Etikettarkiv: snatch

Filmer från oly-campet

I söndags var det dags för en hel dag med de olympiska lyften. Teknikträning och en himla massa roliga lyft. Jag hade sett framför mig hur jag studsade in o var pigg o fräsch i kroppen o kunde göra fantastiska saker. Verkligheten blev lite annorlunda. Jag var helt slut i kroppen. Ont i ljumskar, ont i ryggen, ont i axlar och allmänt kraftlös. JÄTTEBRA uppladdning, Karin! Känner verkligen att jag lyckades här… Till mitt försvar så trodde faktiskt inte att det skulle bli så här. Jag körde ett tufft pass på fredagen, sen höll jag igen på lördagens helvettespass, skalade och pressade inte på alls. Trodde att det skulle kännas bra då, att bli lite varm, lite intervallträning som mest bara gav flås. Det blev visserligen totalt typ 100 burpees under passet, men bara 10 i taget. Hur som helst, så här i efterhand förstår jag att jag borde vilat helt istället. Eller typ bara stretchat.

Att i det här tillståndet sätta igång med snatch kl 9 en söndagsmorgon var en rejäl utmaning. Försökte få kroppen att vakna till och ville så gärna känna mig mjuk i leder o explosiv i musklerna… men, det gick inge vidare. Så det blev mest lätta vikter, göra teknikdrillarna vi fick lära oss och försöka brottas med min dåliga ovana att hoppa framåt i landningen i snatchen.

Våra coacher var Mackan o Elli och de levererade som vanligt. Grymma människor och de är så himla bra på sitt jobb. Och självklart alltid med skrattet nära, svårt att göra det på något annat sätt när Mackan är i farten. Det blev metaforer om Dirty dancing, kajkranar, sweep-pendel, katapulter, slangbellor och rock n roll. Inklusive alla ljudeffekter :) Som en sa: ”Det här låter ju som en Håkan-låt”.

För min egen del kom det väl inga revolutionerande genombrott, men lite nya tankebilder och lite ny metodik runt den svåra mittendelen av lyftet. Och man får ju alltid lite ny inspiration till att vilja lyfta mer. Fast… oavsett hur mycket man lyfter så vill man alltid lyfta mer. Det är ett svårt drogberoende det där, jakten efter känslan av den perfekta snatchen. Har man en gång känt den så vill man dit igen. Och det är vid såna här tillfällen som jag vill hopppa på mitt oly-program igen och köra lyftträning typ minst 2ggr i veckan.

Snatchen kändes ändå okej till slut och vi jobbade upp oss till 35-40 kg. Nöjd så. Herregud, jag var ju död i kroppen liksom.

Men det såg ut så här en hel del, lite bra, lite dåligt, lite ligga o kräla på golvet:

Efter lunchen skulle vi gå på jerken och sedan clean, och i slutet lägga ihop.

Jerk. Så himla litet o oskyldigt lyft egentligen, men ställer till det så himla mycket för mig. Det är ju den som har gjort att jag har stått o stampat på samma vikt i c&j i ett år nästan. Jag måste ju ta tag i det där. På riktigt. Jag gillade c&j en gång i tiden. Mycket. Mer än snatch. Men nu är det bara bekymmer och jobbigheter. Jag har visserligen blivit lite starkare i själva squat cleanen och det är ju alltid nåt, det var ju där jag fastnade förr. Lagom tills den blev bättre så satte jerken igång o strula. Jag har lite samma problem där som i snatchen på ett sätt skulle man kunna säga. Stången kommer framför mig, istället för rakt över mig. Det är inte mycket, men tillräckligt för att jag inte kan fånga den.

Jag hamnade med krokiga armar under stången när det börjar bli tunga vikter och för mig ligger den gränsen ungefär vid 55-60 kg. Då blir det massa fail hela tiden. Så jerk måste segla upp på min to-do-list, snarast. Egentligen för flera månader sedan. Men, men… Jag ska skramla ihop till lite pt-timmar snart tror jag och få lite övningar att jobba med.

Hela dagen var väldigt trevlig, bra upplägg och allt det där. Det jag saknade var att få lite mer hjälp med mina personliga svagheter, men jag förstår ju också att det kan vara svårt att hinna med alla 15 personerna på kursdagen. Och sen har jag ju lyft en hel del, så jag har ju mycket som är rätt bra i min teknik. Men så är det de där frustrerande bitarna som envisas med att strula. Och jag blir helt tokig! Coacherna tjatar om bröstet upp hela tiden och överdriva rörelsen i vissa moment, men det går ju liksom inte ändå… jag löser inte uppgiften och det känns som om något saknas. Jag tänker att jag gör allt det där som coacherna säger, men uppenbarligen gör jag inte tillräckligt. Jag behöver drilla detaljer. Kanske är det rörligheten. Kanske är det styrkan. Kanske är det tajmingen. Kanske är det det mentala som spökar. En bra lyftare ska ha en balans mellan styrka, teknik o willpower. Det är så mycket mentalt spel när det kommer till att våga slänga sig ner under stången. Hjärnan är så himla bråkig!

