Etikettarkiv: flörteri

Sparkar igång veckan med ett leende

Jaha, då har man dödat den här måndagen oxå. Utan större problem måste jag säga. Duktigt trött när klockan ringde, men så ska det väl vara när man har varit ute o slarvat i helgen antar jag. Men det var det värt… När jag kom till jobbet upptäckte jag att min lilla trötthet inte var ens i närheten hur vissa andra mådde där… haha… Grabbarna hade varit i Halmstad och det har varit hårt. Rock n roll-hårt. Stackarna…. kunde inte låta bli att retas lite.

Jag visslade mig igenom dagen och hittade en snygging på ett företag jag hämtade post hos på eftermiddagen. Trevligt. Sånt gör det lite roligare att jobba. En av fördelen med mitt lilla snäla jobb – man träffar mycket folk och nästan alla är trevliga mot en.

Sen fick jag ett oväntat sms som fick en trevlig fortsättning, så den här veckan kan bli kul! Jag kommer vissla mig ignom morgondagen oxå tror jag. Blir ju dessutom en repris på gårdagens uteritt med Sofia oxå. Jag lånade Odin och hon red Zally, och så satte vi iväg så gruset stänkte =) Lite iaf. Och det blir alltså mer sånt imorgon.

Men nu blir det rätt ner i kudden… har redan fastnat här för länge. Folk är för trevliga på nätet ;)

Taggad , , , ,

Hanna kan

Ibland är det så enkelt…
Jag har nästan glömt bort hur man gjorde. Hade ett jävla flyt ett tag i somras, men nu har jag helt tappat det. Men så är det ju den här årstiden oxå… det e jävligt svårt att locka ut de snygga härliga människorna i januari-februari.

Så jag kanske lika gärna ska lägga mig i ide fram till april när uteserveringarna o solen börjar vakna till liv.

Taggad ,

Det här med återvinning…

Jag har en tanke i huvudet, som jag vill få ut i skrift för att se hur den ser ut… om du fattar.
Jag vill gärna se mig själv som en ganska okomplicerad person när det gäller att umgås med folk, o i det här fallet träffa killar, eftersom jag är singel (Även om det kanske inte verkar så alla dagar i veckan, så vill jag inte vara ensam för alltid). Jag är inte långsint av mig… o jag ger gärna killar en andra chans om jag känner att jag är tillräckligt säker på mig själv o vet vad jag ger mig in på.
Så det händer att jag säger ja till att träffa killar, som tidigare gjort mig arg eller besviken, ex-flammor lixom. Men, oftast är det för att dessa killar, som jag säger ja till, hade någon bra/härlig/spännande egenskap som gör att jag trots allt gillade att umgås med dem, back in the days.

Men, sen… hur fortsättningen blir, är ofta ganska förutsägbart. För oftast så kommer jag ihåg vad som gjorde att det inte blev något mer än dejter förra gången det begav sig. Så frågan är varför jag gör så här – egentligen. Hm. Är det så att jag helt enkelt blir smickrad när någon tar upp kontakten igen? Att jag tycker det är så trevligt att någon vill träffa mig, så att jag av bara farten säger ”-Jamenvisst, det hade varit trevligt, vi hörs!”. Kan själv erkänna att det isf känns lite märkligt. För det är ju faktiskt killar som det inte har funkat med – vad tror jag kan komma av att träffa dem igen?? Och varför behöver jag den där bekräftelsen som jag får av att de frågar om jag har lust att ses nån dag?
Men det är ett mönster jag ser hos mig själv ganska ofta. Jag är nästan löjligt trevlig mot gamla flammor, utan att fatta varför. Kanske vill någon lite del inuti mig visa dem vad de har missat, en del av mig som av nån anledning har en bra sälvkänsla.

Vet inte om det var nån bra idé att skriva ut det här… men jaja. Sånt som händer på söndagskvällar.

Taggad , ,

What not to do: Tvillingar

Efter den här sommaren o hösten kan man väl säga att jag iaf har lärt mig nånting när det gäller med vem man ska flörta o vem man ska dejta.
-Man ska låta bli tvillingbröder. Det blir bara ganska rörigt o lite krångligt. And it’s coming back to haunt you.

