Etikettarkiv: orkarinte

Kan vi pausa lite?

Det är så jäkla mycket. Hela den här månaden har liksom bara gått åt helvette, krafterna börjar ta slut. Familjemedlemmar är sjuka, utbrända och kämpar på. Jag försöker finnas till hands, pratar, hoppas på bättring, täcker upp när deras krafter tar slut. Tänker på allt jag borde göra för att underlätta mer, finnas till mer. Hjälpa. Tänker på det där ”värsta som kan hända”-scenariot men håller det på en armlängdsavstånd ett tag till. Hela tiden en känsla av att jag borde göra mer. Vårda mina närmaste mer.

Jag måste fixa massa grejer i och med att jag fått nytt jobb, lämna över mina uppdrag, lära mig allt nytt, fixa med lån till tjänstebilen som jag ska köpa loss. Börjar först vid årsskiftet på nya stället, men efter ändrade omständigheter så har det blivit lite mer att göra med en gång och jag kommer inte riktigt få den mjuka inskolning jag hoppats. Hålla koll på sprallig unghäst som inte kan hålla sig riktigt hel, sårvård och oro mest hela tiden. Andra familjemedlemmar som tycker vi ses för lite. Vänner som vill hitta på roliga saker, och det vill ju jag med… men hur ska man orka det? Bo på två ställen. Flytta grejer.

Life-is-tough

Och samtidigt hålla uppe träningen, för det är just nu det enda som fungerar och har rullat på skadefritt o skönt. De senaste veckorna har dränerat mig på energi men träningen tömmer hjärnan och fyller på med endorfiner för stunden.

Folk frågar om jul och vart vi ska vara, vad vi ska göra. Jul. Herregud, känner bara stress inför allt det där just nu.

Jag vill bara kliva av tåget just nu och pausa på en hållplats ett tag. November får sååå många minuspoäng i min bok och just nu verkar det inte bli någon ljusning i december, tror att det kommer vara likadant.

Tills jag ser ljuset så tänker jag bara lyssna på Adele, läsa klyschig instagram-pepp och sätta ena foten framför den andra. This too shall pass.

Fil 2015-11-18 13 56 23

Taggad , ,

Lösenordsskyddad: En Ica-kasse.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Taggad , ,

Grått ute, grått inne, grått sinne…

Idag känner jag mig så tragisk. Var dödstrött när klockan ringde 05.45 imorse, men jag trampade iväg till jobbet o satte på smajlet. Men det lossnade typ vid 10-11-tiden när det krånglade ute på turen o regnet började strila. Mitt leende sköljdes ner med vattnet i brunnarna.

När jag kom hem dog jag i soffan med en halväten chokladkaka på magen, fjärrkontrollen i handen o tryckte igång ännu en dvd med Sex and the city. På ett sätt är det skitdåligt att sätta igång att titta ett varv till på den serien just nu, med tanke på att jag har en inlämning på söndag…. men va tusan. Jag får se till att inte plugga hemma denna veckan, så kan jag nog lösa det ändå. I need my girls. Även om en del avsnitt påminner om otrevliga minnen.

När jag ligger där i soffan kommer jag på allt jag behöver göra. Skriver en to-do-list i huvudet.
Diska, handla, plugga, läsa ut pocketboken, läsa kurslitteratur, skriva jobbansökan eftersom det är sista datumet imorgon, slänga mina vissna tulpaner, bädda rent…. fixa med förberedelserna inför lördagens wp-girls-event…

Det rullar på. Lik förbannat ligger jag kvar, drar filten lite högre upp o trycker play på ett avsnitt till. Och ett till. Stuck in a moment I can’t get out of. Typ så.

Tillslut får jag iaf för mig att lyssna på en föreläsning till, två bra case på hur företag använder facebook o internblogg. Bra. Gav mig lite vettiga tankar i huvudet.

