Etikettarkiv: rehabträning

Lite hamstring-strul

Vecka nummer 7 har kommit och gått och jag har fått uppleva att allt inte flyter på precis hela tiden. Dels så synkar inte alltid livet med rehabbehovet och ibland så blir det bara inte riktigt som man tänkt sig.

I det stora hela så har det gått bra. Fick flera nya övningar förra veckan och trappade upp svårighetsgraden på några gamla. Jag hade ökat böjningen med ytterligare 10 grader, härligt! Sträckningen i knät är också bra i sittande, men när jag står och går är det fortfarande lite böjt.

Har kommit in i en ny fas nu som kommer sträcka sig fram till vecka 12 ungefär, så det är bara att jobba på. Alla övningar funkar bra, utom typ en. Och det är baksida lår som krånglar. Eller egentligen är det det stora operationsärret som krånglar som sitter på framsidan under knät, som ju hänger ihop med att de tog muskelsena från baksida lår. Jag kan inte ta i särskilt mkt med hamstring för då drar det och svider som tusen nålar/valfri kniv i benet typ. Ganska oskönt. Men så fort jag tog bort hamstring-övningarna från programmet så blev det bättre…

Så nu har jag backat lite med dessa övningar och går tillbaka till nivån jag låg på tidigare, utan gummiband eller annat motstånd. Så får jag hoppas att det går att gå framåt igen om någon vecka.

Annars har knät varit lite allmänt tjurigt o segt till och från. Nya övningar gör att det tar någon dag eller två för att vänja sig. Och sen blev det mkt promenader ett par dagar denna veckan. Bara en sån sak som att gå till spårnvagnen hemifrån är en utmaning för mig, i vanliga fall är det en rask promenad på 7-8 minuter. Men nu känns den evighetslång och jag blir rätt trött i benen när jag är framme. Att sitta på tåg och i bil i flera timmar hör inte heller till någon favorit :( Så det är en himla tur att jag inte reser särskilt mkt i mitt jobb, jag kan klara av de dagar när jag måste.

När jag haft dagar som varit utanför min vanliga rehab-dos så får jag alltid en liten backlash dagen efter. Men det är ju okej så länge jag vet vad segheten i knät beror på. Det är svårare att ta det när man inte gjort ngt särskilt… då blir jag mest bara deppig.

Men, men… Veckan som är nu är lugnare och ska nog kunna bli en bra rehabvecka med vanliga tider o sysslor. Ska vara duktig och göra mina övningspromenader lite mer ordentligt. Glömmer lätt av det när jag åker bil överallt och när det liksom inte är särskilt bekvämt att promenera.

Så, inga nya övningar denna veckan tyvärr. Bara mata på med de jag har och hoppas på ett snäpp uppåt på stegen nästa vecka istället. Jag måste ju hålla försprånget till Zlatan ;)

Annonser
Taggad ,

All day, every day. Dag 25

Har precis avslutat dagens sista rehab-pass o sitter nu med knät skönt inpackat i is. Det är belöningen. Jag var hos rehab-Jessica i fredags och fick göra mina små tester och hade faktiskt ökat vinkeln i knät med 10 grader i böjt läge, från 90 till 100, o någon millimeter i sträckt läge. Hälen börjar lyfta lite när jag trycker ner knät i golvet :) Så trots att det har varit en seg vecka med knät så har det ju iaf hänt pyttelite.

Men det skönaste var att jag fick lite nya övningar. Jag får börja lite med gummiband en gång om dagen. Dra bakåt och i sidled, och även dra bakåt med friska benet och då hålla emot med det opererade. Jag får även börja med balansbräda! Sedan fick jag känna på cykeln också. Jag skriver ”känna” för jag kommer inte hela varvet runt, utan sitter o trampar lite fram o tillbaka massa gånger o tänjer lite försiktigt. Jag kommer lite, lite längre ju fler gånger jag gör fram o tillbaka.

