Etikettarkiv: helgen

Helgen som sprang iväg o ner i diket

Den här helgen var fullbokad redan innan den började. Jag är egentligen inte helt bekväm med det, jag vill gärna ha lite egentid där jag kan bestämma själv vad jag vill göra. Men, nu blev det ingen tid över för sånt. Så min lägenhet ser ut som ett krig, jag har bara ätit massa skräp och jag har massa avsnitt av mina tv-serier att se ikapp.

Så vad gjorde jag istället för att ligga på soffan o äta choklad? Jag flyttade Jenny och Henrik till Halland med hela möblemanget. Hennes pappa och bror blev imponerade över hur lätt jag hivade in grejer i lastbilen utan att fälla ens en droppe svett medan de själva kämpade på upp och ner för trapporna och fick allt mörkare t-shirtar. Vissa dagar känner man sig som hälsan själv måste jag säga. Som en omslagsbild på Wellness. Flytten blev en promenad i parken helt enkelt och deras hus är superfint, jättemysigt och jag fick ett väldig längtan att få göra det där själv någon gång.

Sen vart det bowling med massa goa människor från Göta. Det som var mest galet den kvällen var att jag vann över killarna jag spelade med. Helt sjukt! Jag avslutade med tre strikes vilket måste vara smått historiskt. Drack lite öl och åt en för hårt stekt burgare. Sällskapet vägde upp den halvtråkiga maten och det var härligt att få skratta loss ordentligt och kunna prata träning helt ohämmat, utan att man känner att folk tappar intresset. Det finns sådana guldklimpar i det där gänget :)

bowling göta

Söndagen var en stor dag, mentalt. Det var dags att attackera 14.2. Hjärnspöket hängde o dinglade i riggen och hånade mig med att göra chest-to-bar hela tiden. När det väl var min tur hade jag försökt ladda så gott jag kunde. 10 over head squat var inga problem, skönt. Stabilt o full fokus in i stenväggen :) Sen var det dags. Jag hade ungefär 2.20 min på mig att försöka få till en CTB. Peter som dömde peppade, pushade och skrek lite på mig. Första försöket gick inte alls… jag var nära att bryta ihop, konstigt nog. Men jag kastade av mig handskydden, kritade in händerna svor åt mig själv, etsade fast den mentala bilden av mig själv som gör en ctb. Och sen var det bara att köra. Det gick! Även om jag kanske bara nuddade med en milimeterliten yta, så var den där och Peter godkände den. 1 min kvar av tiden ungefär. Jag gjorde om samma sak igen och fick en reps till, men jag tror att Peter var lite snäll där. Anyways… jag skiter i det. Jag gjorde det jag hade planerat. Jag ville bara bli av med 14.2, kände ingen euforisk lycka, ingen känsla av att ha brutit nya marker. Jag vill bara gå vidare. Läste det här inlägget på Team Reebok Nordic-bloggen, av Andrea, och jag känner igen mig lite. Man hoppas liksom så mycket, men så blir det inte som man har tänkt sig. Men det är egentligen bara att beta av de här fem veckorna och inte fundera så mycket på det. Det här är bara ett mått på hur jag ligger till just den dagen, just den stunden. Jag har mycket kvar att lära och jag är en nybörjare i CF-sammanhang, det gäller att komma ihåg det.

Den soliga vårdagen fortsatte i stallet och jag hade tänkt mig en skön skrittrunda med Zally ute på grusvägarna. Men, ödet ville tydligen annorlunda. Vi hann komma ungefär 10-15 min promenad från stallet när plötsligt två hundar kommer som skjutna ur en kanon rakt ut genom en häck från en trädgård och skrämmer livet ur stackars Zally som gör en helomvädning och kastar sig iväg i fullt sken. Allt är lite suddigt i minnet här, det går så jävla fort och hovarna dundrar mot marken, men jag kände mig fokuserad på något sätt och hade inte panik. Försökte styra henne rakt, men hon hamnade vid sidan av vägen o väjde snabbt för en orange snöpinne. Jag hänge inte med där riktigt och hamnade i obalans och gled allt mer åt höger. Sadeln satt inte fast riktigt bra i den här tempot och halkade också på sned, vilket gjorde det omöjligt att sitta kvar. Jag tror jag svor… men hann inte tänka något innan jag slog i backen och såg Zally fortsätta hem mot stallet över en åker, i full fart och sadeln på sne.