Annars snurrar mest elände. Kvällarna är värst. Satan. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Ska jag höra av mig till honom? Är det honom jag saknar, eller är det bara någon? Jag kan inte hålla isär känslorna o jag blir lite lätt knäpp av det. Måste ockupera hjärnan med andra saker… o imorgon ska det bannemej bli full fart på mig. Let’s pepp!

Men för stunden lyssnar jag på Jack Johnson – Sleep Through the Static som funkar lite som kylbalsam när man bränt sig på brännässlorna, lugnande.

Taggad , ,

Snett

Började dagen snett… humöret var på sne från början lixom. Blev inte bättre av att han låg brevid mig o var irriterad över att han vaknade av sig själv för tidigt för att vara en lördag.

Trots att jag gjort sköna grejer idag så känns det skittungt. Red ut i solen med Zally och sen åkte jag till stan o fikade på Soho med fina vännerna. Men allt är bara snett… jag är riktigt låg o sitter mest tyst o har inget att säga. Alternativt att jag håller tyst för att jag har fullt sjå med att trycka ner klumpen i halsen. Inte grina på offentlig plats. Det är dåligt.

Så, man skulle kunna säga att allt är som vanligt. Ska bara ta mig igenom resten av dagen. Imorgon ska jag slänga ihop en inlämningsuppgift igen. Same procedure as last week.

Taggad

Sånt som hjälper för stunden

För er som är nyfikna, så kan jag ju berätta att den där gråtklumpen bestämde sig för att komma ut igår natt. Väldigt olämpligt o gjorde att jag somnade alldeles för sent. Kom till jobbet o såg antagligen lite förfärlig ut, men tog mig igenom dagen.

Något som förvånade mig själv var att jag mådde bättre av att hjälpa mig kollegor. Jag var ”resurs” idag och stöttade där det behövdes och gick bara en liten tur. Kändes bra, o som tack fick jag ett gulligt sms av en särskild vän. Fint.

Resten av eftermiddagen o kvällen tillbringade jag i stallet. Det visade sig bli det enda som fick den här dagen värd att orka med. Zally är min medicin. Och för en gång skull kunde jag ta det lugnt och hade ingen tid att passa. Satt med henne i boxen en stund o hon kom med sitt stora huvud o ville gosa, o snosa i mitt hår.. Jag älskar henne, och djurs förmåga att känna på sig vad som behövs när man inte är på topp… det är som om all stress o press bara rinner av mig när jag lägger mina händer på hennes varma päls och ser in i hennes stora bruna ögon. Eller bara sitta o lyssna på när hon tuggar sitt hö… där snackar vi lugnande ljud.

Jag blir helt gråtmild bara jag skriver om det.

…. o när det gäller det praktiska så jag har iaf fått en veckas jobb till som det ser ut nu. Så jag kanske till o med kan äta nästa månad, inte bara betala hyran (om jag har tur). Nästan värt att fira.

Taggad , ,

För sent för vettiga saker.

Jag är inte den som är den… som klagar. Kanske är jag lite gnällig ibland.

Men… jag tycker att jag borde fått mer kärlek idag. Idag om någon dag, så skulle jag velat känna det lite mer. Men det blev lixom inte så mycket. Vi åt god mat, vi myste i soffan, vi gick på bio. Vi kan sitta brevid varandra, men han känns inte närvarande.Vi kan gå brevid varann, men han har för lätt för att gå några steg framför eller för långt åt sidan.

Låter löjligt när man skriver det så här.

Men det gör lite ont ibland.

Kanske är jag för trött, kanske är jag för sjuk… kanske ligger känslorna för nära ytan.

Kanske ville han inte bli smittad av min förkylning.

Taggad ,

Det lilla & det stora

Jag håller på att gå sönder av trötthet. Jag vet att jag inte har fem ungar o ett heltidsjobb o att jag typ därför egentligen inte har rätt att klaga. Men jag gör det ändå, för tröttheten har lagt sig som en blöt yllefilt över min tillvaro o november mörkret kryper för tätt inpå. Obehagligt.