 

Taggad , , , , , ,

För den som tycker siffror är viktigt. Nya pb’n!

Just här o nu känns kroppen som ett enda stort ömt blåmärke. Träningsvärken är överallt i rygg o ben. Det var tunga marklyft igår…. och det sätter sina spår varje gång. Och efter en vecka med pb-försök på i prinicp varje pass så antar jag att det är helt normalt att kroppen är lite slut.

Men det blev en rätt bra, maxad vecka. Nya pb’n i marklyft, ryck och knäböj. Marklyftet var kanske inte riktigt maxat, för precis som idag så var kroppen trött men då efter tävlingen förra helgen. Så jag lyfte så att jag fick ett nytt pb med några kilon, men jag har nog mer. Det kändes gött och mysigt med löfte om mer. Sparar den karamellen till en annan dag liksom. Tränar vidare så att jag kan göra ett större skutt nästa gång.

Av bara farten så har det även blivit nya 3RM och 2RM i marklyft senaste tiden, vilket nästan känns ännu bättre än 1RM. Den vikt som jag tog i vintras som 1RM, 117 kg, gjorde jag en 3:a på igår. Det kändes jävligt gött :)

531-programmet som jag har kört hela våren verkar funka. Trots att jag tvingades till typ 2-3 veckors uppehåll när jobbstressen satte sig i nacken o ryggen och musklerna knöt sig.

Nya maxvikten i ryck kom som en liten överraskning, det lyftet har verkligen känts allt annat än stabilt de senaste tisdagarna när vi har drillat duplicering. Men så plötsligt så började det kännas lite gött igen och jag hittade tajmingen lite bättre och fick tillbaka lite tro på mig själv o ryck. 40 kg satt plötsligt ganska säkert igen, så jag vågade lägga på. 43 flög upp och på andra försöket satt även 47 kg. Roligt! Och det känns lite gött att magiska 50 kg-strecket kommer närmare. Men jag har ingen brådska, det får liksom mogna fram. Ryck är ett lyft man liksom måste klappa medhårs o gulla med. Fjäska. Det går inte att tvinga fram något. Det är bara träning o nötande och coachning som gäller.

2015-06-15_13-31-31-PR

Wodify-protokollet :)

Pb’t i knäböj är verkligen inget jag vill ropa ut över taken. Knäböj är min helt klart svagaste länk, tillsammans med strikt axelpress, när det gäller styrkemoment.  Men i o med att jag jobbat på med 531-programmet och knäböjt 1-2 pass varje vecka så börjar det kännas bättre och jag bli mer bekväm i tekniken. Nya pb’t blev 3 kg tyngre och det kändes lätt, vilket gjorde mig glad. Knäböj o jag har en svår relation…. så jag försöker hitta ljusglimtar för att försöka hålla motivationen uppe. Jag ska försöka hålla i knäböjandet nu och hoppas att jag kan bättra på pb’t någon mer gång i sommar.

Ikväll ska jag tydligen köra Fran med denna verkande, ömma, trötta kropp. HAHAHA! Det kommer bli kaoz. Jag menar, thrusters bryter ner mig som en köttkvarn, jag vet inte vad jag ska göra för att återfå självförtroendet där. Hur ska man tänka för att orka? Fran kommer göra mig gråtfärdig, hon o jag förstår inte varandra. Alls.

Antar att det är min förfärligt dåliga kondition som sätter stopp för allt roligt. Jag vet att det borde vara mitt sommarfokus…. högintensivt o syratålighet. Som crossfit liksom. Har hört att det ska vara bra ;)

 

Taggad , , , , , ,

Så kan det gå…

En helt vanlig måndag. Lite grå, tråkig o med vetskapen om att det skulle bli en ensamkväll hemma efter träningen. Ganska mycket träningsvärk kvar fortfarande och rätt ordentligt ont i ena foten emellanåt när jag gick. På träningsprogrammet stod det oly som vanligt, men ett tungt pass där jag skulle försöka maxa med den dagsformen jag hade. En tung etta var målet och i beskrivningen står det att ”Heavy single indicates taking the exercise to the heaviest weight for a single rep that can be managed in that training session. This is determined simply by gradually increasing the weight until that criterion is met without any failed attempts”. 