Mardrömmen. Hjärtat slår hårt och man har gråten i halsen, samtidigt som man springer så fort man orkar över den steniga, gropiga åkern. Jag hade inte ont någonstans, men än lite i fotleden, jag hade landat rätt mjukt i leran tydligen.

Minuterna innan man hittar hästen, det är det värsta som finns. Efter alla olyckor man hört talas om, så är det den största rädslan, allt kan hända när en häst springer i panik med full utrustning på sig. Men så kom jag fram till ridhuset o hagarna och där stod hon på vägen, till synes hel, men med sadeln på magen och stigbyglarna svängande kring benen. Tyglarna låg kvar runt halsen. Alla skydden kvar på benen. Hon travade iväg lite till men stannade och tittade efter mig. Jag kom till slut fram till henne och jag knäppte loss sadeln med darriga händer och kollade snabbt över benen. Hon såg hel ut och gick normalt. Hjärtat slog snabbt i bröstet både på henne och mig.

Jag skakade i kroppen, adrenalinet susade runt, men allt verkade ha gått bra. Hon var stressad men till synes okej. Susan kom ut från ridhuset med sin häst och kunde följa oss tillbaka till stallet. Jag kylde Zallys ben och bad till Gud att hon inte dragit upp senskadan igen, risken för det är överhängande. Jag har inte fått några besked från stallet idag, men hoppas få det ikväll när Sofia varit där. Antagligen har hon ju dragit upp den lite, något annat vore konstigt eftersom hon i princip inte gjort annat än skrittat i nästan 7-8 månader nu, förutom några spralliga stunder i hagen.

Ju längre kvällen gick igår kände jag att jag nog fått en ordentlig smäll ändå. Jag har stora skrubbsår på rumpan och låret, en sträckning i halsen/nacken, lite ont i en axel och lite i foten. Jag tänker också på vilken änglavakt vi måste haft. Jag kunde landat illa och Zally kunde ha ramlat, trasslat in sig eller fastnat någonstans. Usch, vill inte tänka på det. Och så tänker jag på hur förbannad jag är på den där jävla hundägaren som hade sina hundar lösa utan staket runt… det var inte första gången dessa hundar hoppade på hästar. Egentligen borde jag gett hundägaren en rejäl jävla avhyvling. Idiot! Bor man bredvid stall och hästar och har hundar som är aggressiva mot hästar så är det en BRA idé att sätta staket runt sin tomt, redan efter första gången en sån här grej händer.

lera

Lerig från topp till tå, och nya ridbyxorna får åka i tvätten direkt. Men allting höll!

Taggad , , , , ,

En sista helg av förvirring

Den här helgen har jag kastats mellan hopp och förtvivlan på ett förvirrande sätt. Tröttheten har gjort mig gråtfärdig. Sms med kärlek har gjort mig gråtfärdig. Vännernas glada energi har gjort mig matt. Zallys lugn har gett mig ett andningshål.

Allting har varit uppåner. Men jag har tagit mig igenom och snart är jag ute på andra sidan. Relativt utvilad ändå, märkligt nog. Men jag har ju inte fått gjort det jag skulle, har iofs några timmar kvar på den här kvällen så underverk kan fortfarande inträffa.

Imorgonkväll är väntan över. Han kommer hem. Jag längtar så magen värker, på riktigt! Har nån sorts nervös, glad rastlöshet i kroppen idag. Svårt att fokusera på det jag ska, för plötsligt kommer jag på att jag får träffa honom imorgon o så vandrar tankarna iväg.