Det var precis vad jag behövde, något som gör att jag kan variera passen lite under dagen. Känna att det händer något. Ett steg upp för trappan liksom. En annan rolig sak är att jag nu kunnat byta tillbaka till min vanliga bil och kan trampa ner kopplingen som vanligt. Skönt :) Har ju visserligen haft sån himla tur att jag kunnat låna pappas automatväxlade ett tag, så det har inte gått någon nöd på mig. Men ändå. Det är ändå ännu ett steg framåt. Uppåt :)

Efter att ha gjort 3 ganska försiktiga styrkepass på Göta så tog jag i lite mer idag och körde i princip ett av de vanliga överkroppspassen jag fick förra våren från coach Freddan. Så himla gött! Och jobbigt! Massa lats, axlar, armar och lite mage på slutet. Det tog nästan 1,5 timme, men det var inga problem med knät. Nu var det ju visserligen söndag och jag kunde träna på förmiddagen, så då är ju knät alltid bättre. Men jag har förhoppningar om att det ska kunna gå att genomföra en eftermiddag också såsmåning om.

Så trots att förra veckan var seg så har helgen varit väldigt bra med knät. Det gör mkt när jag kan mixa vila hemma med aktivitet ute o rehab på ett lagom sätt. När jag hittar balansen för knät. Det är svårare på vardagar när det är vanligt jobb.

Så här ser en bra dag ut rehab-mässigt:

– Går upp och typ det första jag gör är att rulla lite på foam rollern för att få gång benet.
– Gör i ordning frukost och gör sedan morgonprogrammet som tar ungefär 30 min, gör mina nya gummibandsövningar utöver de vanliga övningar utan extra vikt eller motstånd. Is på knät efteråt och frukost.
– Vila en stund. Och sen ge sig ut på vad som är dagens aktivitet. Går fortfarande med båda kryckorna ute för att jag inte ska bli för trött i benen o börja halta för mycket. Har jag tid att träna på Göta på förmiddagen är det det bästa, då kan jag ”cykla” lite, typ trampa halvrunt i två omgångar. Vanlig vardag jobb fram till ca 13-14.
– Så fort jag kommer hem – rulla och is-packning.
– Lite beroende på vad klockan är, men typ kl 13-15: Rehab-runda 2. ca 30 min. Inget gummiband
– Is och vila.
– Eftermiddagsaktivitet, gärna ute o röra på mig eller åka någonstans. Eller sitta hemma o fortsätta jobba. Försöka röra på mig emellanåt. ”Pausgympa”.
– Eftermiddag, ca 17-18: Hemma o vila igen, rulla när jag behöver. Lite is. Kanske lite böj och sträck kortare rehab ca 10-15 min.
– Mer vila, eller iaf mest greja hemma
– Rulla och kvälls-rehab, 30 min. Alla övningar utom gummibandet.
– Sista is-omgången innan sängdags.

Ser ju ut som jag inte gör något annat än rehabbar när jag är hemma, haha…. och lite så är det nog just nu. Det tar mkt tid. En vanlig vardag får jag göra ett litet pass på jobbet och det gör oftast mer ont för där är knät mycket med svullet och tjockt :(

Det är bara att kämpa på. Inte pressa mot smärtan, utan försöka mjuka upp och tänja lite i taget. Massage och mjukt. Det är temat just nu. Smärtan finns ju där ändå liksom… #teamrehab

Fångades på bild förra helgen, när jag gjorde mitt första pass. Sittande dragövningar är bra grejer :) Bild: Oskar Ängermark.

 

Taggad , , , ,

10-veckors-strecket

Och så rullar veckorna på i ett rasande tempo igen och plötsligt har det gått 10 veckor med nya knäskadan. Och nu har det faktiskt börjat hända grejer. Jag kör knäböj på olika sätt ungefär 2 ggr i veckan. Och häromdagen körde jag 3 x 15 reps av back squat med stegrande vikt 20, 25, 30 kg och jag kunde gå ner i bra djup och det kändes toppen. Jag fokuserar på lätta vikter och många repetitioner för att ”härda” och stärka knät.

Jag har även kunnat göra wallballs med 4 kg boll och gjort step up på en 50 cm låda på ett pass. Jag har snatchat lite försiktigt med 25 kg, power-landning och sedan ner i en over head squat. Jag har gjort en rasande massa burpees, kettlebellsvingar och några omgångar lätta power cleans. Jag marklyfter och gör cirka tiotusen rehab-övningar. Det funkar! Även om jag inte kör på för fullt, så får jag en liten känsla av crossfit iaf. Flåset får ju jobba ordentligt trots att jag inte lyfter särskilt tungt.