För att göra det hela ändå lite tuffare så var det meningen att det skulle maxas i både snatch och clean & jerk. Numera har jag lärt mig att de där passen alltid tar sin lilla tid. Att komma upp i maxvikt tar nästan en halvtimme för mig ibland. Jag vilar musklerna, vankar omkring som en orolig själ, försöker räkna ut rätt vikter på stången, lyfter och vilar igen. Klockan går liksom. Och när jag är klar med de två lyftserierna ska jag dessutom gå på några set back squat och stiff legged deadlift. En helkväll i boxen med andra ord :)

Dagens coach var Simon o han höll ett öga på mig, tack för det. Snachen som har känts så bra ett tag nu, började med att strula lite för mig. Jag hade jättesvårt att hålla fokus när det sprang omkring så mycket människor, något jag verkligen borde bli bättre på som jag nämnt flera gånger förut. Tankarna svävade iväg och jag fick jobba stenhårt mentalt för att komma in i bubblan. Tvinga bort  tankarna med hela handen. Snatch är ett känslolyft, det är det som gör det så svårt och så härligt på samma gång. Simon tipsade och rättade till tekniken som jag plötsligt strulade till och så satt lyftet där det skulle igen. Jag kunde fortsätta uppåt med vikterna. Till slut stod jag där o skulle tangera mitt pb. Det krånglade igen… Även om det står i passbeskrivningen att man inte skulle faila, så fick jag göra 4 försök på 40 kg för att det skulle funka. Men när det sitter, så sitter det ordentligt och det känns knappt tungt. Det är bara teknikmissar och då är det mer okej att faila än när det är styrkan som sviker. Simon o de andra hejade på och jag blev övertalad att lägga på ett kilo till o göra ett nytt pb. 41 kg satt som en smäck på första försöket. Jag kan ju när jag får det att stämma!

Jag fick plinga i pb-klockan o sedan ladda om för clean & jerk. Där är det som vanligt mer tuta o köra o jag behöver inte vara riktigt så avstängd från omvärlden. Dagens förbättringsområde var draget, enligt Simon. Jag kan tydligen få upp stången mer, utnyttjar inte hela ”second-third pull”-läget, innan jag går ner under o fångar. Klurigt. Sen är ju alltid jerken svår när det blir tunga vikter, tajmingen blir sådär ibland. Det här passet så kändes dessutom front squaten väldigt tung och jag hamnade långt ner i ”gropen” när jag kom upp på 80-85-90%. Men, det gick. 55 kg kom upp och då började Simon återigen prata om att jag skulle lägga på till en ny pb-vikt, eftersom ”du är ju uppvärmd och redo, slösa inte på varma muskler”. Så istället för att tangera mitt gamla, så la jag på ett kilo till för nytt pb. Förra gången var det ju jerken som var den svaga länken så det var den jag hade mest fokus på nu också. Och tänka sig… det gick ju det med!! 59 kg kom upp, om än inte med en perfekt jerk.

Två nya maxresultat in i statistiken och min måndag blev plötsligt väldigt bra! Extra kul när det inte ens stod uttryckligt ”pb-dag” i schemat. Oväntat o härligt att kroppen är så bra.

10680011_721531347933099_3801853980634665951_o

Påminn mig nästa gång om att fixa till ”byxranden”… Men hey, pb-tutan!

Taggad , , , , , , ,

Men varför ska det vara så svårt?!

Ååh, skitträning igår. Inte hela passet, men själva huvudövningen. Det var dags för snatch och jag skulle göra 2:or. Tydligen hade jag en dålig snatch-dag för det blev nästan inga 2:or. Jag klarade oftast den första, men när jag sen skulle starta om igen och lyfta så blev det obalans i botten typ varje gång o jag föll framåt. Man blir så jävla irriterad. Varför ska det krångla så förfärligt vissa dagar?

Jag har iofs en del ursäkter som jag kom på i efterhand. Kroppen var trött, det här var fjärde passet på lika många dagar. Jag hade ruskig träningsvärk i ljumskarna. Coachen kom o försökte hjälpa till genom att rätta till tekniken vilket gjorde att jag började tänka, och då brukar det verkligen inte gå alls. Det här med att inte lyfta rumpan först utan jobba med benen är tydligen sjukt svårt för min kropp att förstå…

När jag kände att någon tittade på mig tappade jag fokus o det enda jag kunde tänka på var att någon tittade på mig. Första gången jag kände att coachen tittade på mig var också första gången jag failade för dagen. Jag begriper inte varför det ska vara så svårt att hantera det där just på träning. Jag måste liksom anstränga mig skitmycket för att gå in i bubblan och kan inte ha något störningsmoment i synfältet alls. Det är ganska krångligt i verkligheten, opraktiskt. Försökte ställa mig närmare ena väggen för att få så lite synintryck som möjligt, men jag kunde ju ändå ”känna” att någon tittade när jag lyfte.

