Etikettarkiv: vardag

All day, every day. Dag 25

Har precis avslutat dagens sista rehab-pass o sitter nu med knät skönt inpackat i is. Det är belöningen. Jag var hos rehab-Jessica i fredags och fick göra mina små tester och hade faktiskt ökat vinkeln i knät med 10 grader i böjt läge, från 90 till 100, o någon millimeter i sträckt läge. Hälen börjar lyfta lite när jag trycker ner knät i golvet :) Så trots att det har varit en seg vecka med knät så har det ju iaf hänt pyttelite.

Men det skönaste var att jag fick lite nya övningar. Jag får börja lite med gummiband en gång om dagen. Dra bakåt och i sidled, och även dra bakåt med friska benet och då hålla emot med det opererade. Jag får även börja med balansbräda! Sedan fick jag känna på cykeln också. Jag skriver ”känna” för jag kommer inte hela varvet runt, utan sitter o trampar lite fram o tillbaka massa gånger o tänjer lite försiktigt. Jag kommer lite, lite längre ju fler gånger jag gör fram o tillbaka.

Det var precis vad jag behövde, något som gör att jag kan variera passen lite under dagen. Känna att det händer något. Ett steg upp för trappan liksom. En annan rolig sak är att jag nu kunnat byta tillbaka till min vanliga bil och kan trampa ner kopplingen som vanligt. Skönt :) Har ju visserligen haft sån himla tur att jag kunnat låna pappas automatväxlade ett tag, så det har inte gått någon nöd på mig. Men ändå. Det är ändå ännu ett steg framåt. Uppåt :)

Efter att ha gjort 3 ganska försiktiga styrkepass på Göta så tog jag i lite mer idag och körde i princip ett av de vanliga överkroppspassen jag fick förra våren från coach Freddan. Så himla gött! Och jobbigt! Massa lats, axlar, armar och lite mage på slutet. Det tog nästan 1,5 timme, men det var inga problem med knät. Nu var det ju visserligen söndag och jag kunde träna på förmiddagen, så då är ju knät alltid bättre. Men jag har förhoppningar om att det ska kunna gå att genomföra en eftermiddag också såsmåning om.

Så trots att förra veckan var seg så har helgen varit väldigt bra med knät. Det gör mkt när jag kan mixa vila hemma med aktivitet ute o rehab på ett lagom sätt. När jag hittar balansen för knät. Det är svårare på vardagar när det är vanligt jobb.

Så här ser en bra dag ut rehab-mässigt:

– Går upp och typ det första jag gör är att rulla lite på foam rollern för att få gång benet.
– Gör i ordning frukost och gör sedan morgonprogrammet som tar ungefär 30 min, gör mina nya gummibandsövningar utöver de vanliga övningar utan extra vikt eller motstånd. Is på knät efteråt och frukost.
– Vila en stund. Och sen ge sig ut på vad som är dagens aktivitet. Går fortfarande med båda kryckorna ute för att jag inte ska bli för trött i benen o börja halta för mycket. Har jag tid att träna på Göta på förmiddagen är det det bästa, då kan jag ”cykla” lite, typ trampa halvrunt i två omgångar. Vanlig vardag jobb fram till ca 13-14.
– Så fort jag kommer hem – rulla och is-packning.
– Lite beroende på vad klockan är, men typ kl 13-15: Rehab-runda 2. ca 30 min. Inget gummiband
– Is och vila.
– Eftermiddagsaktivitet, gärna ute o röra på mig eller åka någonstans. Eller sitta hemma o fortsätta jobba. Försöka röra på mig emellanåt. ”Pausgympa”.
– Eftermiddag, ca 17-18: Hemma o vila igen, rulla när jag behöver. Lite is. Kanske lite böj och sträck kortare rehab ca 10-15 min.
– Mer vila, eller iaf mest greja hemma
– Rulla och kvälls-rehab, 30 min. Alla övningar utom gummibandet.
– Sista is-omgången innan sängdags.

Ser ju ut som jag inte gör något annat än rehabbar när jag är hemma, haha…. och lite så är det nog just nu. Det tar mkt tid. En vanlig vardag får jag göra ett litet pass på jobbet och det gör oftast mer ont för där är knät mycket med svullet och tjockt :(

Det är bara att kämpa på. Inte pressa mot smärtan, utan försöka mjuka upp och tänja lite i taget. Massage och mjukt. Det är temat just nu. Smärtan finns ju där ändå liksom… #teamrehab

Fångades på bild förra helgen, när jag gjorde mitt första pass. Sittande dragövningar är bra grejer :) Bild: Oskar Ängermark.

