Etikettarkiv: pb

För den som tycker siffror är viktigt. Nya pb’n!

Just här o nu känns kroppen som ett enda stort ömt blåmärke. Träningsvärken är överallt i rygg o ben. Det var tunga marklyft igår…. och det sätter sina spår varje gång. Och efter en vecka med pb-försök på i prinicp varje pass så antar jag att det är helt normalt att kroppen är lite slut.

Men det blev en rätt bra, maxad vecka. Nya pb’n i marklyft, ryck och knäböj. Marklyftet var kanske inte riktigt maxat, för precis som idag så var kroppen trött men då efter tävlingen förra helgen. Så jag lyfte så att jag fick ett nytt pb med några kilon, men jag har nog mer. Det kändes gött och mysigt med löfte om mer. Sparar den karamellen till en annan dag liksom. Tränar vidare så att jag kan göra ett större skutt nästa gång.

Av bara farten så har det även blivit nya 3RM och 2RM i marklyft senaste tiden, vilket nästan känns ännu bättre än 1RM. Den vikt som jag tog i vintras som 1RM, 117 kg, gjorde jag en 3:a på igår. Det kändes jävligt gött :)

531-programmet som jag har kört hela våren verkar funka. Trots att jag tvingades till typ 2-3 veckors uppehåll när jobbstressen satte sig i nacken o ryggen och musklerna knöt sig.

Nya maxvikten i ryck kom som en liten överraskning, det lyftet har verkligen känts allt annat än stabilt de senaste tisdagarna när vi har drillat duplicering. Men så plötsligt så började det kännas lite gött igen och jag hittade tajmingen lite bättre och fick tillbaka lite tro på mig själv o ryck. 40 kg satt plötsligt ganska säkert igen, så jag vågade lägga på. 43 flög upp och på andra försöket satt även 47 kg. Roligt! Och det känns lite gött att magiska 50 kg-strecket kommer närmare. Men jag har ingen brådska, det får liksom mogna fram. Ryck är ett lyft man liksom måste klappa medhårs o gulla med. Fjäska. Det går inte att tvinga fram något. Det är bara träning o nötande och coachning som gäller.

2015-06-15_13-31-31-PR

Wodify-protokollet :)

Pb’t i knäböj är verkligen inget jag vill ropa ut över taken. Knäböj är min helt klart svagaste länk, tillsammans med strikt axelpress, när det gäller styrkemoment.  Men i o med att jag jobbat på med 531-programmet och knäböjt 1-2 pass varje vecka så börjar det kännas bättre och jag bli mer bekväm i tekniken. Nya pb’t blev 3 kg tyngre och det kändes lätt, vilket gjorde mig glad. Knäböj o jag har en svår relation…. så jag försöker hitta ljusglimtar för att försöka hålla motivationen uppe. Jag ska försöka hålla i knäböjandet nu och hoppas att jag kan bättra på pb’t någon mer gång i sommar.

Ikväll ska jag tydligen köra Fran med denna verkande, ömma, trötta kropp. HAHAHA! Det kommer bli kaoz. Jag menar, thrusters bryter ner mig som en köttkvarn, jag vet inte vad jag ska göra för att återfå självförtroendet där. Hur ska man tänka för att orka? Fran kommer göra mig gråtfärdig, hon o jag förstår inte varandra. Alls.

Antar att det är min förfärligt dåliga kondition som sätter stopp för allt roligt. Jag vet att det borde vara mitt sommarfokus…. högintensivt o syratålighet. Som crossfit liksom. Har hört att det ska vara bra ;)

 

Annonser
Taggad , , , , , ,

Stark o långsam.

Jag är lite tokig o skriver ett nytt inlägg redan idag. Kanske är det en trend? ;)

Igår körde jag pass på Göta igen, har vilat sedan i torsdags pga den här jävla nacken o skuldrorna som vägrar slappna av o sluta värka. Men nu fick det vara nog. Och det gick bra. Kroppen känns så mycket bättre så fort jag bli varm o får komma igång, då känns ingen smärta eller stelhet. Kanske lite förrädiskt samtidigt som det är skönt.