Det slutade med att jag typ gav upp lite grann och gick vidare till nästa övning som var betydligt lättare, snatch pull och sedan knäböj.

Jag känner att jag verkligen hade velat unna mig en pt-session med lyftteknik med någon av coacherna. För att kunna bli bättre så behöver jag ju såklart bli starkare, visst, men jag är ju allt annat än fullärd teknikmässigt. Det där är ju ett livslångt lärande typ och jag är JÄTTEnybörjare om man tänker efter lite. Så, jag tänka lite på det o se om jag kan ge mig det i typ motivationspresent eller nåt nästa månad.

Jag var inte ensam om att ha en dålig lyftardag. Grymme Marcus Herou verkade ha samma problem som jag :) Ändå rätt skönt att se det också, och inte bara massa excellenta lyft hela tiden.

 

Taggad , , , ,

Maxad måndag med pb-skrik!

Oly-pass nr 10 kom och gick och jag gjorde precis vad som stod i planeringen. Jag maxade. Så här efteråt kan jag tycka att det var lite väl mastigt att maxa både snatch och clean&jerk på samma dag, kanske hade jag lyckats lite bättre på c&j om jag hade haft lyften olika dagar. Men, men… kroppen ska väl tåla det här med antar jag.

Så, jag började alltså med snatchen. Mitt gamla pb är 35 kg och är ända sen februari, så det var verkligen dags att damma av det och bygga på. När jag kände på 35 kg för nån vecka sen var det ju lätt, så jag var taggad och hade en liten målbild som innefattade 40 kg. Men allt måste ju stämma, den där snatchen är så himla ombytlig och kan plötsligt försvinna för mig.

Som tur var hade jag en ganska bra dag igår och med lite teknikhjälp från coachen så fick jag det att funka helt okej. Jag byggde upp i en serie som blev 20, 25, 28, 30, 35. Det gick inte helt smidigt med tekniken hela vägen, men det gick. Jag la på 38 kg och fick upp stången bra även om min startposition inte blev den bästa just här. Sen var det dags för 40 kg. Och det skulle behövas tre försök visade det sig. Jag hamnar på tårna när jag fångar stången i squaten längst ner och får då helt fel linje rakt igenom, vilket gör att vikten hamnar för långt fram och jag orkar inte hålla emot o faller framåt.

Coach Dennis gav mig rådet att peka ut tårna lite mer för att hamna i en stadigare position i botten så att jag orkar hålla emot stången. Sista försöket. Boom! Där satt den! Fy tusan va gött det var, haha! Jag blev lite oproportionerligt glad och ja, det blev ett pb-skrik, som hörs på filmen här nedanför. Vill du även se slow motion varianten av det här lyftet, inklusive väldigt roliga ljudeffekter som blir när man drar ner farten på röster (haha!) så finns den här.

Snatch, 40 kg.

Sen var det dags att ladda om då, jag hade ju en himla massa clean & jerk att ta mig igenom också. Där började jag på 33 och jobbade mig uppåt, 38, 44, 50 och tangerade gamla pb’t på 55 kg. Det här lyftet är enklare för mig och min maxgräns är därför inte lika lätt att rubba. Pb’t är från juni och jag förväntade mig inte att det skulle gå lätt att öka, men jag skulle försöka.

Jag la först på 58 kg och tänkte att det inte alls var orimligt. Fullt möjligt. Men näe, det vill sig inte. Jag kom inte upp ur squaten. Låren var så trötta, så jag kände att jag inte pallade göra fler försök utan jag sänkte ett kilo, o tänkte göra ett nytt försök på 57 kg istället. Löjligt kan man tycka, vad gör ett kilo? Antagligen ingenting, jag hade kanske fått upp 58 kg om jag bara prickat lyftet rätt. Men för att inte slå ner mig mentalt så sänkte jag till 57 o gav mig på det igen. Och det gick! Inte enkelt och inte det snyggaste lyftet, men jag klarade det. Det var det viktiga. Ett litet tjut här med såklart, men det fångades inte på bild tyvärr.

Jag har ju lite svårt att lyfta inför publik och när någon filmar så att jag ser… vet inte huuur många gånger jag har failat lyft så fort det kommer fram en kamera, haha! Märkligt nog brukar det gå bra på tävling, men då kan jag stänga in mig i en bubbla på ett helt annat sätt.