 

Annonser
Taggad , , , ,

Ett tomt golv och all tid i världen

Jag är ensam hemma ett par dagar. Det är rätt trist. Att äta middag själv, sova själv, vakna själv. Prata med sig själv (eller ja, är inte ritkigt där än…) Men, men… Det finns positiva saker också. Som att man kan träna sent på kvällen o bara tänka på sig själv. Igår sladdade jag in i boxen vid 19.30 och gick därifrån kvart i 9. Gött :) Sedan blev det en väldigt sen middag framför tvn och ja, sen var det ju liksom dags att sova.

Men det här med att träna sent, när det värsta efter-jobbet-hetsen har lagt sig och de flesta redan är klara med sitt i boxen, det är rätt fint ändå. Inget jag kanske hade velat göra varje dag, men ibland är det skönt. Igår hade jag egentligen tänkt att vila benen efter ett par rediga pass under helgen, men äsch… jag struntade i det. Benen kändes förvånansvärt fräscha. Ibland tror jag att den där klyschiga grejen ”active recovery” faktiskt fungerar.

I lördags var det ett jäkligt jobbigt pass, så på söndagen var benen lite som telefonstolpar. Så jag pressade inte kroppen alls utan bara genomförde söndagspasset med styrka front squat, KB-rodd och sedan en liten tabata-metcon med pushups, situps o airsquat. Inget tungt, inget pressande till sista droppen, utan bara skönt, lite gött svettigt o få kroppen mjuk.

Igår måndag så kändes hela kroppen bra. Så då tänkte jag att ett 531-styrkepass nog inte skulle vara några problem. På schemat stod 3×3:or, så det var liksom ingen direkt volym heller. Det funkade och jag har ingen värk idag.

När jag var klar med min styrka så var sista crossfitpasset i full fart på golvet bredvid. Men på uppvärmningsytan var det tomt. Jag var ensam. Ett helt tomt golv att göra vad jag vill på. Egentligen skulle jag åkt hem såklart. Men… frestelsen var för stor. Klart som fan jag ville göra lite snatchar när golvet var så inbjudande. Så mycket plats bara till mig och skivstången. Lovely!

Jag jobbade upp med dubblering till 40 kg och sen drog jag en på 43 kg. Mest bara för att jag mentalt alltid behöver komma över 40 kg på ett bra sätt. Även om mitt max nu ligger en bit därifrån så är det fortfarande en hang up i huvudet.

Sen kunde jag packa ihop o åka hem. Nöjd o glad. Avstressad och klar i huvudet. Lugn.

barbell

 

Taggad , , ,

Nu då?

Du sitter säkert och undrar, kanske ligger vaken om kvällarna och grubblar. Har jag nån plan för träningen nuförtiden eller?

Jag tror det. Jag försöker ha det så gott det går. Jag har ingen tävling inplanerad på hela våren och det känns väldigt skönt. Eller okej, det finns en klubbtävling på Göta 6:e juni, men det får bli som det blir. Annars finns det inga tävlingsplaner alls och det känns helt rätt. Jag behöver gå back to basic. Älska träningen utan att varje gång pressa mig till tusen och försöka vinna.

Missförstå mig rätt. Jag kommer aldrig bli en sån som går till träningen och mesar mig igenom passen, men det är okej att ha dåliga dagar och jag kan bara bocka av de passen och gå vidare. Jag behöver liksom inte få panik för att jag känner mig svag, trött och syrig en dag. Oftast beror det ju på att jag tränar lite för många dagar i rad. Enklaste lösningen är som vanligt att vila, så brukar det mesta ordna sig. Att bara kunna köra crossfit utan att vara helt stressad över att mina ring dips fortfarande känns som skit kan vara rätt trevligt ibland.

Jag jobbar på min styrka och kör enligt 531-programmet, 2-3 gånger i veckan. Ena dagen axelpress och knäböj, andra dagen bänkpress och marklyft. Tungt som tusan är det. Jag har precis avslutat fas 2 och är än så länge nöjd med resultaten jag fått. Jag tror att det funkar. Men mycket hänger ju på att träna lagom mycket, vilodagarna är viktiga för att programmet ska ge resultat. Vilodagarna är riktigt sköna ibland, men kan också vara väldigt rastlösa och jag kommer inte på vad man gör med all tid när man inte tränar. Vad gör man?!