När jag tittat tillbaka till förra gången det begav sig med knät så ligger jag ungefär i fas. Det ända jag inte kommit igång med är löpningen. Men jag jobbar på det och har lagt in massa hoppövningar i rehabträningen nu, så jag tänker att det nog ska bli en liten premiär jogg i slutet av denna veckan eller nästa. Känns gött. Förra gången jag satte igång med löpningen så fick jag lite snedbelastningsproblem i början, men iom att jag börjat med hoppträningen lite tidigare den här gången så hoppas jag det ska gå bättre nu. Ska komma ihåg att göra lite extra tåhävningar bara, alltid bra när man inte sprungit på länge.

Jag funderar ofta på hur jag vill göra med knät framöver. Om jag ska satsa på operation eller inte. Det lutar mot att jag vill göra en operation, för jag vill ha ett helt knä. Visst, det finns ju inga garantier för att man kan bli helt återställd, men jag tror det blir lättare mentalt att komma tillbaka. Att kunna lita mer på knät. Min sjukgymnast sa nu vid senaste besöket att hade jag varit ”en vanlig gym-svensson” så hade hon ansett mig vara typ helt återställd nu. Det kan jag ju inte riktigt hålla med om, men okej ;) Men hon la ju även till sen då att det är lite kvar att jobba på för att jag ska komma till den nivån jag önskar.

Jag har fått hemläxa över semestern och sen skulle jag höra av mig i augusti igen om jag kände att jag behövde mer råd o hjälp. Så resten av sommaren kommer alltså gå åt till att ha full träningsfokus och jobba på rätt så intensivt med rehabträningen.

Att jag ska vara i tävlingsklar form till den 6e augusti, då jag är anmäld till Battle of the beach i Helsingborg känns ganska mycket som ett önsketänkande just nu… tråkigt. Men, ja, jag får väl bara inse det helt enkelt. Jag måste tänka på längre sikt. Så jäkla tråkigt.

Men jag försöker fokusera på det positiva. Jag kan vara med på pass och det händer saker varje vecka med knät. Det är bara att jobba på, det lönar sig alltid. Lära mig älska rehabträningen.

2016-06-30_14-10-14

Jobbar på discomusklerna.

Taggad , ,

8 veckor med skruttknät – Lägesrapport

Kom på att jag behövde göra ett inlägg för att uppmärksamma att mitt skruttknä, second edition, nu fyller 8 veckor. Hejåhå. Det går ganska bra, men det går sååå jäkla långsamt. Frustrerande och knäckande för crossfitälskaren i mig. Jag längtar efter lite fart o fläkt o att våga ta i allt jag har. En köttig monster mash-wod. Visst, jag tränar på bra nu också. Jag kör mitt styrkeprogram o ökar på vikterna. Jag har börjat gå på vanliga passen igen lite då o då. Men det är inte samma sak. För i allt jag gör så tänker jag mig för hur jag hoppar ner från riggen, hur jag reser mig o sätter mig, hur jag förflyttar mig. Det är ju ingen fara längre, allt funkar, men jag har ju fortfarande en känsla i knät som jag hela tiden är medveten om.

Och så är det ju hela tiden den där balansen mellan vila och aktivitet som jag måste ha koll på. Slarvar jag med träningen så protesterar knät direkt. Gör jag för mycket eller för enformiga grejer (står o går en hel dag) så säger knät ifrån. Jag blir lite trött på alltihop ibland….

Men igår körde jag pass och styrkedelen var front squats. Jag har inte knäböjt så värst mycket med vikt ännu, utan jobbat mer med balansplattor o bollar o annat. Men jag kände för att testa så jag gjorde 5 set x 10-6 reps med 25 kg och det kändes jättebra. Inga signaler alls från knät om att det skulle vara något som var knas. Jag gick ju inte hela vägen ner, utan stannade någonstans i 90 grader/knähöjd-ish. Men det är mest pga ovanan att knäböja på riktigt och att jag kände efter så mycket. Det kändes galet tungt, haha! Snacka om att jag har tappat känslan för vikt på stången…. Kommer bli en låååång väg tillbaka detta.