Dagens pass bestod av tunga marklyft som styrka. 7 st 2:or i stege upp till jättetungt om man ville. Klart jag ville! Jag var ju helt full av energi o Annie-spirit! Så jag lyfte o drog o lyfte o drog. Under våren här så har jag ju känt att just marklyftet har gått framåt när jag kört styrkeprogrammet o det har alltid varit roliga pass när jag kört mark. Men jag har inte maxat på någon 1:a sen i vintras. Och det här passet skulle vi ju göra 2:or, men jag satsade ändå högt.

Startade min serie på 80 kg (efter uppvärmning såklart), tog 90-100-105 rätt lätt. Sen la jag på 113 och sedan 118 kg. Mitt tidigare 2RM pb var just 113 kg och mitt 1RM pb från i vintras ligger på 117. Men jag var laddad (och lite nervös) och la på 118. Och det gick!! Jag drog alltså en 2:a på ett kilo mer än mitt tidigare 1RM! Så jäkla gött! Det är inte alla pb som gör mig lite extra glad, men marklyft har alltid varit ett sådant. Så heja! Härligt, roligt o bra! En etta på 125 borde inte vara långt borta, o det betyder att 130 är väldigt realistiskt plötsligt, vilket gör mig lite prillig i hela kroppen. Det är en siffra som känns lite fräck liksom.

Efter styrkan var det lite stationsträning på schemat. 1.30 min på varje station, i tre varv. Jag gjorde dem i ordningen:

1. 3 burpees over buddy, turas om (vi var 2 o 2)
2. Synkade toes to bar
3. Shouldering stone shuttle run. (vilket betyder att vi bar en tung stor medicinbollsgrej på 80 lbs o sprang fram o tillbaka över salen)
4. Step ups på låda 50 cm med 8 kg KB i rack, 8 på varje ben.
5. Ropeclimb, turas om.

Toes to bar var absolut det som gick sämst.  Känns ju lovande inför teamtävlingen på lördag…. not. Men, men. Med lite adrenalinpåslag så brukar det gå bättre. Och jag skyller på att jag inte har wodat på typ en vecka. Repklättringen är lite rostig, vi gör det inte särskilt ofta sen vi flyttade in i de nya lokalerna förra sommaren. Men det gick bra och jag hade en mental bild av de grymma atleterna på Regionals som hoppar ashögt o kan ta repet i 1-2 tag. Jag tog vårat lilla korta rep i två tag också. Fast i Regionals är det väl repen minst dubbelt så långa, hehe…

Så summakardemumma är att kroppen känns stark (fast träningsvärk idag) och långsam och lite tung inför lördagens battle. Jag kommer inte köra några mer maxtest innan helgen. Ryggen har en tendens att kännas seg rätt många dagar efter så här tunga lyft.

Men yey, pb! Det var det värt.

11351463_846195918799974_9010589640331401062_n

Lite lätt splittrat gäng, haha!

 

Taggad , , , ,

Dan före dan före dan före dan!

Onsdag. Vilket betyder tre dagar kvar till tävling, idag inräknat då. Spännande, nervöst och lite ångestladdat. För att spä på tävlingskänslan som kryper omkring i kroppen så är det dessutom PB-vecka på Göta.

Min träningsplan för den här veckan har inte varit så himla bestämd utan jag har gått på känsla. Jag vilade i söndags o körde bara yoga, så i måndags var det full fräs igen. Det stod clean & jerk på schemat och jag lite nervös för hur det skulle gå… om jag skulle klara av att gå över 60 kilos-gränsen. Jag hade ett litet önskat mål om 63 kg. Mest för att jag såg vilka som hade tagit 62 tidigare… tävlingsmänniskan i mig ville komma före dem i listan. Men, det var tungt. 60 kg gick okej men 63 kg gick inte alls. Jag kom inte upp ur gropen från squat clean och failade ordentligt två gånger. Så jag blev arg. Jag ville ju verkligen gå därifrån med ett nytt pb. Jag tog bort ett kilo o gjorde ett nytt försök på 62 kg. Det gick! Ganska arg på mig själv ringde jag i pb-klockan. Varför gör ett kilo så himla stor skillnad?!