Anyway. Nu får jag räkna om mina procentvärden i träningen och fortsätta följa programmeringen. Det kommer bli tyngre, men förhoppningsvis kommer jag ju bli starkare av det. Däremot tror jag att nästa gång det är dags att maxa kommer det bli mycket svårare att sätta nya pb’n, det kommer bli med ett eller två kilon om jag har tur typ. Inte för att det inte också är en ökning, men…. det är ju alltid lite mer härligt när man kan klämma dit en femkilosökning every now and then.

Det ska bli spännande att börja på en ny etapp med 10 pass till nästa maxtest. Funderar på om jag ska lägga in ett litet eget maxtest av back eller front squat emellan, för där borde det ju börja hända saker snart också, så ofta som jag knäböjer nuförtin :)

Men kom ihåg att nya personliga rekord är inte allt, ingen hets här inte. Men det är kul :D

Taggad , , , ,

PB-regn!

Så kom dagen då det var dags för sista passet i oly-kursen. Tävlingsdags! Eller ja, typ lite examen :) Mackan hade hetsat om det här redan första passet i kursen så det var 5 lite smånervösa lyftare som kom till boxen den här kvällen. Det är mycket nerver i tyngdlyftning, speciellt när man ska lyfta och andra tittar på. Jag har haft lite som vana under de här veckorna att faila när Mackan har börjat filma… jag tappar koncentrationen på något sätt. Men sen skärper jag till mig och bestämmer mig på riktigt och då går det bättre. Man måste vara väldigt bestämd när man lyfter, det är något som jag har förstått mer och mer.

VI började dagens pass med en gemensam uppvärmning där vi gick på stången ganska tidigt. Vi började med snatchen och jag började som vanligt med bedrövlig balans. Det tar ett antal lyft med bara låg vikt för att min kropp o hjärna ska koppla ihop och komma ihåg rörelsemönstret verkar det som. Jag hamnar i framvikt väldigt lätt. Men sen, när jag väl är igång och det blir lite tyngre så går det bättre. Jag behöver blir lite arg o irriterad på mig själv för att verkligen hitta det där bestämda läget där jag spänner till i botten i over head squat.

Sen var det dags att visa coach vad vi lärt oss :) Lite pirrigt. En och en fick vi tre lyft på oss, ett försök på varje lyft. Snatchen är ju lite lurig, så jag gick in på en säker vikt, 28 kg. I andra omgången la jag på till 30 kg och sen var jag ju tvungen att putsa pb’t igen i tredje, så det blev 35 kg. Nöjd och glad. Kanske inte det snyggaste lyftet jag gjort, men det gick. Alla i gruppen satte nytt PB, eller tangerade sitt gamla. Härligt!

Nu var det dags för clean & jerk, som ju är lite av en favorit. Det är så gött stadigt men samtidigt tungt och långt lyft om man kör med squat clean o split jerk. Men idag kändes det riktigt trögt i uppvärmningen, kroppen kändes svag och jag har ingen power alls. Failade grovt på 50 kg när jag testade första gången, kändes bly tungt! Minst 100 kg! Hur fan fick jag upp det här 3 gånger i helgen?! Och jag som hade tänkte o sätta pb idag, som bevis för att jag kunde tagit mer i Halmstad…. satan.

Men, men… ladda, fokusera och försöka tända till för tre nya lyft för coach. Jag gick in på säkra 45 kg, kändes tryggt. Sen var det då dags för 50 kg igen. Och jävlar vad jag spände ögonen i den där stången. Det hjälpte, jag pressade upp den på vilja i squat clean och fösökte vara skitsnabb under stången i jerken för att inte hamna i något pressläge. Det var nog inte vackert, men upp kom den. Så blev det då dags för tredje omgången och dags att trycka till ett nytt pb, jag fegade ur lite och tog inte 55 som jag hade tänkt tidigare, utan nöjde mig med 53 kg. Antagligen mest mentala spärrar här, det har kanske gått med 55 kg ändå. Försökte hitta fokus, tajming och försökte intala mig själv att jag är explosiv och kan få upp den där jävla squat cleanen om jag bara är jävligt bestämd o envis. (Ja, det blir mycket svordomar för att jag verkligen ska fatta att jag kan det här.)

…och visst kunde jag det! Kändes förbannat gött när jag stod där med hela lyftet utlåst och vikten ovanför huvudet, det blev ett litet glädjeskrik :)  Även i den här omgången satte allihop nytt pb, gött mos och härlig energi!

oly-sista

Jag fick ett slutresultat på 88 kg (mina två tyngsta lyft) och ett tjusigt diplom ;)

Kursen är slut och jag har fått så otroligt mycket mer lyft i kroppen. Det har varit mycket hjärngympa och lära kroppen nya rörelsebanor, men det har varit hur kul som helst hela vägen. Innan jag gick in i de här fyra veckorna hade jag ett snatch pb på 27 kg och en c&j pb på 37,5 kg, båda var från typ oktober-november, så sammanlagt har jag ökat med 23,5 kg. Det är jag nöjd med, men jag vet att det finns mer att hämta. Att bli mer säker i tekniken, bygga självförtroende och inse att man kan så mycket mer än man tror har fått mig att våga lägga på och testa. Och oftast har det ju gått bra, jag är starkare än vad jag tror.