Har inte haft igång datorn sen o söndagskväll, man hinner missa rätt mycket. Som tex att människor rycks ifrån oss o andra får nya jobb o nya bostäder. Det är så mycket nu. Själv står jag ganska still. Försöker hinna med att fixa lite julstök. Känns väldigt litet o materiellt just nu… när man sätter det i perspektiv till andra saker. Men jag är glad för att jag har någon som kliar mig på ryggen ibland o som stryker håret från min panna.

Annars hade jag fan inte orkat stå på benen.

Taggad , , ,

One of those days…

Det är vid såna här tillfällen jag verkligen behöver ha en blogg för att skriva av mig. Jag har så mycket dåliga tankar som kloggar igen hela mig hjärna. Jag är rädd för att jag ska förstöra allt… eller att jag redan har förstört massa saker för mig själv bara genom att vara negativ o orkeslös.

Men…. Jag vågar knappt ens tänka tankarna hörgt för mig själv, än mindre skriva ner dem. För då kommer jag se hur jävla urbota dumma de är o skämmas o känna mig mer korkad än vanligt. Kanske rent av värdelös.

Jag vet att det är en sån där ruttan jävla pissdag, o att det antaligen kommer kännas bättre snart. Kanske redan imorgon. Men just nu, o just här skulle jag behöva veta att allt kommer ordna sig till slut. Att det kommer sluta göra ont någon gång o att jag kommer slippa tyngden någon dag.

Usch, hoppas jag inte har smittat någon med mina negativa tankar. Det har alltid varit en stor ångest för mig…. att jag ska sprida mina tankar vidare till någon annan. Och ja, jag vet att det kan låta konstigt. Men jag tror att det är så. På allvar.

Så få nu inte för er något dumt.

Taggad , ,

Inte helt okej.

Just another weekend. Iofs en rätt trevligt sådan, med goda middagar o dop. Men den här veckan har gått så jävla fort. Och nu sitter jag o undrar vad det är för fel på mig. Jag har kommit in i en sån där fas när jag börjar hitta fel och störningsmoment. Lite överallt… o hos alla.

Låt mig göra en liten lista.

Jag stör mig på när röriga kök, byxor som sitter fel, för smala människor, tankspriddhet… När folk snackar i mobil vid fel tillfälle, när fjortisbrudar skrattar för högt på bussen, dåligt sex, fel färg på slipsar, Tradera, speakerrösten till Ensam-mamma-söker…

Ska jag fortsätta?

Jag är nog sjukt irriterande sällskap just nu. Det är därför jag sitter ensam ikväll…. o dessutom tycker att det är rätt skönt. På något sätt så känns det inte okej att känna så. Men just nu skiter jag i det. För jag stör mig på allt o sprider negativ energi hej vilt.

Taggad ,

Dagen var dålig innan jag kom upp ur sängen

Usch, har vaknat på helt fel sida. Eller rättare sagt så somnade jag med fel tankar i huvudet igår… o såklart var det samma tankar som var det första som for genom huvudet imorse när jag slog upp ögonen. Fan oxå. Helt nertryckt blir jag.

Blir ju inte lättare av att vädret har bestämt sig för att matcha mitt humör. Kallt o regnigt o grått. Jag som hade tänkt att bege mig ut på cykeläventyr… får väl se hur det blir med den saken.Jag har iaf en trevlig fika att se fram emot idag. Det blir dagens ljuspunkt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna skringra tankarna. Kanske ska göra en lång skit-lista.. där alla jobbiga ont-i-magen-måste-göra-grejer, och sen sätta upp den på ett synligt ställe så kan skit-grejerna skrika mig i ansiktet varje dag. Och av ren överlevnadsinsinkt kommer jag att beta av en sak i taget… annars dör jag. Eller nåt sånt. Kan fungera.

Eller så rymmer jag. Kanske till Skåne.

Taggad ,