Efteråt har jag väl kommit fram till att jag säkert hade klarat 63 kg om jag hade haft längre tid på mig mellan lyften. Nu skulle vi jobba upp till ett pb på 15 min, då är det snabba puckar som gäller för att man ska hinna upp på tunga vikter och samtidigt få lite vila mellan lyften. C&J tar sin lilla tid också. Jag är nöjd ändå med 62 kg. Jag har trots allt klättrar uppåt långsamt och tagit ett kilo i taget i mina tidigare maxförsök , att jag nu då plötsligt skulle kunna hoppa upp tre kilo var kanske lite väl optimistiskt.

Metconen var en rysare. 15-12-9 av hang power clean 60/40 kg, boxhopp 60/50 cm och wallballs 9/6 kg. Fy satan vad den brände till i låren!! Jösses, visste inte riktigt vart jag skulle göra av mig själv när jag var klar. Ändå var det bara ca 5-6 min jobb, men så ruskigt mycket syra man bara ville försvinna efteråt. Det var ett litet wake up call inför tävlingen och jag kände mig ganska värdelös.

10606019_750007135085520_2164576346158691994_n

Gött måndagsgäng!

 

Tisdagens pass hade front squat i focus och med måndagens pass i benen så var jag inte så hoppfull om något nytt pb. Men den här kroppen jag går omkring med är ju inte logisk, så det visade sig att jag hade massa pang i benen och kunde putta upp front squat pb’t med 5 kg!! 60 kg kändes enkelt. 65 kilo var inga problem alls, 67 gav lite motstånd men ändå okej. 70 var lite segt men kom upp. Jag gjorde ett försök på 72 också, men där hade jag inget kvar att ge, fastnade på uppvägen.

Jag blev riktigt positivt överraskad, eftersom squaten är min svaga länk och hittills har det liksom inte hänt så mycket. Men nu verkar det ju som att jobbet ger lite resultat, så det kanske finns hopp om att nå 80-sträcket så småningom… mål för 2015 kanske?

Metconen var ännu mer front squats… en stege med knees to elbow. 10 FS -4 KTE, 8-6, 6-8, 4-10, 2-12. Jag höll mig till min plan att inte köra RX-vikt (för att hoppas på att spara lite på benen), som var 40 kg för tjejer, utan nöjde mig med 35 kg och det kändes riktigt hanterbart och gött. Skalning är inte så dumt :) Det här var också en kort metcon som bara var att vräka av, men fick dela upp KTE de två sista varven, det blev ju så himla många.

tisdag

Glada pb-människor!

 

Idag blir det ett oly-pass med snatch, snatch pull och lite back squat. Tänkte klämma in mina HSPU- och dipsövningar också. Torsdag-fredag blir vilodagar. Sen är det bara att hoppas på det bästa och hålla tummarna för att det kommer övningar som passar mig på tävlingen.

Herregud. Tävling. På lördag!

Taggad , , , ,

Jaha, är det så här det är nu?

Alltså. Så här är det: Jag tycker själv inte att det är jätteintressant att läsa blogginlägg om någon annans förträfflighet o rekordprestationer. Men det är inte det jag vill skriva om i det här inlägget. Fast det handlar om personliga rekord. Jag vill liksom inte skryta om hur många rekord jag har satt de senaste veckorna o få någon annan att känna sig vissen som tex inte tar lika mycket i ryck eller knäböj.

Men, faktum kvarstår, jag har slagit en rackarns massa nya rekord den här senaste månaden o veckorna. Oly-programmeringen hjälper ju till såklart eftersom jag följer den o gör som den säger… står det att jag ska maxa så försöker jag med det. Och när jag sen har en ny maxvikt så får jag ju nya vikter när jag räknar ut vad jag jag ska ta nästa pass, eftersom det bara står tex 70% eller 80% i en viss övning. Och då blir det ju lätt ett nytt rekord om jag tex gör en tyngre 2:a än jag gjort tidigare, även om det nu ”bara” är ett 2-rep max o inte en 1:a.

Dessutom så hjälper Wodify till med räknandet, så har jag varit noga med att fylla i mina pass så kan systemet lätt räkna ut om jag har gjort pb och förtjänar en guldstjärna. Så resultatet av det här har blivit att oktober blev en lång radda med pb-resultat och november har börjat likadant. Så till den grad att det liksom börjar kännas lite löjligt, haha! Och ibland är jag liksom bara storögt fascinerad av resultaten på skärmen. Kan det liksom stämma att det blir så mycket stjärnor hela tiden?