Och så sitter jag där o stirrar på tom sida i datorn…. så bra gick det plugget lixom. Jag som skulle vara så duktig och jobba ordentligt så att jag kunde känna mig lite ledig i veckan, när jag har så mycket mys att ta igen. Men nä. Så blir det inte. Fast, jag har nån slags romantisk förhoppning om att det här ska gå att kombinera. Plugg och fint sällskap. Vi får väl se. Timmarna är få och viktiga.

Pappa åker in på ny operation i veckan oxå. Inget stort. De ska ta bort lite lunga som ser skum ut. Känns bra att de har sån koll på honom. Trots att han lite har sig själv att skylla för sin sjukdom, så vill jag ju inte att han ska gå o kolavippen alldeles för tidigt pga nån läskig cancer som sprider sig. Jag känner inte direkt nån oro eller rädsla över veckans ingrepp, men ja…. det e ju trots allt en operation. Det positiva med det hela är att jag får ha bilen medan han ligger inne. Himla bra. Kommer spara mig dyrbar tid…. o visserligen kosta mig lite bensinpengar.

Nu ska jag fortsätta längta, längta, längta… Jag slår vad om att jag kommer börja grina när jag äntligen ser honom igen. Jag har varit så himla blödig de senaste dagarna.

Taggad , , , , , , ,

En dag i solen som inte blev som det var tänkt, men bra ändå.

Hela veckan har jag gått o hoppats på sol o värme i helgen. Mina lediga dagar. Behöver solen för att ladda och känna mig härlig.

Så imorse när jag vaknade till liv (med lite tungt huvud) o såg det tjocka molntäcket blev jag lite less. Gick och spanade efter blåa strimmor av hopp. Ringde runt till vänner för att höra deras senaste väderrapporter och teorier om hur det skulle utveckla sig.Det har nästan blivit tradition varje helg – dessa stunder av hopp och väderspådomar.

Fick höra att -Näe, det blir nog inget idag från ena hållet och -Jomenvisstserru, jag ligger vid havet nu! från andra hållet, för att en halvtimma senare få besked om små regndroppar som fick folk att packa ihop sina väskor på stranden…. som de sedan packade upp lika fort igen när solen kom tillbaka några minuter senare.

Ja, ni fattar… jag slängdes mellan hopp o förtvivlan. Jag åkte till Jenny o Jossan uppe i Johanneberg. Vi packade ihop oss, gick utanför porten – fick regnbeskedet från havet och vände tillbaka in igen. Bestämde oss för en promenad och fika på nere på stan istället.

Fint o skönt. Men inte som havet.

Eftermiddagen ägnades åt att spana på morgondagens väderraport – kanske havet imorgon?

Men nä. Regn.

Fan.

Taggad , , , ,

Oskar å vännerna.

Min helg har ett soundtrack. Ni som följer mig på Twitter har fått stå ut med mitt tjat om Oskar Linnros nya låt, Från och med du, förlåt för det – men den är u n d e r b a r. Det var kärlek från första lyssningen. Jag minns vad jag gjorde. Jag stod i en trappuppgång, trött o lite less och ville vara någon annanstans, klockan började närma sig 14 o jag hade 6 uppgångar kvar på dagen…. så plötsligt så ljöd Oskars ljuva stämma i mina öron. Then and there lixom. Kärlek.

Ja, jag är lite besatt. Så är det. Ibland är det bara rätt från början. Jag längtar ihjäl mig tills hans platta kommer. -Oskar, det blir du å jag i sommar. Verkar inte bättre. Sweet!

Annars då? Jorå. Det rullar. Fin, skön fika med fröken Carnebro idag. Jag drack min första latte på 3 veckor eller nåt. Stort. Och jag tror nog att jag fixade det rätt bra. Jag har ju alltid blivit lite skum av kaffe, så jag skulle nog säga att det kändes som vanligt. Men välldans gott.