Ska tillbaka till min sjukgymnast Jessica nästa vecka och då har hon lockat med att jag ska få börja springa lite på löpbandet :DDD Ingen är gladare än jag! Därför försöker jag nu vara extra duktig med mina rehabövningar så att knät ska vara väl förberett på de nya utmaningarna. Men det känns som att det ska gå bra. Jag är tacksam för att jag har en sån kreativ sjukgymnast. Det märks att hon anstränger sig för att ge mig nya övningar varje gång, övningar som är funktionella o som inte bara är att ”stå o dra i ett gummiband”. Hon vet hur mycket jag tränar och hur gärna jag vill komma tillbaka. Jag får ibland kommentarer från andra som också haft knäskador om att mina övningar ser roliga ut och inte alls sånt som de fick göra under sina rehab-perioder. Och jag håller med. Den här vändan gör jag nästan helt andra övningar än min förra rehab-period för 3 år sedan och det känns rätt trevligt även om jag ibland är lite tveksam, det ska jag erkänna. Men kombinerat med lite andra crossfit-grejer så blir det rätt bra. Jag kör nu KB-svingar, cyklar, ror, knäböjer o gör lite enkla cleans-varianter, allt med lätta vikter såklart.

13406849_1065372226882341_9214140513789274397_n

Från passet igår

Att gå in på passen o köra superskalat är något jag får leva med ett tag till. Men det känns okej, jag kan iaf vara med bara jag gör om övningarna lite. Det är fint och jag blir glad i hjärtat och endorfinpåslaget är ljuvligt efteråt.
Det går lite upp o ner från dag till dag, och när jag har dåliga knädagar så är jag rätt deppig o allt jag vill kunna göra känns hopplöst långt borta. Men så kommer alla de andra dagarna när jag faktiskt inser att jag har kommit långt. Jag känner tex ingenting efter alla knäböj, svingar o annat igår. Alltså är det grönt ljus på att köra med knäböj med stång. Och det är ju grymt bra!

I helgen som gick var det tävling i boxen, den årliga sommartävlingen. Mackan hade programmerat så himla bra o woddarna såg jättekul ut. Alla kämpade, slet o krigade. Det var så fantastiskt! Jag själv fick stå vid sidan av och lekte domare under hela dagen. Men allt jag vill egentligen var att köra själv, och slänga mig in i den där Clean speed ladder och ba kötta! Suck :( Då är det jobbigt…
Men oftast är jag tacksam över att det trots allt går rätt bra. Jag har mina träningsrutiner och utan dem hade det ju inte gått alls. Ännu en gång kan jag tacka crossfit för min träningsglädje och viljan att komma tillbaka.

Och tydligen gör jag samma min på alla pass-bilder numera…

Gött gäng! Team Rehab körde rodd, marklyft, burpees och wallwalks :)

Gött gäng! Team Rehab körde rodd, marklyft, burpees och wallwalks :)

Taggad , ,

Lite pepp.

När min egen träning går som tåget är det lätt att glömma bort hur jobbigt det är när det inte är lika mycket dans på rosor och kroppen inte vill samarbeta. Jag har ju haft min beskärda del av rehabträning o skador, men tagit mig igenom det och blivit starkare på kuppen. Men det börjar kännas långt bort och längesedan… Lätt att glömma bort att vara tacksam för hur det flyter på just nu. Runt omkring mig möter jag små o stora skador nästan varje vecka. Knän, fötter, ryggar, axlar och benhinnor. Nedstämda vänner som kämpar på med sin rehab och som har svårt att hålla motivationen uppe. Jag vet så väl hur mycket jag längtade tillbaka till min vanliga träning. Herregud, jag satt ju nästan o grät på träningscykeln för tusan… Men jag tror verkligen på att trägen vinner och att man inte ska ge upp utan försöka hitta sin väg. Den kommer antagligen inte vara rak och bred, men förhoppningsvis i rätt riktning med små baby steps. I den bästa av världar.

Märkligt nog har jag klickat förbi ett par artiklar som handlar just om rehab, skador och att inte ge sig med samtidigt ge kroppen den tid den behöver för att komma tillbaka.

Man vet ju så väl att det funkar så, att det tar tid, men att det oftast är värt det och att det inte går att skynda när det gäller kroppen. Den här artikeln berättar kanske inget nytt, men den påminner om att det kan vara värt att ta ett par dagar ledigt från träningen om det gör ont, och får man en lättare skada vila helt och låt rehabträningen ta lika lång tid som den tid du vilat. Look who’s talking kanske jag ska säga… jag är väl inte den som är bäst på att avstå ett pass om jag känner att axeln krånglar lite eller knäna känns svullna. Men jag ska försöka bli bättre på det. Någon gång.