Jag menar… 21 nya rekord på en månad. Det låter ju inte klokt! Men visst, jag har ju kört mycket styrka, så det är klart att jag bli starkare. Jag har väl bara inte riktigt fattat det än. Jag gör fler armhävningar än förut, jag gör fler pullups än förut, jag gör fler kippade pullups, jag kan köra RX vikter på passen ganska ofta numera. Jag har hittills ökat snatchen med 7 kg, clean & jerk med 5 kg, back squat med 5 kg, over head squat med jag-vet-inte-hur-många-kilon och sen följer det liksom en radda med andra kompletteringsövningar som också ökat.

Och nu är jag inne på de 10 sista passen i oly-programmeringen och det betyder tydligen att det ska växlas upp och maxas lite grann nästan varje pass. Som idag var det dags för 2 RM (=rep max) i snatch, 3 RM i back squat o 1 RM i push press. Nästa pass är det 1 RM i power snatch och overhead squat och så rullar det på… Så jag får väl bara fortsätta och försöka vara mitt bästa o starkaste typ varje pass, hehe… Lätt som en plätt ;)

Men jag kan fortfarande sitta o undra hur länge det här ska hålla i sig. Det måste ju sluta någon gång. Kommer jag känna mig helt värdelös då eller hur funkar det?

Taggad , , , ,

Dag 30 av 30.

Sista dagen på amrap30, paleomånaden. Det har gått rätt så smärtfritt måste jag säga.Förutom när chokladsuget har slagit till eller när jag inte har kunnat sluta proppa i mig nötter o torkad frukt. Magen blir inte jätteglad av den överkonsumtionen. Men ja, utöver de stunderna så har det funkat och den här gången så har det inte varit så många frågor eller trugande från omgivningen. Folk har liksom vant sig att jag äter lite ”konstigt” eller tackar nej till fika o godis.

Faktum är att precis just nu så ligger det en 200 gr chokladkaka knappt 1,5 m från mig. Men det går bra. Innerst inne skulle jag såklart vilja äta lite. Men jag vet ju att jag bara vill ha mer o mer o mer sen. Jag ska äta choklad imorgon, bara för att få det ur världen i hjärnan, men ska hålla mig till en 100 gr-kaka och välja en som jag vet är jättegod.

Sen är det semesterdags på fredag. En vecka i Spanien. Då kommer det nog bli lite svårt att hålla sig till paleomaten, lite beroende på mataffärerna som finns och det kommer ju bli mycket restaurangmat. Och jag känner att jag kan ta en lite slappare vecka, för att sedan komma hem och hoppa in i vardagen igen och fortsätta äta som jag mår bra av.

Träningen går som tåget fortfarande. Förra veckan slog jag nog rekord i att slå rekord tror jag :) Åtta pb-stjärnor fick jag i Wodify! Det var allt från snatch, clean & jerk, pull ups och back squat. Det bara trillade på och jag fixade det mesta jag tog mig för, en väldigt härlig känsla. Några av dem är väl kanske inte så mkt att skryta med o är övningar som jag bara gör pga min programmering, men ändå, det blev en guldstjärna :)

2014-11-04_14-09-50

Igår var första måndagen på länge som jag körde vanligt crossfitpass och jag hade ingen lust alls när jag kom till boxen… Trött, hängig, frusen… Men så kommer man igång på något sätt ändå och kroppen vaknar till liv. Och sen rev vi av en jäkligt jobbigt wod som fick svetten att fullkomligt spruta. Jag har saknat det där trots allt, det ska bli skönt o kul att öka dosen och få lite bättre wod-flås igen. Kommer få damma av lite skills igen som jag kanske inte gjort på ett tag. Igår var det tex double unders och till min stora förvåning gick det riktigt bra och jag kunde nästan göra 20 st i taget trots dödströtta armar. Som styrka var det dags att maxa i back squat, vilket är lite av min svaga sida. Men det gick, jag ökade på pb’t med 5 kg och det kändes bra. Ska verkligen försöka lägga in så mycket squats-drillar jag orkar med för att kunna öka lite till innan året är slut. Jag måste blir starkare där, det är ju för tusan grunden i typ ALLT man gör på passen…

måndag-wod

Utslagen efter metcon o mascara all over the place.

