Etikettarkiv: samvetet

Dag 53 av 56, och Cowspiracy

Idag är det dag 53 av 56 på Whole life challenge-grejen. Det känns lite märkligt. Men det har verkligen funkat, jag har blivit av med äta-godis-så-fort-suget-kommer-beteendet och jag har verkligen fått känna hur härlig kroppen blir när man äter bra mat en längre tid. Jag har ju ätit rätt bra innan också, men det blir alltid att man spårar typ en hel helg då o då. För att inte tala om allt man slentrianäter bara för att det finns framför en.

Det har inte blivit så nu, nu har jag hållit mig på banan i nästan 2 månader. Visst, jag har ju ätit icke-paleomat också, ibland finns det ju inga alternativ eller så är man bara jävligt sugen på redig burgare med alla tillbehör. Eller chips. Men, det jag menar är att det är engångsgrejer. Det blir inte att jag frossar o ligger där med ballongmage varje helg. Jag försöker hitta bättre alternativ eller bara säga till mig själv att sockersuget är just det, bara ett sockersug, jag är inte hungrig o behöver inte mer mat den här dagen när jag ligger där i soffan kl 9 på kvällen o vill ha nåt att tugga på.

Energin blir fin o jämn över hela dagen, jag går inte o tänker på när jag kan äta godis nästa gång och jag anstränger mig o lagar ordentlig mat väldigt ofta. Jag känner mig så himla duktig :)

Häromdagen fick jag dock en liten tankeställare. Jag såg på dokumentären ”Cowspiracy” (finns på Netflix) som handlar om att djurhållningen i världen och dess påverkan på miljön och hur det håller på att gå åt pipsvängen med alltihop… När man har sett den är man inte jättesugen på att äta kött och använda mjölkprodukter, så är det bara. Hela filmen går ut på att visa hur otroligt mycket energi, vatten och mark som går åt för att ge oss människor vårt kött, mejeri, vår fisk och våra ägg. Först vill jag bara säga att visst, jag förstår att man säkert kan granska fakta o siffror i den här filmen och jag kände själv att infon kändes lite vriden ibland.

Men sen tänkte jag också att allt det här som visas i pedagogiska o tydliga bilder i filmen inte bara kan vara helt taget ur luften och ihoppusslat av en skicklig dokumentärmakare. Köttproduktionen kräver otroligt mycket resurser när man ser till hur mycket de äter och hur mycket yta som behövs för dels djuren, men även för allt foder de äter. Och dessutom släpper de där stackars kossorna ut en ruskig mängd metangas i processen. Och bajs. Och ovanpå allt det här finns ju då hela grejen med hur djuren lever fram till att de slaktas… och det berördes inte särskilt mycket i filmen. Så, det finns så många anledningar till att tänka över köttkonsumtionen.

Så vad har det här att göra med WLC-utmaningen? Jo, jag tänker att fortsättningen blir att såklart försöka hålla godisätandet i schack men också att bli bättre på att välja vegetariska alternativ. Jag har ju en förmåga att slänga i bacon i det mesta, bara för att det är så gott :) Och det blir en hel del kyckling och lax. Rött kött äter jag inte så mycket, men det blir ju en och annan gryta, pulled pork/beef eller köttbit. Och hamnburgare är ju … jättegott.

Jag ska försöka laga mer vegetariskt. Så är det bara. Hitta alternativ som kan bli en del av vardagsrecepten som man rullar runt på mellan veckorna. Tänka till lite extra om jag verkligen behöver äta kyckling eller lax idag om det nu finns tid att komma på något annat. Äggen kan jag inte sluta med. Det är en bas i min vardag, man kan göra allt med ägg, det är världens bästa mat (hjälp, rör inte mina ägg!!). Tänker att om jag avstår kött lite oftare så kan jag äta ägg med lite bättre samvete.

Att bli helvegetarisk känns som ett för stort steg än. Allt det där andra är för gott för att avstå helt. Som med allt annat så får jag väl börja någonstans och se vad som funkar för mig.

Visst låter det bra?