Det här med att pressa på trots smärta verkar Emma Rosengren veta allt om. Hon har kämpat på med knäsmärta till den gräns att hon själv insåg att det verkligen inte gick längre, fick en knäoperation och då visade sig skadan vara värre än väntat. Nu är hon igång med rehab igen och har målet inställt på att komma tillbaka. Heja Emma! Och hoppas att hon slipper smärtan. Det här med att ha ett otroligt pannben kanske inte är till kroppens fördel alla gånger om det används på lite fel sätt.

Samtidigt som man hör om långdragna skador o problem, så finns det ju en massa solskenshistorier också. Crossfitträning har hjälpt många och just dess allsidighet gör att det oftast finns i alla fall någonting man kan fokusera på, coacherna är duktiga på att hitta alternativ. Sen får man lägga till en del i taget och se om det funkar så småningom. Kan låta lite enkelt o käckt… Men, ge inte upp för tusan! Även om det känns skit ibland. Stay strong!

Taggad , ,

12 veckor full fart framåt och resultatet av det

Just idag omkring kl 16 kommer jag o skruttknät fira 3 månader tillsammans. 12 hela veckor. Det känns som lång tid, fast om jag bara ser till vad jag kan göra nu jämfört med första veckan så har framstegen gått väldigt fort.

Jag är rätt nöjd över min prestation och jag är väldigt tacksam att jag blivit begåvad med en jävla vilja, envishet och att jag älskar att träna.

Så dagen till ära tycker jag att det är dags för en liten målavstämning igen. Förra gången jag checkade av framstegen såg det ut så här. Och den nya listan med mål som jag skrev ihop har hängt med mig i bakhuvudet hela tiden. Så här är läget nu:

– Springa snabbare än 8-8.30-tempo – Done! Det har ju gått hur bra som helst. Knepet var att släppa löpbandet på gymet o ge mig ut på gatorna o skogen igen. Inte tänka så mycket på tiden utan helt bara gå på känslan. Då flög mina ben fram (eller ja… allt är relativt…)! Numera ligger jag rätt stadigt på mellan 5.00-5.30 per km i snitt när jag springer mina små intervaller. För jag springer ju inte så långa stunder, utan nu är jag uppe i 4 x 10 min med 5 min promenad emellan. Dock ha jag åkt på första stora bakslaget, antagligen en liten snedbelastningsskada i högerbenet, insidan smalbenet mår inte bra.

– Våga/kunna hoppa, typ upp på step bräda eller box jumps – Jag har lagt in små hoppövningar i mina benpass nu. Det är sidohopp över stepupbräda, skridskohopp från sida till sida och hoppa på ett ben över en linje också sida till sida. Jag vågar även ta i lite mer när jag gör lyft o kan ta fart med ett litet hopp. Men vi har lite kvar på boxjumps.

– Öka på vikterna ordentligt i knäböj, kunna håll en stadig kurva uppåt – Sjukgymnasten gav mig i princip fria tyglar på benböjen o sa att jag kan lyfta hur tungt jag vill så länge det känns bra. Det har jag tagit fasta på o lastar på mycket mer nu, men utmaningen ligger i att jag ska lyfta jämt fördelat över kroppen. Det är väldigt lätt hänt att högerbenet tar i mycket mer. Skitsvårt att lura en kropp som är programmerad att skydda skadade delar!

– Utfall. Senaste gången jag provade fick jag rätt ont i knät när jag har det skadade benet bak – Utfall är inga som helst problem längre. Jag gör dynamiska, vanliga eller med det bakre benet på en bänk eller bräda. Och jag kan lasta på vikt o köra tills låren skakar. Gött!

– Orka jobba Zally ordentligt i ett 30 min-pass – Ridningen funkar jättebra! Det är nog den träningsform där jag känner av knät minst och det är så skönt. Men ridmusklerna är fortfarande lite svaga ibland känner jag. Jag har provat att köra ordentliga trimmpass, jag har hoppat lite småhinder och jag har galopperat på uteritter. Allting funkar! Och jag kan nu även hoppa upp ordentligt med en fot i stigbygeln när jag har en pall att stå på. Jäj!

– På längre sikt, ta upp lektionerna för Lollo igen – Det här blir inga problem. Men nu har vi tagit sommarsemester i stallet. Hästarna åker iväg på beten lite varstans och vi sprids för vinden. Så lektionerna kommer återupptas efter sommaren. Då jävlar!