 

Taggad , , ,

Så kan det gå…

En helt vanlig måndag. Lite grå, tråkig o med vetskapen om att det skulle bli en ensamkväll hemma efter träningen. Ganska mycket träningsvärk kvar fortfarande och rätt ordentligt ont i ena foten emellanåt när jag gick. På träningsprogrammet stod det oly som vanligt, men ett tungt pass där jag skulle försöka maxa med den dagsformen jag hade. En tung etta var målet och i beskrivningen står det att ”Heavy single indicates taking the exercise to the heaviest weight for a single rep that can be managed in that training session. This is determined simply by gradually increasing the weight until that criterion is met without any failed attempts”. 

För att göra det hela ändå lite tuffare så var det meningen att det skulle maxas i både snatch och clean & jerk. Numera har jag lärt mig att de där passen alltid tar sin lilla tid. Att komma upp i maxvikt tar nästan en halvtimme för mig ibland. Jag vilar musklerna, vankar omkring som en orolig själ, försöker räkna ut rätt vikter på stången, lyfter och vilar igen. Klockan går liksom. Och när jag är klar med de två lyftserierna ska jag dessutom gå på några set back squat och stiff legged deadlift. En helkväll i boxen med andra ord :)

Dagens coach var Simon o han höll ett öga på mig, tack för det. Snachen som har känts så bra ett tag nu, började med att strula lite för mig. Jag hade jättesvårt att hålla fokus när det sprang omkring så mycket människor, något jag verkligen borde bli bättre på som jag nämnt flera gånger förut. Tankarna svävade iväg och jag fick jobba stenhårt mentalt för att komma in i bubblan. Tvinga bort  tankarna med hela handen. Snatch är ett känslolyft, det är det som gör det så svårt och så härligt på samma gång. Simon tipsade och rättade till tekniken som jag plötsligt strulade till och så satt lyftet där det skulle igen. Jag kunde fortsätta uppåt med vikterna. Till slut stod jag där o skulle tangera mitt pb. Det krånglade igen… Även om det står i passbeskrivningen att man inte skulle faila, så fick jag göra 4 försök på 40 kg för att det skulle funka. Men när det sitter, så sitter det ordentligt och det känns knappt tungt. Det är bara teknikmissar och då är det mer okej att faila än när det är styrkan som sviker. Simon o de andra hejade på och jag blev övertalad att lägga på ett kilo till o göra ett nytt pb. 41 kg satt som en smäck på första försöket. Jag kan ju när jag får det att stämma!

Jag fick plinga i pb-klockan o sedan ladda om för clean & jerk. Där är det som vanligt mer tuta o köra o jag behöver inte vara riktigt så avstängd från omvärlden. Dagens förbättringsområde var draget, enligt Simon. Jag kan tydligen få upp stången mer, utnyttjar inte hela ”second-third pull”-läget, innan jag går ner under o fångar. Klurigt. Sen är ju alltid jerken svår när det blir tunga vikter, tajmingen blir sådär ibland. Det här passet så kändes dessutom front squaten väldigt tung och jag hamnade långt ner i ”gropen” när jag kom upp på 80-85-90%. Men, det gick. 55 kg kom upp och då började Simon återigen prata om att jag skulle lägga på till en ny pb-vikt, eftersom ”du är ju uppvärmd och redo, slösa inte på varma muskler”. Så istället för att tangera mitt gamla, så la jag på ett kilo till för nytt pb. Förra gången var det ju jerken som var den svaga länken så det var den jag hade mest fokus på nu också. Och tänka sig… det gick ju det med!! 59 kg kom upp, om än inte med en perfekt jerk.

Två nya maxresultat in i statistiken och min måndag blev plötsligt väldigt bra! Extra kul när det inte ens stod uttryckligt ”pb-dag” i schemat. Oväntat o härligt att kroppen är så bra.

10680011_721531347933099_3801853980634665951_o

Påminn mig nästa gång om att fixa till ”byxranden”… Men hey, pb-tutan!

Taggad , , , , , , ,

Pb-tåget tuffar vidare, woop, woop!

Det blev ju en supermåndag! Det var ju återigen dags för maxtest enligt min oly-programmering men jag hade redan innan bestämt mig för att strunta i snatchen och bara testa på clean & jerk. Jag behöver gå något steg tillbaka i snatchen och få ordning på landningen där.