Hade ett himla fint fredagsmys hos Malin igår. Nästan alla tjejerna samlade, inklusive grabbarna som komemr på köpet. Fint folk. Vi e ett sånt gôtt gäng! Fast, igår satt jag mest tyst o lät de andra babbla på utan att försöka få en syl i vädret. Men det kändes okej. Det var mest babbel om träning o löpning ändå…. sånt jag inte är så insatt i just nu, medan mina vänner är typ besatta. Vissa på ett sjukligt sätt, vilket gör mig lite upprörd.

Men… det jag ville ha sagt var, att trots att jag var helt genomslut i kroppen o huvudet efter en sjuk fredag på jobbet, så  var det lixom okej att sitta rätt tyst o bara lyssna. Höra deras icke-problem… o riktiga problem. Då e det bra.

Taggad , , ,

Vindpinad helg

Den här helgen har susat förbi i vindens hastighet. Och som det har blåst!

Cyklade in till stan för en fika med Maria idag. Kändes som jag knappt kom framåt i motvinden…. jävlar. Det var likadant igår, men då satt jag i sadeln på Zally. Höll på att blåsa omkull då oxå. Det kan gärna sluta blåsa till imorgon. Faktiskt. Blir lättare att jobba då.

Zally var skuttig o glad i stormvindarna igår, vi fick in sand precis överallt. Första gången med sadel på ryggen på 12 dagar. Vi sätter igång henne långsamt, på veterinärens order. Så det är bara skritt i två veckor som gäller, o sen byggs det på allt eftersom. Zally hade lite svårt att hålla sig till skritt… hon är helt piluttig och skuttig i kroppen, på hennes lilla vis. Hon är ju otroligt lugn, men igår gav hon ifrån sig små märkliga ljud och försökte skutta flera gånger. Sötnosen! ♥

Idag blev det som sagt en fika, på mysigaste Espresso House-fiket i stan, mumsig latte. Men sen har jag inte gjort många knop. Stekt pannkakor. Det är väl kanske en liten bedrift. Uppdaterat min profil på LinkedIn, tänkte att det kanske var en god idé. Den har varit passiv lite för länge.

… o sen… nästan det bästa idag: Jag nådde 300 followers på Twitter. Känns stort. Snyggt. Jämnt. Lite nöjd är jag allt.

Taggad , , , ,

Jag ska göra allting på en gång. Som vanligt.

Det är ganska otroligt hur mycket man kan ha att göra, trots att man är typ arbetslös. Denna veckan blev helt fullproppad! Okej… jag får skylla på lite dålig planering, psykisk ohälsa och det faktum att jag lyckats förlora stadig inkomst och pojkvän inom en månad. Bra där. Men iaf…

Veckans inlämningsuppgift handlar om sociala medier. Första delen är relativt enkel – definiera sociala medier, skriva om karaktärsdrag, strategi när man använder det i företag och lite tankar kring om det är en fluga eller inte… typ.

Andra delen är lite jobbigare. Utifrån ett case, alltså ett företag/webbplats som jag väljer själv, ska jag resonera kring Amy Shuens ”Five steps to Web 2.0”. Vilka steg är möjliga/omöjliga/lämpliga utifrån organisatioens förutsättningar? Stegen är

1. Build on collective user vallue
2. Active network effects
3. Work through social networks
4. Dynamically syndicate competence
5. Recombine innovations

Blir klurigt det här. Sen ska jag även avsluta med lite rekommendationer om kanaler, om de ska satsa internt eller externt. Det jobbigaste med allt det här kommer väl som vanligt bli tidspressen. Deadlines är inte mina vänner.

Följande dagar ska jag även 1) jobba, 2) hänga på Geek Girls Gbg’s WP-kurs, 3) med efterföljande tweetup, 4) pyssla om stackars Zally som blivit halt, 5) Äta middag med mina fina vänner.

Fråga mig inte hur jag tänkte få ihop det här.

Taggad , , , ,

Singelhelg

Nu har jag snart tagit mig igenom min ”första singelhelg”. Jag har angripit situationen med att hålla mig sysselsatt.

