tävlingen i augusti….

Nu känns det som att jag kommer få sänka ambitionsnivån på allt. Målet blir att komma tillbaka så snart som möjligt. Är jag på banan till augusti så skulle det vara fantastiskt roligt! Men samtidigt måste jag ju vara realistisk och tänka längre. Jag vill kunna köra crossfit hela året, inte bara en tävling. Jag ska kämpa på och hoppas att knät svarar lika bra på rehab som det gjorde förra omgången.

Men visst känns det jävligt deppigt….

ärtor

Skyndade mig hem efter passet o bäddade in knät i frysens vardagshjältar – de gröna ärtorna.

Taggad ,

Back to kött å potatis-träning

Veckorna efter Open är alltid underbara. Tillbaka till vardagen med vanlig träning.  Man ba ”-Jag kan göra vad jag vill, få hur mycket träningsvärk som helst, lyfta hela tiden!”. Typ. Sen går man där o linkar o gnäller på att kroppen är trött o att allting känns så tungt. Jag kör nästan 4 pass varje vecka. Och ibland något bonuspass med löpning eller mer styrka. Och så undrar jag varför jag inte har så mycket pang i kroppen… hehe…

Mitt önskescenario är att jag hinner med att göra basstyrkan (knäböj, mark, bänk, pressar) och OLY och vanlig crossfit/kondition varje vecka. Men det blir ju aldrig så. Basstyrkan får oftast stryka på foten. Jag kan slänga in några set pressar eller knäböj innan eller efter cf-passen om jag får feeling, men det är oftast helt ostrukterat o planlöst. OLY’n får jag ju iaf in lite genom att gå på de passen som har lite mer lyft på schemat, men jag hade velat ha en hel dag dedikerad.

Samma problem återkommer igen o igen o igen. Tiden o ambitionen o viljan kommer inte överens.

Och då har jag ju inte ens nämnt den gymnastiska träningen som jag också behöver hålla styrfart på. Typ armhävningar, dips, toes to bar, pullups i alla varianter, mina obefintliga hand stand push ups…

Just nu har jag en hög motivation när det kommer till att jobba på flåset. Jag inser ju liksom att jag måste ta mig igenom intervallpassen o löppassen för att bli bättre på just löpningen. Jag kan sätta mig på roddmaskinen o ha ett program att följa där, det är helt okej. Det är vårkänsla o löpningen har dykt upp mer o mer i programmeringen de senaste veckorna på Göta. Och hur jobbig löpningen än känns (jag suger på 400 m) så är det ju så sjukt effektiv träning o precis vad jag behöver.

Igår körde vi ett rätt gött pass. Bra blandning på mina svagheter o även några styrkor (jo, jag har nog några sådana också. Ibland.) Det var gymnastikfokus och vi tekniktränade strika pullups och hspu. Fast jag körde ju en skalad variant då med fötter på låda o annat krångel. Pullupsen gick som en dans o jag kunde göra 5×5 med rätt bra känsla. Att däremot göra 5×5 hspu-skalning i mellan var mest bara förnedrande o frustrerande. Blev typ 3+2 i början o sen knappt ens det.

12923378_1022685407817690_174929048961512510_n

Onsdagsgänget

Vidare fortsatte vi sedan o drog upp lite tempo på repsen o körde EMOM 6 min med 5-8 kippade pullups på jämna minuter o 5-8 hspu på ojämna. Där var skalningen pushpressar med dubbla kettlbells där jag körde med 2×12 kg första varvet o sen 2×16 kg. Kändes bra.

Flåset blev en rolig historia där man jobbade två o två, och gjorde vartannat varv. 5 varv var av: 200 m löpning, 8 slamball, 10 boxhopp o 12 v-ups. Det blev riktigt bra fart på grejerna och syran satte sig gött i låren. Men man kunde pressa på iom att det var rätt kort tid man jobbade ändå. Flåset gick i taket o det var allmänt härligt o förfärligt :)

Någon gång kanske löpningen känns bättre. Gärna innan tävlingen i augusti.