Men i c&j är det inte så mycket tveksamheter än så länge, utan jag brukar oftast reda ut det. Där kan man nästan alltid bara trycka igenom så löser det sig, men man måste vara precis lika bestämd som i snatchen. Det går inte att lyfta en tung stång utan att vara helt på det klara att man ska få upp den. Minsta lilla jag vacklar i tanken, så pajjar jag lyftet.

Jag jobbade mig upp igår via 60 %, 70 %, 80 % av max. Jag tog 55 kg och det kändes tungt, men bra. Sen tänkte jag till lite och försökte vara lite taktisk, inte min starka sida, men ändå… Mitt gamla pb var 57 kg, så kunde jag bara få till 58 kg så var det ju lugnt. Men jag hade en större tanke om att kunna nå 60 kg också. För att vara på säkra sidan la jag på 58 kg och tryckte upp det med lite vilja. Jerken var inte det snyggaste jag gjort, men det gick. Sedan var det dags för 60 kg. Cleanen gick bra! Woho! Men sen kom då det kritiska momentet, att få upp stångjäveln över huvudet…. och här räckte jag inte till.

Jag är väldigt nära, men jag orkar inte trycka upp den sista lilla biten. Jag försökte två gåner och andra gången var ännu bättre än första, men armarna vek sig. Så antingen måste jag bli ännu snabbare under stången när jag faller ner i jerken (och man kan ALLTID bli snabbare) eller, fast egentligen också, så behöver jag bli starkare i det där läget. Den sista pushen och stabilitet i axlarna så att jag kan balansera upp den och inte falla framåt.

Men jag var liksom nöjd ändå, för jag var så nära. Nästa gång, om ett par veckor till, så har jag den. Det vet jag :) Det blev ju ändå trots allt ett nytt c&j-rekord och ett nytt clean-rekord. Jag är en happy crossfitchey!

Nästa pass går jag på nötandet igen. Jag och snatchen behöver ha ett samtal. Jag ska inte behöva känna mig pissdålig bara för att det står snatch på programmet.

2014-10-07_10-22-41

Man får fina guldstjärnor i Wodify om man registrerar nytt pb :)

Taggad , , ,

Maxad måndag med pb-skrik!

Oly-pass nr 10 kom och gick och jag gjorde precis vad som stod i planeringen. Jag maxade. Så här efteråt kan jag tycka att det var lite väl mastigt att maxa både snatch och clean&jerk på samma dag, kanske hade jag lyckats lite bättre på c&j om jag hade haft lyften olika dagar. Men, men… kroppen ska väl tåla det här med antar jag.

Så, jag började alltså med snatchen. Mitt gamla pb är 35 kg och är ända sen februari, så det var verkligen dags att damma av det och bygga på. När jag kände på 35 kg för nån vecka sen var det ju lätt, så jag var taggad och hade en liten målbild som innefattade 40 kg. Men allt måste ju stämma, den där snatchen är så himla ombytlig och kan plötsligt försvinna för mig.

Som tur var hade jag en ganska bra dag igår och med lite teknikhjälp från coachen så fick jag det att funka helt okej. Jag byggde upp i en serie som blev 20, 25, 28, 30, 35. Det gick inte helt smidigt med tekniken hela vägen, men det gick. Jag la på 38 kg och fick upp stången bra även om min startposition inte blev den bästa just här. Sen var det dags för 40 kg. Och det skulle behövas tre försök visade det sig. Jag hamnar på tårna när jag fångar stången i squaten längst ner och får då helt fel linje rakt igenom, vilket gör att vikten hamnar för långt fram och jag orkar inte hålla emot o faller framåt.

Coach Dennis gav mig rådet att peka ut tårna lite mer för att hamna i en stadigare position i botten så att jag orkar hålla emot stången. Sista försöket. Boom! Där satt den! Fy tusan va gött det var, haha! Jag blev lite oproportionerligt glad och ja, det blev ett pb-skrik, som hörs på filmen här nedanför. Vill du även se slow motion varianten av det här lyftet, inklusive väldigt roliga ljudeffekter som blir när man drar ner farten på röster (haha!) så finns den här.

Snatch, 40 kg.