Efter passet snackade vi lite och Mackan sa att vi kommer kunna öka på pb’t, om inte varje vecka, så absolut var tredje. Vi är långt ifrån vårt ”riktiga” max och behöver bara bli mer stabila för att kunna plocka fram det. Det gäller nu då att inte glömma bort att lägga in lite extra lyftträning i schemat. Att nöta på 70-80 % och bli riktigt stadig i tekniken på den vikten, för att då och då sedan prova att maxa igen.

Jag kommer sakna de här träningarna, även om jag har fått stressa ibland och känt mig astrött. Det är inte helt lätt att ladda om och hitta styrkan kl 20.30 på kvällen när man jobbat hela dagen och sedan varit i ett kallt stall. Men det har gått över förväntan. Och det här är bland de mest välinvesterade pengarna på länge. Jag älskar olympiska lyft!

examen-oly

Yay, diplom!

Taggad , , , , , ,

The O-team strikes again

Efter en vilodag sen tävlingen var det dags att sätta fart på stången igen i näst sista oly-lektionen. Det var lite segstartat, kanske för att vi kör rätt sent på kvällen, kanske för att kroppen trots allt har lite rester kvar sen tävlingen. Men jag har ingen träningsvärk, fast musklerna kan ju vara lite halvtrötta ändå.

Dagens agenda (håll i hatten, nu blire mycke svengelska):

oly-7

Det blev både snatch och cleans idag, för att repetera och för att gå igenom lite träningsdrillar som vi kan köra själva. Vi gick igenom Burgener warm up som vanligt och sen blev det lyft on the minute. Fast, vi körde 90 sekunders intervaller för att hinna med tre lyft ordentligt. Serien var high hang squat snatch, hang squat snatch och squat snatch. Jag hade lite problem idag, fick ofta vikten lite för långt fram i hang squat clean. Så det blev ett och annat fail lyft idag. Men, men… man kan väl inte vara på topp jämt. Däremot det funkade lite bättre att gå rakt ner i squat idag när jag väl fick ordning på balansen, men så hade jag ju inte så mycket vikt på stången heller.

Sen körde vi samma grej med cleans. High hang squat clean, hang squat clean och sen squat clean med en split jerk på toppen. Det här kändes mer stabilt och jag hittar lägena bra. Att gå rakt ner i squaten här funkar fint. Det kändes bra att nöta med lättare vikter.

Efter det fick vi några drillar till. Till exempel ”haltande deadlift” för att bli starkare i starten. Det gick ut på att göra halva lyftet, från start o upp till lite över knähöjd o hålla där någon sekund. Ländryggen får sig en fin omgång. Man kan göra det både med snatch-start och clean-start och man kan ha nästan dubbla vikten av vad man tar som max i hela lyftet.

Sen fick vi några övningar för att bli snabbare under stången. Tall snatch/clean – att bara stå rakt upp och ner och göra lyftet, alltså inte böja på knäna och ta fart. Här kan man såklart inte ha så mycket vikt, utan kanske bara stången eller till o med bara pinne. Man kan också göra övre halvan av lyften från blocks, typ ovanpå tre st 20 kg skivor, tungt för axlarna, men nyttigt.

Att repetera snatch balance och jerk balance är också bra, men det är tungt för axlarna och man får vara försiktig med nacken. Övningen innebär alltså att man jobbar med vikten bakom nacken och trycker sig under stången genom att flytta fötterna, antingen ner till squat stans (snatch) eller split (jerk).

Hejåhå, lektionen gick fort idag, det var mycket som skulle hinnas med. På torsdag är det sista passet och då ska vi köra lite lyftartävling (på skoj), där vi försöker lyfta max och få ihop så hög poäng som möjligt i antal kilon. Ska bli spännande :) Clean&jerk pb’t kommer jag ju kunna putsa ordentligt tror jag, men snatchen blir nog klurigare.

Bara att hitta tävlingsfokuset igen :) Hepp!

Taggad , , ,

Det går bra nu. Eller ja, ibland.