Taggad

16.4 och 16.5

Har ju visst hoppat över (glömt bort, inte haft tid, ignorerat… ) att skriva om både 16.4 och 16.5. Så here we go.

16.4 var ju en wod som egentligen passade mig rätt bra. Fram till att man kom till hand stand push ups då. Men med årets mål i tankarna o inte deppa ihop o göra dumma grejer så skalade jag helt enkelt ner hspu till hand release push ups istället.

Woden såg ut så här:

13 min amrap av
55 deadlift 102/70 kg
55 wallballs 9/6 kg
55 cal rodd
55 hspu

En riktig långkörare alltså med många reps på varje moment. Att börja med de där marklyften gjorde ju att hela kroppen liksom blir lite geléig. Men jag delade upp dem och gjorde 7:or rakt igenom och det kändes bra. Wallballs är ju inte min starka sida, men jag försökte beta av dem o större set, typ minst 15. Blev lite spridda skurar mot slutet där. Rodden var inte mycket att fundera på, bara köra så hårt man orkade och ändå kunna hålla jämnt tempo genom 55 kalorier. De som sedan kunde hspu gick ju iväg o satte igång med det o jag la mig på golvet o köra hrpu. Hann med 17 st, om jag inte minns fel, innan klockan pep o 13 min hade gått. Så egentligen var ju det här en vanlig chipper för oss dödliga, för games-atleter blev det en amrap för de hann börja om igen. Men jag genomförde den med go känsla och bra flyt hela vägen. I like!

1934047_1005733692846195_6668540464639968487_n

Gänget jag körde med på 16.4

 

16.5 blev ju till allas förfäran en repris på 14.5. Helvetteswoden med thrusters och burpees. Jag var ju med o gjorde den 2014 och visste precis hur jävla ont den gör och hur knäckt man blir. Då tog det 20 min för mig att ta mig igenom 21-18-15-12-9-6-3 av thrusters 43/29 kg o burpees. Mitt mål var att slå den tiden. Jag är ingen superflås-person med massa motor o som älskar thrusters, men jag kände ändå att 2016 års Karin borde kunna slå 2014 års Karin.

Jag blev väldigt motiverad och det var det som behövdes för att ge sig på den här woden igen, för man måste liksom ge sig hän in i det här. Det går inte att halvfjösa eller typ ”jag börjar o så får jag se om det känns bra…”. Antingen kör man eller så kör man inte och man ska bestämma sig för att man ska igenom skiten. Jag la upp en plan i huvudet för thrusters-repsen och lyckades hålla mig till den. Jag gav mig fan på att inte stanna i burpeesen och den enda vilan jag gav mig själv var mellan seten i thrusters o då var det bara korta pauser. Inget sånt där göra ettor o står o stirra på stången o hålla på. Fokus. Jag mot klockan.

Och det gick! Jag slog min tid o landade flåsande, kvidande o vimmelkantig efter 17.44 min. Jäj! Så himla glad över att jag lyckades :) Visst, jag hade kanske hoppats på mer, men det här duger gott ändå.

Det togs ju en del roliga bilder på passen, många var fint utklädda på Påskafton, men jag kommer ju såklart aldrig med på några sådana bilder. Det är en grej jag har. Jag kan vara med på hur mkt tävlingar o pass o grejer som helst, men jag fastnar aldrig på några bilder om det är någon som är där o tag lite bilder medan vi kör. It’s a gift, typ.

12719497_1012552592164305_1517877554427488335_o

Tjoho! Open är slut!

Eftersom jag inte reggade mig på Games-siten i år så har jag ju inte några roliga listor att visa med placeringar hit o dit. Men jag känner mig ändå väldigt nöjd med hur jag har genomför det här wodarna. Gjorde bara 4 av 5 och det kändes ok. Nästa år hoppas jag att jag kan regga mig igen, kanske, och ändå ha en avslappnad syn på det. Eller så kör jag på så här nästa år också och skalar lite som jag vill där det behövs. Det är rätt gött det med och gör ju att alla wodarna blir roligare.

Ett annat alternativ är att jag lär mig MU o HSPU o allt annat sånt där svårt. Så slipper jag fundera på det. Haha!

Taggad , , ,