Första gången jag kom i kontakt med tvillingbröderna 1 & 2 var det bara den ena som var intressant. Det var sommar, det var solbränna, det var Storan, rosé o en fantastisk kväll. Och han, bror nr 1, var trevlig, rolig, intressant, charmig o snygg. Så det blev lite hångel o en lång promenad hem o en sen kväll med massa prat o skratt. Men det var aldrig aktuellt med något mer. När han gick hem på morgonen bytte vi inte ens nummer.
En hel hög med veckor senare, när sommaren började bli sen, hade bror nr 1 flyttat från stan o allt var frid o fröjd.
På en oplanerad förfest råkar jag träffa bror nr 2 igen o har en ruskigt trevlig kväll, igen! Kvällen blev sen… o ja, det råkade bli lite hångel på dansgolvet. Riktigt klyschigt. Jag bjuder på den.
Vi hördes av o träffades ett tag efter det.
Jag tog för givet hela tiden att bröderna visste om varandra, så att säga. Så jag har inte brytt mig om att ens ta upp ämnet… (o hur fan gör man det?) Grejen jag hade med bror 2 blev till slut bara irriterande och gav mig ingenting annat än huvudbry.

Men nu så här efteråt har tanken slagit mig att de kanske inte alls visste om varandra. För numera droppar det in ett litet meddelande från bror nr 1 emellanåt, märkligt nog. Och ibland, men väldigt sällan, något levnadstecken från bror 2.
Det hela är väldigt komiskt. Min magkänsla säger att de nog inte har en aning om vad den andre har gjort. Worst case scenario när det gäller tvillingar. Kul om man hade dykt upp som den ene tvillingens flickvän… o den andre inte fattat nånting. Hade kunnat bli jobbiga familjemiddagar i framtiden, haha! Och i dagsläget är jag grymt nöjd med att jag har hållt mig på mattan när det gäller de där grabbarna.
Just nu hoppas jag att jag inte behöver gå på nån fest där båda råkar vara med. Då får Kakan some explaining to do

Taggad ,

What not to do: Tvillingar

Efter den här sommaren o hösten kan man väl säga att jag iaf har lärt mig nånting när det gäller med vem man ska flörta o vem man ska dejta.
-Man ska låta bli tvillingbröder. Det blir bara ganska rörigt o lite krångligt. And it’s coming back to haunt you.

Första gången jag kom i kontakt med tvillingbröderna 1 & 2 var det bara den ena som var intressant. Det var sommar, det var solbränna, det var Storan, rosé o en fantastisk kväll. Och han, bror nr 1, var trevlig, rolig, intressant, charmig o snygg. Så det blev lite hångel o en lång promenad hem o en sen kväll med massa prat o skratt. Men det var aldrig aktuellt med något mer. När han gick hem på morgonen bytte vi inte ens nummer.
En hel hög med veckor senare, när sommaren började bli sen, hade bror nr 1 flyttat från stan o allt var frid o fröjd.
På en oplanerad förfest råkar jag träffa bror nr 2 igen o har en ruskigt trevlig kväll, igen! Kvällen blev sen… o ja, det råkade bli lite hångel på dansgolvet. Riktigt klyschigt. Jag bjuder på den.
Vi hördes av o träffades ett tag efter det.
Jag tog för givet hela tiden att bröderna visste om varandra, så att säga. Så jag har inte brytt mig om att ens ta upp ämnet… (o hur fan gör man det?) Grejen jag hade med bror 2 blev till slut bara irriterande och gav mig ingenting annat än huvudbry.