Sen är det bara den där lilla detaljen att det känns så himla hopplöst att se sådana där ”jorden-kommer-gå-under-filmer”. Vad gör min lilla förändring för skillnad när resten av världen trycker i sig sjuka mängder kött och skiter fullständigt i om det påverkar någon annan? :( Suck. Det är så svårt att hitta motivationen då. Och det kommer ju aldrig bli så att världens befolkning slutar äta kött. Sååå… vi får se hur det här kommer funka för mig. Extra utmaning är det ju såklart att komma på paleo-aktiga vegetariska recept, som inte bara är en hög med sallad.

Jag får återkomma med testade recept senare :)

Annonser
Taggad , , , , ,

När loopen fastnar

En jobbvecka till är avverkad och det går långsamt och fort på samma gång.

Imorgon är det den 7:e augusti, och ni som är mina vänner på FB vet vad det är för dag. Ingen vanlig dag för imorgon är det Karins …. Det ska jag fira med fint väder (beställt), en tur i pappas nya bil, lite göllegöll med Zally, kanske en fika på stan (?), en middag på Tranquilo med fina Malin o Sara och sedan avslutas dagen i Tårdgår’n med Kent! Så jäkla bra.

Jag kommer säkert gråta en skvätt.

Har nämligen kommit på mig själv att få enormt mycket flashbacks ifrån förra gången det begav sig. Kent-spelningen i Lisebergshallen i mars blev en märklig historia eftersom jag i princip hade bestämt mig för min o M’s framtid. Men… dum som jag var drog jag ut på det. Jag var taskig mot honom o jag har fortfarande dåligt samvete för att jag behandlade honom som jag gjorde där i slutet.

Allt kommer tillbaka. Han förföljer mig varje kväll. När jag sitter i soffan med datorn i knät, när jag borstar tänderna, när jag bäddar upp sängen, när jag har lagt mig till rätta, när jag släcker lamporna. Hur mycket jag är försöker sudda, tänka på bättre saker, ljusare saker…. poff-poff-poff.. överallt – minnen. Så fort jag blinkar. Det är nästan så att jag känner det på huden ibland. En jävla tortyr är vad det är.Och jag blir fortfarande inte klok på varför det är så här.

Idag har det känts lite lättare. Jag fick lite solsken på mig efter en stressig dag på jobbet. Solskenet bryter lixom upp den gråa dimman i huvudet. Men… jag orkar fan inte gå runt så här längre. Varför kommer det tillbaka så intensivt? Varför försvinner det bara inte?

Visst, jag hade velat träffa honom igen. Kanske. Jo…. eller… Suck. Jag tror det. Men det hade varit skitjobbigt med skönt på samma gång. Grejen e ju att jag absolut inte vågar höra av mig till honom. Eller kanske på mail. Men jag minns inte hans adress. Att ringa skulle göra mig kallsvettig och svamlig. Puls upp i halsen.

Kanske är det mitt otroligt dåliga samvete som är grunden för allt det här knasiga. Kan det vara så att det har växt sig för stort? Att det lixom håller på att ta över hela min kropp, som ett virus… eller som en stor slimepropp som bara utvidgar sig mer o mer i mina muskler och blodkärl. I lungorna så att jag får svårt att andas. I hjärtat så att det värker. I huvudet så att jag inte kan tänka klart.

Gråten pressar på lite då o då. Ibland låter jag den komma, ibland får den fan hålla sig på sin plats.

Jag har fastnat i vinkelvolten. Loopar i huvudet. Känner mig jävligt dum. Det är ju bara att ta sig ur det, kan man tycka…. Men det går förjävla långsamt. Hatar mig själv för det. Det är väldigt mycket hat överlag just nu faktiskt.

Ganska oattraktivt kan jag tänka mig.

Taggad , , , ,

Det där med samvetet & ekologiska ägg

Medan jag sitter o bloggar om meningslösa saker sitter sjumilakliv o bloggar om meningsfulla saker. Som att vi ska välja ekologiska ägg istället för alla andra alternativ. Hon försöker göra lite skillnad. Hon räddar till o med stackars slaktfärdiga höns från en hönsfarm o tar hem dem till sin egen lilla hönsgård. Även om hon inte kunde rädda alla de andra tusentals hönorna, så kunde hon rädda några.

Efter att ha läst hennes inlägg om ekologiska ägg så kommer jag inte kunna använda argument som ”Jag är student o måste köpa de billigaste äggen”….. samvetet pallar inte längre. Nu får det bli ekologiska ägg för hela slanten.

Taggad ,