Etikettarkiv: framtiden

Stenlyfteri & nya tag

Det känns som om den här måndagen kan bli en rätt trevlig dag.

Igår kväll fick jag besked om att allting med exjobbet äntligen blivit klart. Det har ju varit lite av en följetång det där iom att jag inte vill ta i det där med tång…. Får otrevliga fysiska symptom av att öppna dokumentet på datorn. Typ. Som tur är så är man ju två om det här o min partner in crime på den här uppsatsen löste det till slut. Så i det här projektet kan man säga att jag var en uppstartare o en håll-igång-are men ingen avslutare.

När jag fick höra att allt skulle ordna sig så kändes det som att en liten sten föll från axlarna. Skönt. Nu är det ju iofs lite kvar att fixa innan jag kan sitta med examenspappret i min hand, men det är överkomligt. Jag behöver slutföra 7,5 hp. Det är rätt märkligt, nästan komiskt, att det är en enda kurs det hänger på till slut. Tänk om jag hade gjort den där skitrapporten i SCM förra vintern, eller klarat tentan i bokföring i våras… då hade saken varit biff nu. Men jaja, det var då. Jag hade inte förmågan, jag gjorde vad jag kunde just då.

Nu är det iaf nya tag på gång. Jag ska sätta tänderna i massa böcker om webb och kommunikation. Att skrapa ihop 7,5 hp känns överkomligt. Jag tar det i min takt. Finns ju några punkter till på att-göra-listan.

Idag ska jag tex försöka avstyra att CSN ruinerar mig…

Taggad , , ,

This is it.

Det är trevligare och skönare att sitta o skvallra på msn, balka en kladdis och lyssna på radioskval än att försöka fixa datorprogram, söka jobb och orka ta tag i plugget. Valet har aldrig varit enklare.

Min stora ångest just nu är att jag kommer gå o ångra mig och gräma mig över att jag inte tog tag i saker när jag hade chansen. Jag vet inte när jag ska förstå allvaret i det här… Känns som ett 80-talist syndrom – att inte riktigt inse att man är vuxen nu och måste skapa sin egen lycka och ta tag i sitt liv. Jag blir rädd för mig själv när jag inser hur duktig jag är på att ignorera problem. Kommer jag överleva det här?

Jag blir helt gråtfärdig av det. Det är den här veckan det måste hända. Men först ska jag styra upp lite lunch.

Taggad ,

Men lilla vän, vad ska det bli av dig?

cykelkatten

Katten kom o hälsade på cyklen idag... klöste i stänkskärmen o bet på tramporna. Sötnos!

Känner att jag måste klämma ur mig ett inlägg. Jag har lite lätt bloggtorka eftersom det inte händer så där förfärligt mycket i mitt brevbärar-liv. Sitter ju inte o häckar på internet mer än jag måste heller…

Jag kan för tillfället inte se hur jag ska lyckas göra allt det jag behöver göra den här sommaren, när det gäller jobb-sökeri o plugg. Jag är nästan beredd att bara lägga mig ner o skita i allt vad skola o utbildning heter. Det är inte det att jag mår dåligt just nu eller är extremt deppig… det är mer tvärtom. När jag går/åker/cyklar/springer runt på mitt trevliga sommarjobb, med mina trevliga, glada arbetskamrater så mår jag väldigt bra. Jag är pigg, glad och avslappnad. Det beror antagligen på att jag har en lagom ansvarsnivå och att jag gör saker jag reda kan och är trygg i det jag gör.

Det är så jävla skönt och bekvämt. Jag är rädd att jag har fått smak av det sköna livet. Självklart hade jag velat känna så här i ett annat sorts yrke som kräver den utbildning jag har och de egenskaper jag besitter…. just nu orkar jag bara inte ta mig dit. Jag orkar inte göra det som krävs för att komma dit. Det är pissigt. Men jag vet inte vad som kan få mig att vilja ta tag i allt det där jag ska göra. Vet inte hur jag ska hitta drivkraften. Kanske kan avsaknaden av drivkraft ha att göra med att det känns som om jag är på fel väg, eller att jag inte ser ”min” väg…. Eller att jag bara inte har lust.