Mina träningsveckor ser väl ungefär ut så här:

Måndag: Crossfit
Tisdag: Styrka+gymnastik/svagheter
Onsdag: vila
Torsdag: Crossfit
Fredag: Styrka+gymnastik/svagheter
Lördag: Crossfit
Söndag: Yoga + styrka eller bara yoga beroende på dagsform. Så, typ vila

Och nu kanske nån tycker att jag borde vila mer. Och det gör jag nog. När kroppen känns skit så vilar jag, inte mer med det. Jag har inte schema jag måste följa.

Om några veckor ska jag även blanda in lite simning i det här. Japp, ni läste rätt. Simningen har gjort sitt intåg. I tre veckor ska jag ge mig på det där med crawl igen. Lektionerna på Playitas fick mig att vilja prova mer. Tre veckor, två gånger i veckan. Jag vet att det är kort tid och intensivt. Men jag tänker att det kan vara lite gött att prova om det skulle vara något jag vill testa i en längre period till hösten. Det finns ju kurser på 15 veckor då. Men det är ju ett helt annat åtagande liksom. Så vi får se. Jag börjar så här. Rosa badmössan ska få vara med o leka mer!

All is good. Headcoach är så himla duktig på att programmera bra, varierad, jobbig crossfit, så man behöver aldrig tänka där liksom. Bara göra vad han ber om.

Som igår.

12-9-6-3 av
Power snatch
Push jerk
Power clean
Clean & jerk
Börja på ny serie/moment varannan minut. Fokus på teknik och att kunna göra repsen unbroken, anpassa vikten.

Riktigt gött att få drilla effektivitet med skivstången. Snatcharna i början var inte att leka med, fy tusan va tungt det blir snabbt! Trots blygsam vikt liksom. De sista 3:orna, med power clean och clean & jerk så tröttnade jag på småvikter o la på 55 kg för att testa. Och det gick. Power clean var inga konstigheter alls. Clean & jerk blev lite klurigare och jag kunde inte få till det unbroken riktigt utan fick göra omtag i botten, men hade ändå rätt bra fart på lyften. Gött pass.

11167794_824363707649862_1715361356727457398_n

Bild från i måndags, tror jag. Men det var typ samma folk på onsdagens pass :)

 

Taggad , , ,

Ja, det är ett evigt nötande…

Det har ju varit lite si o så med motivationen på hästryggen den senaste veckan. Zally är så himla stel när man börjar och det tar en halvtimmas uppvärmning i skritt o trav för att få henne hyfsat mjuk. Galoppen känns inte hundra i vänster varv och det är ett evigt tjatande om att hon ska tänka framåt o få igång bakdelen. Känns lite tröstlöst. Man måste ha outtömligt tålamod och bara andas o ta det lugnt. Men ibland får man ju säga till henne, men då får man också ta att hon blir stressad och att man får ta ett steg tillbaka igen. Det är ett evigt tragglande o lirkande.

Hur som helst… mitt i allt det här så ska jag träna för Lollo i morgon. Hoppas att hon har en bra plan med övningar som får tillbaka lite självförtroende. Antagligen kommer det väl vara lite förberedande inför lördagens övningar.

För på lördag är det dags för en liten träningstävling, kan man väl kalla det. Det kommer en domare till gården och hon ska bedöma programmet man valt att rida, som om det vore tävling. Men sedan när man ridit klart har man en stund för kommentarer och tips från domaren och möjlighet att rida om moment i programmet. Det är avsatt ungefär 20 min per ekipage. Jag har valt att rida LA:1. Det blir första gången jag rider det programmet med Zally, så det kan gå lite hur som helst. Men vi är ju på hemmaplan och jag funderar på om jag ska fråga om det är okej att jag behåller spöet under ritten. Skulle kännas bra att bara ha det i handen, och eventuellt kunna peta på lite när det behövs. Men mest tror jag bara det behövs mentalt, för både mig o Zally, haha!

Jag vet väl redan nu vad domarens kommentarer kommer vara. Mer framåt, mer bjudning…blablabla.

Jag kommer såklart  rida så bra jag kan under omständigheterna, men jag kommer inte sätta någon press och tar det mest som träning, inte så mycket tävling. Lagom LA-debut skulle jag säga :)

Förhoppningsvis kommer Zally samarbeta bra under de här träningspassen i helgen. Och att jag kan känna lite mer glädje i ridningen igen… det är frustrerande när man inte kan styra över allting själv.

Taggad , , , ,