Men nu så här efteråt har tanken slagit mig att de kanske inte alls visste om varandra. För numera droppar det in ett litet meddelande från bror nr 1 emellanåt, märkligt nog. Och ibland, men väldigt sällan, något levnadstecken från bror 2.
Det hela är väldigt komiskt. Min magkänsla säger att de nog inte har en aning om vad den andre har gjort. Worst case scenario när det gäller tvillingar. Kul om man hade dykt upp som den ene tvillingens flickvän… o den andre inte fattat nånting. Hade kunnat bli jobbiga familjemiddagar i framtiden, haha! Och i dagsläget är jag grymt nöjd med att jag har hållt mig på mattan när det gäller de där grabbarna.
Just nu hoppas jag att jag inte behöver gå på nån fest där båda råkar vara med. Då får Kakan some explaining to do

Taggad ,

Lite lagom söndagsskvaller

Dagens aktivitet har varit plugg o grupparbete i Varberg inklusive lunch. Det är det bästa med att plugga hemma hos någon – lagad lunch. Och dagen till ära min kladdkaka till efterrätt.

Annars har det inte hänt så mycket. Eller jo. Den nattliga telefonisten från inatt ringde o bad om ursäkt. Igen. Nu kan han plötsligt inte hejda sig, förlåt-ordet bara flyger ur munnen på honom stup i kvarten. Hade väl lite bakis-ångest kanske. Det ska bli intressant att se vad som händer i veckan som kommer. Ska han ta mod till sig o faktiskt ringa mig igen? Eller kommer han glömma han bort hur telefonen funkar lika plötsligt som han kom på det? (På fyllan kl 5 på morgonen)
Alternativet att jag skulle ringa honom? – Det finns nog inte med på kartan än. Han får allt samla några poäng till innan han hamnar på plus.

Nästa fråga blir ju -Ska jag ge honom en ny chans?! OM han nu hör av sig. Hm. Jag har inte bestämt mig. Jag lämnar det lite öppet. Kom på att han kanske kan göra vardagen lite roligare emellanåt. Jag kanske ska behålla honom som underhållning. Ett tag. Lite drama är ju aldrig fel. Satt ju faktiskt o beklagade mig över att det för lite drama alldeles nyss…

Men han kommer ju jobba i uppförsbacka, stackarn. Man ska faktiskt inte uppmuntra hans beteende.

Taggad , ,

Efter speed-dating kommer…

…Korvdejting! Låt mig presentera konceptet:
En vanlig korvvagn. En korvgubbe iklädd kockmössa, rutiga kockbyxor o vitt förkläde. Brevid en mysig sittplats i form av små rangliga trädgårdsmöbler – 2 stolar o ett bord med rutig duk á la Lady & Luffsen. Placera dig gärna mitt på Avenyn utanför Hard Rock Café. Och på bordet lägger du denna skylt… observera de små tipsiga dejting-frågorna ifall den pinsamma tystnaden skulle slå till.

*tadaa* En ny affärsidé är född!
En mycket driven och kreativ korvgubbe minsann…
Och allt det här är helt sant, för jag gick förbi installationen i lördagsnatt o såg det med egna ögon. Vet inte riktigt om det gav bra utdelning… När jag gick föbi andra gången hade tre (!) killar knôtt ner sig på stolarna o bordet. Hm. Kanske kan det behövas lite flexibilitet i konceptet för att täcka upp alla kunders olika behov o önskemål. Som en extra stol eller så.

Taggad , ,

Brand, elände o en tidig present

Det brann ju i centrala Gbg i måndags. Kanske inte riktigt har varit någon riksnyhet, men här i stan har det varit svårt att missa det. Massa omdirigering av lokaltrafik o sånt. Igår gick jag förbi det förstörda huset, som ligger alldeles vid Korsvägen. Och det var tragiskt att se, man tänker ju på dem som har fått hela sitt hem förstört (även om det nu antagligen är rika jävlar). Igår kväll höll brandmännen på att rensa upp och försökte rädda saker ur lägenheterna som inte blivit helt skadade. Men, man kunde nästan tro att det var nåt sorts turistjippo eller nåt… för folk stog runt om på gatorna och tittade, pekade o tog kort med mobilerna.
Det var lite komiskt alltihopa. Folk älskar att få komma nära o titta. Det finns inget som får folk att stanna upp som lite olycka och katastrof.

