Etikettarkiv: korsbandsskada

Några millimeter i taget

Fick äntligen lite crossfit-känsla i lördags när jag åkte till boxen och hejade på mina fina vänner som körde den sista deltävlingen i årets Open. 17.5 var riktigt grisig i all sin briljanta enkelhet – 9 thruster, 35 double unders i 10 varv. Jag satt där o längtade efter exakt den där känslan som syntes i vännernas ansikten, när de tog sig igenom de sista 2-3 varven av den där helvetteswoden.

Ja, man kanske kan tycka att det är knäppt att längta efter den nivån av mjölksyra och muskeltrötthet, och den förlamande känslan i bröstet när luften i lungorna liksom inte räcker till. Men fan…. det är den längtan som håller kommer hålla mig motiverad under de kommande månaderna.

Det har nu gått 11 dagar sen operationen och jag jobbar på med mina små rehabövningar. Spänna lårmusklen, dra hälen i golvet, lyfta benet, dra foten mot golvet, stå på ett ben, tåhävningar….. långsamma kryckpromenader runt kvarteret. Det sista vet jag inte om det är rehab egentligen. Vet inte om jag ”får” promenera. Men jag måste komma ut även de dagarna jag inte blir underhållen av vänner. Och det handlar om typ 800 steg. Jag tror att det är bra för cirkulationen och än så länge har jag inte märkt att knät mår dåligt av det.

Benet är fortfarande förvillande likt ett träben. Men svullnaden blir yttepyttemindre för varje morgon (och svullnar sedan till kvällen igen), och rörligheten i ”släpcykel”-övningen blir några millimeter bättre för varje dag tycker jag. Jag känner mig positiv o fortfarande väldigt tacksam och nöjd över mitt beslut att operera.

Det enda som är frustrerande just nu är att jag inte riktigt kan böja tillräckligt mkt för att jag skulle känna mig säker när jag kör bil. Så det är min första milstolpe, att bli trafiksäker. Jag hoppas att jag ska ha nåt dit när nästa helg börjar.

Man hinner tänka o grubbla såååå himla mycket när man är så mycket ensam hemma, det ska ni veta. Jag försöker ockupera mig med jobb så mycket det går, och slänger in tv-serier i pauserna. Hoppas att jag håller ihop en vecka till… sen ska jag förhoppningsvis kunna komma tillbaka mer till vanliga vardagen. Bilen är ju typ nyckeln till det.

Var mkt gladare i lördags än bilden visar. Fick ju både titta på crossfit, prata med vänner OCH klappa Saras gulliga vovve <3 Bästa dagen på länge! Foto: Oskar Ängermark

Lite mer så här :)

 

Taggad ,

Jag har bestämt mig.

December-livet är ett lite annorlunda liv än man har resten av hösten o vintern. Mörkret är kolsvart, men det blir ändå rätt så trevligt med julbelysning och mer sociala grejer än vad man brukar pallra sig iväg på annars. Och jag har orkat med det! Jag har varit jättesocial! Vilket jag inte kan säga har varit fallet under hela hösten det här året. Men nu har det vänt, och visst, jag kanske ballade ur där lite ett tag i min nyvunna livsglädje och var lite för optimistisk, haha… Men nu har jag nog landat lite och hittat nån sorts balans igen. Lagom till att januari slår till med sin fulla kraft i form av att alla stänger in sig igen… typ.

Jag har åkt upp o ner i hela känsloregistret tror jag. Massa groende ilska, bubblande glädje, nervösa fjärilar i magen, kliande frustration, ren lycka och väldigt mycket tacksamhet. Och en ganska jobbig hormoncirkus som fick mig att gråta till o från i typ 3 dagar, mycket märkligt. Men det är ju liksom så kroppen funkar ibland.

Träningen har funkat bra och jag har tagit tag i det här med knä-problematiken lite mer. Funderat o tänkt och bett hela internet om råd tror jag! Det är ju lite märkligt det där att träningen rullar på så bra nu och jag kan fortsätta pressa upp vikterna i benstyrkan, samtidigt som jag går o funderar på korsbandsoperation och gör mig redo mentalt för att börja om hela rehab-resan en gång till.