Sen var det dags att ladda om då, jag hade ju en himla massa clean & jerk att ta mig igenom också. Där började jag på 33 och jobbade mig uppåt, 38, 44, 50 och tangerade gamla pb’t på 55 kg. Det här lyftet är enklare för mig och min maxgräns är därför inte lika lätt att rubba. Pb’t är från juni och jag förväntade mig inte att det skulle gå lätt att öka, men jag skulle försöka.

Jag la först på 58 kg och tänkte att det inte alls var orimligt. Fullt möjligt. Men näe, det vill sig inte. Jag kom inte upp ur squaten. Låren var så trötta, så jag kände att jag inte pallade göra fler försök utan jag sänkte ett kilo, o tänkte göra ett nytt försök på 57 kg istället. Löjligt kan man tycka, vad gör ett kilo? Antagligen ingenting, jag hade kanske fått upp 58 kg om jag bara prickat lyftet rätt. Men för att inte slå ner mig mentalt så sänkte jag till 57 o gav mig på det igen. Och det gick! Inte enkelt och inte det snyggaste lyftet, men jag klarade det. Det var det viktiga. Ett litet tjut här med såklart, men det fångades inte på bild tyvärr.

Jag har ju lite svårt att lyfta inför publik och när någon filmar så att jag ser… vet inte huuur många gånger jag har failat lyft så fort det kommer fram en kamera, haha! Märkligt nog brukar det gå bra på tävling, men då kan jag stänga in mig i en bubbla på ett helt annat sätt.

Anyway. Nu får jag räkna om mina procentvärden i träningen och fortsätta följa programmeringen. Det kommer bli tyngre, men förhoppningsvis kommer jag ju bli starkare av det. Däremot tror jag att nästa gång det är dags att maxa kommer det bli mycket svårare att sätta nya pb’n, det kommer bli med ett eller två kilon om jag har tur typ. Inte för att det inte också är en ökning, men…. det är ju alltid lite mer härligt när man kan klämma dit en femkilosökning every now and then.

Det ska bli spännande att börja på en ny etapp med 10 pass till nästa maxtest. Funderar på om jag ska lägga in ett litet eget maxtest av back eller front squat emellan, för där borde det ju börja hända saker snart också, så ofta som jag knäböjer nuförtin :)

Men kom ihåg att nya personliga rekord är inte allt, ingen hets här inte. Men det är kul :D

Taggad , , , ,

Härlig team wod och när pb-vikt känns lätt!

Helgen har som vanligt varit full med rolig träning. I fredags drog jag av ännu ett oly-pass. Tyvärr funkade inte snatchen alls. Jag kom fel hela tiden och kunde inte sätta mig under stången riktigt. Väldigt märkligt vad man är beroende av dagsform på det där… Men, jag kom igenom det iaf och resten av passet kändes okej.

I lördags hade jag planerat in att köra ett vanligt crossfitpass och dagen till ära så stod Crossfit Games Team Series på menyn, event 1 och 3. Vi delade in oss i lag på 4 st och började med event 3, alla i laget ska inom 10 min göra en 3 rep max i front squat. Jag körde med ett riktigt starkt lag, så jag blev ”sämst” med min 3:a på 55 kg. De andra tog 95, 95 och 60. Starka kompisar man har :)

Nästa wod var event 1, en repris på Open 14.1, med 30 double unders och 15 ground to over head. Här jobbade man två st i taget i en amrap på 12 min. Sedan när 12 min har gått jobbar det andra paret vidare på samma sätt. Man turades om att göra sina 30+15, den ena jobbade, den andre vilade. Det blev riktigt tufft för flåset och för underarmar och axlar, men eftersom jag körrt denna woden förut så visste jag lite vad som väntade mig. Jag fick köra med Vanessa som är en stjärna på DU’s och drog stången upp o ner unbroken som en maskin varje varv. Jag jobbade på så gott jag kunde och försökte hålla hennes tempo, men var tvungen att dela upp lyften lite för att inte dra på mig alldeles för mkt syra. Det var ”bara” 20 kg, men av någon anledning blir man ju trött av det också när det ska gå fort.

 

teamserieslördag

Lördagens alla goa träningsglada. Mitt pass är nere till vänster.