I fredags blev det trevlig Social Media Club-lunch, följt av en AW med Malin o Maria på kvällen. Igår var jag i stallet på morgonen, red ut i regnet o blev genomblöt. Åt lunch hos mamma o sen åkte vi till KRK o satt där hela eftermiddagen. Kvällen tillbringades hos Jenny och Henrik. Det blev vin o mat o prat. När vinet tog slut gjorde Jenny Strawberry Daiquiries. När jordgubbarna tog slut tog hon blåbär…. ja, ni fattar vartåt det barkade. Det blev utgång o mötte upp deras vänner på Deep. Av alla ställen. Jag har bara varit där en gång förut, o den gången minns jag knappt.

Men jag hade roligt. Pratade med massa folk o kände mig rätt bra. Fick uppleva en helt ny raggningsmetod. Jag kallar den ”Hålla fast tjejen i armen så att hon inte kan komma loss o typ måste bända sig loss-metoden”. Den funkade sådär på mig kan jag säga. Men tydligen var det något som spred sig, för jag upplevde det två gånger under kvällen.

När klockan blev 2, blev det ju plötsligt 3 (förvirringen total) o det var dags att åka hem. Jag mötte upp en kompis som oxå var ute o rände, vi tog lite nattamat o BK o summerade kvällen. Fint. Killkompisar e fint. Sen tog jag vagnen hem o dog i sängen.

Idag åkte jag till KRK igen o tittade på 1.45 o 1.50-klasserna. Roligt! Men baksmällan gjorde sig påmind nu på eftermiddagen, som har tillbringats i soffan. Ensam.

Precis som resten av kvällen kommer bli. Får smaka på singellivet på riktigt nu. Smakar lite surt… Imorgon ska jag jobba lite, ska bli skönt. Vet inte hur det blir resten av veckan, suck. Men blir det inte jobb, så blir det plugg, examenspapperspyssel, städning och dra i gång söka-jobb-maskineriet igen. Jag ska försöka hitta kraften, den finns där… någonstans.

Taggad , , ,

Galopp, Gudfadern & Melissa

Den här helgen gick förbi för fort. Som vanligt. Men det blir nog lite kortare helgkänsla när jag jobbar sent på fredagen oxå. Kommer bli skönare nästa vecka.

Lördagen var full med trevligheter. Zally fick sin dagliga motion med massa galopp ute på stora banan. Väldigt skönt att för en gång skull kunna rida ute utan att bli helt regnblöt. Vi öste på lite o sladdade nästan i kursvorna, härligt. Sedan åkte jag raka vägen in till stan och shoppade lite adventsnödvändiga saker o fikade med vännerna. Waynes Coffee som ligger inne i Akademibokhandeln vid Kopparmärra är ett bra o ganska lugnt café-alternativ när folkhetsen blir för hård i stan. Känns lite som att sitta i ett bibliotek där man får prata. Väldigt bra.

Kvällen tillbringades hemma hos M i hans soffa. Vi hämtade mat från indiern nere på Nobelplatsen o drog igång ett Gudfadern-marathon med både 1:an o 2:an i ett svep. Det är nämligen så att jag aldrig tagit mig tiden att se Gudfadern-filmerna. Skämmigt, men sant. Men nu är det åtgärdat…. o vi har bara 3:an kvar. Blev en slö men väldigt bra kväll, indisk mat är ju to die for.

Nu är allt adventsstöket på plats. Eller ja, nästan allt iaf. När jag packade upp de nyinköpta stjärnorna (på fot) så saknades själva stjärnan i den ena lådan…. Big adeventsfail om du frågar mig. Så nu får jag släpa mig in till stan imorgon igen o få en ny. Suck.

Avslutade kvällen med att gå på konsert med Melissa Horn. Fina, fina Melissa. Lika bra som förra gången vi såg henne, fast då var det mindre lokal o inte lika många låtar. Nu har hon två skivor i ryggen o kan blanda favoriterna lite mer. Mellansnacket är mest gulligt o blygt, men hennes sångröst är så fantastiskt ren o klar. Sen kan man ju verkligen undra hur många bad-break-ups den där lilla tjejen har varit med om… Finns nog en låt för alla varianter av relationsproblem skulle jag tro. Vackert är det iaf. Väldigt fint adventsmys.