Vissa perioder så verkar det som om det släpper lite, kroppen svarar. Jag tror att jag har känt mig stabilare senaste månaderna. Jag har sett hur magmusklerna har vuxit till sig, låren har växt lite, och även om det inte syns så mycket så har även axlar o armar fått lite mer form. Men, bara för att det känns som om man blir starkare så märks det inte alltid på resultatet… jag kommer tex ingenstans när det gäller mina pull ups. Jag stretar på med mina gummiband. Armhävningarna känns minst lika jobbiga, om inte värre, haha!

Men så plötsligt kommer sådana där dagar, när det droppar in några PB’s av bara farten. Den här veckan verkar vara en sådan period. I fredags körde vi snatch och over head squat på styrkan, 10 min OTM 2 snatch + 1 OH squat. Alltså varje hel minut skulle vi göra de här repetitionerna och sedan vänta till nästa hel minut. Vi fick lägga på vilken vikt vi ville, och bygga upp om det kändes bra. Har för mig att jag började med 25 kg. Snatchen är ju inte begränsningen här utan balansen i over head squat. Men det kändes bra, så efter 4 reps så la jag på till 28 kg och det gick ju fint. PB med 0,5 kg :) Men…. även om alla PB’n räknas, så kändes det förjävla fjuttigt. Så jag la på ett kilo till, till 29, när det var två reps kvar. Hade vi fortsatt hade jag såklart testat på 30 också. Det är lite trist när varje kilo liksom gör skillnad, man kan inte göra så mycket ökning. Men, men… jag kommer få fler chanser och jag hoppas att jag kan knuffa mig över 30-sträcket också. Kanske redan imorgon när det är dags för OLY-lektion igen. 

Ikväll var det back squat på schemat, alltså gammal hederlig knäböj med stången i nacken. Jag har ju inte kört alltför mycket sånt… Det är en lite halvtråkig övning om jag ska vara ärlig. Jag känner att jag ”borde” vara starkare och om jag bara hade lagt manken till så hade jag blivit det också. Jag har bara inte riktigt motivationen till det. Så jag kör lite reps då o då. Tragglar runt på 50-55 kilo, sällan jag maxar. Men idag kom det ett tillfälle på passet då vi skulle köra 3, 2, 1, 3, 2, 1 som styrka i just back squat. Första serien la jag på 50, 55, 60 kg. Andra blev 55, 60, 65 kg. Alltså PB med 2,5 kg. Jag provade även på 68 men failade och fastnade i botten. Louise som jag körde med fick rädda mig o lyfta bort stången :) Jag tog det inte nederlaget så hårt, jag tar 68 en annan dag. 

Senare i veckan kan det vara dags att putsa på clean & jerk PB’t tror jag. Eller så sparar jag lite på det till tävlingen på söndag. Får se hur upplägget bli på OLY på torsdag. Jag måste hitta en bra ingångsvikt till 6 min OTM som kommer vara med på söndag som en wod. Man får köra hur man vill, öka vikten eller behålla samma rakt igenom. 6 lyft är inte så mycket, men man ska ju fortfarande få upp den där jäkla stången ovanför huvudet varje gång, så jag ska försöka hitta en stabil, tung vikt som jag kanske kan öka de sista 3 repsen eller så. 

Hur som helst…. det är skönt att jag ökar, sakta men säkert :) 

Taggad , , ,

OLY-kursen, andra veckan

Äntligen var blev det tisdagkväll o dags för OLY med Mackan igen. Härliga tider :) Det var snatch på schemat och fokus på bottenläget, alltså starten i lyftet från golvet. Det är många vinklar som ska stämma, för att inte tala om tajmingen och balansen. Så här såg agendan ut:

snatch-pass3

 

Vi blir drillade i ”The Burgener warm up” varje pass, känns lite militäriskt :) Men det är nyttigt, att hela tiden nöta in rörelserna i kroppen. En vacker dag kanske man inte behöver tänka så mycket. Det var skönt för axlarna att bli ordentligt uppvärmda, men jag var duktigt stel och det stramade när vi jobbade med OH squat… o då hade vi bara pinnen än så länge.

Mackan gick igenom startpositionen, ryggen rak, bröstet upp, händerna långt isär, knäna ut. Tänk ”torque” i både axlar o höfterna, skruva till så att allt blir stadigt. Ländryggen o låren får jobba hårt där nere i botten o det räckte med bara en liten stund för att man skulle bli trött i musklerna. Därifrån lyfte vi bara stången rätt upp, som ett marklyft ett par gånger.

Sen vände vi lite på det och började uppifrån, vi hittade ”mid thigh” och ”knee” som är två viktiga punkter i lyftet. Det är först efter mid thigh/mitten på låret som man ska sätta fart på stången egentligen och låta the magic happen så att säga. Vi repeterade positionerna ett par varv och la ihop det med hela snatchen, alltså hela vägen upp över huvudet. Man känner så tydligt när man får en träff o hittar tajmingen! Smack så sitter den bara o man kan komma ner i squaten i balans. Men ungefär varannan gång missar jag lite med höft pushen, och/eller får ta nåt steg framåt i utsträckt läge o hitta balansen innan jag kan gå ner i squat.