Sånt här går jag runt o tänker på emellanåt. Men inte så lång stund… för sen hittar jag något trevligare att tänka på, som är långt bort ifrån måsten och borden.

Vad fan ska det bli av mig? Jag är helt planlös…. vet inte riktigt hur jag har tänkt här. Har ju en hyra att betala.

Taggad , , , ,

Den svåra kärleken… & åldersnojjan

Såg en dokumentär på Svt Play. Den hette Den svåra kärleken och handlade om att det finns så många singlar i dagens samhälle (känns iofs som ett uttjatat ämne, men det är ju ett faktum). Och singel som man är… så måste man ju se what the fuss is all about. Typ.

Det var framförallt två kvinnor som var i fokus, 28 och 40-någonting  år gamla. Första halvan av programmet var mest bara ett konstaterande om hur det är och några teorier om hur det kan ha blivit så här. Bland annat var han, Nextopia-snubben, med o pratade. Han måste för övrigt ha ett av de stökigaste kontoren i Sverige. Anyway – det verkar mest handla om att vi helt enkelt har det lite för bra. Vi har för mycket att välja på och letar hela tiden efter något bättre. Och så är det väl…
Sen är det ju den här eviga frågan: -Hur träffar man den rätte? Men kan du tänka dig – dom hade inget bra svar på det i programmet… men det verkade iaf väldigt viktigt att man någon gång gjorde det. Det framgick inte riktigt om det här var en tjej-grej, eller om singelkillar i samma ålder också kan känna stressen. Sen börjar de dra igång det där om att tjejer säger att de vill ha snälla, goa killar… men ändå är det machokillen som man vill dejta och bli tillsammans med. Hm. Jo, den fällan har man väl trillat ner i ett antal gånger.

Andra halva av programmet spårar ur lite. Helt plötsligt snurrar allting om huruvida man ska kunna få barn eller inte. För det är ju trots allt meningen med livet. Iaf verkar det så. Tjejerna sitter o säger att de egentligen inte tycker att karriären är viktigast, trots att hela deras liv fram tills nu har gått ut på att förverkliga sig sälva. Kvinnan som är 40-någonting sitter och säger att hon längtar efter barn nu, men inte nödvändigtvis en man. Hon har inget intresse av att ge sig in i en ny kärleksrelation, för hon skulle aldrig kunna se en man i ögonen och ärligt säga att det är dig jag vill ha, det är dig jag älskar…. utan att hon egentligen älskar att han kan göra henne med barn. Jösses. Tänk om man sälv sitter där om 15 år, o tänker likadant. Hoppas inte det.

Den yngre tjejen, som jag kunde relatera till lite mer, tänkte väl ungefär som man gör själv. Att man inte har nån direkt panik när det gäller vare sig man eller barn just nu, men när man börjar krypa upp mot 35, kommer det bli värre. Just nu kan jag känna att man är i en ålder som är rätt lurig när det gäller relationer. Mina vänner som är i en relation börjar ifrågasätta och det är kriser både till höger o vänster som avlöser varandra. Är det den här personen som jag vill leva med resten av livet? Den ständiga frågan. Ibland är svaret ja.. o ibland nej. Och eftersom man är i den där åldern, de där magiska åren under 30, så börjar det bli lite jobbigt när svaret är nej. Den där föreställningen man faktiskt har – om att man vill ha sitt första barn innan man är 30 – blir plötsligt stressande. Och så var man tillbaka till det där med barn igen.

Åldersnojja någon? Najdå… jag är bara 26 3/4 år. Det e lugnt.

Taggad , , , ,

Planera is what I do best

Känns som om jag har landat lite mer nu. Men huvudet känns fortfarande ganska dimmigt, jag har en liten nackspärr och kroppen är lite seg. Antar att det är biverkningarna som kommer med att stressa som en dåre under några veckors tid, förutom de 4 månader man gått med konstant stressångest för allt plugg.