Nu ska jag bara komma ihåg om jag ska jobba imorgon eller inte… o när jag isf börjar. Hm. Gonatt.

Taggad , , , , , ,

Spa-helgen i Lysekil

Årets spa-helg med tjejerna gick till Vann Spa i Lysekil. Inte riktigt samma klass som Yasuragi som var förra årets mål, men bra ändå.

Det var vackra omgivningar och fräscha fina lokaler. Det som var negativt och lite jobbigt var att det var lite för mycket folk på för liten spa-yta. Dessutom tilläts barn vissa timmar på dagen. Varför ska man släpa med sina barn på spa? Jag kan förstå om man kanske vill ha med sin lilla bebis om det är svårt att vara ifrån varandra. Men större barn? Vad får de ut av att hänga på spa? Nu blev det iofs så att de hade lek o stoj i stora bassängen, men det är ju inte så himla trevligt för alla andra spa-gäster som har förväntat sig en lugn och tyst miljö.

Det fanns inte så många tysta platser tyvärr. Inte ens en särskild tyst bastu. Lite dåligt tycker jag, då jag uppskattar tystheten emellanåt. Speciellt vid spa-helger. Men det var såklart många sköna stunder ändå. Jag unnade mig en helkroppsmassage som var fantastiskt härlig. Massören hittade massa fina knutor i rygg o nacke, ajaj… Ska kanske ta o försöka boka nån massage här hemma oxå. Känns som jag kan behöva det lite oftare. Men det är ju sån där lyx som är svår att unna sig själv i vardagen. Fick även tips om att en spikmatta kanske kan hjälpa till och lindra problemen med min trötta rygg. Så det blir till att sätta upp spikmatta på julönskelistan till Tomten. Klyschigt värre.

Maten var underbart god. Lunchen, middagen o frukosten… har absolut inget att klaga på där. Sängarna var störtsköna. Och grejen med ”självspa” var en rätt bra, men fungerar nog bäst när det är mindre folk. Gick ut på att man fick plocka ut 5 produkter för 200 kr och sen fick man fixa o dona själv. Jag valde kroppsskrubb, ansiktspeeling, fotbad, ansiktsmask o ansiktskräm/ögonkräm. Men jag fick inte riktigt ro att sitta i fotbad o ansiktsmask i 15 min när det var full fart i badhuset.

Jag kan abslut tänka mig att åka tillbaka till Vann vid ett annat tillfälle. Kanske en vardag eller under lågsäsong.

Men med tanke på att jag har tillbringat eftermiddagen o kvällen på ett 3-årskalas så kan man väl kanske säga att jag är +/-0 när det gäller utvilad och avstressad efter den här helgen…

Så kom igen måndag – hit me!

Bilden är hämtad från Vann.se.

Taggad , ,

Inte helt okej.

Just another weekend. Iofs en rätt trevligt sådan, med goda middagar o dop. Men den här veckan har gått så jävla fort. Och nu sitter jag o undrar vad det är för fel på mig. Jag har kommit in i en sån där fas när jag börjar hitta fel och störningsmoment. Lite överallt… o hos alla.

Låt mig göra en liten lista.

Jag stör mig på när röriga kök, byxor som sitter fel, för smala människor, tankspriddhet… När folk snackar i mobil vid fel tillfälle, när fjortisbrudar skrattar för högt på bussen, dåligt sex, fel färg på slipsar, Tradera, speakerrösten till Ensam-mamma-söker…

Ska jag fortsätta?

Jag är nog sjukt irriterande sällskap just nu. Det är därför jag sitter ensam ikväll…. o dessutom tycker att det är rätt skönt. På något sätt så känns det inte okej att känna så. Men just nu skiter jag i det. För jag stör mig på allt o sprider negativ energi hej vilt.

Taggad ,