Det är lite irriterande och kräver koncentration. Samtidigt som det inte funkar om man tänker för mycket på vad man ska göra. Kroppen ska liksom veta o känna av sig själv, jag ska kontrollera stången hela vägen.

Vi körde set om 2 repetitioner i slutet på passet, med lite mer vikt. Jag hade 25 kg. Det funkade bra, men som sagt, ungefär vartannat lyft blir lite si o så. Mackan filmade som vanligt och det ger så himla mycket att se filmerna o höra hans kommentarer och rättningar. Det blir så tydligt var lyftet går fel och när det blir rätt. Älskar det!

Och ja, axlarna fick ju sitt det här passet också… stramar precis lika mycket idag. Happy times!

 

Taggad , ,

Att lära sig snatcha och det här med lyftarskor.

Nackdelen med att gå en kurs i de olympiska lyften är att man får så mycket detaljer att tänka på att man nästan glömmer bort hur man lyfter :) Igår började vi drillas i snatch och dess klurigheter. Största delen av passet jobbade vi med våra träpinnar. Vi fick lära oss om lyftets tre faser, first pull, second pull o third pull. Och ja, alla termerna blev på engelska för det var så coachen lärde sig en gång i tiden, så det blir en härlig svengelska som vanligt.

Vi gick igenom hela rörelsemönstret stegvis. Greppet, stansen, overhead recieving position, overhead squat, mid hang position, hoppet (som ju inte är ett riktigt hopp sen, men man ska ju ha den känslan), hur vi sedan pusslade ihop bitarna och jobbade med snabba fötter från höftbrett till squat stans. Att få ihop ben och armrörelser, försöka få benen att leda och armarna att följa. Och sen fortsätta försöka få ihop hela lyftet och få ordning på linjer och tajming.

I slutet tog vi fram viktstängerna och då kändes 20 kg jättetungt, haha! Så det räckte alldeles utmärkt med bara stången för att få lite känsla i lyftet. Jag har ju förstått att jag har en rätt bra grund att utgå ifrån, och det höll i sig detta passet också. Coachen sa att jag hade bra rörlighet och att vi bara behöver fixa till några saker. Som jag jag inte lutar mig tillräckligt bakåt när jag kommer upp i ”hopp-fasen”, när man ska få fart på stången. Och så får jag hålla koll på skenbenen ibland, så att de är lodräta.

Vi blev filmade också, riktigt roligt att få se sig själv lyfta och kunna peka på detaljer man gör tokigt och kunna ta med sig det till nästa pass. Eftersom vi bara var 7 stycken den här omgången så hinner coachen med att hjälpa alla ordentligt. Man lär sig mycket på att titta på varandra också när han pekar ut vad som behöver rättas till, man ser det så tydligt då. Jag har läst en del innan och försökt med lite självanalys, men det är ju svårt… Men den här artikeln, om overhead squat-positionen tycker jag är bra och lätt att förstå. Just OH squat avslöjar rätt tydligt vad en svaga punkter är i rörligheten.

Det här var ju mitt första pass med lyftarskor och jag tycker faktiskt att det blev skillnad i min squat direkt. Så mina fotleder blev nog mycket glada :) Nu kunde jag hålla fötterna i bättre linje med knäna utan att anstränga mig så mycket. Efter att ha läst en del åsikter, recensioner och rekommendationer så föll mitt val på ett par Inov-8 Fastlift 315. Det som avgjorde för mig var dels att den hade fått bra betyg generellt, som prisvärd och stabil men även att det var en bra kombinationssko om man som i crossfit behöver ha skor som även funkar i en metcon. Den är lätt och smidig trots att sulan är rätt stel. Reebok har ju egna lyftarskor som är specifik framtagna till crossfit, men de får inte jättebra kritik jämfört med ”riktiga” lyftarskor och är lite dyrare (Men typ varenda CF-människa verkar ha dem, så det är ju inga dåliga skor liksom, men ibland säljer ju grejer mer bara för att det står crossfit på dem…). Så då kände jag att det fick bli ett par Inov-8, som var några hundralappar billigare. Jag köpte dem på Lyftarshoppen.se, funkade fint och de hade en bra storlekstabell så det blev rätt storlek med en gång.

Fastlift 315 side

På torsdag kör vi igen och då ska vi dissekera clean & jerk. Alltså stöt :) Tjo!

 

Taggad , , , ,