Kvällen igår blev lugn för mig del, en improviserad poängpromenad om händelser under våra 3 ½ år i Ljungby o thaimat. Trevligt.
Kom även fram till en plan för min närmaste framtid. Håll i er nu…. -Jag ska ta det lite lugnt!! Jag ska bara läsa Företagsekonomi 1 denna terminen, o eftersom den börjar med kurser jag redan läst i princip kan jag få en del tillgodoräknat o slippa tentor. Så under den första perioden kan jag andas lite o kanske jobba lite extra på Posten. Och söka jobb såklart.
Jag tror som sagt att det är en plan. I like.

Idag ska jag bara följa strömmen. Ska käka lunch med Mysan, sen hem till Annie o låna duschen, byta om, gå på skolavslutning. Sen hem igen o fixa håret o dressa om till klänning o klackar, o My ska hjälpa mig med håret. Kommer nog ordna sig. Planerat o klart. Sen ska jag få lite alkohol i kroppen o bli sentimental… kommer göra mig gott.

Taggad , , ,

Planera is what I do best

Känns som om jag har landat lite mer nu. Men huvudet känns fortfarande ganska dimmigt, jag har en liten nackspärr och kroppen är lite seg. Antar att det är biverkningarna som kommer med att stressa som en dåre under några veckors tid, förutom de 4 månader man gått med konstant stressångest för allt plugg.

Kvällen igår blev lugn för mig del, en improviserad poängpromenad om händelser under våra 3 ½ år i Ljungby o thaimat. Trevligt.
Kom även fram till en plan för min närmaste framtid. Håll i er nu…. -Jag ska ta det lite lugnt!! Jag ska bara läsa Företagsekonomi 1 denna terminen, o eftersom den börjar med kurser jag redan läst i princip kan jag få en del tillgodoräknat o slippa tentor. Så under den första perioden kan jag andas lite o kanske jobba lite extra på Posten. Och söka jobb såklart.
Jag tror som sagt att det är en plan. I like.

Idag ska jag bara följa strömmen. Ska käka lunch med Mysan, sen hem till Annie o låna duschen, byta om, gå på skolavslutning. Sen hem igen o fixa håret o dressa om till klänning o klackar, o My ska hjälpa mig med håret. Kommer nog ordna sig. Planerat o klart. Sen ska jag få lite alkohol i kroppen o bli sentimental… kommer göra mig gott.

Taggad , , ,

Min värld

Ååååh…. vad jag blir tokig på folk. Men under omständigheterna kan jag inte kasta skit på nån här. Jag är bara så jävla trött på vissa saker…. o vissa situationer som hela tiden upprepas. När jag blir stor ska jag se till att bara ha smarta, snabba o härliga människor omkring mig.
Jag ska skapa ett eget litet elit-samhälle som lever lyckliga i alla sina dagar och där alla gör precis som man har tänkt sig. Vi ska kommunicera genom telepati och aldrig behöva vänta på svar eller få kryptiska formuleringar som svar.
I mitt elit-samhälle behöver man aldrig sova ensam, man blir inte tjock eller finnig av choklad och det är aldrig några irriterande störningsmoment i vardagen. Alla är bara lugna o harmoniska… snälla o hjälpsamma. Sängarna är alltid precis nybäddade o strumporna skönt varma när man tar på sig dom.

… o det kommer alltid finnas frukost hemma när man vaknar, o middag på bordet när man kommer hem.

Taggad

Jag gör roligare saker.

Idag har jag brutit mönstret. Jag har gjort roligare saker än att bara sitta o pressa fram text till det satans exobbet. Jag har gort lite kompletterande intervjuer o tog mig friheten att gå på planerarforumet. ”Mitt” planerarforum som jag satte snurr på i våras på T6 =) Nu börjar det äntligen ta lite fart på riktigt, det är rätt stor skillnad från de mötena som var innan sommaren. De har börjat fatta syftet. Och lite överallt sker det träffar o återkommande möten för att lösa småtrassel. Känns skönt att det rullar på… men samtidigt så är faktum att allt det här rullar på, utan att jag är direkt inblandad. De klarar sig helt enkelt utan en infologistiker, o har gjort det väldigt länge.