– Att sitta på huk – jag jobbar på det. Jag kan komma mycket längre ner nu och varje gång jag ska göra knäböj så värmer jag upp med att tänja o göra övningar som öppnar upp höften. Det har hjälpt mycket!

– Springa en km – jamenvisst. Inga problem! Förutom tidigare nämnda snedbelastning då. Men jag har frågat sjukgymnasten om det och väntar på svar där. Tills dess tar jag en liten paus från löpningen nån vecka.

– Spinningpass – Har inte provat, men skulle nog inte vara några problem. Grejen är väl att det inte lockar särskilt mycket och jag har annan träning jag prioriterar mycket högre.

– Crossfitpass – Jag har kört 3 st WOD-pass nu och det går riktigt bra, känner mig lite starkare för varje gång nästan. Visst är det övningar jag inte kan göra, som i torsdags när det stod pistoler och omvända burpees på menyn. Det blir svårt för mig när jag inte kan vika ihop benet max. Men instruktörerna är toppen och kan oftast anpassa övningarna så att de passar mig.

goals

Nu har jag prickat av väldigt många mål den här gången så jag har fått klura på nya. Och ärligt talat jag har inte kommit på så många. Jag får nog börja sätta ”vanliga” träningsmål istället för specifika knämål :)

Löpningen är såklart ett område som är stående och nu måste jag nog backa lite i utvecklingen för att kroppen ska hänga med. Så vi får se vad det blir av det. Jag har ju en liten dröm att kunna springa en mil innan hösten är här. Helst redan i augusti så att jag kan vara med på Midnattsloppet. Men jag inser ju också att det inte är värt att pressa mig för hårt för att nå dit så snabbt som möjligt. Jag vill kunna springa en mil resten av livet också.

Sen är det fortfarande det här med att kunna jobba mer explosivt, jag känner att jag håller tillbaka en del där ibland. Speciellt på WOD-passen. Men samtidigt måste jag ju ta det försiktigt i början för att känna att jag har kontroll i kroppen.

Men oj, vad långt jag har kommit ändå! Tänk som jag grät över att jag inte kunde göra någonting de där första veckorna när jag hankade mig fram… Om jag bara hade vetat att det skulle gå så här fort att i princip vara tillbaka på banan på alla sätt.

Taggad , , ,

Just nu och där omkring… Inte jättepeppigt.

Jag behöver pepp. Jag behöver lite riktig inspiration o fart på grejerna. Den här veckan är lite tung både med träningen och maten. Ben- och magpasset idag blev kämpigt och jag kände mig lite svag på slutet. Såna där ”jag orkar fan inte”-tankar kom krypande och musklerna började skaka lite för snabbt. Jag var helt slut efter jag kramat ur det sista ur magen.

Maten känns enformig o jag längtar efter choklad. Jag får iofs skylla mig själv. Jag lagade en himla massa matlådor i helgen för att jag skulle slippa laga mat nu i veckan, men då blir det ju väldigt mycket samma mat. Nu har det varit paj och sallad vs. lax och *surprise* sallad. Jag har tröttnat helt enkelt. Tur att det är ledig dag imorgon, jag kan nog hinna med att laga lite annan mat då och handla lite nya grönsaker. Jag är sååå trött på morötter o ruccola nu. Och blomkål.

Visst, jag är inne i en låg vecka helt enkelt… Musklerna är trötta pga mycket träning. Och det här med fastan känns tufft ibland. Vissa förmiddagar går bättre än andra, men det handlar oftast bara om olika grader på hungerskalan så att säga. I måndags var det riktigt bra, då kom hungern först vid 11. Men igår kom den vid 7 och idag… ja, idag har den hoppat runt lite helt tiden tycker jag.

Jag blir inte riktigt klok på det. Men magen känns bättre än på länge. Annars har jag ofta en attack av magont och stressad mage på morgonen, hör liksom till morgonrutinen ibland känns det som. Och det är väldigt skönt att slippa nu. Så kanske är det inte så dumt för lilla magen med fastan, vilket är en oväntad effekt.

På minuskontot finns även mitt lilla känsloliv som är all over the place pga lite annat som händer och inte händer kan man väl säga. Jag är lite frustrerad o arg o lite ledsen. Jag hoppas hela tiden att det ska bli bra, men det verkar inte bli det.