För det är mycket det jag har grubblat över. Men jag har i princip alltid kommit fram till svaret att det kommer vara värt det. Det kommer vara några hemska månader i början då jag inte komma kunna köra crossfit alls. Typ knappt röra en skivstång. Men då gäller det ju bara att ha siktet inställt på det långa målet.

Jag ska bara hålla tummarna för att jag kan styra om så att min operation kan bli gjord på den klinik jag vill… Att det ska vara så besvärligt det där, med sjukvård.

Så när jag väl står på listan så tänker jag att jag har typ 2-3 månader på mig att bli så jävla stark i benen som jag bara kan på den tiden. Ska nog ta hjälp av någon av coacherna så att jag kan få till en bra plan där. Jag har trappat upp benträningen redan nu lite grann, med massa knäböj och viktade utfallssteg och tuffare rehabövningar. Men det ska nog gå bra att trycka på lite till. Ju starkare jag är innan op, desto snabbare kommer ju återhämtningen gå tänker jag. Det är svårt att inte tappa typ alla lårmuskler man har, men ja, de kanske minns lite bättre hur man jobbar om de är riktigt starka innan.

…och tävlingen gick bra förresten. Jättebra! Det var så himla kul och jättetungt och vi kompletterade varandra riktigt bra i laget :) Där jag var svagare var Andreas starkare och tvärtom. Vi hamnade typ 14:e tror jag, med en bästa placering i sista woden där vi kom 11:a. Det var riktigt grymma lag och final-wodarna blev jättespännande! Ännu en gång så blir man liksom helt nykär i hela Crossfit Göta-gänget efter en sådan dag. Och jag var alldeles lycklig av att bara kunna vara med. Och väldigt motiverad till att fortsätta jobba på benstyrkan.

Så nu kör vi! foto-2016-12-25-15-28-43

Taggad , , ,

Sjätte veckan med ett korsband mindre.

I helgen blir det sex veckor sedan jag skadade knät. Det ska vara ganska läkt nu, alltså det som kan läka då, typ ledbanden o lite sånt annat krafs.

Jag har kört på med mer styrketräning för benen nu de två senaste veckorna och det har verkligen gett resultat. Jag haltar i princip inte alls nu, om jag inte måste gå väldigt fort. Väldigt skönt för hela kroppen att återfå balansen o rörelsemönstret igen.

Men, eventuellt har jag kört på lite väl mycket med styrketräningen. Ledbanden hänger inte riktigt med när jag har tyckt att jag kan lägga på mer vikt… Det har börjat ömma lite när jag gör mina ”sidoövningar” så jag fick order från sjukgymnast-Charlie idag att ta det lite lugnt och inte fresta på dem. ”Tänk på det som sårskorpor, de måste få chans att hålla ihop o inte slitas upp hela tiden. Uttöjda ledband vill man inte ha.” Och det låter väl vettigt, så jag har tänkt ge benen ledigt till på söndag. Om det känns bättre då så blir det ett benpass, men med lätta vikter på sidodragen.

Jag fick klartecken för att lägga till riktiga knäböj i skivstångsställningen, smithmaskin kallas det väl om man ska vara noga. Börja med bara stången såklart o sen smyga på vikter efter hand. Så himla skönt! Har saknat riktiga knäböj, har ju bara kört dem på bosubollen tills nu o det är ju mest balansträning. Fick även en övning på stepbrädan för sidoförflyttning som jag kan lägga på i programmet när ledbanden känns bättre.

Charlie kommenterade också att det går väldigt snabbt framåt för mig, att det märks direkt när man gör sina grejer som man ska. Guldstjärna till mig alltså :) Duktiga mig. Men jag måste såklart också vara väldigt noga med att lyssna på kroppens signaler.