Det var väldigt roligt, väldigt jobbigt men laget var så himla bra och alla gav allt. Jäkligt gött att träna då :) Jag är inte anmäld i själva Team series-tävlingen, utan tycker bara det är kul att köra wodarna och få känna lite nerv o laganda. Det är lite för mycket roddande o fixande för att få ihop ett lag o bränna av de totalt 4 wodarna som stod på schemat för de tävlande den här helgen. Så jag står vid sidan av den här tävlingen.

Idag avslutade jag helgen med att köra ett nytt oly-pass. Det var återigen dags att brottas med snatchen och måååånga reps. 3-positions snatch på 60, 65, 70 och 75 % av mitt max x3 på varje vikt. Men, till min stora glädje så funkade det idag och kändes till o med bra! Alla setten på alla vikterna funkade, smått otroligt. Sen skulle jag även köra några omgångar snatch pull, det stora draget man gör för att få upp stången i luften. Här skulle jag ha 95 o 100 % av mitt max. Jag k u n d e inte stå emot frestlesen att prova att göra en hel snatch på min gamla maxvikt, som ju är ruskigt blygsam och flugviktig. Bara för att kolla att jag kunde. Till min enormt stora glädje så kändes det enkelt!! Det var inte tungt och den satt som en smäck! Jag blev alldeles till mig i mitt lilla hörn av salen där jag var alldeles själv.

Så nu är jag ASPEPP på när nästa pb-försök kommer enligt programmeringen. Det är 5 pass kvar dit, så det borde bli om ca 2 veckor. I can’t wait! Hoppas för guds skull att jag har en bra snatch-dag då :D Att det kan vara så jäkla roligt att bli starkare!

Taggad , , ,

OHS FTW!

Gårdagens oly-pass var egentligen ganska enkelt och lätt Några omgångar power cleans på 70% och jerk på på 60%. Det gick rätt fort och kändes lätt. Sedan skulle jag göra overhead squats 70%. Men problemet var ju att jag inte riktigt har koll på mitt max där. När man kör OHS på passen så lassar man på en vikt som man orkar göra en himla massa set o reps på, men jag har aldrig maxat.

Så… istället för att gissa vad jag hade i max o sedan ta 70% av det, så gjorde jag ett litet maxtest för att se vad som kändes bra. 30 kg var lätt, 35 kg likaså, 40 kg blev lite jobbigare att stabilisera med gick bra så jag fortsatte upp på 45 kg. Och det gick ju det med! Men här började det bli jobbigt att få upp vikten på raka armar och kunna stabilisera med hela bålen. Jag hade inte så mycket småvikter till hands, så jag stannade på 45 kg, annars hade jag kanske testat på 47 också. Men det är inte så himla noga.

OHS är en lurig rörelse. Det är så många delar som ska fungera och det är inte bara frågan om att vara bara allmänt stark. Man ska ha rörligheten i sin squat och i axlar och bröstrygg för att kunna hålla upp kroppen och ha vikten rakt över höften. Sen ska du kunna balansera vikten ovanför huvudet med hjälp av axlar och bålstyrka. Själva squaten känns inte så tung, för om man tänker på vad man har för max i vanlig back eller front squat så är ju det här typ 60-65% av det.

Så det är en märklig känsla, när jag väl har låst fast vikten i balans och går ner i squat så är det liksom inte tungt när benen jobbar. Det svåra är att kunna balansera vikten i toppläget o kunna hålla den där i hela lyftet.

Foto 2014-08-21 10 23 54

Bottenläget på 40 kg-lyftet.

Det finns en liten film på 40 kg-lyftet på min Instagram, det är från den filmen denna suddiga stillbild kommer :) OHS är nog nästan enda rörelsen där jag verkligen har nytta av mina överrörliga armar. Jag kan rätt enkelt liksom bara ”låsa” till i armbågsleden och så sitter stången där rätt stabilt, sen ska jag bara hålla reda på resten av kroppen. Jag kan alltid bli mer upprätt i överkroppen och lite rörligare i fotleden, men det känns ändå helt okej.

Resten av passet var mest bara trevlig och skojigt, kan inte bli annat med det här träningssällskapet. Vi hälsade på i gamla goa G1:an, alltså gamla lokalen, och andades in lite fuktig källarlukt igen. Det kändes tryggt och bekant. Lite ”hemma” :)

Foto 2014-08-20 18 58 22

Taggad , , ,