På pluskontot får jag väl lägga mitt skruttknä för en gång skull. Som efter 11 veckors enveten träning inte är så värst skruttigt längre. Jag var hos sjukgymnasten imorse och han är lika positiv som vanligt. Utvecklingen går fort framåt!  Jag frågade lite om jag kunde börja med lite mer hopp o skutt snart och då fick jag några övningar att smyga igång med. Utöver sidohoppen över stepbräda som jag redan gör, så ska jag göra ”skridsko-hopp” och hoppa på ett ben över en linje i sidled. Testade idag och det kändes en del i ledbanden, men det är ju bara att nöta på o öka på långsamt så ska det nog lösa sig.

Så… det går lite upp o ner. Vi får väl se varthän det barkar härnäst. Ska försöka komma på bättre tankar och få kraft. Kanske kan WOD-passet imorgon muntra upp mig.

tro-på-dig-själv

Instagram-pepp. Funkar sådär vissa dagar…

Taggad , , , , ,

Lyckorus och tålamod.

Nu händer det grejer hörni! Jag har lagt till ordentliga knäböj, marklyft och lite annat smått och gått. Sen trummar jag på med en del av de gamla övningarna. Baksida lår har blivit väldigt mycket starkade, framsidan får jag kämpa lite med men det går framåt. Sidorna av knät har jag tagit det lite lugnare med i och med att jag blev så öm för ett par veckor sedan, så där står jag väl i princip stilla. Men ska prova en ny övningar där i helgen tänkte jag.

flugvikter

Flugvikter på knäböj, men jag kör ju trots allt med stora stången :) Ökar med 2,5 kg i veckan ungefär.

Sen jag gjort två stora framsteg. 1) Jag springer på löpbandet!! 2) Jag har börjat rida!!

Lyckan är nästan total och jag känner att jag har fått lite lön för mitt slit. Knät fungerar. Det är såklart inte så stabilt som jag önskar, men det klarar av ganska mycket nu. Så här ser planen ut för löpningen:

IMG_1824

Jag fuskade lite o körde inte riktigt en hel vecka med 1 min-rundorna. Jag gick upp till 3 min efter 2 ggr och det är där jag är nu. Det går riktigt bra och det känns som en lagom nivå. Jag får jobba lite, nästan mest med att våga tänja lite, att våga ta lite, lite längre steg. Men jag tassar fram, långsamt. Vi snackar 8-8.30 min -tempo. För mig som tidigare var van vid 5-6 min-tempo känns det som om jag står stilla. Men samtidigt pallar inte benen med mer, jag kan inte sträcka ut knät i max för att kunna ta längre steg. Och sen känns det ju lite läskigt också, att våga lägga all vikt på den benet. Så jag ska absolut inte gå snabbare fram än schemat säger nu. Nöta, nöta, nöta…

2månader

Äntligen tillbaka!!

Jag gjorde premiär på hästryggen igår och det var fantastiskt. Men när jag stod där på gårdsplanen och hade spänt sadelgjorden, redo för att hoppa upp, så blev jag nervös. Det pirrade i magen o benen blev lite gelé. Skulle det gå?

Fram med pallen o sen var det bara att bestämma sig. Jag skulle upp. Men jag undvek att sätta foten i stigbygeln. Istället hoppade jag upp o hängde på mage över sadeln o vände sedan över benet. Det gick!!! Spänd och lite darrig, men på plats i sadeln igen. ÄNTLIGEN. Känslan som spred sig i kroppen var helt underbar, och jag kunde inte sluta le.

Jag satte fötterna i stigbyglarna och det kändes bra. Jag skrittade iväg och efter 15-20 min kortade jag tyglarna och prövade skänklarna. Ridmusklerna var svaga, men de funkade. Vänsterbenet var svagt o jag kände att jag var lite ojämn i skänklarna. Men Zally är ju en stadig dam så det gick bra ändå. Hon var så fin.

Och jag var så lycklig. Jag hade först tänkt att bara skritta, men när jag kände att allting fungerade så kunde jag inte låta bli. Det blev både trav o lite galopp. Sen var mina ben lite trötta :) Men vilket lyckorus…. Jag svävade på moln och gick runt med världens största leende.

Jag är på väg. På riktigt.

Taggad , , ,