Jag frågade honom även om löpningen o ridningen. Löpningen kan jag nog smyga igång snart, om en vecka eller två (HURRA!!!). Men då handlar det ju om en (1!) minut i taget och otroligt sakta ökningar vecka för vecka. Ridningen har han ju ingen koll på, men påpekade att det ju faktiskt är ett djur man måste tänka på också, med rörelser man inte kan förutse. Jotack. Jag vet ;) Men nu pratar vi trygga Zally. Och jag vågar nog prova att sitta upp o skritta runt i ridhuset lite… nästa vecka kanske… jag kan ju faktiskt hoppa upp utan att sätta foten i stigbygeln o vrida runt vänsterbenet.

Något som är lite negativt dock är att jag verkar ha spårat ur lite när det gäller min kosthållning. Jag kan inte stå emot på samma sätt längre. Jag ger mig tillåtelse att smaska choklad lite ohämmat då o då och äter kanske inte de bästa kolhydraterna alla gånger. Suck. Jag vet inte riktigt hur jag ska få mig själv att sluta…. hitta mentala styrkan igen och säga nej, eller på något sätt iaf kunna ersätta chokladen med något bättre.

Men, men… det mesta är ändå positivt just nu iaf. Förutom lite strul på jobbet. Annars är livet bara rätt underbart ♥

Från en solig utflykt till Hönö förra helgen

Från en solig utflykt till Hönö förra helgen

Taggad , , ,

Hur e läget då?

Jodå, tack bra. Det har varit en vecka med väldigt mycket träning, vilket kanske låter konstigt med tanke på att jag är skadad.

Men numera är träningscykeln min nya bästa vän. 20 min, 2 gånger om dagen är det som gäller och jag försöker att hålla det så gott det går. Det blir alltså ett himla spring på gymmet eftersom jag inte har någon cykel hemma (ska nog börja titta på det nästa vecka kanske). Nu i helgen har jag tagit det lit lugnare då jag kände att jag dels fick väldigt ont i sittbenen efter den här veckan och sen kändes knät lite annorlunda. Kan var träningsvärk men kan kanske också vara lite för mkt av det goda helt enkelt. Så jag har bara kört ett pass om dagen i lör-söndag.

Ungefär varannan dag kör jag på med ett rejält pass för armar, axlar och rygg. Rygg är lite klurigt att hitta övningar som känns ordentligt tycker jag. Mage kör jag varje dag i princip. Där kan man variera sig i all oändlighet känns det som och nu har jag börjat använda mig av en app som hjälper till att mosa magen det där lilla extra :) Är det något jag gillar så är det känslan av att magmusklerna bränner.

Jag är lite orolig för att jag kör för enformigt och att musklerna kommer säga ifrån snart i form av nån liten överansträngning eller nåt sånt. Jag är ju van vid ett väldigt varierat träningsschema, med ridning, tuffa konditionspass, löpning och styrketräning. Nu blir det bara styrketräning mest hela tiden.

Det här låter såklart helt sjukt, men jag längtar efter att kunna göra burpees, squats, utfall och clean & jerk. Och en så enkel sak som plankan och armhävningar är inte helt självklart längre. Plankan gör jag lite beroende på hur knät känns just den dagen o armhävningar jag inte riktigt vågat prova än.

Jag har funderat på vad jag ser som stora och små mål här framöver och kommit fram till ett par saker. Inom vilken tidsram det här kan handla om har jag svårt att veta just nu.

– när jag kan sitta på huk.
– när jag kan sitta upp på hästen igen, om än så bara för att skritta ut en sväng.
– när jag kan trava o galoppera igen.
– när jag kan jogga, varje km kommer vara ett delmål vidare.
– när jag kan göra squats, och sedan squats med vikter.
– när jag kan vara med på ett spinningpass (antar att det är där jag får börja när det gäller passen…)
– när jag kan vara med på ett crossfitpass.

Vad har du för mål? :)

arm

En suddig arm efter fredagens träningspass.

Taggad , ,