Mitt i allt det här promenerar jag gatan ner, förbi avspärrningarna, mot Korsvägen o min spårvagn, när jag känner att någon tittar på mig. Vänder mig om o ser en snygg brandman (!) som ler mot mig. Jag fortsätter gå men kan så klart inte låta bli att kolla efter honom igen… o han stog där som en fån o log fortfarande i sin skitiga brandmansutrustning o lite sot på kinden. Att inte jag dog! Det var ju som att få en för tidig födelsedagspresent eller nåt…. en brandman som spanar in en! That’s hot, mina vänner.
Halleluja moment!

…o nu ska jag inte avsluta med en fråga (o nej, det var inget planerat i de två tidigare inläggen). Men det är ju fantastiskt trevligt att ni reagerar =)

Taggad

CIL-fest när den är som bäst

Det blev en jätterolig kväll! =) Vi sjöng så vi blev hesa o drack så vi blev… salong? Känns lite i huvudet idag måste jag erkänna, men det går nog över under dagen. CILare vet hur man gör en rolig fest.
En sån här kväll e ganska krävande… Jag har märklig värk i nacken, ett rejält skrapsår på vristen o ont i tårna. Det e lixom sånt man får räkna med. Sittning e ingenting för klenisar.

Men oj, vad jag är bitter på vissa grabbar i den här jävla hålan. ååååh… dumma människor! Jag måste ha gjort nåt väldigt dåligt för att förtjäna sån här behandling. Och ja, det kommer ÅTERIGEN bli lite pinsamt att hänga på gymmet. Suck. Varför kan jag inte va smart o snabbtänkt för? Eller bara fatta grejen med en gång…. o varför kan han inte bara sluta flörta med mig när han nu råkar ha flickvän?! hm. Sen har vi han som dumpade mig för ett telefonsamtal. Inte heller okej. Man kan säga att jag hade ett helt otroligt oflyt igår. Riktig uppförsbacke. Iofs så vet jag inte riktigt vad jag tänkte på när jag trodde att det fanns normala killar här – hallå, det e ljungby lixom!! Jag borde veta bättre…

Tur att det finns vänner som ställer upp o dansar sista dansen med mig när andra grabbar inte håller måttet…

… o en sak till – Tack My, för att du fixade mitt hår =)

Taggad , , , ,

Jaktnytt

När någon frågar mig om jag gillar jakt är mitt svar rakt uppåner nej. Jag gillar inte att döda något levande för skoj skull.
Men… så kom jag på en sak. Egentligen älskar jag själva jakten. Den där stunden, ibland dagar, ibland månader, som man kan ägna åt att spana o spionera o lyssna. Sitta på pass. Utan att tröttna.
Bytet kan variera. Oftast är det nån stackars grabb som intet ont anande går runt lever sitt vanliga liv. Han vet inte om att jag fått honom på kornet o jakten är igång. Spänningen att inte veta hur det ska gå… pulsen som ökar när situationen blir dramatisk o jag kommer allt för nära mitt byte. Jag retirerar o ser över förlusterna o kommer fram med en ny plan.

Den stunden då jag har bytet i mitt sikte, den sårbara stunden, då han är mitt framför mig – det är då det avgörs. Att döda för skoj skull ibland – det är sånt man får räkna med. Man måste ju öva så att när man väl står där öga mot öga med sitt livs byte, då ska man inte tveka.

Alla vet väl att inte är lika kul att jaga om det inte är en utmaning att fånga bytet. Att bara kunna klampa runt o ta vad man vill ha är inte det man är ute efter. Visst, jag är en förespråkare av rak kommunikation… men, det gäller helt enkelt inte alltid.

Att jaga, få in siktet men precis gå miste om den avgörande stunden håller spänningen vid liv o man utsätter sig gladeligen för all möjlig djävulskap bara för att få en chans igen.
Så dum kan man va. Man tål vad som helst.

Så gillar jag att jaga? Jo. Tyvärr verkar det inte bättre.
Att jagas? Självklart. Men det tar på krafterna.

Taggad