Jag har tänkt på det flera gånger det senaste. Det låter lite fel, men… -hur ska man ”hitta på” en infolog-tjänst på ett ställe som inte har någon sån uttalad tjänst tidigare? För ibland känns det verkligen som om man måste hitta på. Jag vet att man kan vrida o vända på det här. Säga att alla som pysslar med infolog-frågor idag skulle kunna göra mer av sina egentligen uppgifter om man samlade alla frågorna på en person… o vips så har man en infologistiker. Men… ja, samtidigt måste ju ändå de berörda personerna vara med eftersom det är frågor som rör dem o deras vardag. Det ligger o flyger i luften o i min hjärna.

…. summa kardemumma: Jag har muntrat upp mig själv lite grann. Nu har jag fått lite inspiration igen. Men bara lite. Vi ska inte ropa hej riktigt än.
Tänk om man kunde få till exjobbet så att man indirekt pekar på att alla problem hade kunnat fixas av en infologistiker o sen hade man fått jobb o alla levt lyckliga i alla sina dagar *tadaa*

… sikken skämtare man är ibland.

Taggad

Packa väskan o dra?

Utbildningsmässan sätter griller i huvudet på mig. Att gå runt där bland alla montrarna o se hur många roliga saker man kan hitta på med sitt liv får det att krypa i kroppen…. Jag fastnade hos ett företag sysslade med att förmedla jobb i Australien, NZ, Afrika, Kanada… o andra ställen långt-bort-i-stan.
Jag fick en idé om att packa ihop mitt liv o bara dra. Sluta vara duktig o göra som man borde. Alla säger ju att tiden efter examen är då du har störst chans att få jobb. Att examen är en färskvara. Men…. varför måste det vara så? Fan, jag har ju pluggat i en halv evighet känns det som. Och just nu med exjobbet under produktion känns ingenting roligt. Just nu ser jag nästan inte fram emot att jobba med det här….
Jag är lite trött på tröga förändringar o gubbiga gubbar o problemlösningspressen. Jag vill syssla med enklare saker som ger mig mer tillbaka. Där jag får ett utbyte som känns mer äkta. Det första som ploppar upp i hjärnan är ju hästarna såklart. Leva enklare o inte behöva bry sig om informationskvalitet eller beställningspunkter i teorin.

Varför skulle jag inte kunna göra det? Vad är det som säger att jag ska göra vad som anses rätt o riktigt hela tiden? Nu vet jag ju att det kanske är praktiskt omöjligt att sno ihop ett utomlands-äventyr på en eftermiddag så att jag skulle kunna dra direkt i februari eller nåt…. men det hade varit skönt att ha något att se fram emot.
Min realistiska hjärna säger att jag borde jobba o spara ihop pengar, försöka skaffa en egen lägenhet o allt det där…. o det är inte helt betydelselöst det heller. Kanske borde man växa upp o bli ansvarsfull o stadga sig. ….. åh, va tråkigt det låter.

Kanske är det bara pluggtröttheten som talar. Man vill bara dra härifrån. Det blir så då.

Taggad

Anmäld

Sådärja. Då har jag garderat mig inför framtiden genom att söka lite blandade kurser på GU. Det blev lite socialpsykologi, företagsekonomi, engelska, genusvetenskap o nationalekonomi. Tjosan lixom. Lika bra att blanda ordentligt.
På ett sätt hade det varit lite skönt att läsa utan tvång o press… o något helt annat. Men jag hade såklart gärna sett att jag hade ett jobb istället. Plugga nån kurs då o då kan man ju göra hela livet.

Nu ska jag ägna dagen åt processteori o metoder för processutveckling. Vilken tisdag det kommer bli… mmm.

Taggad